”Striden är inte er utan Guds”
”Ha tro på Herren [Jehova], ... så skall ni ha framgång.” — 2 KRÖNIKEBOKEN 20:20.
1. På vilka sätt är Josafat en bild av den på tronen insatte Jesus?
JOSAFAT av Juda var en god kung. ”Utan att vika av ... gjorde [han] ... vad rätt var i Herrens [Jehovas] ögon.” (2 Krönikeboken 20:32) Hans namn betyder ”Jehova är domaren”. Han upphöjde Jehovas namn, vände sig till honom för att få vägledning på rättfärdighetens väg och för att få hjälp att döma hans folk. Han såg till att det blev undervisat i Jehovas lag. Han gick personligen ut bland judéerna för att uppmuntra dem till att återvända till den sanna tillbedjan av Jehova. Han organiserade riket för teokratisk tillbedjan. I allt detta utgör han en lämplig bild av kungen, Jesus Kristus, som nyligen, år 1914, insattes på sin himmelska tron och som nu församlar Jehovas folk för att det skall få överleva, medan de demoniska makterna samlar nationerna till den slutliga Harmageddonstriden. — Matteus 25:31—34; Uppenbarelseboken 16:13, 14, 16.
2. a) Vilket allvarligt krisläge uppstod för judéerna? b) Vilken liknande situation ställs Jehovas vittnen inför i vår tid? c) Vilka element i Satans värld motsvarar Ammon, Moab och Seirs bergsbygd?
2 Sedan Josafat hade ägnat uppmärksamhet åt att återställa den teokratiska ordningen i Juda, uppstod ett allvarligt krisläge. En mäktig motståndare, ”en stor skara”, kom från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd och hotade att förgöra Guds folk. (2 Krönikeboken 20:1, 2, 22) Situationen i vår tid är ungefär densamma. Eftersom Jehovas vittnen ”inte är någon del av världen”, blir de hatade av Satans värld och blir ofta grymt förföljda av Guds fiender. (Johannes 15:19; 1 Johannes 5:19) Herraväldet över Jehovas folks land — Juda (som betyder ”pris” eller ”lovprisning”) — var stridsfrågan på Josafats tid. Men nu — enligt det forntida Ammons och Moabs mönster — strider dagens politiska makter och storfinans (däribland tillverkarna av ”domedagsvapen”) om herraväldet över världen. I denna sin strävan invaderar de också det verksamhetsområde som med rätta tillhör Guds messianska rike sedan år 1914. (Uppenbarelseboken 11:15, 18) Det forntida Seirs bergsbygd blev det avfälliga Edoms landområde, deras som var avkomlingar av Jakobs tvillingbror Esau. De som kom från Seirs bergsbygd förebildade därför så träffande de stolta avfällingarna i kristenheten i vår tid. — 1 Moseboken 32:3.
3. Hur liknar det som Josafat och judéerna gjorde det som lojala vittnen i vår tid gör?
3 Vad skulle kung Josafat göra, nu när han hotades av dessa invaderande horder? Ja, vad gör alltid lojala tjänare åt Jehova, då de ställs inför svåra situationer, förföljelse eller risken att förlora livet? Josafat ”vände sin håg till att söka Herren [Jehova]”. Och från alla städerna i Juda kom folk ”för att söka Herren [Jehova]” i hans hus för sann tillbedjan. — 2 Krönikeboken 20:3—5.
4. a) Vilka situationer kan Jehovas folk förvänta? b) Var söker en växande ”stor skara” efter frälsning?
4 Vilket gott exempel för Guds folk i vår tid! Denna tid av våld går mot sin kulmen i Har-Magedon. Förhållandena i Satans värld kommer inte att bli mindre våldspräglade. (2 Timoteus 3:1, 13) Ofta kan de som tillhör Jehovas folk bli hotade till livet. Var skall vi finna beskydd? Det kan vi finna i vår endräktiga tillbedjan. I våra Rikets salar och på andra platser, där vi samlas för att studera bibeln, håller vi möten för att få del av livsuppehållande andlig mat och för att organisera vår offentliga tjänst med att lovprisa Jehova. Glädjande nog fortsätter ”en stor skara” att komma fram ut ur alla nationer för att förena sig med Guds folk i deras ”heliga tjänst”. Dessa nya strömmar upp till det berg där Jehovas hus för tillbedjan är. Det betyder också frälsning för dem. — Uppenbarelseboken 7:9, 15; Jesaja 2:3.
