Såsom dagg från Gud och såsom ett lejon bland nationerna

 1. Vem var härskare över denna andliga nation som föddes år 1919, och hur riktade tidskriften Vakttornet på den tiden uppmärksamheten på detta?

VEM var härskare över den andliga nation som föddes år 1919 för att göra tjänst på jorden under efterkrigsåren? Inte Sällskapet Vakttornets president, även om det är sant att kvarlevan av det andliga Israel har gjort bruk av detta sällskap och har samarbetat med det ända fram till denna dag. Härskaren från Betlehem, den på tronen insatte konungen Jesus Kristus, var kvarlevans himmelske, osynlige konung. Såsom tidskriften Vakttornet i numret för 15 november 1919 framhöll för sina åt Gud överlämnade läsare i artikeln ”Förkunnandet av riket” (sidan 327):

Du är en ambassadör för konungars Konung och herrars Herre, i det att du förkunnar för folket på detta värdiga sätt annalkandet av den gyllene tidsåldern, vår Herres och Mästares härliga rike, om vilket de sanna kristna hava bedit och efter vilket de längtat under många århundraden.

 2. Vad kunde kvarlevan år 1919 bevisa beträffande Jesus Kristus tack vare de tillräckliga vittnesbörd man hade, och hur framställdes år 537 f. Kr. genom den judiska kvarlevan en bild av den befrielse de fick erfara det året?

² Den andliga kvarlevan som överlevde första världskriget hade bibelns kronologiska bevis — såväl som omständighetsbevis genom uppfyllelsen av bibliska profetior — för att Jesus Kristus hade återvänt, såsom han hade lovat, och var osynligen närvarande i den härlighet som är förbunden med hans konungsliga ämbete, i vilket Jehova Gud installerade honom år 1914. Det var Jesus som Jehova Gud hade brukat för att åvägabringa denna kvarlevas befrielse ur den babyloniska träldomen år 1919, alldeles som Jehova hade brukat den persiske konungen Cyrus den store till att befria den trogna judiska kvarlevan från fångenskapen i Babylon år 537 f. Kr. — Jes. 44:26—45:7.

 3. Hur var Herren Jesus Kristus lik David i att ta vård om sin befriade kvarleva av får?

³ Den himmelske härskaren från Betlehem, Herren Jesus Kristus, började kärleksfullt ta vård om den befriade kvarlevan av hans åt Gud överlämnade efterföljare, liksom David tog vård om sin hjord då han var pojke i Betlehem. De ord, som Jesus yttrade medan han var här på jorden, gäller alltjämt om honom: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig.” (Joh. 10:14, NW) Han utför sin herdetjänst till gagn för sina får på jorden med konungslig värdighet och med styrka och kraft. Med syftning framåt i tiden på de välsignelser som hans herdelika verksamhet såsom härskare skulle innebära säger Mika 5:4, 5 (NW): ”Och han skall förvisso stå och utföra herdetjänst i Jehovas kraft, i Jehovas, sin Guds, namns höghet. Och de skola förvisso förbliva boende, ty nu skall han vara stor så långt som till jordens ändar. Och denne skall bliva frid.”

