Vad har Guds rike gjort sedan 1914?
1. Är det som inträffade år 1914 och det som har hänt sedan dess för alla som nu lever bara en del av den mänskliga historien som utspelades före deras tid, och vad sade alla tidsåldrars störste profet om dem som tillhör vår generation, vårt ”släktled”?
ÅR 1914 ligger mer än femtio år bakom oss. Men millioner nu levande människor kommer väl ihåg det året. Första världskriget, som började då, och de händelser, som har följt slag i slag, är sådant som dessa millioner nu levande människor själva har upplevt. Året 1914, det som hände detta år och det som har hänt sedan dess är för dem inte bara en del av den mänskliga historien som utspelades före deras tid. De har upplevt dessa ting, de kan påminna sig dem, de kan alltjämt berätta om dem för människor som har kommit till världen senare. Dessa millioner utgör en del av den generation av människor som skall få se ännu förunderligare ting, ting som slutligen kommer att exakt, utan att behöva misstolkas, visa oss den sanna innebörden av det som har hänt och av det som började ske det oförglömliga året 1914. Det fanns ingen möjlighet att den profetia skulle slå fel, som alla tidsåldrars störste profet uttalade för nitton hundra år sedan: ”Detta släktled [skall] ingalunda ... försvinna, förrän allt detta inträffar.” — Matt. 24:34, NW.
2. I vilket avseende har jorden inte varit sig lik sedan 1914, och hur ter sig framtiden?
2 Jorden har inte varit sig lik sedan 1914. Vi säger inte detta bara på grund av det allt större antalet jordbävningar, som har inträffat sedan dess och som på ett märkbart sätt har förändrat jordens yta. Inte heller på grund av de vittomfattande föroreningarna av luften, vattnet och jorden. Vi säger detta på grund av de förändrade förhållandena bland människorna på jorden i vad det gäller de politiska systemen, moralen, det vetenskapliga tänkandet, religionen, krigen och, hur egendomligt det än kan låta, på grund av förändringarna i vad det gäller de övermänskliga, osynliga krafter som nu driver sitt spel med människorna. Det har med rätta påpekats av historiker med klar iakttagelseförmåga att 1913 var det sista normala året i vår tids värld. Sedan dess har vi funnit oss leva i en våldets, orons och osäkerhetens tidsålder, som saknar sitt motstycke i människans hela historia. Allt fler och fler orosmoln seglar upp. Tanken på vad utgången skall bli för den nu levande generationen är en sak som förskräcker dem som inte har någon pålitlig vägledning beträffande framtiden. Varför måste just vår generation bli den som skulle få uppleva detta olyckliga tillstånd, som ännu inte nått kulmen?
3, 4. a) Vad var det förutom vår jord som berördes av det som inträffade år 1914? b) Vilket tillkännagivande av universell betydelse skulle göras i himmelen det året?
3 Men låt oss inte gå så helt upp i oss själva och i det som vållar oss oro att vi förbiser andra viktiga drag i tingens allmänna helhetsbild. Det var inte bara jorden och dess inbyggare som rönte kraftig påverkan av det som inträffade år 1914, utan också himmelen berördes. Vi menar inte den synliga himlen, planeterna i den yttre rymden, som rymdforskarna nu kan träffa med raketer, som sänds upp från jorden. Vi talar om de osynliga himlarna, som inte kan nås och utforskas av mänsklig vetenskap. Dessa osynliga himlar, där hela skapelsens Gud kan ses av hans andliga skapelser — också dessa himlar påverkades genomgripande av det som inträffade år 1914. Det råder inget tvivel om att år 1914 den tid var inne, då ett för hela universum betydelsefullt tillkännagivande skulle göras, vilket skulle höras överallt i de osynliga himlarna och vars eko slutligen skulle uppfattas här på jorden, men inte förmedelst några radioteleskop utan förmedelst Guds andes kraft, som verkar på hans folk. Inget tillkännagivande kunde vara betydelsefullare än detta tillkännagivande, som verkligen hördes och därpå nedtecknades i dessa inspirerade ord:
4 ”Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.”
5. Vilket likartat tillkännagivande skulle göras senare i himmelen?
5 Något senare följde ett likartat tillkännagivande: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.” — Upp. 11:15; 12:10.
6. a) Vem nedtecknade dessa tillkännagivanden, och varför gjorde han det? b) Hur kommer det sig att vårt släktled, vår generation, har förutsättningar att besvara frågan: ”Vad har Guds rike gjort sedan 1914?”
6 Dessa tillkännagivanden uppfattades först här på jorden på ön Patmos utanför Mindre Asiens kust. De blev nedtecknade i skrift av den man, som hörde dem, den kristne aposteln Johannes, som på denna fängelseö avtjänade ett straff, som de romerska myndigheterna hade utmätt. Han blev av Gud befalld att skriva ned dessa tillkännagivanden för att de skulle bli bevarade till gagn för vårt eget släktled, vår generation, som skulle komma att leva nu, vid den tid då dessa tillkännagivanden verkligen skulle komma att göras för att beskriva de händelser som inträffade, händelser av stor betydelse både för himmelen och för jorden. Enligt tidsberäkningar som är ganska allmänt antagna var det år 96 enligt den vanliga tideräkningen som aposteln Johannes skrev ned sin profetiska syn, det som han såg och hörde. Gud, som sände Johannes denna syn, bjöd honom att skriva ned dessa ting, eftersom de utgjorde förutsägelser om ”vad som snart skall ske”. (Upp. 1:1) Och nu har vårt släktled, vår generation, som har upplevt det som hände år 1914 och det som hänt de efterföljande åren, fått leva under den tid som ingivit fruktan och vördnad, när dessa ting, som Johannes såg i mirakulösa syner, skulle inträffa. Vad kan vi då säga till svar på frågan: ”Vad har Guds rike gjort sedan 1914?”
Inte Guds första messianska rike
7. a) Var Guds och hans Smordes rike, som utropades år 1914, det första rike av sådant slag i förhållande till vår jord? b) Om vem brukade titeln ”Messias” eller ”Kristus” användas?