5. Vad för Josafats ”nya förgård” tanken till med avseende på Jehovas organisation i vår tid?
5 Josafat ställde sig ”i Herrens [Jehovas] hus, framför den nya förgården”. Tydligtvis hade kungens byggnadsprogram i Juda inbegripit en utbyggnad av utrymmena för tillbedjan i Jerusalems tempel. Det är på liknande sätt i vår tid. Under ledning av den nu regerande kungen, Jesus Kristus, har ett storslaget andligt byggnadsprogram satts i gång, så att det på den jordiska förgården till Jehovas tempel finns gott om rum för de millioner människor som tillhör den ”stora skara”, som inte är präster. Så ljuvligt att få vara där! — Psalm 27:1—5.
De vänder sig till Jehova
6. a) Vilka saker tog Josafat upp i sin bön? b) Hur kan vi finna styrka under prövosamma tider?
6 I Jehovas hus lade Josafat fram hela saken inför sin Gud i bön. Han erkände Jehovas konungavärdighet, kraft och makt och gjorde en återblick på vad Jehova hade gjort för sitt folk. Han hänvisade till Salomos innerliga bön då templet invigdes och avslutade ödmjukt sin bön genom att säga: ”Själva vet vi inte vad vi skall göra, utan till dig ser våra ögon.” (2 Krönikeboken 20:5—12; 6:12—14, 34, 35) Har du någonsin varit i en situation lik denna — då det inte tyckts finnas någon utväg? Under den apostoliska tiden var Paulus ofta i sådana trångmål. Han var tvungen att strängt förlita sig på Jehova. Men han kunde alltid säga: ”När jag är svag, då är jag full av kraft.” För när han kände att han var fullständigt oförmögen att göra något i egen kraft, blev hans fullständiga förtröstan på Jehova en källa till oövervinnlig styrka. Du kan också vara stark! — 2 Korintierna 12:10; Ordspråksboken 18:10.
7. Vilka upplysningar som Mose gett lydde dessa judéer?
7 Föreställ dig, om du kan, den scen som utspelades där på Jerusalems utbyggda tempelområde: ”Och hela Juda stod där inför Herren [Jehova] med sina späda barn, sina hustrur och söner.” (2 Krönikeboken 20:13) De påminde sig utan tvivel Mose klara upplysningar om syftet med sådana sammankomster, enligt vad som står skrivet i 5 Moseboken 31:12. Det fanns bara plats att stå vid denna stora sammankomst, då dessa familjer respektfullt väntade på Jehova, vakna och redo att lyda hans bud.
Jehovas kanal
8. Identifiera Jehovas kommunikationskanal a) på Josafats tid b) i vår tid.
8 Hur skulle den suveräne Herren Jehova besvara Josafats bön? Jehova sörjde för en kommunikationskanal. Denna kanal var Jahasiel av Levi stam. Fastän Jahasiel inte var präst, valde Jehova ändå honom till att förkunna ett av de mest gripande budskapen av uppmuntran i hela bibeln. ”Då kom Herrens [Jehovas] Ande mitt i församlingen över Jahasiel”, vilket var det viktiga. (2 Krönikeboken 20:14) Har Jehova sörjt för en motsvarande kanal mitt ibland sitt folk i vår tid? Ja, det har han sannerligen! Jesus omnämnde denna i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, då han hänvisade till den smorda ”trogne och omdömesgille slavens” klass, som Herren anförtror alla sina ”tillhörigheter” här på jorden. — Matteus 24:3, 45—47.
9. a) Hur var Jahasiels namn lämpligt? b) Vad var Jehovas budskap, och hur uppmuntrar detta oss nu?
9 Jahasiels namn betyder ”Gud ser”. Gud kunde verkligen se allt som var förknippat med detta krisläge. Han kunde förutse den kurs Guds folk skulle ta. Han kunde se den slutliga utgången. Vilket budskap framförde således Jehova genom Jahasiel? Lyssna! Det var detta: ”Ge akt på detta, alla ni av Juda, och ni Jerusalems invånare, och du kung Josafat. Så säger Herren [Jehova] till er: Frukta inte och var inte förfärade för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.” (2 Krönikeboken 20:15) Vilken glädje denna endräktiga, väldiga folkmassa måste ha känt! Och vilken glädje vi i vår tid känner över att veta att det inte har någon betydelse hur Satan och hans skaror kan tänkas angripa oss och att det inte har någon betydelse hur vår tro och ostrafflighet kan tänkas sättas på prov, utan att vi, som ett enat folk, kan hysa fullständig tillit till Jehova, vara helt säkra på att han skall utkämpa striden för oss! — 2 Moseboken 15:2, 3; Psalm 24:8; 37:3—7; Sakarja 14:3.
