Varför vi litar på profetiorna

 1. Vad ansåg Jesus och apostlarna om profetiorna?

OM DU ägnat dig åt att läsa bibeln, måste du helt enkelt erkänna att dess profetior, om de slår in, är mycket förunderliga och av stor vikt och betydelse. Du säger säkert att de förtjänar att studeras med den största iver och uppmärksamhet. Jesus och hans apostlar trodde fullt och fast på profetiorna och hade lika stor tillit till alla Skriftens profetior. (Joh. 17:17; 2 Tim. 3:16; 2 Petr. 1:19, 20) Profetiorna utgjorde en styrande faktor i deras liv. Men det är inte alla människor som har en sådan tro. Du kan vinna en sådan tro — och vi menar då inte någon lättrogenhet utan en tro med fast grundval. (Hebr. 11:1) Hur kan man få en sådan tillit till profetiorna?

 2. a) Hur kan vi avgöra om en profetia är sann eller inte, och förväntar Gud att vi skall söka göra detta? b) Nämn de tre kraven som man måste ställa på sanna, tillförlitliga profetior.

² Det bästa sättet att skaffa fram bevis är att noggrant pröva en profetia med avseende på tiden och förhållandena. Bibeln uppmanar oss att anställa ett sådant prov. (1 Joh. 4:1; Jes. 45:11) För att kunna göra en sådan undersökning måste vi ha en måttstock, vara medvetna om vissa krav. Bibeln själv fastställer de regler som gäller vid prövningen av en profetia, nämligen i 5 Moseboken 18:20—22 och 13:1—3. 1) Den måste uttalas i Jehovas namn och på hans befallning, 2) den måste uppfyllas och 3) den måste vara i överensstämmelse med Guds bud och alltså befrämja en rätt gudsdyrkan.

 3. Hur bör vårt begrundande av bibelns profetior inverka på oss?

³ I denna korta artikel skall vi begrunda en bestämd profetia jämte de bevis och vittnesbörd som styrker dess tillförlitlighet. Vi tror att du först blir förundrad och att du därpå blir övertygad om dess exakthet och den uppenbara inspiration som ligger till grund för den. Du kommer också härigenom att känna dig manad att studera andra profetior i bibeln, vilka du kommer att finna lika tillförlitliga och därtill vederkvickande och uppmuntrande, en kraft till stabilitet i dessa tider med sin brist på stabilitet.

En världshärskare förordnad före sin födelse

 4. Vilka häpnadsväckande ting profeterade Jehova om Jerusalem, templet och Juda städer?

⁴ Slå upp Jesaja 44:24—28. Vi finner att Jesaja här talar i Jehovas namn, på hans befallning: ”Så säger Jehova, ... som stadfäster sin tjänares ord [dvs. låter det besannas] ... som säger till Jerusalem: ’Det skall bliva bebott’ och till Juda städer: ’De skola [återupp]byggas, och jag skall upprätta deras öde platser’, som säger till djupet: ’Bliv torrt; och dina strömmar skall jag uttorka’”, ”som säger till Koresch: ’Du är min herde och hela min vilja skall du fullborda’; som säger till Jerusalem: ’Du skall [åter]uppbyggas och templet skall grundas’.” — V. 24—27 enl. Åk; v. 28 enl. My.

 5. Nämn några förunderliga detaljer i Jehovas profetia som är återgiven i Jesaja 44:24—28.

⁵ Vad är det som är så förunderligt med denna profetia? Jo, vet du, den uttalades medan Jerusalem alltjämt var en blomstrande stad, en makt som varje nation, som stod efter att vinna världsherraväldet, borde räkna med. Det skulle ännu dröja länge, innan Babylon blev den heliga historiens mäktiga tredje världsvälde. Vid den här tiden föreföll Assyrien vara ett mycket större hot mot Jerusalems existens. Profetian förutsade den persers makttillträde, som kallades Kores (Koresch) eller Cyrus, och detta omkring 150 år före hans födelse, och den tillkännagav dessutom att hans nation skulle bli det fjärde världsväldet. Den antydde att Jerusalem och dess tempel skulle förstöras och judarna göras till slavar av Babylon, det kommande tredje världsväldet, att Cyrus (Kores) längre fram skulle befria judarna genom att erövra Babylon och att Jerusalem och templet där skulle återuppbyggas enligt Cyrus’ bemyndigande. — Se också Jesaja 39:3—7.