7 I två tusen fem hundra tjugo år väntade detta Guds och hans Smordes rike på att upprättas. Hur vet vi det? Därför att detta inte var det första rike av sådant slag, ett Guds rike, som existerat i förhållande till vår jord. Tänk på att benämningen ”den Smorde” svarar mot titeln ”Kristus”, vars hebreiska motsvarighet är ”Messias”. Liksom man ur det grekiska ordet ”Kristus” har härlett adjektivet ”kristen”, kan man ur det hebreiska ordet ”Messias” härleda orden ”messiansk” och ”messian”. Varje sann kristen är en messian. För länge sedan brukade ordet ”Kristus” eller ”Messias” användas om konungar som härskade i Jerusalem fram till år 607 före den vanliga tideräkningens början. Det var detta år som den siste konungen i den länge makthavande kungaätt, som började med konung David, störtades från tronen. I en klagosång över denne siste konung sade profeten Jeremia: Jehovas ”smorde [hebr.: Messias], han som var vår livsfläkt, blev fångad i deras gropar, han, under vilkens skugga vi hoppades att få leva bland folken”. — Klag. 4:20.
8. a) Vilken benämning användes fördenskull också om konung David, och på vems tron satt han i Jerusalem? b) Vem erkände konung David att riket tillhörde?
8 Vad konung David själv beträffar, så började han härska i Jerusalem år 1070 f.v.t. Eftersom David hade blivit smord på Jehova Guds befallning till att vara konung över Guds folk, kallades han den ”smorde” eller Messias eller Kristus. Om Jerusalem, där David regerade, sade Gud fördenskull: ”Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde [Messias].” (Ps. 132:17) Till en början hade Jehova Gud själv varit den ende konungen, en himmelsk, osynlig konung, över Davids folk, ja, ända från profeten Mose dagar, hans som sjöng: ”Jehova skall härska som konung till obestämd tid, ja, för evigt.” (2 Mos. 15:18, NW) Följaktligen satt konung David på Jerusalems tron såsom Jehovas synlige mänsklige representant. Bibeln säger att konung David satt på ”Jehovas tron”, vilket också Davids efterträdare, konung Salomo, gjorde. (1 Krön. 29:23, NW) När den till åren komne konung David frånsade sig tronen till förmån för sin unge son Salomo, bad David fördenskull offentligen till Gud och sade: ”Allting i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är riket, o Jehova.” (1 Krön. 29:11, NW) Detta var alltså ett Guds och hans Smordes rike.
Från år 607 f.v.t. till år 1914 v.t.
9. a) När gjordes Davids kungliga hus till en ruin? Varför, och av vem? b) Vad var det som var lågt och som då blev upphöjt?
9 I detta Guds och hans Smordes första rike med säte i Jerusalem var de synliga konungarna förstås ofullkomliga människor. På grund av det vanstyre, som utvecklade sig inom detta jordiska rike, omstörtade Gud själv det, i det att han använde den babyloniske konungen Nebukadnessar till att göra detta år 607 f.v.t. Genom sin profet Hesekiel tillkännagav Gud att riket skulle bli omstörtat och lät säga till Jerusalems siste konung: ”Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall icke vara såsom förr. Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det förvisso icke tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall giva det åt honom.” (Hes. 21:25—27, NW) När konung Davids kungliga hus gjordes till en ruin på sommaren år 607 f.v.t., blev det föraktade hedniska världsväldet Babylon upphöjt, och omkring 1 oktober samma år lades Jerusalem och hela Juda land öde. Där fanns inte ens en lokal ståthållare ur konung Davids kungliga ätt.
10. a) Vilken tidsperiod började då, år 607 f.v.t.? b) Fram till vems ankomst skulle denna tidsperiod sträcka sig?
10 Fram till denna tid hade Jerusalem representerat Jehova Guds rike med hans Smorde eller Kristus såsom styresman. Men nu, från och med år 607 f.v.t., skulle Jerusalem aldrig på nytt få en konung av Davids ätt. Guds rike med hans Smorde eller Kristus vid styret började förtrampas av hedningarna. En lång period av fullständigt hednavälde över hela jorden utan något ingripande från ett Guds rike med Kristus vid styret tog sin början. Enligt Hesekiels profetia skulle denna tid av hedniskt herravälde utsträckas fram till den tid, då den person som hade den lagliga rätten till kungakronan skulle komma, och då skulle Gud uppfylla sitt löfte att ge den åt honom. Det persiska väldet fick makten över det återuppbyggda Jerusalem, därpå det grekiska väldet och därnäst det romerska väldet, men dessa välden tillät inte att något Guds rike med en smord representant för Davids ätt såsom regent blev upprättat i Jerusalem.
11. a) Hur gick det till att Jesus blev Kristus eller den Smorde, och när skedde det? b) Gav Gud honom det messianska riket vid den tiden?
11 Vid den fastställda tiden, under den romerske kejsaren Tiberius’ regering, blev Jesus, en ättling till konung David, smord vid floden Jordan, men inte av en judisk präst eller profet, utan av Jehova Gud, inte med smörjelseolja från ett olivträd, utan med helig ande från himmelen. Johannes döparen, som döpte Jesus i vatten, bar vittnesbörd om detta. Han tillkännagav också att Jesus var Guds Son. (Joh. 1:29—34) Jesus blev vid detta tillfälle Jesus den Smorde eller Jesus Kristus. Han blev den utlovade med den ”lagliga rätten” till Guds messianska rike. Men Gud gav honom inte riket då, det år då han blev döpt i vatten.
12. a) I samband med vilken händelse talade Jesus om ”nationernas fastställda tider” eller ”hedningarnas tider”? b) Vilka var det som efter år 70 v.t. fortfor att trampa själva marken i Jerusalem?