 4. Hur har han sedan 1914 i dubbel mening utfört ett herdeverk, och i vems kraft och styrka?

⁴ År 1914 stod Jesus Kristus upp såsom konung, och hans andra närvaro, en osynlig närvaro i anden, tog sin början med avseende på hans domän, vår jord. Han grep sig an med ett verk som var ett herdeverk i dubbel mening; dels gällde det hans lilla hjord av förföljda efterföljare till honom här på jorden och dels de förföljande nationerna, som bildligt talat skulle slå honom med ris på kinden. (Mik. 5:1) Dessa nationer, som förkastar honom såsom konung och som försöker tillintetgöra kvarlevan, som predikar hans rike, måste han tilldela förintelsens slag. Om det rikes födelse, i vilket han är Guds förordnade härskare, säger fördenskull Uppenbarelseboken 12:5 (NW): ”Och hon [Guds himmelska organisation] födde en son, ett gossebarn, vilken som en herde skall vakta alla nationer med en järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron.” När han som en herde vaktar alla nationer med en järnstav, skall han slå dem alla i stycken, som om de vore lerkärl. (Ps. 2:8, 9, NW; Upp. 2:26, 27) Detta kräver styrka och kraft. Men härskaren från Betlehem har styrka från Jehova; ”styrka tillhör Gud”. (Ps. 62:12, NW) Med samma styrka och kraft ägnar han en herdes omvårdnad åt sin lilla hjord, sin trogna kvarleva på jorden.

 5. Varför utför han herdetjänst i en annans namn?

⁵ Han vet att fåren egentligen inte tillhör honom, fastän han gav sin själ för dem såsom en god herde. De tillhör hans himmelske Fader. Fördenskull säger profetian att härskaren från Betlehem utför ”herdetjänst ... i Jehovas, sin Guds, namns höghet”. Han utför sin herdetjänst i hans namn, som är fårens verklige ägare, nämligen Jehova, hans Gud. I vilket annat, förnämligare namn skulle han kunna tjäna? Jehovas namn är det överlägsna namnet, det största namnet i universum. Jesu Kristi namn intar andra platsen i förhållande till Guds, den Högstes, namn, som är Jehova.

 6. Var förblir hans får boende, och vad innebär herdens omvårdnad för dem?

⁶ Härskaren från Betlehem är alltså i konungslig tjänst hos den störste i himmel och på jord. Vilken värdighet ger inte detta åt honom! Och vilket ansvar! Det bör därför inte förvåna oss att Mika 5:4 säger om hans får i kontrast till fiendenationerna: ”Och de skola förvisso förbliva boende.” (NW) Aldrig mer skall de ryckas upp ur det ”land”, som de har återbördats till från den babyloniska träldomen, det land som avser deras fridfulla, harmoniska familjeförhållande till Jehova Gud. Här i detta andliga land åtnjuter de de herdelika tjänster som hans härskare från Betlehem, Jesus Kristus, utför. Detta innebär att han ger dem lämplig andlig föda, ger dem skydd och sörjer för troget ledarskap åt dem i Guds tjänst.

 7. Vilken verkan har det att denne herde och härskare ”skall ... vara stor så långt som till jordens ändar”?

⁷ Varhelst på jorden någon av den återställda kvarlevan av andliga får befinner sig, åtnjuter han den goda herdeomvårdnaden från härskaren från Betlehem. Skälet härtill anges sålunda: ”Ty nu skall han vara stor så långt som till jordens ändar.” (NW) Han har hörsammat Jehovas egen uppmaning i Psalm 2:8, och Jehova har givit honom jordens ändar till hans egen besittning. Alla fiendenationerna försöker bevara sin nationella suveränitet i trots mot Jehovas universella suveränitet. Inom kort skall de tvingas ge vika för herden och härskaren från Betlehem. Därpå skall hans rike, såsom ett stort berg, uppfylla hela jorden. Under hans rikes styrelse skall alla jordens fårlika inbyggare bo i frid för evigt.

 8. Vad är den frid som åsyftas, då Mika 5:5 säger: ”Denne skall bliva frid”?

⁸ Härskaren från det större brödhuset stiftar frid mellan Gud och människor i kraft av sitt offer av sig själv såsom människa för nitton hundra år sedan. (Rom. 5:1; Ef. 2:14) Men när det i Mika 5:5 (NW) förutsägs: ”Och denne skall bliva frid”, syftar Mika på ett annat slags frid, nämligen det förhållandet att man bevaras i ett tillstånd av frid och välgång trots hotet från en skräckinjagande angripande fiende. I Mikas dagar, på 700-talet före vår tideräknings början, var denne fiende det stridslystna världsväldet norr om Israel, nämligen Assyrien, som låg i norra delen av den mesopotamiska dalen.

