Varför ser du fram mot 1975?

1, 2. a) Vad är det som har väckt särskilt intresse för år 1975, och vad har följden blivit? b) Vilka frågor ställs emellertid här?

HUR förhåller det sig med allt det här talet om år 1975? Livliga samtal, i en del fall grundade på spekulation, har på senare tid uppstått bland dem som ägnar sig åt allvarligt bibelstudium. Deras intresse har väckts av tron på att året 1975 markerar slutet på 6.000 år av mänsklig historia sedan Adams skapelse. Att ett sådant viktigt datum är så nära sätter fantasin i rörelse och ger obegränsat stoff att tala om.

² Men vänta ett tag! Hur kan vi veta att dessa uträkningar är riktiga? Vilken grund finns det för påståendet att Adam skapades för något mer än 5.993 år sedan? Stöder och bekräftar den bok som man fullt och fast kan lita till på grund av dess tillförlitliga historiska äkthet, nämligen Jehovas inspirerade ord, bibeln, en sådan slutsats?

3. Är det årtal, som i många exemplar av bibeln anges för Adams skapelse, en del av bibelns inspirerade text, och är alla ense om detta årtal?

³ I vissa bibelöversättningar, till exempel i marginalen till den protestantiska engelska auktoriserade översättningen (AV) och i fotnoter i somliga upplagor av den katolska Douayöversättningen (Dy), uppges det att människans skapelse ägde rum år 4004 f.v.t. Men detta datum i marginaler och fotnoter hör inte med till bibelns inspirerade text. Det dök inte upp förrän 1.500 år efter det att den siste bibelskribenten hade dött, och det infördes inte i någon upplaga av bibeln förrän år 1701 v.t. Det är ett tillägg som bygger på en slutsats som en irländsk prelat, den anglikanske ärkebiskopen James Ussher (1581—1656), hade kommit till. Usshers kronologi var bara resultatet av ett av de många uppriktiga bemödanden, som har gjorts under gångna århundraden, att söka fastställa tiden för Adams skapelse. Vid en undersökning som företogs för hundra år sedan fann man att inte mindre än 140 olika kronologiska tabeller hade publicerats av olika uppriktiga forskare. I dessa tabeller finner man en mängd varierande årtal angivna för tiden för Adams skapelse, alltifrån år 3616 f.v.t. till år 6174 f.v.t., och en vild gissning anger år 20000 f.v.t. Sådana motstridiga uppgifter, som man finner i de rikt försedda biblioteken världen runt, kan sannerligen bidra till att åstadkomma förvirring då man söker svar på de nyss framställda frågorna.

4. Vad fick vi veta vid föregående studium, och vad är vi fördenskull nu beredda att göra?

⁴ I föregående artikel fick vi veta av de inspirerade skrifterna själva, utan någon hjälp av de oinspirerade uppgifterna i marginalen till somliga biblar, att tiden för Juda lands sjuttioåriga ödeliggande började räknas omkring 1 oktober år 607 f.v.t. Vi såg att man tydligt kan fastställa början av denna sjuttioårsperiod genom att känna till dess slut, som var förbundet med Babylons fall år 539 f.v.t. När vi alltså har fått år 607 f.v.t. lika tillförlitligt fastställt i gregorianska kalendern som den absoluta tidpunkten år 539 f.v.t., är vi beredda att gå vidare bakåt och räkna tiden, att gå bakåt för att fastställa tidpunkten för andra viktiga händelser i den bibliska historien. Vi kan till exempel fastställa under vilka år Saul, David och Salomo i tur och ordning regerade över Guds utvalda folk och datera dessa tidsperioder enligt den nutida kalendern.

5. Vilka händelser av stor historisk betydelse inträffade år 997 f.v.t.?

⁵ Vid Salomos död delades hans rike i två delar. Den södra delen, som bestod av två stammar, Juda och Benjamin, fortsatte att styras av Salomos ättlingar, och den blev känd som Juda rike. De nordliga tio stammarna bildade Israels rike, som ibland kallades ”Samaria” efter namnet på dess huvudstad under senare år, och över det riket härskade Jerobeam och hans efterträdare. Genom att använda uppgiften om den profetiska tidsperiod på 390 år, som anges i Hesekiel 4:1—9 och som har med Jerusalems förstöring att göra, får vi veta att Salomos död inträffade år 997 f.v.t. Det var 390 år innan Jerusalem förstördes år 607 f.v.t.

