Kapitel 10

Ett förbund om ett rike ingås med David

1. Vilken tidsperiod omtalas i 1 Konungaboken 6:1, och varför är denna tidsangivelse lämplig?

GUD fastställer sina egna tidsperioder enligt sitt ”eviga uppsåt”. En sådan tidsperiod omtalas i 1 Kung. 6:1 Första Konungaboken, kapitel sex, vers ett, där det heter: ”I det fyra hundra åttionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv, det är den andra månaden, begynte han bygga huset åt HERREN [Jehova].” Detta var en lämplig tidsangivelse, eftersom perioden räknades från det att israeliterna blev befriade ur Egypten och kort därefter började bygga huset för tillbedjan i Sinaiöknen till dess att kung Salomo, Davids son, började bygga templet i Jerusalem. Perioden sträckte sig alltså från den 15 Nisan år 1513 f.v.t. till den 1 Siv (eller Ijjar) år 1034 f.v.t. — 4 Moseboken 33:1—4; 1 Konungaboken 6:37.

2, 3. a) Varför vandrade israeliterna så länge omkring i Sinaiöknen? b) Hur länge höll de på med att inta det utlovade landet, och hur blev de därefter styrda i flera hundra år?

² Det hade naturligtvis hänt mycket under dessa nästan fem hundra år. På grund av bristande tro på Guds förmåga att underkuva de nationer som då bodde i det utlovade landet måste israeliterna vandra omkring i Sinaiöknen i nära fyrtio år. Under denna tid dog de äldre israeliterna, som i det andra året efter sitt uttåg ur Egypten hade vägrat att under Guds ledning invadera det utlovade landet. (4 Moseboken 13:1—14:38) Efter fyrtio år förde Gud dem mirakulöst över den överfyllda Jordanfloden in i det utlovade landet, Kanaans land.

³ Under anförarskap av Josua, Mose efterträdare, började nu flera års krigföring för att inta landet. Enligt vad den trogne Kaleb, Jefunnes son av Juda stam, sade hade israeliterna i sex år hållit på med att inta landet och fördriva dess invånare, när det ockuperade landet fördelades på Israels familjer. (Josua 14:1—10) Därefter gav Gud de nu bosatta israeliterna en rad domare i flera hundra år, ända tills det på profeten Samuels tid blev en förändring i nationens styrelseskick. En judisk kronolog, som levde för nitton hundra år sedan, angav kortfattat denna tidsperiod för oss. Denne kronolog talade en sabbatsdag i en synagoga i Antiokia i Pisidien i Mindre Asien och sade:

4, 5. a) Vilken tidsperiod i Israels barns historia, innan de fick domare, angav denne bibelkronolog? b) Med vilka händelser började och slutade denna tidsperiod?

⁴ ”I män av Israel och I som ’frukten Gud’, hören mig. Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån ’med upplyft arm’. Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen. Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem. Därunder förgick en tid av vid pass [allt detta under omkring, NW] fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare ända till profeten Samuels tid. Därefter begärde de en konung, och Gud gav dem Saul, Kis’ son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.” — Apostlagärningarna 13:14—21. Se också Douayöversättningen av bibeln, utgiven år 1610. Även The Emphasised Bible av J. B. Rotherham, utgiven år 1897.

⁵ Utskiftandet av landet till arvedelar åt Kaleb och de andra israeliterna ägde rum år 1467 f.v.t. Om vi räknar ”vid pass fyra hundra femtio år” tillbaka i tiden, kommer vi till år 1918 f.v.t. Det var detta år Isak, Abrahams son med Sara, föddes och Gud utvalde Isak i stället för Ismael, Abrahams äldre son med Saras egyptiska tjänstekvinna Hagar. Med en svuren ed hade Gud för Isak bekräftat det förbund han hade ingått med Abraham om äganderätten till Kanaans land, och nu, efter denna fyra hundra femtio år långa period, utskiftade Gud detta utlovade land till arvedelar åt Isaks avkomlingar. Jehova Gud höll i trohet fast vid sitt ”eviga uppsåt” till välsignelse för hela mänskligheten.

6. a) Hur visade domaren Gideon lojalitet gentemot Guds suveränitet? b) Hur gick det för Gideons son Abimelek som kung?