 6. När föddes Cyrus, och hur blev han Jehovas smorde?

⁶ I profetians nästa vers kallas Kores (Cyrus) för Guds ”smorde”. (Jes. 45:1) Cyrus föddes förmodligen omkring år 600 f. Kr. Innan han föddes, hade Jerusalem blivit förstört av babylonierna, och prästerskapet hade förts i landsflykt. Hur kunde Cyrus då kallas för Guds ”smorde”? Han blev aldrig av Jehovas överstepräst smord med helig smörjelseolja för att i någon ställning tjäna Jehova. En smörjelse vittnade om ett förordnande, insättandet i ett ämbete, och Jehovas förordnande av Cyrus på förhand kunde kallas för en smörjelse. När till exempel profeten Elisa och konung Hasael förordnades att utföra vissa åligganden åt Jehova, kallades detta för smörjelse, fastän de inte blev smorda med helig olja. — 1 Kon. 19:15, 16, 19; 2 Kon. 8:13.

 7. Vad säger Jesaja 45:1—3 att Jehova skulle göra för Cyrus?

⁷ Låt oss nu läsa vidare i profetian, i Jesaja 45, där Jesaja säger: ”Så säger HERREN [Jehova] till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna [dubbel]dörrarna för honom, så att inga portar mer äro stängda: Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder. Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.”

 8. a) Varför får det förhållandet att Jehova kallar Cyrus vid namn Jesajas profetia att förefalla ännu mera förunderlig? b) Hur skulle Jehova fatta Cyrus vid handen?

⁸ I dessa ord, här i Jesaja 45:1—3, talar Jehova Gud till persern Cyrus såsom vore han redan född och vid liv. Detta stämmer överens med orden i Romarna 4:17 som säger att Gud ”kallar på de ting, som icke äro till, likasom vore de till”. Han lovar att han skall fatta Cyrus vid hans högra hand för att leda honom eller styrka honom med oemotståndlig militär skicklighet.

 9. a) Vilka nationer skulle Jehova slå ned inför Cyrus? b) Beskriv hur perserna under Cyrus ryckte fram för att besegra dessa nationer.

⁹ Vissa andra nationer måste först slås ned, innan Cyrus kunde gripa sig an med att omstörta Babylon, det tredje världsväldet, vilket var Guds främsta uppdrag åt Cyrus. Cyrus besegrade först det mediska väldet, som hade haft makten över Persien. Konung Kroisos i Lydien ingick i all hast ett fördrag med Egypten, Babylon och Sparta emot Cyrus, sedan han erfarit att hans bundsförvant Astyages i Medien blivit störtad, men trots detta lyckades Cyrus år 546 f. Kr. inta den lydiska huvudstaden, Sardes, och drog så vidare för att fullborda erövringen av Mindre Asien. Sedan detta var gjort, kunde Cyrus vända sig emot Babylon. Han besegrade Babyloniens främste styresman, Nabonid, på slagfältet och drog så vidare mot Babylon.

Babylon, ett mäktigt bålverk

10. Varför föreföll det, från mänsklig ståndpunkt sett, omöjligt att Jesajas profetia om Babylons fall skulle kunna gå i uppfyllelse?

¹⁰ En märklig detalj, när det gäller uppfyllelsen av profetian om Babylons fall, har med Babylons skenbara ointaglighet att göra. Nebukadnessar, Babylons mäktigaste konung, sparade inte på medlen och skydde inte heller någon möda för att göra Babylon till den praktfullaste staden i den dåtida världen. Babylons invånare menade att staden var ointaglig. Såsom Nebukadnessar skrytsamt gav till känna i en inskrift: ”En kraftig mur, som likt ett berg inte kan rubbas, gjorde jag av murbruk och tegel. Dess grund lade jag djupt ned, i jordens sköte. Dess krön lät jag resa sig högt såsom berget.” Men det var floden Eufrat som i högre grad än murarna utgjorde stadens bästa försvar. En djup och bred vallgrav omkring staden fylldes med vatten från floden. Själva floden flöt rätt igenom staden, och utmed båda flodstränderna hade man anlagt en sammanhängande kaj, som var skild från staden genom en väldig mur. I denna mur fanns det öppningar försedda med kopparportar, och från varje port ledde en sluttning ned till vattenbrynet. Man kan lätt förstå varför Babylons fångar kunde misströsta om sina möjligheter att bli befriade. — Jes. 14:17.

11. a) Varför hade de judiska fångarna i Babylon ett hopp olikt det som andra babyloniska fångar kan ha hyst? b) Hur trängde Cyrus’ trupper in i staden?

