29. När det kommer till kritan, vem är det då som måste bygga på det symboliska hälleberget, men vad måste vi alltid tänka på, då vi låter sanningen ”ljuda in” i deras sinne och hjärta som vi studerar bibeln med?

²⁹ Vi kan bara hjälpa dem som vi studerar med att höra och förstå Jesu ord och exempel; den studerande måste själv lägga en grund och bygga på den genom att bli Ordets görare. Vare sig du använder frågor, illustrationer eller andra metoder, får du aldrig glömma bort att hela tiden tänka på individens hjärta; ty även om hans sinne kan uppenbara för honom hur nödvändigt, hur vist och förståndigt och hur angeläget det är att bygga på hälleberget, lydnaden för Kristi förkunnelse och föredöme, så är det bara hans hjärta som kan driva honom att göra detta. Hjälp dem som har en fårlik inställning att höra Jesu Kristi Fader, Jehova Gud, säga: ”Min son”, må du ”böja ditt hjärta till urskillning”. (Ords. 2:1, 2, NW; 3:1—4) ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Tim. 4:16, NW.

Hur tillförlitlig är den babyloniska kronologin?

I EN del skrifter framställda av 1900-talets historiker och arkeologer får man det intrycket att det finns en babylonisk kronologi, vars tidsuppgifter utgör en allvarlig utmaning mot den tideräkning man finner i bibeln. Hur allvarlig är denna utmaning? Finns det verkligen någon tillförlitlig babylonisk kronologi? Har den en pålitlig grundval? Innehåller den tidsuppgifter som inger större respekt än de fakta som ges i bibeln?

Babylonien framträder på skådeplatsen i huvudsak från Nebukadnessars tid, vad judafolket angår. Det välde som utövades av denne monarks far, Nabopolassar, har kallats ”det nybabyloniska rikets början”. Den epoken slutade i och med Nabonids och hans sons, Belsassars, regeringar vid den tid då Babylon omstörtades av persern Cyrus. Den här tidsperioden är av särskilt intresse för bibelforskare, eftersom babyloniernas förstöring av Jerusalem och större delen av det sjuttioåriga ödeliggandet för de besegrade judarnas land inföll under denna tid.

Bibeln beskriver mycket detaljerat den första straffexpeditionen som Nebukadnessar (eller Nebukadressar) sände ut mot Juda rike i sitt sjunde regeringsår (eller åttonde år från det att han uppstigit på tronen). (Jer. 52:28; 2 Kon. 24:12, Åk; Melin, fotnot) I överensstämmelse med detta heter det på en av den babyloniska krönikans kilskriftstavlor: ”I det sjunde året, i månaden Kisleu, samlade Ackads konung [Nebukadnessar] sina trupper, tågade mot Hatti-landet [Syrien—Palestina] och slog läger mot Juda stad, och på andra dagen i månaden Adar intog han staden och tillfångatog konungen [Jojakin]. Han uppsatte där en konung av sitt eget val [Sidkia], uppbar dess tunga skatt och sände (dem) till Babylon.” — D. J. Wiseman: Chronicles of Chaldaean Kings (626—556 f. Kr.), sid. 67, 73.

Vederhäftig historia eller tvivelaktig sammanställning?

Trots denna lysande upptakt till en sammanställning av den bibliska skildringen och de babyloniska historiska vittnesbörden saknas det därefter fullständigt