12 Tre och ett halvt år senare, när den judiska påsken närmade sig år 33 v.t., förutsade Jesus Kristus att Jerusalem i en nära framtid skulle bli förstört av romarna och yttrade då: ”När ni se Jerusalem omgivet av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggelse har kommit nära. ... Och de skola falla för svärdsegg och föras i fångenskap till alla nationer; och Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” (Luk. 21:20—24, NW) Med dessa ord angav Jesus Kristus att de fastställda tider, då hednaväldet skulle råda över hela jorden utan något ingripande från Guds messianska rikes sida, skulle fortsätta längre än fram till år 70 v.t., då den romerska hären förstörde det av judarna uppförda Jerusalem och dess heliga tempel. Sextioett år senare byggde romarna upp en ny stad på det gamla Jerusalems ruiner, men inte för att en smord konung av Davids kungliga ätt skulle få härska där i trots mot den romerske kejsaren. Följaktligen blev själva den mark, där den forntida av judarna uppförda staden Jerusalem hade legat, ända fram till år 1914 v.t. bokstavligen trampad av hedningar, av romare, av muhammedaner, av romersk-katolska korsfarare och av turkar, enligt vad historien utvisar.
13. a) Varför ser det ut som om hedningarnas herravälde över världen inte upphörde år 1914? b) Men varför är detta som har hänt det jordiska Jerusalem inte något bevis för att det inte har upphört?
13 Men pågår inte hedningarnas tider av herravälde över världen fortfarande? Fortfar inte den av murar omgivna staden Jerusalem alltjämt, också nu efter 1914, att förtrampas av hedningar eller icke-judar? Det ser ut att vara så, ty den gamla, av romarna uppförda, muromgärdade staden Jerusalem har verkligen förtrampats av icke-judiska nationer sedan 1914, och ingen messiansk konung av Davids kungliga ätt har härskat där sedan 1914. Inte heller har det av judarna i våra dagar uppbyggda Jerusalem, den ”nya” staden, som ligger väster om den gamla, muromgärdade delen av Jerusalem, någon messiansk konung av Davids ätt med regeringssäte där. Det är i stället republiken Israels huvudstad. I stället för att fästa förhoppningarna vid Jehova Guds profetior om Messias fäster denna judiska republik sina förhoppningar vid de hedniska Förenta nationerna, som den blev den femtionionde medlemmen av den 11 maj 1949. Allt detta betyder likväl inte att hedningarnas tider inte ändade år 1914, omkring 1 oktober. Varför inte det? Därför att ett jordiskt Jerusalem aldrig kommer att bli Guds messianske konungs regeringssäte, och fördenskull behövde inte hednanationerna drivas bort från det jordiska Jerusalem år 1914 för att Guds rike med hans Messias såsom konung skulle kunna börja härska.
14. a) Vad är det då som betyder något, den gamla, muromgärdade delen av Jerusalem eller vad för något? b) Vad var det då som inte inkräktade på hednanationernas välde över jorden, och hur kom detta sig?
14 Alltifrån Jesu Kristi dagar här på jorden är det inte den jordiska staden Jerusalem som betyder något. Det som betyder något är emellertid det som den judiska staden Jerusalem utgjorde en symbol av vid den tid, då det blev förstört av babylonierna år 607 f.v.t, när hedningarnas tider började. Vad hade då Jerusalem utgjort en symbol av fram till den tiden? Det hade varit en symbol av Guds rike med hans smorde konung av Davids kungliga ätt på tronen. Jerusalem blev visserligen uppbyggt sjuttio år senare, men hur gick det med Guds messianska rike med en ättling till David som konung? Detta förtrampades alltjämt av hednanationerna. Eftersom Guds messianska rike alltså inte existerade så länge hedningarnas tider varade, kunde det inte inkräkta på hednanationernas välde över hela jorden. Genom sitt eget tillkännagivande var Gud förhindrad att inskrida mot det hedniska herraväldet över hela jorden innan år 1914 v.t. var inne.
15. a) Vem var det som gjorde slut på hedningarnas tider, och detta vid den tid som angivits av vilken profet? b) Vilka räknade i förväg ut när dessa ”tider” skulle utlöpa, och hur blev kritiker tystade?
15 Men vid den fastställda tiden gjorde Jehova Gud själv slut på det oavbrutna hedniska herravälde som hade utövats under hedningarnas tider. Genom sin profet Daniel såsom sitt språkrör fastställde Jehova Gud själva den tidpunkt då Messias, fursten eller ledaren, skulle framträda här på jorden såsom människa, och den tid han hade fastställt härför kom för nitton hundra år sedan, i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. (Dan. 9:24—27) Jesu dop och hans smörjelse med helig ande från Gud utmärkte den exakta tid då Messias, Kristus, den Smorde, skulle framträda. Genom samme profet, Daniel, tillkännagav Jehova Gud att hedningarnas tider skulle vara i ”sju tider”, dvs. i 2.520 år från sin början år 607 f.v.t. (Dan. 4:13, 20, 22) Detta gjorde det möjligt för kristna bibelforskare att i förväg ta reda på när hedningarnas tider skulle löpa ut. Mer än trettiofem år i förväg räknade åt Gud överlämnade bibelforskare, med hjälp av Guds heliga ande, ut att hedningarnas tider skulle utlöpa på hösten år 1914, men kristenhetens religiösa prästerskap kritiserade dem och hånade dem för att de låtit publicera en sådan biblisk ”tidtabell”. De händelser, som inträffade år 1914, tystade emellertid kritikerna, även om de inte blev omvända.
Årtalet 1914 bekräftat
16. a) Vad var det som skulle inträffa när hedningarnas tider utlöpte år 1914, något som var det rakt motsatta till vad som hände år 607 f.v.t.? b) Vad måste hednanationerna alltifrån år 1914 räkna med, i det att de aldrig mer skulle få förtrampa det?
16 Eftersom det var hösten år 1914 som skulle markera slutet på hedningarnas tider, vad var det då som enligt Guds vilja skulle inträffa? Jo, detta: Hednanationerna skulle hindras från att längre förtrampa det som det forntida Jerusalem, Davids stad, hade utgjort en symbol av. Jehova Guds rike med hans smorde konung av Davids kungliga ätt på tronen skulle inte längre föraktfullt förtrampas av hednanationerna. Dessa ”hedningarnas tider” började år 607 f.v.t., och det som utmärkte detta var att Guds rike lades i ruiner. Slutet på hedningarnas tider år 1914 v.t. skulle innebära det rakt motsatta och skulle markera återupplivandet, återfödelsen, av Guds rike med Guds smorde konung eller Messias, Kristus, vid styret. Det var den tid som angivits, då den Smorde med den ”lagliga rätten” till kronan skulle framträda, den tid då Jehova Gud skulle ge honom makten. Detta Guds messianska rike skulle därpå bli ett gudomligt herradöme, som hednanationerna framdeles måste räkna med. Aldrig skulle de segerrikt kunna förtrampa det, även om de skulle fortfara med sina själviska bemödanden att bevara sin suveränitet över jordens alla delar. Hur så?
