Motsäger bibeln sig själv?
DE KRISTNA betraktar bibeln som en gåva från Gud. De läser den med välbehag, och de har gagn av det. Å andra sidan finns det somliga som hävdar att bibeln innehåller motsägelser och att den därför är otillförlitlig.
Och vare sig människor är motståndare till bibeln eller har sökt förstå den och helt enkelt varit ur stånd att få skenbara skiljaktigheter att stämma överens, så kan de dela samma uppfattning. De kan tro att bibeln verkligen motsäger sig själv. Men vad uppenbarar noggrann efterforskning och eftertanke?
ÄR DET VERKLIGEN OFÖRENLIGA UTTALANDEN?
När kritiker träffar på svårigheter vid läsningen av bibeln, är de alltför snara att ha en negativ syn och dra förhastade slutsatser. De som sätter värde på bibeln som Guds gåva till människan är emellertid positiva när de forskar efter svaren. Tänk på hur samstämmigheten i skriftställena kan förklaras.
Vilka sålde Josef till Egypten? I Första Moseboken 37:27 heter det att Josefs bröder sålde honom. Men i nästa vers heter det: ”Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de [Josefs halvbröder] upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.” Var det då så att midjanitiska köpmän drog upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna, som förde honom till Egypten? Nej, också Josef bekräftade längre fram att hans egna bröder hade sålt honom: ”Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.” (1 Mos. 45:4) Vad skall vi då sluta oss till? Antingen att midjaniterna (som var besläktade med ismaeliterna) också kallades ismaeliter eller att de midjanitiska köpmännen färdades med den ismaelitiska karavanen. Och Josef såldes till dem av sina bröder.
Hur många israeliter dog på grund av att de hade bedrivit otukt med Moabs döttrar och ägnat sig åt den falska tillbedjan av Baal-Peor? Aposteln Paulus förklarade: ”Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem [israeliterna i öknen] begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” (1 Kor. 10:8) Men om samma händelse heter det i 4 Moseboken 25:9: ”Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde tjugufyra tusen.” Det är möjligt att antalet slagna var mellan 23.000 och 24.000, så att vilket som helst av de avrundade talen var tillfredsställande. Å andra sidan nämner Fjärde Moseboken särskilt att ”folkets alla huvudmän”, vilka hade slutit sig till Baal-Peor, blev dödade av domare. (4 Mos. 25:4, 5) Det kan mycket väl ha funnits 1.000 sådana ”huvudmän”, och när deras antal fogades till de 23.000 som omnämndes av Paulus, skulle det sammanlagda antalet ha blivit 24.000. Aposteln skrev under gudomlig inspiration, och följaktligen hade han inte fel. Och under det att 23.000 tydligen var direkta offer för hemsökelsen från Gud, drabbades alla de 24.000 av Jehovas hemsökelse, eftersom de alla dog på grund av Jehovas domslut. — 5 Mos. 4:3.
När kung David med orätt lät räkna folket, hur många väpnade män fanns det då i Israel och Juda? Enligt 2 Samuelsboken 24:9 fanns det i Israel 800.000 män och i Juda 500.000. Men enligt 1 Krönikeboken 21:5 fanns det 1.100.000 män i Israel och 470.000 män i Juda. Det är inte förståndigt att betrakta detta som ett skrivfel, eftersom de två skildringarna kan ha räknat antalet från olika synpunkter sett. Det är till exempel tänkbart att medlemmar av den stående hären och/eller deras officerare räknades eller utelämnades. Olika sätt att räkna kan också ha lett till en variation vid förtecknandet av vissa män, dvs. huruvida de stod under Israel eller Juda. I Första Krönikeboken 21:6 nämns det att Levi och Benjamin inte räknades bland de övriga, men ingen sådan förklaring ges i Andra Samuelsboken, vilket därför antyder att det förekom en sådan variation,
Hur mycket betalade David för den tröskplats där han byggde ett altare till Jehova för att göra slut på den hemsökelse som vållats av Davids folkräkning? Det är tydligt att Arauna (Ornan), tröskplatsens ägare, erbjöd sig att ge platsen, tillsammans med boskap och redskap och ok av trä till offret, utan någon betalning. Men David yrkade på att få betala, och 2 Samuelsboken 24:24 visar att han köpte tröskplatsen och boskapen för 50 siklar silver. Men i 1 Krönikeboken 21:25 sägs det att David betalade 600 siklar guld för platsen. Det förefaller vara så att den som skrev Andra Samuelsboken behandlade enbart köpet av den plats där altaret restes och det som behövdes för det offer som frambars vid det tillfället och att det pris skribenten syftar på var begränsat till just detta. Första Krönikebokens skribent dryftade däremot angelägenheter i samband med det tempel som längre fram byggdes på denna plats, och han förbinder köpet med byggandet av det. (1 Krön. 22:1—6; 2 Krön. 3:1) Eftersom hela tempelområdet var ganska stort, är det tydligt att summan 600 siklar guld gällde köpet av detta stora område och inte den lilla del av det som krävdes för det altare som först byggdes av kung David.