9, 10. Hur uppträdde det assyriska världsväldet såsom ett rasande lejon mot Israel och dess huvudstad, Samaria, och mot Juda huvudstad, Jerusalem; men hur tvingades assyriern att dra sig tillbaka till sin kula?

⁹ Under Mikas egen livstid omstörtade det assyriska världsväldet år 740 f. Kr. Israels tiostammarsrike med dess huvudstad, Samaria. Åtta år senare, i det fjortonde året av den konungs regering, som då satt på Davids tron, nämligen konung Hiskia, ställdes den heliga staden Jerusalem inför hotet att intas eller förstöras av den högmodige assyriske härskaren Sanherib. Detta hände år 732 f. Kr. Sanherib stormade fram från sin huvudstad Nineve och drog i vilt raseri likt ett lejon genom de områden som nu stundom benämns Mellersta Östern. Men Jehovas ängel besvarade de böner som uppsändes av hans ställföreträdare på ”Jehovas tron”, konung Hiskia. På en enda natt slog ängeln 185.000 man i assyriern Sanheribs här och fick honom att hastigt dra sig tillbaka till sin lejonkula, Nineve, där han längre fram blev mördad. I Mika 5:5, 6 (NW) får den assyriske angriparen, som kom norrifrån, utgöra en förebild för våra dagar. Det heter där:

¹⁰ ”Och denne [härskaren från Betlehem] skall bliva frid. Vad assyriern angår, när han kommer in i vårt land och när han trampar på våra boningstorn, måste vi också resa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstliga herrar av människosläktet. Och de skola verkligen som herdar vakta Assyriens land med svärdet och Nimrods land i dess portar. Och han skall förvisso åvägabringa befrielse från assyriern, när han kommer in i vårt land och när han beträder vårt område.”

11. a) Vid vem liknar Hesekiel den som den assyriske inkräktaren tjänar? b) Vem har övertagit rollen som ”konungen i Nordlandet” sedan andra världskriget, men vem innehade denna roll före kriget?

¹¹ Den forntida assyriske angriparen var en Satans, djävulens, tjänare. I Hesekiels profetia, i trettioåttonde och trettionionde kapitlen, framställs Satan, djävulen, såsom den glupske, stridslystne Gog i Magog, som också kommer från ett avlägset land i norr. Satan, djävulen, är osynlig, då han ju är den onde ande som är ”denna världens härskare”, ”denna tingens ordnings gud”. (Joh. 12:31; 2 Kor. 4:4; NW) Men en särskilt iögonenfallande representant för Satan, djävulen, på jorden i denna tid finner vi i det aggressiva, totalitära blocket av nationer, som Daniels profetia, kapitel elva, förutsäger under benämningen ”konungen i Nordlandet”. Efter andra världskriget har det aggressiva kommunistblocket med det röda Ryssland i spetsen övertagit rollen som denne profetiske ”konung i Nordlandet”. Med sin gudlöshet, sin lystnad efter ökad makt och sin tyranniskhet hotar det inte bara kristenheten utan i synnerhet Jehovas kvarleva av det andliga Israel (eller Jakob) och alla som sluter sig till den. Före andra världskriget innehade det nazist-fascistiska blocket rollen såsom ”konungen i Nordlandet”. Såsom ”konungen i Nordlandet” uppträdde detta block egentligen till försvar för den romersk-katolska delen av kristenheten och verkade för ett återupprättande av Heliga romerska riket av tyska nationen. Men också i denna nazist-fascistiska skepnad uppträdde ”konungen i Nordlandet” vildsint mot dem av Jehovas vittnen som befann sig inom hans område och försökte förgöra dem.

12. Hur uppträdde den makt som före kriget utgjorde ”konungen i Nordlandet” såsom assyriern genom att falla in i Jehovas folks land?