17, 18. a) Varför kunde hednanationerna inte förtrampa detta herradöme efter år 1914? b) Vilket slags rike hade Jesus och hans apostlar predikat, och i vilken stad skulle det ha sitt säte?
17 Det berodde på att Guds messianska rike, som skulle födas år 1914, är ett himmelskt herradöme. Det kan inte nås av de hedniska makterna och deras rymdskepp och raketer. Det jordiska Jerusalem har ingenting med det att göra. Sedan Jesus Kristus hade blivit dödad på Golgata utanför Jerusalems murar år 33 v.t., har denna stad inte haft något med Guds messianska rike att göra.
18 Fem dagar före sin död red Jesus in i Jerusalem följd av en stor skara jublande människor. Han erbjöd sig åt Jerusalem såsom dess konung. (Sak. 9:9; Matt. 21:1—11) Men de makthavande i Jerusalem förkastade honom. Man gav honom inte något jordiskt rike. Han hade emellertid inte predikat om ett jordiskt rike. Han predikade de goda nyheterna om Guds messianska rike, och han och hans lärjungar ropade ut: ”Himmelriket är nära.” (Matt. 4:17; 10:1—7) Det sedan lång tid tillbaka bebådade messianska riket skulle vara ett himmelskt rike, en regering som skulle ha sitt säte i det som bibeln symboliskt kallar ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”. (Hebr. 12:22) I syfte att upprätta det himmelska messianska riket år 1914 uppväckte Jehova Gud sin Son, Jesus Kristus, från de döda på tredje dagen och lät honom fara åter till himmelen fyrtio dagar senare. — Apg. 1:1—12.
19. a) Upphörde hedningarnas tider i och med Jesu himmelsfärd och hans framträdande på nytt inför Gud? b) Vad anger Hebréerna 10:12, 13 beträffande uppfyllelsen av orden i Psalm 110:1, 2?
19 Men Jesu himmelsfärd och hans framträdande på nytt i Jehova Guds himmelska närvaro medförde inte slutet på hedningarnas tider, utan Gud höll sin ”tidtabell” och förbidade 1914. Jesus Kristus måste vänta, alldeles som den inspirerade bibelskribenten säger oss i Hebréerna 10:12, 13, där det heter: ”Sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida och väntar nu allenast på att ’hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall’.” Detta är en hänsyftning på Psalm 110:1, 2, där konung David profetiskt säger om den kommande Messias eller Kristus: ”HERREN [Jehova] sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.”
20. Hur skulle bladet vända sig vid denna fastställda tid med avseende på förhållandet mellan Jesus Kristus och hednanationerna?
20 Den av Gud fastställda tiden, då Herren Jesus Kristus skulle börja göra detta, inföll när hedningarnas tider utlöpte år 1914, och det var fram till detta kritiska år som han väntade, under det att han satt på Guds högra sida på den himmelska tronen. Detta år, 1914, var tiden kommen då bladet skulle vända sig, då var tiden inne för honom att såsom den tillsatte konungen kuvande dra fram mitt ibland sina fiender, i stället för att hedningarna skulle fortsätta att förtrampa Guds messianska rike.
21. a) Hörde de som var vid liv här på jorden år 1914 det himmelska tillkännagivandet om ”väldet över världen”? b) Vad fick de emellertid se här på jorden och även höra?
21 Kan det råda någon tvekan om huruvida Guds himmelska rike med hans smorde konung eller Messias, Kristus, på tronen föddes och kom till makten när hedningarnas tider utlöpte på hösten år 1914? Absolut inte! Det är sant att vi som levde här på jorden då inte hörde det tillkännagivande som genljöd i hela himmelen: ”Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.” (Upp. 11:15) Men vi kommer ihåg att vi såg och hörde något här på jorden. Vad då? Krigsförklaringar som nationer utfärdade mot andra nationer, fottrampet av millioner soldater på väg ut i kriget, allmän mobilisering av nationer för totalt krig, rasslet av tungt artilleri som rullade i väg mot fronten, de känslosamma rösterna av präster och predikanter ur alla religionssamfund på ömse sidor om stridslinjen, vilka bad om Guds välsignelse över soldaterna på deras sida, som stod redo att möta soldater med samma religiösa tro på fiendesidan, fältpräster som uppträdde som ett slags hejarklack åt de stridande, krigets farsot som bredde ut sig, så att nio nationer och världsfamnande imperier redan var indragna i kriget den 1 oktober 1914. Vi har hört och sett detta alltifrån år 1914.
22, 23. a) Hade Jesus Kristus, som befann sig i himmelen, satt i gång världskriget? Om inte, vad hade han då med det att göra? b) Vad vittnade dessa händelser under 1914 om med avseende på maktutövningen?
22 Detta första världskrig igångsattes inte av Jesus Kristus, den nyss på tronen insatte konungen i himmelen. Men var inte detta krig just vad han tre dagar före sin död utanför Jerusalem hade förutsagt? Han sade då: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” Men vad var det för en fråga, som föranledde Jesus Kristus att svara med denna profetia? Denna fråga, som apostlarna ställde: ”När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3, 7, 8, NW) I ännu högre grad än någon tidsberäkning angav dessa händelser under 1914 och de därpå följande åren att det var det året som man hade nått fram till ”avslutningen på tingens ordning”, i det att hedningarnas tider utlöpte på hösten detta år. Allt detta var syn- och hörbara vittnesbörd om att Jesus Kristus hade kommit till makten i sitt himmelska rike, att han var närvarande i sitt messianska rike, att den syn, som profeten Daniel hade fått se, hade blivit verklighet, att det som den förebådade hade ägt rum i himmelen:
23 ”Se, ... en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Dan. 7:13, 14.