En förenad ansträngning krävs!
10. a) Vilket ostrafflighetsprov måste dessa judéer gå igenom? b) Vilket arbete leder fram till Jehovas sällsamma verk?
10 Men dessa judéer skulle inte bara stå passiva och vänta på att få se vilken befrielse Jehova skulle ge. De skulle vara ett handlingskraftigt folk! De måste visa lydnad för Jehova och handla på det sätt han föreskrev, om de ville överleva. Det råder inget tvivel om att många av dem tyckte att de anvisningar som kom från Jehova var ganska ovanliga. Dessa prövade deras ostrafflighet. På samma sätt kräver Jehova, innan han utför sitt sällsamma verk, sitt förunderliga, ovanliga arbete, med att tillintetgöra kristenheten i början av den ”stora vedermödan”, att hans vittnen endräktigt skall ta del i ett arbete som kan verka ovanligt för många. Det är deras heliga tjänst som består i att de skall gå hem till människor, om och om igen, för att varna dem för den annalkande tillintetgörelsen. — Jesaja 28:21; Matteus 24:14, 21.
11, 12. a) Vilken ovanlig befallning gavs genom Jahasiel, men hur reagerade judéerna? b) Hur kan vi också visa tillit till Jehova?
11 Detta förutsades genom de order som Juda folk fick genom Jahasiel. Han sade med hänsyftning på fiendehorderna: ”Dra i morgon ned mot dem. ... Men därvid blir det inte er sak att strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla och se på, hur Herren [Jehova] räddar er, ni av Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förfärade. Dra i morgon ut mot dem, och Herren [Jehova] skall vara med er.” (2 Krönikeboken 20:16, 17) Denna obeväpnade, väldiga folkmassa bestående av män, kvinnor och barn blev befalld att dra ut mot motståndarens förenade härar! — Jämför Psalm 148:12, 13.
12 Josafat och judéerna kände djup uppskattning av den ledning som Jehova gav genom Jahasiel. ”Då böjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Judas män och Jerusalems invånare föll ned för Herren [Jehova] och tillbad Herren [Jehova].” (2 Krönikeboken 20:18) Den större Josafat, Jesus Kristus, visade en sådan undergiven tillit till Jehova medan han var på jorden, och vi kan vara förvissade om att han skall vända sig till Jehova för att få stridsorder, då Jehova vid hans högra sida ”skall krossa konungar på sin vredes dag”. (Psalm 110:5, 6) På liknande sätt är Jehovas vittnen i vår tid lyckliga över att de får tillbe den Gud som de förtröstar på, medan de tjänar i hans förgårdar. — Psalm 84:11—13; 122:1—4.
13. Vilka lovprisar i vår tid Jehova med ”ovanligt hög röst”, och vad har detta lett till?
13 Enligt 2 Krönikeboken 20:19 ”reste sig [tempelsångarna] upp och lovade Herren [Jehova], Israels Gud, med hög och stark [ovanligt hög, NW] röst”. Och vilka i vår tid använder, under ledning av den smorda kvarlevan, ”ovanligt hög röst” när de lovprisar Jehova inför sina fiender? I de främsta leden av Jehovas folk befinner sig helt visst den ständigt växande skaran av pionjärförkunnare. Hjälppionjärer och reguljära pionjärer, pionjärer med särskilt uppdrag och missionärer — dessa som tar ledningen i att lovprisa Jehova ute på fältet — kunde glädja sig åt en 19-procentig ökning under år 1983. Deras sång utgjorde ett ovanligt stort bidrag till det häpnadsväckande antalet timmar, sammanlagt 436.720.991 timmar — en 13,5-procentig ökning — som ägnades åt den kristna förkunnartjänsten förra året.
14. Hur följer många judéernas exempel och visar tro genom gärningar?
14 Där i Jerusalem var det inte tid att ligga och dra sig. ”Tidigt följande morgon drog de [lydigt] ut till Tekoas öken.” (2 Krönikeboken 20:20) De var ivriga att få visa sin tro genom gärningar. (Jämför Jakob 2:14.) På liknande sätt måste Guds tjänare i vår tid ofta vara i farten redan tidigt på morgonen. Husmödrar som är pionjärer och även andra måste gå upp tidigt för att sköta det som skall göras i hemmet, så att de kan ägna hela förmiddagen åt Jehovas tjänst. Det finns människor där ute i Satans värld som ”suckar och jämrar sig” och som måste tecknas med ett tecken på pannan för att bli frälsta genom den ”stora vedermödan”. Jehovas vittnen är beslutna att finna dem. — Jämför Hesekiel 9:4.