⁶ Under de femton domarnas tid, från Josua till Samuel, försökte Israels män övertala den sjätte domaren, Gideon, Joas’ son av Manasse stam, att upprätta en dynasti av härskare inom sin egen familj i stället för att ha Jehova Gud till konung. Men Gideon var lojal mot Israels suveräne härskare och avböjde detta erbjudande om ett herradöme med orden: ”Jag vill icke härska över eder, och min son skall icke härska över eder, Jehová skall härska över eder.” (Domarboken 8:22, 23, Åk) En av Gideons många söner vid namn Abimelek (som betyder ”min far är kung”) påverkade Sikems borgare till att insätta honom till kung över dem. Han blev föremål för Guds ogynnsamma domar, och sedan han hade regerat i tre år blev han av en kvinna dödad i strid. — Domarboken 9:1—57.

EN KUNG ÖVER HELA ISRAEL

7. När och hur kom Israel att få en mänsklig kung som var utvald av Gud, och hur länge regerade denne kung?

⁷ När den femtonde domaren, profeten Samuel, var till åren kommen, kom de äldste i Israel till honom med denna begäran: ”Sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.” Samuel tog detta som ett förkastande av honom som Guds förordnade domare, men Jehova sade till honom: ”Lyssna till folkets ord och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.” Gud uppmanade Samuel att varna israeliterna för alla de svårigheter det skulle betyda för dem att ha en synlig, mänsklig kung, men trots detta sade de att de föredrog en sådan kung. I egenskap av Israels suveräne Herre utvalde Gud den man som skulle bli Israels förste mänsklige kung. Han sände Samuel att smörja Saul, Kis’ son av Benjamins stam, till att vara kung. År 1117 f.v.t. blev Saul installerad som kung i staden Mispa. ”Då jublade allt folket och ropade: ’Leve konungen!’” Saul regerade i fyrtio år. — 1 Samuelsboken 8:1—10:25; Apostlagärningarna 13:21.a

8. a) Vilken födelse inträffade i Betlehem i det elfte året av Sauls regering? b) Vad profeterade Mika om Betlehem?

⁸ I elfte året av Sauls regering inträffade en till synes betydelselös händelse i staden Betlehem inom Juda stams område. Betlehemiten Isai blev far till en åttonde son, som han gav namnet David. Föga anade kung Saul eller någon annan i Israel att detta nyfödda barn en gång skulle bli en så berömd person att hans födelseplats, Betlehem, en dag skulle kallas ”Davids stad”. Ingen visste då att det omkring tre hundra år senare skulle profeteras om denna Davids stad: ”Men du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” (Mika 5:2) De judiska religiösa ledarna i det första århundradet före den vanliga tideräkningen förstod att denna profetia hade avseende på Messias. Guds kvinnas ”säd” skulle alltså födas i Betlehem.

9. Vad lät Gud Samuel underrätta Saul om beträffande riket, på grund av Sauls oförståndiga handlingssätt, och vem skulle Gud utvälja till att sitta på tronen?

⁹ Men dessförinnan, sedan kung Saul hade regerat i två år, förmåddes han av brist på tro att handla förmätet, oförståndigt, i sitt ämbete. ”Därvid sade Samuel till Saul: ’Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit Jehovas, din Guds, bud, varom han gav dig befallning, ty om du hade gjort det, skulle Jehova ha befäst ditt konungadöme över Israel till obestämd tid. Och nu skall ditt konungadöme inte bestå. Jehova skall helt visst finna åt sig en man som är välbehaglig för hans hjärta; och Jehova skall ge honom befogenhet såsom anförare för sitt folk, därför att du inte har hållit det som Jehova hade befallt dig.’” (1 Samuelsboken 13:1—14, NW) Den ”man som är välbehaglig för hans [Guds] hjärta” var ännu inte född. Dessa ord uttalades nämligen flera år innan David föddes i Betlehem. Detta gjorde det uppenbart att den högste Guden skulle göra bruk av sin makt och rättighet att själv välja ut en israelit till att efterträda kung Saul. När han gjorde det, skulle han hålla fast vid sitt ”eviga uppsåt” i förbindelse med Messias.

10, 11. a) Hur blev David utsedd till att vara framtida kung i Israel? b) Hur ådrog sig David Sauls mordiska svartsjuka, och var blev han först kung?

