”Omgjorda er ... med anspråkslöshet i sinnet”
”Omgjorda er allesammans med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 Petr. 5:5, NW.
1. Vilka egenskaper uppmuntras de kristna att utveckla? Vad är orsaken?
KÄNNER du människor som är stolta, högmodiga, inbilska, egoistiska, egenkära? De flesta av oss gör det. Men hur mycket hellre föredrar vi inte att vara tillsammans med människor som är ödmjuka, anspråkslösa i sinnet, blygsamma, saktmodiga! I själva verket är egenskaperna ödmjukhet och anspråkslöshet i sinnet egenskaper som alla de kristna uppmuntras att utveckla. Vid ett tillfälle visste Jesus att hans lärjungar hade talat med varandra om vem som var störst, och han sade till dem: ”Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.” Därpå fortsatte han med att visa att det inte fanns anledning för någon människa att vara övermodig, i det han framhöll att om de tog emot barnalika människor för hans namns skull, skulle det vara detsamma som att ta emot honom såväl som hans Fader, Jehova. Han uppmuntrade alltså sina lärjungar att vara anspråkslösa i sinnet. (Mark. 9:33—37) Flera år längre fram skrev Petrus: ”Omgjorda er allesammans med anspråkslöshet i sinnet”, och han förklarade också varför de skulle göra detta, i det han sade: ”Ty Gud står emot de högmodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petr. 5:5, NW) Det är således inte bara vi som finner att anspråkslöshet i sinnet är en önskvärd egenskap, utan det gör också Gud, och han lönar detta med oförtjänt omtanke.
2. Varför bör vi begrunda Andra Konungaboken, kapitel fem?
2 Vi vill få Guds godkännande, och därför gör vi väl i att ägna allvarlig eftertanke åt ämnet ödmjukhet. När nu bibeln säger att det som är skrivet i den ”är skrivet oss till undervisning”, kan vi då i bibeln finna en skildring som ger oss undervisning i fråga om ödmjukhet? (Rom. 15:4) En skildring som är värd att begrunda i detta sammanhang finner vi i Andra Konungaboken, kapitel fem. Där får vi lära känna en person i forna tider som utvecklade ödmjukhet, och genom att läsa och undersöka skildringen kan vi själva få hjälp, då vi söker omgjorda oss med anspråkslöshet i sinnet.
Naaman lär sig ödmjukhet
3. Vad får vi veta om Naaman?
3 På 900-talet f.v.t. hade Aram eller Syrien, som låg norr om Israel, en härhövitsman vid namn Naaman, som ledde syrierna till seger. Utan att Naaman då visste det var det Jehova som genom honom hade gett frälsning eller seger åt Syrien. Naaman ”hade stort anseende hos sin herre och var högt aktad, ... och han var en tapper stridsman”. (2 Kon. 5:1) Naaman var utan tvivel på grund av sin ställning och sina militära bragder en stolt man, men han hade ådragit sig spetälska. Denna vedervärdiga sjukdom hindrade inte att han innehade ställningen som härhövitsman i Syrien, något som inte skulle ha gått i Israel, men med tiden tjänade det till att göra honom ödmjuk och hjälpa honom på ett mycket ovanligt sätt. — 3 Mos. 13:46.
4. Hur fick den syriske kungen höra talas om Elisa?
4 Syriska strövskaror hade tagit en liten israelitisk flicka som fånge från Israels land, och denna flicka kom att bli tjänsteflicka hos Naamans hustru. Denna flicka (vars namn inte omtalas i bibeln) kände till den Jehovas profet som hette Elisa och de underverk han hade utfört. Hon hade tro på Elisas Gud, Jehova, och vittnade om sin tro. Vid ett tillfälle, när hon talade med Naamans hustru, sin husmor, sade hon: ”Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, så skulle denne nog befria honom från hans spetälska!” Den israelitiska flickans vittnesbörd nådde med tiden den syriske kungens öron. — 2 Kon. 5:2—4.