HUR MAN FÅR TEXTAVSNITT I DE GREKISKA SKRIFTERNA ATT STÄMMA ÖVERENS
Somliga påstår att det finns skiljaktigheter i evangelieskildringarna om Jesus Kristus och på andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. Men också här kan påstådda skiljaktigheter förklaras. Tänk bara på några få exempel som visar att olika textavsnitt i de grekiska skrifterna stämmer överens med varandra.
Från hur många män var det Jesus drev ut de demoner som besatte en stor svinhjord, som därefter störtade sig utför en brant och drunknade i Galileiska sjön? Evangelieskribenten Matteus nämner två män. (Matt. 8:28) Men Markus och Lukas nämner bara en. (Mark. 5:2; Luk. 8:27) Det var utan tvivel så att Markus och Lukas riktade uppmärksamheten enbart på den ene demonbesatte mannen på grund av att hans fall var det mera framträdande av de två. Det kan hända att han var mera våldsam och hade lidit längre under demonherravälde än den andre mannen hade gjort. Det är möjligt att det efteråt var bara den här mannen som ville följa med Jesus. I stället för att tillåta detta gav Jesus honom anvisning att bekantgöra vad Jehova hade gjort för honom. (Mark. 5:18—20) I en i viss mån likartad situation talade Matteus om att två blinda män blev botade av Jesus, medan Markus och Lukas nämnde bara en. (Matt. 20:29—34; Mark. 10:46; Luk. 18:35) Eftersom Jesu ord i vart och ett av fallen tydligen var riktade särskilt till en person, nämnde inte Markus och Lukas att en annan demonpåverkad person och en annan blind man var närvarande. Matteus’ evangelieskildring är likväl inte felaktig på grund av att han anför dessa detaljer.
Vem bar Jesu tortyrpåle? Aposteln Johannes sade om Jesus: ”Under det han bar tortyrpålen själv, gick han ut” ur Jerusalem. (Joh. 19:17) Matteus, Markus och Lukas säger emellertid att medan de gick ut tvingades Simon till tjänst för att bära tortyrpålen. (Matt. 27:32; Mark. 15:21; Luk. 23:26) Det var i själva verket så att Jesus själv bar tortyrpålen, alldeles som Johannes beskrev. Men i sin sammanträngda skildring tillfogade inte Johannes att Simon längre fram tvingades till tjänst för att bära pålen. Följaktligen är evangelieskildringarna samstämmiga i denna sak.
Hur dog Judas Iskariot? I Matteus 27:5 heter det att Judas hängde sig. Men Apostlagärningarna 1:18 ger förklaringen: ”När han föll med huvudet före, brast han ljudligt mitt itu, och alla hans inälvor göts ut.” Matteus förefaller beskriva hur Judas försökte begå självmord, medan Apostlagärningarna redogör för resultatet. När de två skildringarna betraktas tillsammans, förefaller det ha varit så att Judas försökte hänga sig invid ett bergsstup men att antingen repet eller trädgrenen gick av, så att han störtade ner och brast mitt itu på klipporna nedanför. En sådan möjlighet är verkligen tänkbar med tanke på topografin omkring Jerusalem.
DEN ÄR GUDS SANNINGSORD
Sedan du undersökt bara några få exempel som visar bibelns samstämmighet, kommer du utan tvivel att instämma med psalmisten, som sade till Gud: ”Summan av ditt ord är sanning.” (Ps. 119:160) På liknande sätt tog de kristna i Tessalonika under första århundradet emot ”Guds ord” med uppskattning. Aposteln Paulus skrev: ”Ja, fördenskull tackar vi också Gud oupphörligt, därför att ni, när ni mottog Guds ord, som ni hörde av oss, inte tog emot det såsom människors ord, utan — efter vad det i sanning är — såsom Guds ord, som också är verksamt i er som tror.” — 1 Tess. 2:13.
Jehovas kristna vittnen i vår tid betraktar likaså hela bibeln som Guds sanningsord. (2 Tim. 3:16, 17) De läser och studerar den flitigt för att kunna tala med bibeln som grund och dela med sig åt andra av dess livsfrälsande budskap. En god insikt om de sanna skriftenliga lärorna gör en fri från vidskepelse och falsk religion. (Joh. 8:32; Upp. 18:4) Tillämpning av bibelns lagar och principer för moralen leder till ett lyckligt och tillfredsställande liv redan nu, med utsikten till evigt liv i Guds utlovade nya ordning. Skaffa dig därför och bevara ett ”fast grepp om livets ord”, som finns i bibeln, och finn glädje i en dyrbar samhörighet med Jehova Gud, mänsklighetens störste vän. — Fil. 2:14—16.