24. Vilket år hade ivriga bibelforskare pekat fram emot, och vad kände de sig manade att säga, sedan tidpunktens exakthet hade blivit bekräftad av världshändelserna?
24 Flera tiotal år i förväg hade ivriga bibelforskare pekat framåt mot 1914 såsom det av bibeln markerade året. Men när tidpunktens exakthet blev bekräftad av de världshändelser, som utgjorde en uppfyllelse av bibelns profetior, blev också vår övertygelse om vad det var som hade ägt rum i den osynliga himmelen överväldigande, och vi kände oss manade att förena oss med Guds trogna tillbedjare uppe i himmelen i att säga: ”Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle givas åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som frukta ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.” — Upp. 11:16—18, NW.
25. Såsom vad för något tog Jehova Gud alltså till sig sin stora makt för att regera, och vad var det som han överlät åt den som har den ”lagliga rätten”?
25 Ja, när hedningarnas tider utlöpte, tiden för hednaväldet över jorden, tog Jehova Gud, den Allsmäktige, till sig sin stora makt för att än en gång regera som konung över hela skapelsen, vår jord inbegripen. Efter det att Jehova Gud i sitt tålamod hade tillåtit hednaväldet över mänskligheten under 2.520 år från år 607 f.v.t., uppsatte han sin Son, konung Davids messianske arvinge, på tronen och överlämnade herraväldet över hela jorden åt honom, som har den ”lagliga rätten”. Denne messianske konung, som härskar i det ”himmelska Jerusalem”, skall fördärva alla hedningar som fördärvar jorden, men hans eget rike, som han fått sig givet av Gud, skall aldrig förstöras.
Riket går till aktion mot sina fiender
26. Varför frågar vi om Guds messianska rike har varit overksamt sedan 1914, och vilken rakt på sak gående fråga känner vi oss fördenskull manade att ställa?
26 Vi har alltså fastslagit att Guds messianska rike blev upprättat, utan att vi kunde se det, i himmelen år 1914. Men har det varit overksamt sedan dess? Människovärlden har sannerligen inte varit overksam sedan 1914. Hednanationerna har inte varit overksamma, och många nya nationer har bildats. Under de femtio år som gått sedan det kritiska året 1914 har det skrivits den mest häpnadsväckande historia. Om Guds skapelse människan har varit i rörelse under denna tid, vad kan man väl då säga om Skaparen, Gud, den Allsmäktige? Han är inte orörlig han heller! Hans rike, som är det mäktigaste välde som existerar, skulle aldrig kunna komma i bakvatten så att säga. Det har fått en alltför stor uppgift att fylla sedan sin födelse. Vad slags historia har det då skrivit till bevis för att det existerar och är i verksamhet? Låt oss ställa frågan rent ut: Vad har Guds rike gjort sedan 1914?
27, 28. a) Mot vad har Guds rike gått till aktion, vilket man borde ha förväntat med anledning av orden i Psalm 110:1, 2? b) Var det mot någon här på jorden eller mot någon i himmelen som Rikets makt först utsträcktes?
27 Det har gått till aktion mot sina fiender, som är Guds fiender, Kristi fiender, människans fiender. Vi borde ha förväntat detta, ty enligt de profetiska ord, som av konung David riktades till Messias, skulle denne sitta på Guds högra sida, till dess det var tid för Gud att göra hans fiender till hans fotapall, på det att de skulle bli förtrampade. Vad skulle hända när den tiden kom? Jo, enligt Psalm 110:1, 2 (NW) skulle ”Jehova sända ut” ”din styrkas stav ... från Sion, i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’”
28 Mot vilken fiende till Guds messianska rike skulle alltså Messias’ ”spira” eller ”styrkas stav” först utsträckas? Mot hednanationerna på jorden? Nej, ty det var inte Messias, konungen, som började första världskriget här på jorden för att försvaga nationerna, på det att de lättare skulle kunna bli kuvade genom att de förgjorde varandra. Nej, utan hans ”spira” sträcktes först ut mot dessa hednanationers gud, dvs. Satan, djävulen. Hednanationerna är rätt och slätt människor; deras gud, Satan, djävulen, är övermänsklig, övernaturlig, andlig. Han är den mäktigaste av alla fiender. Eftersom denne främste fiende är andlig, har han haft tillträde till de heliga himlarna, så långt fjärran från vår jord, och detta i flera årtusenden före år 1914. Bibeln utvisar detta.
29. a) Hur benämndes den tid, under vilken Jesus föddes för nitton hundra år sedan? b) Vad skulle Guds rike medföra enligt profetiorna i Uppenbarelseboken?
29 För nitton hundra år sedan försökte Satan, djävulen, få det lilla barnet Jesus bragt om livet i Betlehem genom att egga den förskräckte konung Herodes den store att sända soldater till Betlehem för att döda alla gossebarn, som var två år gamla och därunder. (Matt. 2:1—18) Jesu födelse hade ägt rum i Betlehem såsom det var förutsagt (Mik. 5:2) och under en fredstid som kallades pax romana. Men Guds messianska rikes födelse år 1914 skulle inte medföra en tid av fred vare sig för himmelen eller för jorden! I Uppenbarelseboken 11 hade det förutsagts att när Gud tog till sig sin stora makt för att regera över hela universum och ”väldet över världen” blev vår Herre Guds och hans Smordes, då skulle hednanationerna vredgas. Dessa nationer vredgades sannerligen, såväl inom som utanför kristenheten. I Uppenbarelseboken 12, som innehåller flera profetior om fientliga handlingar, målas en symbolisk tavla av Guds messianska rikes födelse i himmelen, och det ges där en beskrivning av Satans, djävulens, försök att uppsluka riket, sedan det blivit fött, när det synbarligen skulle vara svagast, likt ett nyfött barn. Denne fiende i himmelen behövde följaktligen kastas ut! Detta framtvingade krig!
30, 31. Vilka händelser såg Johannes inträffa i himmelen, enligt Uppenbarelseboken 12:5—12, och vilket tillkännagivande följde?