Israels missgärning buren i 390 år

6, 7. Vilka tidsperioder talas det om i Hesekiel 4:1—9?

⁶ Lägg märke till vad profeten Hesekiel säger om detta:

⁷ ”Och du, människobarn, tag dig en tegeltavla och lägg den framför dig och rista på den in en stad, nämligen Jerusalem. Och res upp bålverk mot den. ... Detta skall vara ett tecken för Israels hus. Och lägg du dig på din vänstra sida och lägg Israels hus’ missgärning ovanpå; lika många dagar, som du ligger så, skall du bära på deras missgärning. Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras av ett lika antal dagar, nämligen av tre hundra nittio dagar; så länge skall du bära på Israels hus’ missgärning. Och sedan, när du har fullgjort detta, skall du lägga dig på din högra sida och bära på Juda hus’ missgärning; i fyrtio dagar, var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gälla för dig. ... Och tag dig vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält och lägg detta i ett och samma kärl och baka dig bröd därav; lika många dagar, som du ligger på ena sidan, alltså tre hundra nittio dagar, skall detta vara, vad du har att äta.” — Hes. 4:1—9.

8. När utlöpte den period, under vilken det södra rikets ”missgärning” skulle bäras?

⁸ I detta kapitel hos Hesekiel beskrevs inte redan inträffade historiska händelser, utan skildringen var en profetia om framtida händelser. Den handlade om ett tillfälle i framtiden, då den härliga staden Jerusalem skulle belägras och dess invånare tas till fånga, och allt detta inträffade år 607 f.v.t. De fyrtio år som nämns i förbindelse med Juda utlöpte alltså det året. Det norra rikets ”missgärning”, som skulle bäras i 390 år, var nästan tio gånger så stor som Juda missgärning, som skulle bäras i 40 år. När utlöpte då dessa 390 år?

9. Vad är det som antyder att också den period, under vilken det norra rikets ”missgärning” skulle bäras, utlöpte år 607 f.v.t.?

⁹ De utlöpte inte år 740 f.v.t., då Samaria blev omstörtat. Hur så? Av det enkla skälet att Hesekiel iscensatte detta profetiska drama någon tid efter ”femte året ... efter att konung Jojakim [Jojakin, Melin; NW] hade blivit bortförd i fångenskap”, vilket innebär att de inte kunde utlöpa tidigare än år 613 f.v.t., dvs. 127 år efter det att Samaria hade blivit ödelagt av Assyrien. (Hes. 1:2) Eftersom hela detta profetiska drama klart och tydligt pekade fram mot Jerusalems förstöring och eftersom såväl Israels hus som Juda hus i själva verket var ett enda genom ett förbund oskiljaktigt förenat folk, vars kvarleva inte skulle vara ett splittrat folk då den återvände från fångenskapen, kan man bara komma till en enda förnuftig slutsats, nämligen att båda husens missgärning sammanföll till tiden och upphörde samtidigt år 607 f.v.t. Härav finner vi att de 70 åren av ödeliggande för Juda land utlöpte 70 år efter det att slutet hade nåtts på den tid, under vilken de båda husens missgärning skulle bäras, och på så sätt kunde en kvarleva av båda husen återvända till den plats där Jerusalem hade legat.

10. När började alltså Israels ”missgärning”?

¹⁰ Om ”Israels hus’ missgärning” slutade år 607 måste den ha börjat 390 år tidigare, dvs. år 997 f.v.t. Den började det år konung Salomo dog och Jerobeam gjorde sig skyldig till missgärning, ja, omfattande missgärning, i det att denne Jerobeam, vars rike rycktes från Davids hus, ”förförde ... Israel till att avfalla från HERREN”, Jehova, och ”kom dem att begå en stor synd”. — 2 Kon. 17:21.

Uttåget ur Egypten ägde rum år 1513 f.v.t.

11, 12. Vilken annan händelse i människans historia är vi nu redo att bestämma årtalet för, och vilken framträdande text har vi då till hjälp?