¹¹ Men de judiska fångarna i Babylon hade likväl ett strålande hopp, ty de sanna profetiornas Gud hade profeterat om en befrielse. Hur lätt var det inte för Jehova att låta sin profetia gå i uppfyllelse! Babylons främsta försvar, Eufrats vatten, blev avlett av Cyrus’ trupper, och på så sätt blev flodfåran jämförelsevis torr. Och Jehova såg till att portarna med sina dörrhalvor utmed Eufrats strand lämnades öppna på Babylons olyckskväll, då Belsassar höll dryckeslag med ett tusental av sina stormän, varvid de prisade Babylons gudar av trä och sten. — Dan. 5:1—4.

12. I vilken mening blev portarna krossade, järnbommarna sönderbrutna och backarna utjämnade?

¹² Kopparportarna blev inte bokstavligen krossade, och järnbommarna, med vilka man stängde dessa portar, blev inte bokstavligen sönderbrutna, men Jehovas osynliga ingripande med avseende på dessa portar fick samma resultat som om detta hade skett med dem. Babylons murar var till ingen nytta. Cyrus’ trupper behövde inte storma dessa murar för att ta sig in i staden. Jehova gick framför Cyrus och jämnade ut ”backarna”, undanröjde hindren.

13. Vilka skatter tillföll Cyrus i och med att han tog Babylon i besittning?

¹³ Eftersom Cyrus’ trupper satte sig i fullständig besittning av staden med palatset och borgen, föll dess skatter helt naturligt i Cyrus’ händer, också de rikedomar som var dolda i mörka gömslen. Bland dessa fanns skatter från de folk eller nationer som Babylon plundrat, t. ex. de heliga kärl som rövats från Jehovas tempel i Jerusalem. Dessutom var Babylon sannerligen ett rikt byte, eftersom det var ett handelscentrum och en knutpunkt för samfärdseln mellan den östliga och den västliga världen på den tiden. De hopade skatterna inbegrep också rikedomar som samlats på hög genom det religiösa geschäftsmakeriet i templen, i vilka stadens falska gudar dyrkades. Herodotos säger att varje infödd kvinna var ålagd att en gång under sitt liv gå till det tempel, som var uppfört åt Mylitta (Isjtar), fruktbarhetsgudinnan, som också kallades ”himmelens drottning” och ”gudarnas moder”, fortplantningens kvinnliga väsen. Här i templet, inom gudinnans område, fick den unga kvinnan vänta på att tas i famn av den förste främling som kastade ett silvermynt i hennes knä — så övades prostitution i religionens namn.a

Äran för profetians uppfyllelse går till Jehova

14. a) Varför nämnde Jehova direkt Cyrus vid namn och gav honom seger? b) Hur uppfylldes vid den tiden orden om att Jehova ”giver lycka och skapar olyckan”?

¹⁴ Jehova gav tydligt till känna vilken perser han ville använda, liksom han i förbindelse med uppförandet av tabernaklet hade sagt till Mose: ”Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam.” (2 Mos. 31:1, 2) Jehova gjorde allt detta med Cyrus, men inte för att upphöja en människa, utan för att förhärliga sig själv såsom profetiornas sanne Gud och universums suveräne härskare och för att fullgöra sitt uppsåt att befria Israels folk. Han sade vidare till Cyrus: ”För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig. Jag är Jehovah och ingen annan, utom mig är ingen Gud [Elohim]; jag omgjordar dig, och du känner mig icke: på det att man skall lära känna från solens uppgång till hennes nedgång, att ingen är förutan mig. Jag är Jehovah och ingen annan — han som skapar ljuset och skapar mörkret, han som [likaså] giver lycka [åt sitt landsflyktiga folk] och skapar olyckan [för Babylon]; jag, Jehovah, är den som gör detta allt.” — Jes. 45:4—7; v. 5—7 enl. My.