5. Hur kom Naaman i kontakt med Elisa?
5 Den syriske kungen, av allt att döma Ben-Hadad II, skrev ett brev till Joram, Israels kung, och sände sin härhövitsman Naaman en sträcka på omkring ett hundra sextio kilometer för att överlämna det. Med Naaman sände han också värdefulla gåvor. Joram fick brevet och läste: ”Nu, när detta brev kommer dig till handa, må du veta, att jag har sänt till dig min tjänare Naaman, för att du må befria honom från hans spetälska.” Joram blev bestört över brevet och fruktade för att den syriske kungen ”sökte sak” med honom. Elisa, den sanne Gudens profet, fick höra om detta och sände bud till kung Joram och sade: ”Låt honom [Naaman] komma till mig, så skall han förnimma, att en profet finnes i Israel.” Å, till sist skulle Naaman få personlig vård av den man som den lilla israelitiska flickan hade sagt kunde bota honom! — 2 Kon. 5:5—8.
6. a) Vad hände då Naaman kom till Elisas hus? b) Vad försökte Elisa inte göra, och vad var han intresserad av?
6 ”Så kom då Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus.” Hur skulle Elisa reagera, när en så högt uppsatt herre kom till honom? Skulle han göra sig till för denne prisade härhövitsman? Skildringen fortsätter: ”Då sände Elisa ett bud ut till honom och lät säga: ’Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.’” Nej, Elisa försökte inte ställa sig in hos personer av hög rang. Han var intresserad av att äga Jehovas fortsatta ynnest och av att se till att Hans vilja blev utförd. — 2 Kon. 5:9, 10.
7. Hur reagerade Naaman på Elisas anvisningar?
7 Var Naaman tillfredsställd med att få veta hur lätt han kunde bli botad från sin spetälska? Nej; i stället läser vi i skildringen: ”Men Naaman blev vred och for sin väg, i det han sade: ’Jag tänkte, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS [Jehovas], sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. Äro icke Damaskus’ floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna bada mig i dem för att bliva ren.’ Så vände han om och for sin väg i vrede.” — 2 Kon. 5:11, 12.
8. Vad höll Naaman på att förlora ur sikte på grund av sin stolthet, något som hans tjänare hjälpte honom att tänka på?
8 Det såg ut som om Naamans stolthet skulle hindra att han blev botad. Han var inte nöjd med det torftiga mottagande han hade fått och inte heller med ett så enkelt botemedel. Det föreföll som om han var mera intresserad av en viss pompa och av ceremonier som var förbundna med botandet än av själva botandet. Stoltheten höll på att ställa sig i vägen för lydnaden för Guds profets anvisningar. Men Naamans tjänare hjälpte honom att se saker och ting i rätt perspektiv. De sade: ”Om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, då han allenast har sagt till dig: ’Bada dig, så bliver du ren’!” (2 Kon. 5:13) De hade den rätta synen på saken. De insåg att det viktigaste var att Naaman blev botad från sin sjukdom, och deras samtal med sin herre fick resultat.
9. Vad inträffade då Naaman rättade sig efter Elisas anvisningar?
9 ”Då for han ned och doppade sig i Jordan sju gånger, såsom gudsmannen hade sagt.” Ja, han började visa anspråkslöshet i sinnet; han omgjordade sig med ödmjukhet och fullföljde den rekommenderade proceduren. Han for till Jordan och doppade sig i vattnet, en gång, två gånger, ända till sex gånger, men blev inte botad. Så doppade han sig för sjunde gången, och vad blev resultatet? ”Hans kött blev då åter sig likt, friskt såsom en ung gosses kött, och han blev ren.” Han var botad! — 2 Kon. 5:14.
10. a) Hur reagerade Naaman på att han blivit botad? b) Varför avvisade Elisa Naamans erbjudande om en gåva?
10 Men hur stor verkan i fråga om ödmjukhet hade detta på Naaman? Skulle han nu återvända hem, stolt över sitt renade tillstånd men utan uppskattning av det som hade blivit gjort? Skildringen visar i fortsättningen att han återvände till gudsmannen, en sträcka på kanske fyrtio kilometer eller mera, med sina hästar och stridsvagnar. Denna gång visade sig Elisa för honom, och Naaman sade: ”Se, nu vet jag, att ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel.” Vilken bekännelse av tro! Uppfylld av tacksamhet erbjöd han Elisa en gåva, en tacksamhetsskänk. Men Elisa var inte intresserad av att skaffa sig vinning genom sin tjänst för Jehova, och därför sade han: ”Så sant HERREN lever, han vilkens tjänare jag är, jag vill icke taga emot den.” Trots att Naaman enträget bad Elisa att ta emot gåvan, ville Elisa inte alls ta emot någon sådan gåva, eftersom han insåg att det var Jehova som hade gett läkedom, och han ville för egen del inte söka vinning av det ämbete som Jehova hade gett honom. — 2 Kon. 5:15, 16.