¹¹ Om vi blickar tillbaka mot den avlägsna forntiden, ser vi en annan milstolpe i människans historia, israeliternas oförglömliga uttåg ur Egypten, bort från slaveriet, som företogs under Mose ledarskap. Om vi inte hade haft Jehovas tillförlitliga ord, bibeln, skulle det ha varit omöjligt att exakt fastställa vid vilken tid denna stora händelse inträffade enligt den nutida kalendern, eftersom egyptiska hieroglyftexter är märkbart tystlåtna om det förödmjukande nederlag som detta första världsvälde led genom Jehovas ingripande. Men tack vare bibelns kronologi är det relativt enkelt att fastställa årtalet för denna minnesvärda händelse!

¹² I 1 Konungaboken 6:1 läser vi: ”I det fyra hundra åttionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv, det är den andra månaden, begynte han bygga huset åt HERREN.”

13, 14. a) Vilket år, enligt gregorianska kalendern, började Salomo regera? b) Vilket år började han bygga templet?

¹³ När vi har dessa upplysningar, återstår det bara att fastställa vilket kalenderår Salomo började bygga templet, och sedan går det mycket lätt att räkna ut när Faraos här blev tillintetgjord i Röda havet.

¹⁴ ”Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.” (1 Kon. 11:42) Detta betyder att hans sista hela regeringsår utlöpte på våren år 997 f.v.t.a Om vi lägger 40 till 997, får vi 1037 f.v.t.; det året började alltså Salomo sin fridfulla regering. Såsom det heter i skildringen började han inte tempelbygget förrän i den andra månaden i det fjärde året av sin regering, vilket innebär att han hade härskat i tre hela år och en månad. Drar vi då ifrån 3 år från 1037, får vi 1034 f.v.t., det år då tempelbygget började. Vid vilken tid på året var det? I den andra månaden, Siv, dvs. april—maj. Bibeln uppger att detta var ”i det fyra hundra åttionde året” efter israeliternas uttåg ur Egypten.

15. a) Förklara skillnaden mellan ett grundtal och ett ordningstal. b) När drog israeliterna alltså ut ur Egypten?

¹⁵ När vi lägger en ändelse till ett räkneord, till exempel ”nde” (eller ”:e”) till talet tio (10), och säger tionde (10:e), ändrar vi ett grundtal, så att det blir ett ordningstal. Om man exempelvis säger att en långdistanslöpare är på sitt tionde varv, betyder det att han redan har löpt nio varv men bara en del av det tionde; han har inte ännu fullbordat tio varv. På samma sätt förhåller det sig när ordningstal används i bibeln. När det heter att tempelbygget började i det 480:e året efter israeliternas uttåg ur Egypten och vi redan har funnit att det året svarar mot år 1034 f.v.t. i vår kalender, lägger vi till 479 hela år (inte 480) till 1034 och kommer så till år 1513 f.v.t., det år då uttåget skedde. Det ägde också rum på våren, vid påsktiden, den 14:e dagen i månaden Nisan.

Hur länge är det sedan syndafloden?

16. Hur långt tillbaka i historien har vi nu nått, och vilka utsikter har vi att tränga ännu längre tillbaka?

¹⁶ Med den hjälp bibeln ger oss har vi redan exakt kunnat mäta tiden bakåt från början av det här året, 1969 v.t., till våren år 1513 f.v.t., en tidrymd av nära nog 3.481 år. Tack vare det fortfarande tillförlitliga minne och den exakta historiska skildring, som vi finner i Jehovas heliga ord, kan vi tränga ännu längre tillbaka i det flydda, tillbaka till syndafloden i Noas dagar.

17. När Stefanus skildrade det som Israel hade upplevt, vilka förhållanden och vilken tidsperiod talade han då om?

¹⁷ Stefanus, Jesu Kristi förste efterföljare som led martyrdöden, talade om vad Jehova hade sagt att Abrahams avkomlingar skulle få uppleva. ”Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar [bofasta utlänningar, NW] i ett land, som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.” (Apg. 7:6; 1 Mos. 15:13) Stefanus nämner här tre saker som Israel hade fått uppleva i det flydda: De hade varit främlingar i ett land som inte tillhörde dem, hade varit ett folk som levde i träldom, ett folk som blivit förtryckt i fyra hundra år.

18. Vad är det som motsäger uppfattningen att dessa förhållanden var från varandra åtskilda upplevelser som de hade, den ena efter den andra?

¹⁸ Det skulle vara fel att mena att alla tre förhållandena, som de upplevde, varade lika länge eller att vart och ett av dem var ett från de andra skilt förhållande som inträdde i tur och ordning. Det var inte förrän mer än 70 år efter det att de såsom främlingar hade kommit till Egypten som de blev trälar eller slavar, inte förrän någon tid efter Josefs död. Vad Stefanus ville framhålla var att de inom en och samma period på 400 år, under vilken de blev förtryckta, också blev gjorda till trälar och även levde såsom främlingar.