30 I Uppenbarelseboken 12:5—12 (NW) läser vi följande om Guds himmelska organisation: ”Hon födde en son, ett gossebarn, vilken som en herde skall vakta alla nationer med en järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron. ... Och krig bröt ut i himmelen: Mikael och hans änglar kämpade mot draken; och draken och dess änglar kämpade, men den hade ingen framgång, icke heller fanns längre en plats för dem i himmelen. Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom. Och jag [säger aposteln Johannes] hörde en stark röst i himmelen säga:
31 ’Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes [Kristi, Messias’] myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud!’”
32. Vad måste människor här på jorden, som inte såg dessa händelser inträffa i himmelen, få erfara som en följd av dem?
32 Kanske någon tvivlande föranleds att säga: ”Menar ni verkligen att Guds rike slungade Satan, djävulen, och hans demoner ut ur himmelen och ned hit till jorden? Hur skall jag kunna tro det? Jag har aldrig sett något sådant.” Nej, du såg det inte; dvs. inte med dina bokstavliga ögon. Men du kan inte undgå att känna verkningarna av detta, ty aposteln Johannes hörde den himmelska rösten vidare säga: ”Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem! Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod.”
33. a) Vad är det för skillnad mellan Satans verksamhet här på jorden innan han blev utkastad ur himmelen och hans verksamhet här sedan dess? b) Hur förhöll det sig med tiden för första världskriget och tiden för kriget i himmelen, som ledde till att Satan blev utkastad?
33 Djävulen och hans demoner skulle säkerligen göra sin osynliga närvaro här på jorden förnimbar, om det skulle utgöra ett ve för oss på land och hav att de blev för evigt utestängda från himmelen och blev nödgade att uppehålla sig i jordens närhet. Innan djävulen blev utdriven ur himmelen, förhöll det sig såsom aposteln Petrus sade: ”Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka.” (1 Petr. 5:8) Samtidigt vilseledde han ”hela den bebodda jorden”. Men sedan han blivit utkastad ur himmelen, känner han ”stor förbittring”, eftersom han vet att det bara återstår en kort verksamhetstid för honom här på jorden, innan någonting ännu värre händer honom och hans demoner. Eftersom första världskriget redan rasade här på jorden, när Guds messianska rike föddes omkring 1 oktober 1914, måste kriget i himmelen, som var avsett att driva ut Satan och hans demoner, delvis ha till tiden sammanfallit med den internationella kampen här på jorden. Till de människor, som påstår att Satan och hans demoner inte blev utdrivna ur himmelen, därför att de inte såg det och inte nu ser några demoner vandra omkring på jorden, säger vi fördenskull:
34. Vilka frågor ställer vi om en läkedomens tid för världen och en förbättring av världsförhållandena för att framhäva vilken verkan det har haft på oss att Satan blev utkastad ur himmelen?
34 Har det sedan första världskrigets slut år 1918 inbrutit någon läkedomens tid för hednanationerna? Blev det så som man hade lovat i propagandan under kriget? Visade sig detta krig bli det krig, som gjorde slut på alla krig och gjorde världen säker åt demokratien, dvs. demokratien av västerländsk typ? Infriade Nationernas förbund det som dess stadga utlovade, bevarade det freden och tryggheten i världen? Tillväxte lyckan i världen i och med alla naturvetenskapens och den medicinska forskningens insatser? Kom världens moral på ett högre plan, eller förändrades den till det bättre tack vare psykologer och sociologer? Blev den religiösa fromheten, det gudaktiga levernet och alla människorasers broderskap gedignare och mera vittomfattande genom att de olika religiösa samfunden slöt sig tillsammans, genom att man bildade nationella och internationella ekumeniska nämnder och föreningar, konstituerade ett de protestantiska kyrkornas världsråd, genom att romarkyrkan gjorde 1933 till ett heligt år, och — för att nämna något som har inträffat på sista tiden — genom att man träffade samman vid andra Vatikankonsiliets fyra sessioner, som hållits i Rom?
35. a) Vilka frågor om motsatsen ställs här, och hur lyder det enda tänkbara ärliga svaret på dem? b) Vilken förklaring ger bibeln till den situation som har uppstått?
35 Eller har det i stället, såsom rösten från himmelen förutsade, inbrutit en tid av ”Ve över jorden och över havet”? Verkar det som om framtidsutsikterna skulle innebära snar lindring i den vånda som nu råder? Blir folk vilseledda allt värre och i allt högre grad utsatta för bedrägeri, snedvriden propaganda, religiös förvirring och ovisshet? Är det den demoniska anden som breder ut sig, i stället för den ende levande och sanne Gudens ande, ja, breder den ut sig också i kristenheten och anfäktar människorna och leder dem i deras förblindelse till att göra direkt motstånd mot Guds messianska rike? Om man betraktar världsförhållandena nyktert, sakligt, kan svaret på dessa senare frågor endast bli: Ja! Guds profetiska ord ger oss den enda förnuftiga förklaringen till det tillstånd som råder, nämligen att Satan och hans demoner har blivit utkastade ur himmelen och fått sin rörelsefrihet begränsad till jorden. Guds nyfödda messianska rike åstadkom detta genom ett segerrikt krig i himmelen, och nu tvingar det Satan och hans demoner att förbli här, till dess att det på nytt inskrider mot dem efter ”en kort tidsperiod”. Det är detta som Guds rike har gjort sedan 1914!
Ett hörbart tillkännagivande av att Riket blivit till
36. a) Var har det tillkännagivits att Guds rike blivit fött? b) Vilket bibliskt mönster för tillkännagivande av en viktig händelse har följts i detta sammanhang?
36 Men en sak till! Tillkännagivandet att Guds rike hade blivit fött, då hedningarnas tider utlöpte, ljöd inte bara för de osynliga himlarna. Detta tillkännagivande har gjorts under många år nu här nere på jorden, så att människor har kunnat höra det, och detta i allt större och större omfattning. Det är brukligt att när en ny nation blir till, låter den genom sin regering utfärda en kungörelse om sin tillblivelse, varefter den börjar söka kontakt med andra nationer och träder i diplomatiska förbindelser med dem. När till exempel Salomo år 1037 f.v.t. blev smord till konung såsom sin faders, Davids, efterträdare, delgav man folket denna glada nyhet, och folkskaran, som hade kommit tillstädes från Jerusalem, jublade och ropade: ”Leve konung Salomo!” (1 Kon. 1:38—41) När Johannes döparen verkade såsom Jesu Kristi förelöpare, riktade han uppmärksamheten på Messias’ jordiska ankomst, i det han sade: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” Och när Jesus Kristus kom tillbaka till Johannes, sedan han hade fastat i fyrtio dagar och blivit frestad i öknen, pekade Johannes på honom och ropade så att alla de kringstående hörde det: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” — Matt. 3:1, 2; Joh. 1:29, 36.