¹⁰ När David endast var en tonårig herdegosse i Betlehem, utsåg Gud honom såsom den man som var välbehaglig för hans hjärta. Trots att David inte var Isais förstfödde, utan endast var den åttonde sonen, sände Gud Samuel till Betlehem för att smörja David till att bli framtida kung i Israel.

¹¹ David kom i rampljuset, när endast han av alla israeliterna erbjöd sig att drabba samman med den utmanande filisteiske jätten Goljat på slagfältet och dödade honom med en slungsten som var riktad mot hans panna. (1 Samuelsboken 16:1—17:58) David upptogs i kung Sauls här, och han blev populärare hos folket än kungen själv. Detta gjorde Saul mycket svartsjuk, och han försökte döda David och på så sätt hindra honom från att undantränga en av hans egna söner från Israels tron. Sauls konungadöme upphörde till slut, när han blev dödligt sårad i strid och därefter störtade sig på sitt eget svärd för att påskynda sin död. Is-Boset, Sauls överlevande son, gjordes till kung av dem som höll fast vid Sauls släktlinje, men endast över elva av Israels stammar. Männen av Juda stam smorde David till kung över dem i Hebron inom Juda område. Detta var år 1077 f.v.t. — 2 Samuelsboken 2:1—11; Apostlagärningarna 13:21, 22.

12. När och hur gjordes David till kung över hela Israel och vilken fråga uppstår nu med avseende på ”spiran” och ”befälhavarstaven”?

¹² Det är möjligt att Sauls son Is-Boset satt på Israels tron i sju år och sex månader, men därefter blev han lönnmördad av sina undersåtar. (2 Samuelsboken 2:11—4:8) Alla stammarna erkände nu David såsom Jehovas utvalde, och de smorde David till kung över hela Israel i Hebron. Detta var år 1070 f.v.t. (2 Samuelsboken 4:9—5:5) I enlighet med den profetia som Jakob uttalade på sin dödsbädd och som finns upptecknad i 1 Moseboken 49:10 (NW) hade alltså ”spiran” och ”befälhavarstaven” kommit att tillhöra Juda stam. På vilken grundval skulle nu dessa symboler av kungavärdighet inte ”vika ifrån Juda ... till dess Silo kommer”?

13. Hur var David i verkligheten en ”smord”, och vem blev han en profetisk förebild till?

¹³ Eftersom David hade blivit smord till kung tre gånger, kunde han verkligen kallas en ”smord” eller ”messias” (hebreiska maschiʹach), såsom i 2 Samuelsboken 19:21, 22; 22:51; 23:1. David blev på ett framträdande sätt använd som en profetisk förebild till den framstående Messias, Guds himmelska kvinnas ”säd”. (Se Hesekiel 34:23) Gud fann i själva verket för gott att utvälja David till att befinna sig i den släktlinje som nådde sin höjdpunkt i och med Messias enligt Guds ”eviga uppsåt”. Hur gick detta till?

14. Vilken stad gjorde David till hela Israels huvudstad, och vilket heligt föremål placerade han därefter i denna stad?

¹⁴ Kort efter det att David blivit smord till kung över det återförenade Israel år 1070 f.v.t. erövrade han staden Jebus från jebuséerna och kallade den Jerusalem. Han flyttade sin regering dit och gjorde denna högt belägna stad till sin huvudstad, eftersom den var mera centralt belägen än Hebron. Den låg nämligen på gränsen mellan Juda och Benjamins stams områden. (Domarboken 1:21; 2 Samuelsboken 5:6—10; 1 Krönikeboken 11:4—9) Inte långt därefter ägnade kung David uppmärksamhet åt Jehovas heliga ark. I flera årtionden hade man låtit den vara bortflyttad från det allraheligaste i uppenbarelsetältet i Silo inom Efraims område. (1 Samuelsboken 1:24; 4:3—18; 6:1—7:2) David menade att arken borde vara i huvudstaden. Han lät därför föra den dit och förvarade den i ett tält i närheten av sitt palats. — 2 Samuelsboken 6:1—19.