19. Hur vet vi att israeliterna var ”främlingar” eller ”utlänningar” innan de kom till Egypten?

¹⁹ Lägg märke till att när Stefanus sade att de var ”främlingar i ett land, som icke tillhörde dem, ... i fyra hundra år”, sade han inte och menade han inte att de inte var främlingar eller utlänningar innan de drog ned till Egypten. Det är alltså fel att påstå att den här texten bevisar att israeliterna befann sig i Egypten i fyra hundra år. Det är riktigt att Josefs bröder, då de kom till Egypten och blev förda fram inför Farao för första gången, sade så här: ”Vi hava kommit för att bo någon tid [vistas såsom utlänningar, NW] här i landet.” Men de sade inte, och de menade inte heller, att de fram till den tiden inte hade varit utlänningar eller främlingar. Vid samma tillfälle sade nämligen deras fader, Jakob, som svar på Faraos fråga hur gammal han var: ”Min vandringstid [antalet år som jag vistats såsom utlänning, NW] har varat ett hundra trettio år.” Det var inte heller enbart Jakob som under hela sitt liv hade levat såsom ”utlänning” (NW), innan han kom till Egypten, utan han sade till Farao att hans förfäder före honom också hade varit ”utlänningar” (NW). — 1 Mos. 47:4—9.

20. När slutade de här 400 åren, och när började de?

²⁰ Eftersom Israels förtryck upphörde år 1513 f.v.t., måste det ha börjat år 1913, 400 år tidigare. Det året svarar mot den tidpunkt, då Isak blev ”förtryckt” eller illa behandlad av Ismael, som Sara såg ”driva gäck” (1878) med Isak den dag denne blev avvand. Isak var då fem år gammal, och detta inträffade en lång tid innan israeliterna drog in i Egypten. — 1 Mos. 21:8, 9.

21, 22. Var israeliterna i Egypten i hela 430 år, och vilket ljus kastar forntida handskrifter över den här frågan?

²¹ Hur länge uppehöll sig då israeliterna nere i Egypten såsom främlingar eller ”bofasta utlänningar”? I 2 Moseboken 12:40, 41 (NW) heter det: ”Och Israels söners vistelse, vilka hade vistats i Egypten, var fyra hundra trettio år. Och det skedde vid slutet av de fyra hundra trettio åren, ja, just denna dag skedde det att alla Jehovas härskaror drog ut ur Egyptens land.”

²² I Septuaginta lyder vers 40: ”Men Israels söners vistelse, som de [och deras fäder, alexandrinska handskriften] vistades i Egyptens land OCH I KANAANS LAND, [var] fyra hundra trettio år lång.” I den samaritanska Pentateuken heter det: ”I KANAANS LAND och i Egyptens land”. Båda dessa översättningar, som grundar sig på hebreiska texter som är äldre än den massoretiska, innehåller orden ”i Kanaans land” jämte ordet ”Egypten”.

23. a) Hur länge befann sig israeliterna i själva verket i Egypten, och hur bekräftar Paulus detta? b) Förklara skillnaden mellan de 400 och de 430 åren som det talas om i bibeln.

²³ Från den tidpunkt, då Abraham drog in i Kanaan, till dess Isak föddes var det 25 årb; från den tiden till Jakobs födelse förflöt ytterligare 60 år; och därpå förgick 130 år till, innan Jakob kom till Egypten. Detta gör tillsammans 215 år, precis hälften av de 430 åren, tillbringade i Kanaan före flyttningen till Egypten. (1 Mos. 12:4; 21:5; 25:26; 47:9) Under inspiration bekräftar också aposteln Paulus att 430 år förflöt från den tid då det abrahamitiska förbundet ingicks, när patriarken Abraham drog in i Kanaan, till dess lagförbundet instiftades. — Gal. 3:17.

24, 25. Vilket kalenderår började syndafloden, och hur lång tid innan Abraham drog in i Kanaan var detta?

