godhet är dessa förstfödda, eftersom de har blivit ”döpta in i Kristus” och ”tillhöra Kristus”, också ”verkligen Abrahams säd”. Det är genom denna säd som ”alla jordens nationer förvisso [skola] välsigna sig” i Guds rike, som följer på den stora befrielse och räddning från det nutida Egypten vilken skall äga rum i Harmageddonstriden. Vi kan alltså se att den mindre ”scenen”, som innebar en särskild räddning eller befrielse för de förstfödda, måste ”utspelas” först och måste komma före uppfyllelsen av det profetiska dramat i sin helhet, en uppfyllelse som förvisso skall ge upphov åt en triumfsång av lov och pris till Jehova, ”ty han har blivit högt upphöjd”. Det var för detta syfte som han, bildligt talat, gick åstad till Egypten första gången för att ”göra sig ett namn”. — Gal. 3:16, 27, 29; 1 Mos. 22:18; 2 Mos. 15:21; NW; 2 Sam. 7:23.

17. Hur bör man då förstå 1 Johannes 2:2?

¹⁷ Och nu kan vi också förstå varför Johannes skrev till dessa förstfödda att Jesus är ett ”försoningsoffer för våra synder, men icke endast för våra, utan också för hela världens”. — 1 Joh. 2:2, NW.

En förtrolig och dyrbar gemenskap

 1, 2. a) Hur uppstod den förtroliga gemenskapen mellan Jesus och hans ”bröder”? b) Vilket nära samband har detta med Herrens aftonmåltid?

EN SAK som framträder särskilt klart och tydligt, när vi begrundar uppfyllelsen av den förebild som Israels förstfödda utgjorde, är den ytterst förtroliga gemenskap som Jehova åstadkommer mellan Jesus och den andliga församlingen av de förstfödda, vilka är delaktiga med Jesus såsom en del av Abrahams säd. Om vi återigen begrundar innehållet i Paulus’ brev till hebréerna, lägger vi märke till att han framhäver denna gemenskap i Hebréerna 2:10—18, där han förklarar att ”när han [Gud] skulle föra många söner till [himmelsk] härlighet”, var det passande att ”göra den förnämste förmedlaren av deras frälsning [Jesus Kristus] fullkomlig genom lidanden”. Och eftersom dessa många söner är ”delaktiga av blod och kött, blev han [Jesus] också likaledes delaktig därav, för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen. ... Ty det är verkligen icke alls änglar som han bistår, utan han bistår Abrahams säd. Följaktligen måste han bliva lik sina ’bröder’ i alla avseenden, för att han skulle bliva en barmhärtig och trogen överstepräst i det som tillhör Gud, till att frambära försoningsoffer för folkets synder.” — NW.

² Ja, dessa söner har förtrolig gemenskap med Jesus såsom en del av den utlovade säden, men nu önskar vi rikta er uppmärksamhet på en annan nära likhet som omnämns i detta sammanhang, nämligen att Jesus såväl som dessa hans ”bröder” är ”delaktiga av blod och kött”. Detta visar oss genast att det råder ett nära samband mellan Herrens aftonmåltid och de sanningar som Jesus dryftade under denna sista måltid, sanningar som vi har utfäst oss att här dröja vid.