¹² I likhet med den forntida assyriske inkräktaren föll den nutida ”konungen i Nordlandet” in i Jehovas folks område, vilket skedde vid den tid då Hitler grep makten i Tyskland i januari 1933. Just då hade inte så många fårlika följeslagare slutit sig till den andliga kvarlevan, vilken vid den tidpunkten varit känd under namnet Jehovas vittnen i mindre än två år. Samtidigt med Hitler började Katolsk aktion gå till angrepp mot Jehovas vittnen, i synnerhet i USA, där Sällskapet Vakttornet har sitt högkvarter. Men denna gång slog kvarlevan av Jehovas smorda vittnen inte till reträtt såsom under första världskriget.

Sju herdar, åtta furstliga herrar

13. Hur reste kvarlevan upp ”sju herdar” mot den assyriske inkräktaren?

¹³ Mika sade att kvarlevan själv skulle gå till angrepp och ta upp striden med de politisk-religiösa tjänarna åt Gog i Magog, Satan, djävulen. Alltifrån 1919 hade Jehova satt synliga herdar över sitt folk, andliga herdar, åt vilka han hade anförtrott sin hjord av åt Gud överlämnade får. I stället för att ge vika inför den nutida assyriske inkräktarens djävulska angrepp reste kvarlevan av det andliga Israel upp mot honom ”sju herdar”. Detta uttryck avser hela antalet av dess andliga herdar, då ju talet sju i bibeln utgör en symbol av fullkomlighet, fullständighet, främst i andligt avseende. Till följd av motståndarsidans hätska framfart föll många vittnen för Jehova offer för döden.

14. Hur visar Mikas profetia om det skulle bli någon nedgång i fråga om deras antal, som kvarlevan skulle resa upp till motstånd mot den assyriske angriparen under den fortsatta heta striden mot honom?

¹⁴ Under det att striden fortfor att rasa mot den totalitäre angriparen, först bestående av nazistiska och fascistiska krafter jämte Katolsk aktions villiga redskap, skedde det väl då någon nedgång i deras antal, som trädde upp för att hejda den totalitäre inkräktarens angrepp mot Jehovas rena tillbedjan och driva striden tillbaka in på hans eget landområde? Nej, säger Mikas profetia. Jehovas kvarleva skulle resa upp vad som var förmer än ”sju herdar”; den skulle resa upp ”åtta furstliga herrar av människosläktet”, frånsett att härskaren från Betlehem, Jesus Kristus, i osynlig måtto skulle utföra herdetjänst bland kvarlevan i Jehovas, sin Guds, namn. Mikas profetia stegrar alltså innebörden i det lägre talet ”sju” genom att omedelbart efter detta nämna det högre talet ”åtta”, varigenom det framgår att det skulle vara ett beaktansvärt antal, och att det inte var någon nedgång i fråga om mängden av herdar eller furstliga herrar, dvs. i fråga om antalet av överlämnade män som kunde ta ledningen. — Jämför Predikaren 11:2.

15. Vilken förändring beträffande ”konungens i Nordlandet” identitet medförde andra världskriget, och vad har gjorts för att hejda hans inträngande på den rena, teokratiska tillbedjans område?

¹⁵ Striden mot den nutida assyriske inkräktaren under Gogs i Magog osynliga ledarskap har fortsatt långt efter det att andra världskriget slutade år 1945. I detta krig led ”konungen i Nordlandet” i nazistisk-fascistisk skepelse nederlag. Men Katolsk aktion bestod och är alltjämt i förbund med ”konungen i Nordlandet”. Sedan andra världskriget slutade, har Katolsk aktion på sin sida emot Jehovas andliga kvarleva haft ”konungen i Nordlandet” i en ny skepnad, nämligen i deras som står bakom den totalitära kommunistvärldens strävanden. Mot dessa reser kvarlevan upp och för fram stridsberedda, modiga, andliga herdar, Guds fårs andliga furstliga herrar, för att de skall hejda allt intrång på det område där den rena, teokratiska tillbedjan av Jehova och kungörandet av budskapet om hans rike hör hemma.