²⁴ Genom att lägga de här 430 åren till de 1.513 går vi tillbaka till 1943 f.v.t., det år då Abraham först drog in i Kanaans land, sedan hans far, Tera, hade dött i Haran i Mesopotamien. Det enda som nu återstår är att räkna samman några få generationers levnadsår för att med exakthet kunna fastställa datum för syndafloden. Vi finner siffrorna i 1 Moseboken 11 och 12, och de kan hopräknas på följande sätt:

Från början av syndafloden

Till Arpaksads födelse (1 Mos. 11:10) 2 år

Till Selas födelse (11:12) 35 ”

Till Ebers födelse (11:14) 30 ”

Till Pelegs födelse (11:16) 34 ”

Till Regus födelse (11:18) 30 ”

Till Serugs födelse (11:20) 32 ”

Till Nahors födelse (11:22) 30 ”

Till Teras födelse (11:24) 29 ”

Summa 427 år

²⁵ Genom att lägga dessa 427 år till år 1943 f.v.t. kommer vi fram till att syndafloden började år 2370 f.v.t., för 4.338 år sedan.

6.000 år från Adams skapelse

26, 27. a) Hur lång tid före syndafloden skapades Adam? Vilket år? b) Vad är det som tyder på att Adam skapades på hösten?

²⁶ På liknande sätt kan vi genom att helt enkelt lägga ihop det antal levnadsår, som anges här nedan och som gäller de tio generationerna före syndafloden, fastställa året för Adams skapelse:

Från Adams skapelse

Till Sets födelse (1 Mos. 5:3) 130 år

Till Enos’ födelse (5:6) 105 ”

Till Kenans födelse (5:9) 90 ”

Till Mahalalels födelse (5:12) 70 ”

Till Jereds födelse (5:15) 65 ”

Till Hanoks födelse (5:18) 162 ”

Till Metuselas födelse (5:21) 65 ”

Till Lemeks födelse (5:25) 187 ”

Till Noas födelse (5:28, 29) 182 ”

Till syndaflodens början (7:6) 600 ”

Summa 1.656 år

²⁷ Om vi lägger detta tal, 1.656, till 2.370, kommer vi till år 4026 f.v.t., det år enligt gregorianska kalendern då Adam skapades. Eftersom det är naturligt för människan att räkna tiden från sin egen början och eftersom flertalet forna kalendrar, som människor har utarbetat, förlade varje års början till hösten, är det rimligt att tänka att den förste mannen, Adam, skapades på hösten.

28. Hur stor är avvikelsen mellan denna kronologi och Usshers, när det gäller Adams skapelse?

²⁸ Genom en noggrann, självständig undersökning av det här ämnet, som Gud hängivna bibelforskare under ett antal år har bedrivit utan att blint följa några av kristenhetens traditionsbundna kronologiska beräkningar, har vi alltså kommit fram till ett årtal för Adams skapelse som ligger 22 år längre bort i tiden än det år ärkebiskop Ussher angav. Detta betyder att tiden kommer att ha löpt ut två årtionden tidigare än man har beräknat med hjälp av den traditionella kronologin.

29. Varför bryr vi oss om när Adams skapelse inträffade?

²⁹ När vi nu sysslat med alla dessa siffror och levnadsår, inställer sig frågan: Vilken nytta har vi i denna tid av alla de här upplysningarna? Är inte allt detta död historia, lika ointressant och onyttig som en promenad genom en kyrkogård, under vilken man skriver ned de gamla årtalen som finns angivna på gravstenarna? Varför skulle vi, när allt kommer omkring, vara mer intresserade av året för Adams skapelse än av den egyptiske faraonen Tutanchamons födelse? Jo, om vi lägger tillsammans 4.026 och 1.969 (och räknar med att det inte fanns något år noll mellan v.t. och f.v.t.), finner vi att 5.994 år har förflutit sedan Adams skapelse, då vi kommer fram till hösten i år. Detta innebär att det på hösten år 1975, något mer än sex och ett halvt år från nu (och inte år 1997 som fallet skulle ha varit, om Usshers siffror varit korrekta), har förflutit 6.000 år sedan Adams, hela människosläktets faders, skapelse!