15. Varpå berodde det då att Cyrus kunde få ”ärenamn”, t. ex. sådana titlar som förekommer på Cyruscylindern?

¹⁵ Utgången var inte beroende av Cyrus’ skicklighet, utan det var Jehova som — fastän han enligt sina egna ord var okänd för Cyrus — omgjordade eller styrkte honom till att utföra Guds vilja gentemot Babylon och till gagn för Guds folk, och därvid gav han Cyrus ”ärenamn”. Endast därför att Jehova Gud utvalde och styrkte Cyrus, kunde denne längre fram säga såsom vi läser på Cyruscylindern: ”Jag är Cyrus [Kyros], konung över allting, storkonung, den mäktige konungen, konung av Babylon, konung av Sumer och Ackad, konung över de fyra väderstrecken (i världen).”b

16. Vad bjöd Jehova sina himlar och sin jord att frambringa? Till gagn för vilka skulle det ske?

¹⁶ Genom att använda sin tjänare Cyrus på detta sätt kunde Jehova bjuda sina himlar att låta rättfärdig påverkan eller kraft strömma ned; han kunde bjuda sin jord att öppna sig och frambringa rättfärdiga händelser och frälsning till gagn för hans landsflyktiga folk: ”Drypen, I himlar, därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.” (Jes. 45:8) I sinom tid hörsammade hans himlar och hans jord denna befallning, på det att profetian skulle bli uppfylld.

De som dyrkar profetiornas Gud blir välsignade

17. Vad svor Jehova beträffande gudsdyrkan, och varför kunde israeliterna ”berömma sig” efter Cyrus’ seger?

¹⁷ Sedan israeliterna blivit Babylons fångar, hade de inte förmåga att själva frigöra sig ur Babylons grepp. Den ende de kunde vända sig till var Jehova. ”Vänden eder till mig, så varden I frälsta, I jordens alla ändar; ty jag är Gud [El] och eljest ingen. Jag har svurit vid mig själv, från min mun har utgått ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed. ’Endast i Jehova’ — skall man säga om mig — ’är rättfärdighet och starkhet.’ Man skall komma till honom, och alla som frustat mot honom skola blygas. I Jehova skall hela Israels säd rättfärdigas och i honom berömma sig.” (Jes. 45:22—25; v. 24, 25 enl. Åk) Israel kunde sannerligen berömma sig, ty det som Jehova hade gjort för dem visade att de hade rätt, då de dyrkade den rätte Guden och då de litade på att hans profetior var trovärdiga.

18. Vad bevisar det som inträffade i samband med Cyrus med avseende på profetiorna?

¹⁸ Det som inträffade i samband med Cyrus ger oss alltså en tungt vägande orsak att lita på profetiorna. Det bevisar att vi har stort gagn av att lyssna till Guds profetior. Profetiorna var sannerligen en välsignelse för de trogna judarna som gav akt på dem. De besparade dem känslan av fullständig misströstan. De underrättade dem om vad som skulle inträffa, men dessutom tjänade de till varning och vägledning för alla dem som litade på dem, och detta bidrog till deras lycka.

19. Hur handlar man vist och förståndigt nu, enligt vad vi lär av Guds profetior om Babylons fall?

¹⁹ Genom att ge akt på profetiorna och rätta oss efter dem kan vi förvänta välsignelse och undvika att begå det olycksdigra misstag som babylonierna begick, vilka litade på materiella ting och på krigsmakten. Av detta exempel lär vi att det är vist och förståndigt och tryggt att dyrka Gud och att förvänta befrielse från honom i denna farofyllda tid, och därtill inser vi att beskydd och räddning inte kommer genom militärmakt, även om försvarsanordningarna, i likhet med Babylons murar, kan tyckas nå upp till himmelen och kan förefalla så starka att inga jordiska styrkor skulle kunna vara dem övermäktiga.

20. Vilken ytterligare uppmuntran och upplysning får vi av denna profetiska skildring, som har med Cyrus att göra?

²⁰ Vi kan också känna oss uppmuntrade av att Cyrus kallades för Jehovas smorde. Såsom en man som var smord eller förordnad av Jehova skulle han vara en Messias (på hebreiska) eller en Kristus (på grekiska, LXX). I denna egenskap var Cyrus en profetisk gestalt och blev brukad såsom en förebild till den utlovade Messias eller Kristus, Guds ”kvinnas” Säd, dvs. i det verk som Cyrus skulle utföra åt Jehova Gud. Cyrus’ omstörtande av Babylon såsom ett världsvälde utgör fördenskull en profetia om hur Messias, Kristus, skall tillintetgöra det stora Babylon, som existerar nu på 1900-talet och vars öde blivit förutsagt i bibelns sista bok, nämligen i Uppenbarelseboken 17 och 18.

21. Vad var denna strid mot Babylon, förutom att den tjänade till judarnas befrielse?

²¹ Den här beskrivna striden mot det forntida Babylon utkämpades inte bara för att judarna skulle befrias. Den var dessutom en strid eller kamp mellan gudar, såsom vi skall se i ett kommande nummer av denna tidskrift.

[Fotnoter]