16. Hur har de som herdar vaktat det symboliska Assyrien, Nimrods land, med svärdet och i dess portar?

¹⁶ Har de som herdar vaktat det nutida ”Assyriens land” med svärdet eller det symboliska ”Nimrods land”, såsom Assyrien även kallas, ”i dess portar”? Ja, med ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, bibeln. (Ef. 6:17, NW) Den totalitäre, kommunistiske ”konungen i Nordlandet” har lika litet lyckats sätta skräck i dem som de gemensamma krafterna från nazist- och fascistlägren och Katolsk aktion. Sedan andra världskriget har Jehovas vittnen utsträckt sin verksamhet, som vid den tiden pågick i sextionio länder, till att nu omfatta ett hundra åttiofem länder. Deras verksamhet och organisation fortsätter att breda ut sig också bakom järnridån och i diktaturländer, i det att de svingar Guds svärdliknande ord på mer än ett hundra femtio språk.

17. Varför måste kampen fortsätta alltjämt, och med vilken inställning bör man ta del i den?

¹⁷ Det slutliga angreppet från den nutida assyriern har ännu inte ägt rum. Kampen måste fortsätta utan tanke på nederlag, men med full visshet om seger. Guds svärdliknande ord måste alltjämt spridas ut. Den sataniske Gog i Magog har inte satt i gång sitt totala angrepp, i vilket han skall bruka sin nutida assyriske inkräktare i ett makalöst anfall mot dem som fast och beslutsamt tagit parti för härskaren från Betlehem såsom den rättmätige härskaren över hela jorden och som fördenskull frimodigt predikar de goda nyheterna om Guds upprättade rike.

18. När skall härskaren från Betlehem åstadkomma slutlig befrielse?

¹⁸ Härskaren från Betlehem har redan åvägabragt en förunderlig befrielse för dem som tillbeder hans Gud, Jehova. Den största befrielsehandlingen, som skall åstadkomma fullständig befrielse, återstår ännu. Den skall äga rum när den nutida assyriern förenar sig med Gog i Magog i dennes slutliga, totala angrepp med allt han kan båda upp, såväl synligt som osynligt, mot organisationen av Jehovas tillbedjare. Då skall denne assyrier få visa att han inte är något förmer än forntidens övermodige Sanherib.

19. Vilka skall härskaren från Betlehem vid den tiden ingripa emot, förutom mot den assyriske angriparen, och hur skall han gå till väga?

¹⁹ Från sin himmelska stridsposition slår härskaren från Betlehem ned den assyriske angriparen och alla hans horder i Harmageddonstriden, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Men det stannar inte vid detta. Han skall dessutom binda de osynliga styrkorna bakom den assyriske angriparen, nämligen Satan, djävulen, och alla hans demoner. Han skall kasta dem i den dödslika overksamhetens och hjälplöshetens avgrund, där de skall förbli under de tusen åren av hans välsignelsebringande regering över mänskligheten.

Förstärkning

20, 21. a) Är kvarlevan uteslutande upptagen av offensiven mot totalitärmaktens starka fästen? b) När går alltså orden i Mika 5:7 beträffande daggen i uppfyllelse?

²⁰ I väntan på detta upptas inte det andliga Israels (eller Jakobs) kvarlevas hela intresse av offensiven mot totalitärmaktens starka fästen, då denna ondskefullt söker utrota Jehovas rena tillbedjan från jorden. I överensstämmelse med det uppdrag som kvarlevans medlemmar har fått från sin Gud måste de utföra det mest konstruktiva av alla verk som försiggår på jorden i denna tid.