Adam skapades mot slutet av ”sjätte dagen”

30. Vad skulle kunna hända före 1975? Hur bör vi emellertid betrakta den här saken?

³⁰ Skall vi av det som har kommit fram under det här studiet förstå att Harmageddonstriden kommer att vara utkämpad på hösten år 1975 och att Kristi länge efterlängtade tusenårsregering då skall börja? Det är möjligt, men vi vet ännu inte precis hur nära den sjunde tusenårsperioden av människans tillvaro sammanfaller med Kristi sabbatslika tusenårsregering. Om dessa båda tidsperioder sammanfaller helt vad kalenderåret beträffar, kommer detta inte att bero på en slump utan kommer att vara i överensstämmelse med Jehovas kärleksfulla och lägliga uppsåt. Men vår kronologi, som är tämligen exakt (men inte ofelbar, det medger vi), utvisar bara i bästa fall att hösten år 1975 markerar slutet på 6.000 år av mänsklig tillvaro på jorden. Detta innebär inte nödvändigtvis att 1975 markerar slutet på de första 6.000 åren av Jehovas sjunde ”skapelsedag”. Varför inte? Därför att Adam efter sin skapelse levde någon tid under den ”sjätte dagen”, och denna till längden obekanta tidsperiod måste dras ifrån Adams 930 levnadsår, för att vi skall kunna fastställa när den sjätte sjutusenårsperioden eller ”dagen” slutade och hur länge Adam levde in på den ”sjunde dagen”. Men slutet på denna sjätte skapelsedag skulle ha kunnat komma inom samma kalenderår som Adam skapades, enligt gregorianska kalendern. Skillnaden skulle kunna uppgå till bara några veckor eller månader, inte år.

31. Vad får vi veta i de båda första kapitlen i Första Moseboken?

³¹ Vad Adams skapelse beträffar, så är det nyttigt att omsorgsfullt läsa den bibliska skildringen. När Mose sammanställde Första Moseboken, hänvisade han till redogörelser, berättelser eller ”historier” (NW), som hade skrivits före syndafloden. Den första av dessa börjar med 1 Moseboken 1:1 och slutar med 1 Moseboken 2:4, där det heter: ”Detta är historien om himmelen och jorden ...” (NW) Det andra historiska dokumentet börjar med 1 Moseboken 2:5 och slutar med vers 2 i kapitel 5. Det finns alltså två separata skildringar av skapelsen ur något olika synvinklar. I den andra av dessa skildringar, i 1 Moseboken 2:19, står grundtextens hebreiska verb, som blivit översatt med ”danade” (1917; NW), i fortgående imperfektum. Detta innebär inte att däggdjuren och fåglarna skapades efter det att Adam hade blivit skapad. Av 1 Moseboken 1:20—28 framgår det att det inte kan betyda detta. För att ordalydelsen i kapitel 1 och kapitel 2 inte skall bli motsägande måste vi uppfatta 1 Moseboken 2:19, 20 som ett parentetiskt tillägg, inskjutet som förklaring till att det behövde skapas en ”hjälp” åt mannen. Den fortgående hebreiska verbformen kan därför lika gärna återges med ”hade gjort”. — Se 1878 års svenska översättning; även Helge Åkesons och H. M. Melins översättningar.

32. Vad är det som tyder på att den sjätte skapelsedagen inte slutade omedelbart efter Adams skapelse?

³² De båda skapelseskildringarna i Första Moseboken är i fullständig överensstämmelse med varandra på alla punkter, också däri att Eva skapades efter Adam, även om det föreligger en obetydlig skillnad i själva behandlingen av stoffet. Inte förrän Eva hade skapats var slutet på den sjätte skapelsedagen inne. Precis hur snart detta var efter Adams skapelse uppenbaras inte. ”Därefter [dvs. efter Adams och Evas skapelse] såg Gud på allting som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton, och det blev morgon, en sjätte dag.” (1 Mos. 1:31, NW) När den sjätte dagen gått till ända, började den sjunde.

33. a) Hur kan vi veta att den sjätte skapelsedagen var till ända kort efter Adams skapelse? b) Hur bevisar 1 Moseboken 1:31 att den sjätte dagen slutade innan Adam och Eva syndade?

³³ Det bör stå klart att den tid som förflöt mellan Adams skapelse och början av den sjunde dagen, vilodagen, inte behöver ha varit lång. Den kan ha varit ganska kort. Adam behövde inte någon lång tid för att ge namn åt djuren och för att upptäcka att det inte fanns något komplement till honom. Djuren var underställda Adam; de var fridsamma; de blev av Gud förda fram till honom; de behövde inte jagas och infångas. Det tog Noa bara sju dagar att föra samma slags djur, hankön och honkön, in i arken. (1 Mos. 7:1—4) Evas skapelse utfördes snabbt, ”under det han [Adam] sov”. (1 Mos. 2:21, 1878) Den tid som förgick mellan Adams skapelse och slutet på den sjätte skapelsedagen var följaktligen jämförelsevis kort, även om vi inte vet hur kort den var. Uttalandet vid slutet av den sjätte dagen: ”Gud såg på allt som han hade gjort,” och se, det var mycket gott”, bevisar att skapelseveckans stora sjunde dag inte började först efter det att Adam och Eva hade syndat och blev utdrivna ur Edens lustgård.