15. Vilket förbund ingick Jehova nu med David, och vad för något hos David var det han särskilt uppskattade?

¹⁵ David kom emellertid att känna sig förlägen därför att han, en ringa mänsklig kung, bodde i ett kungligt palats, under det att Jehovas ark, hans som är Israels sanne Gud och verklige konung, befann sig i ett anspråkslöst tält. För att bringa förhållandena i tillbörlig jämvikt tänkte David bygga ett värdigt hus, ett tempel, åt den högste Guden, universums suverän. Men Jehova tillät inte att David byggde ett sådant tempel. Genom sin profet Natan underrättade han David om att en fridsam son till honom skulle få privilegiet att bygga templet i Jerusalem. På grund av uppskattning av Davids innerliga hängivenhet för den rena tillbedjan gjorde Jehova Gud sedan något underbart med denne man, som var ”välbehaglig för hans hjärta”. Han ingick självmant ett förbund med David om ett evigt rike. Han sade:

”Så förkunnar nu HERREN för dig, att HERREN skall uppbygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son, som skall utgå ur ditt liv; och jag skall befästa hans konungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn; men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig. Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.” — 2 Samuelsboken 7:1—16; 1 Krönikeboken 17:1—15.

16. Vilken bön av tacksägelse frambar David åt Jehova på grund av detta?

¹⁶ David frambar en bön av tacksägelse och avslutade den med orden:

”Och nu, Herre, HERRE [O suveräne Herre Jehova, NW], du är Gud, och dina ord äro sanning; och då du har lovat din tjänare detta goda, så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.” — 2 Samuelsboken 7:18—29; 1 Krönikeboken 17:16—27.

17. Av vad för något från Guds sida understöddes detta förbund?

¹⁷ Detta förbundslöfte till David understöddes av Guds ed:

”HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: ’Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron. Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.’” — Psalm 132:11, 12.

”Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, hans tron, så länge himmelen varar. ... Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen.” — Psalm 89:29—37. Se också Jeremia 33:20, 21.

18. Vilket större rike förklarar Jesajas profetia att Davids rike skulle lägga grunden till?

¹⁸ Enligt detta förbund med kung David måste hans rike lägga grunden till den större Messias’ kommande rike. Det var därför profeten Jesaja flera hundra år senare blev inspirerad att profetera: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.” — Jesaja 9:6, 7.

19. I vilken stad skulle detta ”barn” födas, enligt Mikas profetia, och vem skulle detta utgöra ett kännetecken på?

¹⁹ Enligt profetian i Mika 5:2 skulle detta messianska barn bli fött, denne konungslige son bli given, i Betlehem i Efrata inom Juda område. Denna födelseort på jorden skulle bli ett av kännetecknen på den sanne Messias, Guds bildliga kvinnas ”säd”. Betlehem, och inte den kungliga staden Jerusalem, var hans förfaders, kung Davids, födelseort och kom därför att kallas Davids stad.

EN DYNASTI AV DAVIDISKA KUNGAR

20. Hur länge befann sig Davids dynasti på tronen, och hur länge hade israeliterna kungar?

²⁰ I uppfyllelse av detta förbund med David om ett rike kom därefter en rad kungar, som allesammans tillhörde kung Davids släktlinje, att sitta på tronen i Jerusalem. Räknat från den tidpunkt då David blev kung i Jerusalem, år 1070 f.v.t., varade detta rike med en dynasti av davidiska kungar i Jerusalem i 463 år, eller fram till år 607 f.v.t. Detta betyder alltså att Israels nation hade synliga kungar i 510 år, när vi räknar från år 1117 f.v.t., då profeten Samuel smorde Saul till kung över hela Israel. Jehova var emellertid den osynlige konungen.

21. För David upp till himmelen vid sin död, och vem skulle, enligt vad David profeterade, bli inbjuden att sätta sig på Guds högra sida?

²¹ I egenskap av Guds kunglige representant, som han hade utvalt och smort till att vara kung över Israel, satt kung David på ”Jehovas tron” i Jerusalem. (1 Krönikeboken 29:23, NW) Men han satt inte på Jehovas högra sida, eftersom Jehovas tron är i himmelen. (Jesaja 66:1) Vid sin död år 1037 f.v.t. steg inte David upp till de andliga himlarna och satte sig på Jehovas högra sida där uppe. Han blev inte inbjuden att göra det; ända fram till det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen kunde israeliterna lokalisera och identifiera den plats där David blivit begraven. I stället blev David själv av Gud inspirerad att profetera i Psalm 110:1—4 att hans messianske avkomling, som skulle vara lik kungen och prästen Melkisedek, skulle vara den som Jehova skulle inbjuda att sätta sig på hans högra sida i himmelen.