²¹ Sedan profeten Mika talat om hur de framgångsrikt stått emot den stridslystne fienden och lyckats föra striden tillbaka in på dennes eget landområde, säger han (5:7, NW): ”Och de återstående av Jakoba skola mitt ibland många folk bliva såsom dagg från Jehova, såsom ymniga skurar på växtligheten, som icke hoppas på människan eller väntar på jordemänniskans söner.” Denna profetia är inte tillämplig på kvarlevan av det andliga Israel (eller Jakob) först i den rättfärdiga, nya världen sedan kvarlevan överlevt Harmageddonstriden, såsom man en gång trodde.b Den går i uppfyllelse nu och har hållit på att gå i uppfyllelse sedan kvarlevans befrielse år 1919.

22. Varför är det mycket lämpligt att denna bildliga framställning med ”daggen” har använts, när man tänker på förhållandena i det forntida Israels land?

²² Det forntida Israels land var i stort behov av daggen från Jehova såväl som av de regn som föll. Regnen kom under vintern, som varade från oktober till och med mars, och alltså kunde man tala om höstregn och vårregn. (Joel. 2:23; Jak. 5:7) Från april och in i september rådde ihållande torrväder. Landet blev alldeles torrt, och växtligheten skulle fullständigt ha förtorkat, om det inte hade fallit så rikligt med dagg om kvällen, när dagen började svalkas. Tack vare daggen utvecklades och genomdränktes växtligheten under månaderna april, maj, augusti och september. Det finns inga uppgifter om att det förekom någon dagg under juni och juli.

23. Vilka skriftställen framhäver hur riklig daggen var?

²³ Daggen räddade alltså grödan. Detta frälste i sin tur liv och bidrog till rikedomen och välgången i detta jordbruksland. Daggen var så riklig, att när domaren Gideon en gång lade ut den avklippta ullen av ett får på marken om natten för att pröva Jehova Gud såsom frambringaren av dagg, kunde han morgonen därpå ur ullen ”pressa ut så mycket dagg, att en hel skål blev full med vatten”. (Dom. 6:38) När herden, som älskade flickan från Sulem, om natten kom för att hälsa på henne, sade han: ”Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.” — Höga V. 5:2; 6:12.

24. a) Vad angavs genom att daggen dels hindrades från att falla och dels bragtes att falla över Israels land? b) Hur skulle alltså kvarlevan av det andliga Israel bli såsom dagg från Jehova?

²⁴ När Gud förbannade Israels land i konung Ahabs dagar, sade profeten Elia: ”Under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.” (1 Kon. 17:1) När Jehova förbannade landet därför att dess inbyggare underlät att återuppbygga hans tempel i Jerusalem, sade han till dem: ”Fördenskull har himmelen ovan eder förhållit eder sin dagg och jorden förhållit sin gröda. Och jag har bjudit torka komma över land och berg.” (Hagg. 1:10, 11) När Jehova lovade att välsigna kvarlevan därför att den hade byggt upp hans tempel på nytt, sade han: ”Jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin dagg.” (Sak. 8:12) Man skulle kunna säga att han är ”fader till regnet” och är den som ”födde daggdropparna”. (Job 38:28, NW) Alltså förstår vi att när Mika förutsade att kvarlevan av det andliga Israel (eller Jakob) skulle bli såsom dagg från Jehova, menade han att dess medlemmar skulle bli en välsignelse från Gud åt folket i en tid av oupphörlig hetta.

25, 26. a) På vilket sätt är det nu en tid av hetta för nationerna, och vilka är det som erhåller vederkvickelse i denna tid? b) Hur sprider kvarlevan symbolisk dagg bland dessa människor, och vilken kontrast utgör detta till verkningarna från nutidens krigsredskap?