37. Varför måste det här på jorden kungöras att universums nya herradöme hade blivit till?
37 När Guds messianska rike upprättades i himmelen, borde det inte ha funnits mindre anledning till att över hela världen kungöra att detta universums nya herradöme hade blivit till, ty Guds rike skulle bli det herradöme, som skulle avlägsna alla de ofullkomliga hedniska väldena på jorden och ge människorna en fullkomlig regering. Detta skulle inte ske bara för att man skulle följa några historiska exempel utan därför att Jesus, Messias, för länge sedan hade uppdragit åt Guds messianska rike att utfärda en sådan världsomfattande kungörelse. Efter det att Jesus för nitton hundra år sedan hade förutsagt att nation skulle resa sig mot nation och rike mot rike i ett första världskrig, varefter svåra tider skulle följa, sade Jesus till sina lärjungar: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:7—14, NW) Har Guds messianska rike låtit detta ske här på jorden sedan 1914? Har detta vittnesbörd om Riket avgivits för hednanationerna? Ja!
38, 39. a) Vilka fakta sedan 1919 kan vi hänvisa till för att bevisa detta? b) Vilken artikel om Riket publicerades i Vakttornet (moderupplagan) för 15 september 1919, och hur blev i denna artikel de privilegierade påminda om i vilken egenskap de fullgör sin tjänst?
38 Om någon nation är så ovetande eller så blind för historiska fakta att den säger: Nej! då kan vi hänvisa till Jehovas kristna vittnens verksamhet sedan efterkrigsåret 1919 och fram till denna dag. År 1919 kom de ledande representanterna för dessa kristna vittnen för Gud, den Högste, ut ur det fängelse i Förenta staterna, där de på grund av falska anklagelser, som riktats mot dem, hade hållits inspärrade under världskriget. De tog itu med ett arbete som gick ut på att återuppliva och reorganisera de kristna bibelforskarna, som hade blivit nära nog lamslagna av den religiösa förföljelsen under kriget. Klart och tydligt angav de för denna världsomfattande kristna organisation vilket verk som väntade den nu efter kriget. Strax efter en allmän sammankomst av flera tusen bibelforskare i Cedar Point i Ohio i Förenta staterna innehöll organisationens officiella organ, tidskriften Vakttornet, i numret för 15 september 1919 (moderupplagan; på svenska 15 november) en artikel på två och en halv sida med rubriken ”Förkunnandet av riket”. I de sista styckena, på sidan 281 (svenska 327), riktades dessa ord till dem som förkunnade Riket:
39 ”Du är en ambassadör för konungars Konung och herrars Herre, i det att du förkunnar för folket på detta värdiga sätt annalkandet av den gyllene tidsålder, vår Herres och Mästares härliga rike, om vilket de sanna kristna hava bedit och efter vilket de längtat under många århundraden. Du är en fridsängel, som bär frälsningens glada budskap till en söndersliten, syndsjuk, sörjande och förkrossad värld. Huru underbart är icke vårt privilegium! ... Bed Herren om hans ledning och bistånd, att han må göra dig till en sann, trogen och tjänstduglig ambassadör.”
Ambassadörer eller sändebud
40. Hur gammal är sedvänjan att sända ambassadörer eller sändebud, och vad sade Paulus härom till korintierna långt före 1914?
40 Att sända ambassadörer eller sändebud från en stat till en annan är en gammal sedvänja. Bibeln talar om ambassadörer eller sändebud för så länge sedan som på 1400-talet före den vanliga tideräkningens början. (Jos. 9:3—15) När den kristne aposteln Paulus blev fängslad, därför att han hade predikat Guds rike, skrev han: ”Jag verkar såsom ett sändebud i kedjor.” (Ef. 6:20, NW) Och till sina medkristna i Korint i Grekland skrev han: ”Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädja vi: ’Bliv försonade med Gud.’” (2 Kor. 5:19, 20, NW) Paulus och hans medkristna sändes i stället för Kristus såsom sändebud till en fientlig värld, som gjorts främmande för Gud och som behövde bli försonad med honom. Detta inträffade omkring nitton hundra år innan Guds messianska rike föddes år 1914.
41. a) Vilken inställning till Riket har nationerna ådagalagt alltsedan år 1914, och har detta inneburit att handlingssättet mot dem behövt förändras? b) Varför är människor nu i större behov av ambassadörers eller sändebuds tjänster än de varit någonsin förr, och vilka har tjänat såsom sådana?
41 Men hur har det då varit sedan Rikets födelse? Hednanationerna är alltjämt långt borta från Gud. De vredgades år 1914, ty de hatar Guds rike, och de har i stället utvalt Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna. Innebar detta att handlingssättet måste förändras? Nej, visst inte! Guds nyfödda messianska rike sände modigt ut sina ambassadörer eller sändebud till dessa hednanationer, fastän några av dessa sändebud i likhet med Paulus skulle bli ”sändebud i kedjor”. Människorna i de fientligt sinnade nationerna behöver bli försonade med Gud och hans rike, som skall styra hela jorden. I annat fall kommer de människor, som förblir fientligt inställda, att bli tillintetgjorda i Harmageddonstriden, som världen nu står inför. (Upp. 16:14—16) Guds messianska rike har visat människorna i alla jordens nationer opartiskhet och barmhärtighet genom att sända ut sina smorda sändebud på hela den bebodda jorden. Vi avser de kristna bibelforskare, som i synnerhet sedan 1919 har fullgjort Jesu profetiska befallning, som är nedtecknad i Matteus 24:14, att predika dessa goda nyheter om Guds nyfödda rike på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, innan änden kommer för dem.