11, 12. Vad var det Naaman nu uttryckte intresse för? På vilka sätt?
11 Slutligen sade Naaman: ”Om du icke vill detta, så låt då din tjänare få så mycket jord, som ett par mulåsnor kunna bära. Ty din tjänare vill icke mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan allenast åt HERREN [Jehova].” Naaman gav ödmjukt uttryck åt sin önskan att tillbedja Elisas Gud, men han ville göra detta på israelitisk jord, även om han måste återvända för att tjäna Syriens kung. — 2 Kon. 5:17.
12 Tänk hur anspråkslös i sinnet Naaman hade blivit, i det han inte var intresserad av att anlägga ett yttre sken eller av att själv vara bemärkt, utan i stället var intresserad av att behaga Jehova, den som han nu erkände som den sanne Guden! Han sade vidare till Elisa: ”Detta må dock HERREN förlåta din tjänare: när min herre går in i Rimmons tempel [Rimmon var den falske gud som Syriens kung tillbad] för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då HERREN förlåta din tjänare, när jag så böjer knä i Rimmons tempel.” Naaman skulle inte längre tillbedja avguden Rimmon, utan om han böjde sig ner skulle det bara ske mekaniskt för att göra det lättare för kungen att böja sig. Elisa trodde på att Naaman var uppriktig, och därför sade han till honom: ”Far i frid.” — 2 Kon. 5:18, 19.
13. Vad blev resultatet för Naaman själv genom att han omgjordade sig ”med anspråkslöshet i sinnet”?
13 Är det inte intressant att se hur Naaman på relativt kort tid lärde sig att omgjorda sig ”med anspråkslöshet i sinnet” och som ett resultat därav blev en tillbedjare av Jehova och vann hans ynnest och välsignelse? Men under samma tid var det någon annan som blev självupptagen, högmodig. Vem var det?
Gehasi eggad av girighet
14, 15. Hur visade Gehasi vad det var han var verkligt intresserad av?
14 Elisa hade en tjänare vid namn Gehasi, som av allt att döma var närvarande under Naamans samtal med Elisa. Gehasi hade en annan uppfattning än Elisa. Det omtalas att han tänkte för sig själv: ”Se, min herre har släppt denne Naaman från Aram utan att taga emot av honom, vad han hade fört med sig. Så sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och söka få något av honom.” Gehasi var intresserad av materiell vinning, av att dra nytta av det arbete Jehovas ande hade utfört; andliga angelägenheter var alltså inte vad som mest intresserade honom. — 2 Kon. 5:20.
15 Naaman steg ned från sin vagn för att möta Gehasi och frågade: ”Allt står väl rätt till?” Gehasi svarade: ”Ja”, men sedan började han ljuga för att få det han var ute efter. ”Min herre har sänt mig och låter säga: ’Just nu hava två unga män, profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och två högtidsdräkter [två ombyten kläder, Åk].’” Lögnaktigt drog Gehasi in sin herre Elisa och profetlärjungarna i sin onda plan. — 2 Kon. 5:21, 22.