1975! ... Och långt där bortom!

34. Hur har man kunnat få bättre insikt i den bibliska kronologin?

³⁴ Det är fängslande att studera den bibliska kronologin. De historiska händelserna inlemmas då i sin rätta tidsföljd utmed tidens ström. Sällskapet Vakttornet har genom åren strävat efter att undan för undan ge dem som läser dess publikationer kunskap om de senaste rönen som visar sig stämma överens med de historiska och profetiska händelser som skildras i Skriften. De större problemen i förbindelse med bibelns kronologi har retts ut, antingen genom uppfyllelsen av bibliska profetior eller genom arkeologiska upptäckter eller tack vare bättre bibelöversättningar, som klarare återger grundspråkens skildringar. Men det finns flera svårutredda kronologiska problem av underordnad betydelse som ännu inte har blivit lösta. Vid tiden för uttåget ur Egypten till exempel, när Jehova fastställde att årets början skulle flyttas från hösten enligt den ”borgerliga” kalendern till våren enligt den ”heliga” kalendern, gick det då bort eller kom det till sex månader i den judiska kalendern? — 2 Mos. 12:1, 2.

35. Varför är det nu ingen tid att vara likgiltig och håglös?

³⁵ En sak är absolut säker: Bibelns kronologi, styrkt av uppfyllda bibliska profetior, visar att sex tusen år av mänsklig tillvaro inom kort skall fullbordas, ja, inom vår generation! (Matt. 24:34) Därför är det nu ingen tid att vara likgiltig och håglös. Det är inte passande att nu jonglera med Jesu ord om att ”om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena”. (Matt. 24:36) Den tid är tvärtom inne nu, då man bör vara klart medveten om att änden för denna tingens ordning snabbt närmar sig sitt våldsamma slut. Låt inte lura dig, det räcker med att Fadern själv vet både ”dagen och ... stunden”!

36. Hur har apostlarna varit ett nyttigt föredöme för oss i fråga om detta?

³⁶ Har vi någon anledning att vara mindre verksamma, därför att vi inte kan se bortom år 1975? Apostlarna kunde inte se så långt ens; de visste ingenting om år 1975. Allt de kunde se var en kort tid framför sig, under vilken de skulle fullborda det verk de fått sig tilldelat. (1 Petr. 4:7) Därför förnimmer man en varnande ton, som vittnar om överhängande fara, i alla deras skrifter. (Apg. 20:20; 2 Tim. 4:2) Och det med rätta. Om de hade förhalat tiden eller gått och slöat och slagit sig till ro med tanken att slutet låg några tusen år framåt i tiden, skulle de aldrig ha fullbordat det lopp som hade förelagts dem. Nu löpte de i stället ihärdigt, och de löpte snabbt, och de vann! De insåg att det gällde liv eller död för dem. — 1 Kor. 9:24; 2 Tim. 4:7; Hebr. 12:1.

37. Vad kommer du då att göra fram till 1975? Vad kommer du att göra bortom det året?

³⁷ På samma sätt förhåller det sig med Jehovas trogna vittnen nu i senare hälften av 1900–talet. De har den sanna kristna inställningen. Deras ihärdiga evangeliska verksamhet är inte något som särskilt utmärker 1960–talet. De har inte överlämnat livet till att tjäna Jehova bara fram till 1975. De kristna har löpt på detta sätt alltsedan Kristus Jesus banade vägen och befallde sina lärjungar: Följ mig! Bevara därför samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade. Låt ingenting få dig att sakta farten eller att förtröttas och ge upp. De som överger det stora Babylon och den nuvarande sataniska tingens ordning springer nu för livet, hänemot Guds rike, och de kommer inte att stanna år 1975. O nej! De kommer att fortsätta på denna härliga väg, som för till evigt liv, och lovprisa och tjäna Jehova för evigt!

[Fotnoter]