42, 43. a) Varför har de smorda sändebuden blivit förföljda? b) Hur stämmer detta överens med vad Jesus förutsade, och vad har Guds rike gjort åt detta sedan 1914?
42 Medan Satan, djävulen, ännu befann sig i himmelen, försökte han uppsluka Guds rike, då det föddes. Sedan han nu har drivits ut ur himmelen, hatar han detta rike mer än någonsin. Han hatar också de smorda sändebuden för detta rike. Det är hans hat som orsakar den världsvida förföljelsen av dessa sändebud. Den som är upphov till denna förföljelse blir avslöjad i Uppenbarelseboken 12:13—17 (NW), där det heter: ”När nu draken såg att den var nedslungad till jorden, förföljde den kvinnan som hade fött gossebarnet [en symbol av Guds rike]. ... Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.”
43 I sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” hade Jesus alltså rätt och riktigt sagt till sina lärjungar om vår tid: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk [nationer, NW] för mitt namns skull.” (Matt. 24:9) Men vad har Guds messianska rike gjort åt detta sedan 1914? Det har beskyddat sina smorda sändebud. Adolf Hitler försökte utrota dem i Tredje riket. Benito Mussolini försökte undertrycka dem i det då fascistiska Italien. Josef Stalin och Nikita Krusjtjev försökte få dem att sluta upp med sin verksamhet i Kommunistryssland, och andra diktatorer och diktaturstater har försökt göra detsamma inom sina gränser. Men tusen och åter tusen av dessa smorda sändebud, som har ett himmelskt medborgarskap, har överlevt ända fram till den dag i dag är och är alltjämt verksamma, i det att de arbetar på att försona de från Gud fjärmade människorna med honom. Guds messianska rike har bevarat dem!
Vinner många undersåtar
44, 45. a) Vad har en regering, förutom sändebud, och sedan när har Guds rike församlat sådana här på jorden? b) Vilka mått och steg har dessa vidtagit, hur har de särskilt engagerat sig, och vad är det som visar att detta inte skett av en ren händelse?
44 Varje regering, som verkligen existerar och fungerar, har mer än sändebud. En sådan har också undersåtar. Så förhåller det sig även med Guds messianska rike. I flera år, i synnerhet sedan 1935, har det församlat villiga undersåtar, som önskar leva för evigt på jorden under himmelrikets styrelse. De har hört Rikets sändebud predika de goda nyheterna. Av bibelns profetior har de inhämtat att Guds messianska rike är det enda herradöme som med full rätt kan ta myndigheten över hela jorden efter det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Fördenskull har de vidtagit mått och steg för att bli försonade med Jehova Gud och hans messianska rike. Hitintills har omkring en million sådana människor överlämnat sig åt Gud och blivit döpta i vatten, varigenom de har tagit ståndpunkt på Guds rikes sida. Såsom ett ytterligare bevis på detta har de förenat sig med Rikets sändebud i att själva predika de goda nyheterna om Guds rike i omkring två hundra länder, på ett hundra sextiofyra språk. Detta nutida fenomen är inte en ren händelse, utan förmedelst det uppfylls denna profetiska syn, som aposteln Johannes såg och beskrev:
45 ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen [Guds tron] och inför Lammet [Jesus Kristus]; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Upp. 7:9, 10.
46. a) Vad bör vi på grund av dessa bevis anse vara den största fråga som hela mänskligheten tvingas ta ställning till i denna avgörandets tid? b) Hur utvecklar sig förhållandena nu alldeles som Jesus beskrev i sin liknelse om fåren och getterna?
46 Må ingen nu låta sig förblindas av Guds rikes fiende, Satan, djävulen. Ge akt på vittnesbörden om att Guds messianska rike är en verklighet! Det utövar makten i himmelen alltsedan 1914. Det har sedan dess utfört många ting, inte bara i de osynliga himlarna, utan också här på jorden. Guds rike med hans Smorde, Messias, Kristus, som konung är nu den största fråga som hela mänskligheten tvingas ta ställning till i denna avgörandets tid. Människorna i alla nationer håller på att skiljas åt med anledning av denna stridsfråga, liksom får och getter. Förhållandena utvecklas alldeles som Herren Jesus Kristus i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” sade att de skulle göra. Han sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk [nationer], och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.” — Matt. 25:31, 32.
47. a) Vad innebär det för en människa, om hon visar sig vara en ”get”? b) Vad utgör det som Guds rike redan har utfört sedan 1914 en absolut försäkran om att det ytterligare skall göra?
47 Det kommer att bli ödesdigert för dig, om du visar dig vara en symbolisk ”get”, som inte har visat välvilja mot Rikets sändebud, den regerande konungens andliga bröder. Tänk på detta: Guds messianska rike har redan utfört en hel del sedan 1914, och detta utgör en absolut försäkran om att det skall åstadkomma allt det andra, som är förutsagt i bibelns profetior, nämligen tillintetgöra alla getlika människor på jorden, för evigt ödelägga den falska religionens världsvälde, dra Harmageddons ödeläggelse över alla hednanationer, som framhärdar i att vägra att låta Guds rättmätiga herradöme överta herraväldet över jorden, avlägsna Satan, djävulen, och hans demoner från jordens närhet genom att fullständigt binda dem och slunga dem ned i avgrunden och ge alla människor en ren, upplyftande, livgivande världsomfattande styrelse, ja, till och med uppväcka de återlösta döda ur deras gravar, så att de kan få leva i ett jordiskt paradis tillsammans med de fårlika människor som överlever Harmageddon.
48. Vilken verklighet bör alla vakna upp till; vad bör man sedan bevisa sig vara, och vad kommer Guds rike då att göra för en?
48 Må alla och envar vakna upp till att inse denna verklighet, att Guds messianska rike är här sedan 1914! Må du alltså klokt och förståndigt bevisa dig vara en fårlik människa. Låt dig församlas till herdens och konungens högra sida, som betecknar hans ynnest och förmåga att bevara. Då kommer du i sinom tid att få höra honom — med ord som vittnar om hans gillande — välkomna dig till det välsignade eviga livet på en paradisisk jord under Guds messianska rikes styrelse. (Matt. 25:32—46) Låt Guds rike kärleksfullt få göra detta för dig!