16. Vad inträffade då Gehasi återvände till Elisa?
16 Naaman visade fortfarande samma frikostiga anda som han tidigare hade visat mot Elisa och sade: ”Värdes taga två talenter.” Därpå bad Naaman Gehasi ”enträget”, och så tog denne girige man emot de två talenterna silver och de två ombytena kläder och gav sig av för att lägga det i förvar i sitt hus. Därpå återvände Gehasi tomhänt till Elisa. ”Varifrån kommer du, Gehasi?” frågade Elisa. Gehasi kom nu med ännu en lögn för att dölja de lögner han hade uttalat inför Naaman. För att dölja sanningen svarade han lögnaktigt: ”Din tjänare har ingenstädes varit.” Men Jehova visste naturligtvis vad Gehasi hade haft för sig och uppenbarade alltsammans för Elisa. Och därför sade Elisa till Gehasi: ”Menar du, att jag icke i min ande var med, när en man vände om från sin vagn och gick emot dig? Är det nu tid, att du skaffar dig silver och skaffar dig kläder, så ock olivplanteringar, vingårdar, får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor?” — 2 Kon. 5:23—26.
17. a) Varför blev Elisa med rätta upprörd? b) Vad hände med Gehasi på grund av hans girighet?
17 Kan du föreställa dig den känsla av skräck som kom över Gehasi? Å, hans herre visste precis vad han hade gjort! Föreställ dig också den rättfärdiga harm som Elisa kände. Här hade han tjänat Jehovas intressen genom att bota Naamans spetälska och hade vägrat att ta emot någon ekonomisk ersättning för sin andel i detta underverk. Och nu hade hans tjänare, som inte var direkt engagerad, gått bort och girigt tagit emot någonting under falska förespeglingar. Det var med Jehovas uppenbara stöd som Elisa vidare sade till Gehasi: ”Naamans spetälska kommer att låda vid dig och vid dina efterkommande för evigt.” Skildringen slutar med orden: ”Så gick denne ut ifrån honom, vit såsom snö av spetälska.” — 2 Kon. 5:27.
Egenskaper som man bör efterlikna eller undvika
18. Vad kan vi göra en återblick på i samband med Andra Konungaboken, kapitel fem?
18 Se nu tillbaka på skildringen i Andra Konungaboken, kapitel fem, som vi just har begrundat. Vi lägger helt visst märke till vissa framträdande karaktärsdrag och sinnelag hos olika människor. Vi har stort gagn av att göra en återblick på några av dessa olikheter.
19. a) Vilka beundransvärda egenskaper ägde den lilla israelitiska flickan? b) Hur kan vi ådagalägga sådana karaktärsdrag?
19 Tänk bara på den lilla israelitiska flickan. Hon hade tagits som fånge från Israel, men detta försvagade inte hennes tro på Jehova eller på hans förmåga att använda en av sina trogna tjänare till att utföra underverk. Elisa hade aldrig botat några spetälska i Israel, vilket Jesus senare framhöll. (Luk. 4:27) Men den här lilla flickan hade verklig tro. Det fanns inga tvivel om det i hennes sinne. Hon trodde obetingat att om Naaman begav sig dit och bad om det, skulle Jehova bönhöra honom. Hon var bara en tjänsteflicka, men hon hade ändå mod att vittna om sin tro på Jehova. Hon måste ha gjort detta entusiastiskt och övertygande för att lyckas få sitt budskap uppfattat och förstått, så att man handlade i enlighet med det och inte betraktade det som enbart ett barnsligt infall. Likt denna ödmjuka, namnlösa tjänare åt Gud, som gav ett så framträdande exempel på tro, bör vi utan fruktan tala fritt om sanningen, så att alla som har ett ärligt hjärta kan få gagn av det. När det gäller att kungöra Jehova och hans uppsåt, bör vi aldrig hålla oss tillbaka från detta i fruktan för att vi inte är kvalificerade att tala med någon som har högre ställning i livet än vi. Vi bör ha full förtröstan på Jehova och hans förmåga att vägleda oss. — Ps. 56:12.
20. Hur kan vi efterlikna Elisa?
20 Så har vi Elisa. Bibeln säger oss en hel del om denne undergörande tjänare åt Jehova. Han blev till och med använd av Gud till att uppväcka en person från de döda. (2 Kon. 4:32—37) Men det var inte hans önskan att bli sedd och inte heller att bli rik, utan i stället att hjälpa människor att tillväxa i uppskattning av Jehova och hans uppsåt. Hans intresse var verkligen inte inriktat på att göra sig själv ett namn, utan på att upphöja sin Guds, Jehovas, namn. Vi gör väl i att efterlikna Elisa i att först och främst vara intresserade av Jehova, sätta vår kärlek till honom först och hjälpa andra att åkalla honom för att få frälsning. — Matt. 22:37, 38; Rom. 10:13.