²⁵ Vi upplever nu en tid av hetta för världens nationer. De befinner sig visserligen inte ständigt i ett ”varmt krig”, men hettan av Jehovas förtörnelse, förkastelsedom och vrede träffar dem därför att de motstår hans rike, vars styrelse utövas av Kristus; och de visar sig motstå det genom att hata och förfölja hans vittnen. Endast de människor, vilka tar fasta på det vittnesbörd om Riket som nu avges och därtill inser att det är människornas enda hopp, kan följaktligen erhålla vederkvickelse från den andliga kvarlevan. De betraktar dess medlemmar såsom en välsignelsens dagg från Jehova Gud.

²⁶ Bland dessa människor sprider kvarlevan Guds sannings dagg — och hur mjukt låter de den inte falla! Det är såsom profeten Mose sade: ”Mitt tal skall flyta såsom dagg, såsom [lätta] regnskurar på gräs, och som regndroppar på örter. Ty Jehovás namn vill jag förkunna.” (5 Mos. 32:2, 3, Åk) Hur vederkvickande är inte detta för de människor som plågas av en brännande törst efter Guds ynnest och rike! Hur livgivande är inte detta, ty denna dagg är verkligen ”livets ord”! (Fil. 2:16) Den är inte något dödligt utfall från dödsbringande atombombs- eller vätebombsexplosioner eller något utsläppande av giftgaser och bakteriologiska doser. Denna livgivande dagg från Gud frambringar den godhet och behagliga atmosfär som är kännetecknande för broderlig endräkt och frid. ”Det är”, säger Psalm 133:3 (NW), ”likt Hermons dagg, som faller ned på Sionsbergen. Ty där befallde Jehova välsignelsen att vara, ja, liv till obestämd tid.”

27. Vilket gensvar ger dessa människor, vad blir de själva lika, och i vilken utsträckning?

²⁷ De fårlika människor som tacksamt tar emot den andliga kvarlevan såsom ”dagg från Jehova” får nytt liv. Deras törst efter sanning, rättfärdighet och en fullkomlig regering blir tillfredsställd. De överlämnar sig åt Jehova Gud, den store dagg- och regnmakaren. Därpå förenar de sig med dessa ”återstående av Jakob” (NW) i att sprida ”livets ord” till andra. Genom att göra detta blir de själva såsom daggdroppar för andra, som plågas av brännande törst jorden runt. Eftersom det finns en tallös ”stor skara” av fårlika människor som utför detta, håller de på att bli oräkneliga, såsom daggdropparna. — 2 Sam. 17:11, 12.

28. Hur har de då del i att uppfylla Psalm 110:3?

²⁸ När de i hundratusental har trätt fram i denna tid, har de tjänat såsom förstärkning åt den andliga kvarlevan i förkunnandet av Riket. De erbjuder sig själva villigt såsom kvarlevan har gjort på denna dag, då Jehovas på tronen insatte konung härskar mitt ibland sina fiender. I en skön beskrivning av detta säger Psalm 110:3 (NW) till Jehovas konung: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag. I helighetens prakt, ur morgonrodnadens sköte, har du ditt unga manskap alldeles såsom daggdroppar [vad mängden angår].”

29. a) Hur länge skall detta livgivande verk fortgå, och på vilket sätt? b) Vilken egenskap måste vi utöva nu, då vi utför detta verk, och när behöver vi i synnerhet utöva den?

²⁹ Ända till dess den växande hettan av Jehovas vredes glöd slår ut i full låga i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och förtär alla fiender till hans rike under Kristi styrelse, skall detta vederkvickande, livgivande verk med att sprida ”livets ord” fortgå, i det att vi inbjuder människor att komma till den symboliska ”floden med livets vatten” och säger: ”’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet.” (Upp. 22:17, NW) Men i denna tid, då det råder hat och fientlighet nationerna emellan, krävs det mod, om man skall kunna ta del i detta verk, som avvänder Guds vredes glöd från de fårlika människor som låtit omvända sig. Låt oss fördenskull minnas att vi lever på den smorde konungens militära styrkas dag. Han står ansikte mot ansikte med de truppstyrkor som nationerna nu samlar tillhopa och som Gog i Magog, Satan, djävulen, håller på att församla till det slagfält som kallas Harmageddon. (Upp. 16:14, 16, NW) Det slutliga angreppet från den nutida assyriern under Gog i Magog skall ofelbart sättas i gång, när den allsmäktige Guden tillstäder detta. Då blir vi utsatta för det svåraste provet vad vår tro och vår hängivenhet angår. Vi måste ha mod nu, men hur blir det då? Vi skall ha mod då.