22. Hur handlade Salomo och flertalet av hans efterträdare på tronen, och sedan när har Jerusalem inte haft någon davidisk kung på tronen?

²² Davids unge son Salomo efterträdde honom på tronen i Jerusalem, ”Jehovas tron”. Enligt Guds löfte var han den som fick privilegiet att bygga templet på Moria berg i Jerusalem, och han fullbordade det år 1027 f.v.t. (1 Konungaboken 6:1—38) När Salomo blev gammal, blev han otrogen mot den Gud vars tempel han hade byggt. Flertalet av hans efterträdare på tronen i Jerusalem visade sig också vara onda. Den siste av dessa davidiska kungar som satt på Jerusalems tron var Sidkia. Han gjorde uppror mot Babylons kung, som hade gjort honom till lydkonung, och därför blev han bortförd i fångenskap till Babylon och fick lämna staden Jerusalem och dess praktfulla tempel bakom sig i ruiner. (2 Konungaboken 24:17—25:21) Sedan detta tragiska år, 607 f.v.t., har det aldrig mer suttit någon davidisk kung på Jerusalems tron.

23. Hade förbundet om riket gått om intet eller blivit upphävt, och vilken försäkran om detta gav Gud genom Hesekiel?

²³ Innebar detta att förbundet om riket med David hade gått om intet eller hade blivit upphävt? Inte alls! Gud försäkrade att det inte förhöll sig så. Ungefär i det fjärde året innan Sidkia störtades från tronen och blev bortförd i fångenskap till Babylon inspirerade Gud sin profet Hesekiel att säga till denne siste kung på Jerusalems tron:

”Vad dig beträffar, o dödligt sårade, onde hövding över Israel, vilkens dag har kommit vid tiden för ändens förvillelse, är detta vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall inte vara såsom förr. Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.’” — Hesekiel 21:25—27, NW.

24. Vad för något skulle förnedras? När skulle motsatsen till detta inträffa, och hur?

²⁴ Fattar vi innebörden i detta? Jehova själv skulle göra riket inom Davids kungliga familj i Jerusalem till en ruin. Det skulle inte vara såsom förr. De hedniska herraväldena, som hade varit låga i Guds ögon, skulle upphöjas, och Jehovas utvalda folks jordiska rike skulle förnedras, i underkastelse under de hedniska världsmakterna. Perioden av hedniskt världsherravälde utan ingripande från något förebildligt Guds rike i Jerusalem skulle fortsätta ända tills han kommer ”som har den lagliga rätten”, dvs. den utlovade, sanne Messias, och den suveräne Herren Jehova skulle då ge riket åt honom. De hedniska världsmakterna skulle då inte längre vara upphöjda till att behärska jorden. Det messianska riket skulle i stället ta herraväldet över världen. Enligt det förbund som ingicks med David skulle hans rike på detta sätt vara en evig regering. Hans tron måste bestå för evigt!

25. Vilka förbund och vilket uppsåt stod fast trots Jerusalems förstöring år 607 f.v.t.?

²⁵ Även om ännu ingen davidisk tron har blivit återupprättad i Jerusalem i Mellersta Östern, är följaktligen inte allt förlorat för dem som hoppas på den utlovade Messias, Guds himmelska kvinnas ”säd”. På hösten år 607 f.v.t. låg visserligen tronstaden Jerusalem och dess tempel i ruiner. Den närbelägna staden Betlehem, Davids stad, hade också blivit lagd i ruiner av de babyloniska erövrarna. Men trots detta ägde lagförbundet, som ingicks med Israel vid Sinai berg i Arabien, fortfarande gällande kraft. Det förbund om ett evigt rike som ingåtts med David fortsatte likaså att vara i kraft. Guds ”eviga uppsåt” i förbindelse med hans Messias stod fast. Guds förbund om riket skall inte göras om intet. Och inte heller hans uppsåt!

[Fotnoter]