21, 22. Nämn något av det Naaman måste göra när han ödmjukade sig.
21 Naaman var en ”tapper stridsman” innan han träffade Elisa, men han lärde sig att omgjorda sig med anspråkslöshet i sinnet. Han kom att inse att han helt enkelt var en vanlig människa i Jehovas ögon och inte någon som var värd särskilda hedersbetygelser eller uppmärksamhet från Hans tjänare. Tänk vilken glädje han måste ha känt, då han kom upp ur Jordan för sjunde gången och såg sin hud vara helt och hållet renad! Tänk hur glad han måste ha varit över att han hade ödmjukat sig och följt Elisas rekommendation, som hade getts genom en budbärare!
22 Tänk också litet på vad som måste ha krävts av en man i hans ställning för att göra det han gjorde. Det var inte bara det att han lyssnade till det en liten slavflicka från en fiendenation sade; han måste lämna sina egna gudar bakom sig, kanske tänka att han riskerade deras misshag, och bege sig till ett land som låg i fiendskap med hans eget och be en främmande Guds profet att göra någonting för honom. Att Naaman blev ödmjuk betydde någonting av större värde för honom än att bli renad från spetälska. Vad var det? Det gjorde att han blev en tillbedjare av Jehova, en man som önskade äga den ende sanne Gudens godkännande. Detta var verkligen en förträfflig belöning för att han iklädde sig ödmjukhet. Alldeles som det var med Naaman, kan vi också få stor nytta i andligt avseende, om vi är ”klädda i den tjänardräkt som heter ödmjukhet” och inser att Gud gynnar den som är ödmjuk. — 1 Petr. 5:5, Hd.
23. Varför kan vi ha nytta av att se tillbaka på Gehasis handlingssätt?
23 En annan person, vars strävanden vi får vår uppmärksamhet riktad på i detta kapitel i bibeln, är en man vars exempel vi gör väl i att inte efterlikna. Gehasi hade tjänat tillsammans med Elisa under någon tid och hade haft storslagna möjligheter att se hur Jehova använde Elisa och vilket privilegium han själv hade i fråga om att vara tillsammans med Elisa. Men han kom att åstunda materiell rikedom. Hans girighet fick övertaget över honom, när han såg hur hans herre vägrade att ta emot allt det silver och alla de kläder som Naaman erbjöd. Hans begärelse blev havande och eggade honom att synda. (Jak. 1:14, 15) Han planerade och tänkte ut en historia för att kunna skaffa sig en del av de materiella ting som Naaman hade med sig då han återvände hem. Han gick så långt att han ljög för sin herre, ja, i själva verket ljög för Jehova, som hade förordnat Elisa. Och tänk vilka olyckliga följder detta fick för honom, då han ju angreps av spetälska! Hans girighet kostade honom hans hälsa och det privilegium han hade haft i fråga om att tjäna tillsammans med Elisa. Vi kan ha nytta av detta exempel på hur fördärvbringande det är att vara girig, att göra sig själv till en avgud. Vi lär oss att det är mycket farligt att trakta efter personlig vinning genom Jehovas tjänst och att det är någonting som vi måste undvika. — Jämför Johannes 12:4—6.
En profetisk motsvarighet i vår tid
24. Vilka kan Elisa och Naaman sägas visa i bild?
24 Elisa var en smord tjänare åt Gud. Detta innebar att han var särskilt förordnad av Jehova att utföra ett visst arbete. Därför kan han användas som en bild av eller profetisk förebild till de återstående medlemmarna av Kristi brud som ännu är på jorden, kvarlevan av de 144.000, som skall bli förenade med Kristus i himlarna. (Upp. 14:1—3) Människor i allmänhet befinner sig på många sätt i samma belägenhet som Naaman. De är inte plågade av spetälska, men de lider av syndens dödsbringande hemsökelse, och i detta tillstånd kämpar största delen av dem mot de kvarvarande medlemmarna av Kristi brud, vilka ännu är på jorden, och mot dem som är förenade med dem. — Rom. 5:12; Matt. 24:9.