30. Hur utgör Mika 5:8, 9 en försäkran om att vi skall ha mod då?

³⁰ Mika 5:8, 9 utgör en försäkran om detta, ty det heter där: ”Och Jakobs [eller Israels] kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning. Din hand skall lyftas högt över dina motståndare, och alla dina fiender skola utrotas.” — V. 9 enl. NW.

31. a) Hur kommer härskaren från Betlehem att vara vuxen den lejonlike assyriske inkräktaren? b) Hur har Jehovas folk sedan 1919 varit såsom ett lejon bland nationerna, och i vilket tillstånd måste vi bevara våra hjärtan i framtiden?

³¹ Den nutida totalitäre ”assyriern” kommer från lejonets huvudstad, som framställdes i förebild genom det forntida Nineve. (Nah. 2:11, 12) Men vår ledare är härskaren från Betlehem, den konung som är större än David, vilken som en herdeyngling slog ihjäl ett lejon med Jehovas hjälp. (1 Sam. 17:34—37) Han är själv ”Lejonet, som är av Juda stam, Davids rot”, och han känner ingen fruktan. (Upp. 5:5, Åk) Sedan år 1919 har ”kvarlevan” eller ”de återstående” (NW) av det andliga Israel varit såsom ett lejon bland nationerna. De har oförskräckt lytt Jehovas befallning genom Kristus och har på hela den bebodda jorden predikat dessa goda nyheter om Guds upprättade rike till ett vittnesbörd för alla nationer. De har inte låtit sig förskräckas av hatet, motståndet och förföljelsen vare sig från den profetiske ”konungen i Nordlandet” eller från den profetiske ”konungen i Söderlandet”. (Dan. 11:40—45) De hundratusentals åt Gud överlämnade, döpta följeslagarna till kvarlevan, vilka kommer från alla nationer, stammar, folk och tungomål, har också lagt i dagen lejonlikt mod och ytterlig oförskräckthet genom Jehovas ande. Må våra hjärtan aldrig bäva i framtiden av fruktan för våra grymma fienders manövrer och deras stora antal.

32. a) För vilka skall ”Jehovas dag” bli fruktansvärd? b) Vad är det som enligt Mika 5:9 manar oss framåt, och vad skall vi, i det att vi drar framåt, alltmer komma att likna?

³² När vi inom kort uppnår Jehovas stora dag, blir detta en fruktansvärd erfarenhet, men bara för våra fiender, ty Jehova skall låta sin förintelsedom gå i verkställighet på dem, inte på oss. Hans hand skall triumferande lyftas högt över hans motståndare, och alla dessa fiender till honom skall utrotas. Detta innebär också att den oförskräckta kvarlevans och dess följeslagares hand då i seger skall lyftas högt över våra motståndare, och alla dessa fiender till oss skall utrotas. Utsikten till seger manar oss framåt till att utföra ytterligare tjänst för Riket, en tjänst som står öppen för oss i alla nationer och som vi utför under ledning av ”Lejonet, som är av Juda stam”. ”Följ mig”, säger han. Genom att vi följer honom, blir vi ännu mer oräkneliga, lika daggdroppar, och vi blir en vederkvickande välsignelse från Jehova Gud bland många folk, vilket kan leda till evigt liv för dem i hans rättfärdiga, nya värld.

[Fotnot]