25. Hur har den Naamanlika ”stora skaran” blivit hjälpt?
25 Men genom att det framburits ett vittnesbörd om Riket, ungefär som det vittnesbörd Naamans hustrus lilla israelitiska tjänsteflicka gav, har många av dessa människor blivit förda in på den rätta vägen för att få bot från sitt sjukliga tillstånd, andligen talat. De har kommit i kontakt med den smorda Elisaklassen och har fått veta vad Jehova kräver av dem för att de skall bli andligen återställda och vinna ett gott samvete inför honom. Alldeles som det förhöll sig med Naaman, så krävs det också av dessa människor att de har tro och ödmjukar sig. De har blivit uppmuntrade och har varit lydiga och äger glädjen att bli renade för att komma i ett godtagbart tillstånd i Guds ögon. De har nu blivit en del av den ”stora skaran”, vars hopp det är att få leva för evigt i en rättfärdig ny ordning på en renad jord. (Upp. 7:9) De som tillhör denna ”stora skara” har kommit att inse att det inte finns någon Gud någonstans utom bland den sanne Gudens, Jehovas, vittnen. De uppskattar att den andliga läkedomen ges fritt, i överensstämmelse med Jesu anvisningar. — Matt. 10:1, 8.
26. Hur betraktas personer som gör anspråk på att tjäna Gud men drar fördel av andra för personlig vinning?
26 Elisaklassen vill inte dra fördel av eller utnyttja medlemmarna av den ”stora skaran”, när de bistår dem att vinna andligt tillfrisknande från syndens hemsökelse. De vägrar att ta emot någon som helst betalning för att de hjälper människor att tillfriskna andligen, alldeles som Elisa vägrade att ta emot någon som helst gåva, ekonomisk eller materiell, från Naaman. De ger villigt av sin tid för att bistå andra som önskar studera Guds ord. Och om några som är förbundna med Guds folks församling på jorden skulle försöka skaffa sig materiell vinning på den ”stora skarans” bekostnad, skulle det avslöjas att sådana personer är giriga, skyldiga till att göra sig till avgudar. Sådana människor blir avlägsnade ur organisationen, i överensstämmelse med hur Elisa behandlade Gehasi på grund av hans lystnad och girighet. Detta är i överensstämmelse med regeln: ”Varken otuktiga människor ... eller giriga ... eller roffare [utpressare, NW] skola få Guds rike till arvedel.” — 1 Kor. 6:9, 10.
27, 28. Vad kan människor göra i vår tid för att visa sig vara en del av den ”stora skaran”?
27 De som utgör den ”stora skaran”, som uppnår gemenskap med Guds smorda tjänare, måste också omgjorda sig med anspråkslöshet i sinnet. En engelsk bibelöversättning, Today’s English Version of the Bible, har följande lydelse i 1 Petrus 5:5: ”Och ni måste alla ta på er ödmjukhetens förkläde för att betjäna varandra; ty skriftstället lyder: ’Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.’” Ett förkläde får oss att tänka på någon som tjänar, har omsorg om andras intressen, gör i ordning mat åt andra. Att ta på sig ”ödmjukhetens förkläde” skulle alltså inbegripa att vara ödmjuk, anspråkslös i sinnet, intresserad av att tjäna andra.
28 Är du villig att omgjorda dig ”med anspråkslöshet i sinnet”, ta på dig ”ödmjukhetens förkläde”? Är du villig att godta Jehovas väg till frälsning? Nu på 1900-talet finns det ett exempel på ödmjukhet och anspråkslöshet i sinnet som vi kan finna över hela världen. Det är i Jehovas vittnens organisation. Varför inte läsa vidare och se hur de ödmjukt har låtit sig formas i enlighet med Jehovas frälsningsväg?
[Bild på sidan 536]
Genom att den syriske härhövitsmannen Naaman visade anspråkslöshet i sinnet blev han genom ett underverk botad från spetälska
[Bild på sidan 539]
Gehasis girighet förmådde honom att försöka dra fördel av det arbete Jehovas ande hade utfört och Naamans frikostighet. Det kostade Gehasi hans hälsa och hans privilegium av tjänst tillsammans med Elisa