Framåt till strid!
15. a) På vilka skulle judéerna ha tro? b) Hur kan vi ”ha framgång” i vår tid?
15 Skildringen i 2 Krönikeboken 20:20 fortsätter: ”När de drog ut, trädde Josafat fram och sade: ’Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Ha tro på Herren [Jehova], er Gud, så skall ni ha ro. Och tro på hans profeter, så skall ni ha framgång.”’ På liknande sätt har huvudet för den kristna församlingen, vår nu regerande kung, gett sitt folk mycken uppmuntran till trofasthet. Vi finner det i sådana skriftställen som följande: Matteus 10:27, 28; 24:9—13; Johannes 16:33. Tro på Jehova, tro på dem som han använder som talesmän, ja, tro på hans organisation! Hur viktigt är det inte att vi, när vi går ut i Jehovas tjänst i vår tid, utövar sådan tro! Detta är vägen till säker framgång — som kan uppnås av alla överlämnade, döpta vittnen som utövar tro på Jehova och hans anordningar. Dessa inbegriper hans underbara föranstaltning med evigt liv, något som gjorts möjligt genom hans Sons offer. — Johannes 3:16; 17:3.
16. a) Vilka sångare tar ofta ledningen i tjänsten på fältet? b) Hur lovar alla Jehova ”i helig skrud”?
16 När Josafat sedan ”hade rådgjort med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till Herrens [Jehovas] ära och lova honom i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ’Tacka Herren [Jehova], ty hans nåd varar evinnerligen.”’ (2 Krönikeboken 20:21) Här tog tempelsångarna ledningen i att gå ut i strid. På liknande sätt finns det, under ledning av den smorda kvarlevan, pionjärer och missionärer, resande tillsyningsmän och deras hustrur, liksom också de som tjänar på Betelhemmen, såväl som församlingarnas äldste och biträdande tjänare, som ofta går i främsta ledet i fråga om att göra helig tjänst, och de sporrar därigenom alla dem som är anslutna till församlingarna till verksamhet. Alla dessa lovar Jehova ”i helig skrud” och marscherar ut i teokratisk ordning. I deras andliga skrud ingår också den nya kristna personligheten, där sann rättfärdighet och lojalitet kommer till synes. (Efesierna 4:24; Galaterna 5:22, 23) Vilket privilegium att i vår tid få vara en del av denna världsomfattande rörelse, att få lovsjunga Jehovas namn och kärleksfulla omtanke eller nåd! — Psalm 144:1, 2; 136:1—26.
17. a) Varför var det inte Guds folks ”sak att strida”? b) Vilken ”tanke” hos Jehova betyder undergång för falsk religion?
17 Jehova hade sagt till sitt folk: ”Men därvid blir det inte er sak att strida.” Så visade det sig också bli. ”Just som de inledde sången och lovet”, lät Jehova ett angrepp ske bakifrån på de invaderande horderna, så att ”Ammons barn och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd och tillspillogav dem och förgjorde dem”. (2 Krönikeboken 20:17, 22, 23) Hur livfullt illustrerar inte detta vad som skall ske i Satans värld! Som Uppenbarelseboken 17:16, 17 visar har Jehova en ”tanke” om det stora Babylon, nämligen att kristenheten är den mest klandervärda delen av det. Han kommer att åstadkomma att militariserade medlemsnationer i FN får denna samma ”tanke” att de skall vända sig mot falsk religion för att ödelägga och tillintetgöra den. Kristenhetens stora avfälliga system kommer, i likhet med dessa edoméer från Seirs bergsbygd, att krossas!
18. Hur kommer nutidens Ammon och Moab att undanröjas vid Har-Magedon?
18 Men detta är inte allt! Nutidens Ammon och Moab finns kvar! (Jämför Uppenbarelseboken 18:9, 10, 15—17.) De är fortfarande inställda på att tillintetgöra Jehovas lovprisare, de nutida judéerna. Men tiden är inne för Jehova att verkställa sin dom. Enligt beskrivningen i Uppenbarelseboken 19:11—16 kommer kungen, Jesus Kristus, att börja trampa ”Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings vinpress”, tillintetgöra de kvarvarande delarna av Satans världsordning. Vid höjdpunkten av denna stora strid kommer de galna, förvirrade resterna av de politiska nationerna och deras militariserade skaror utan tvivel att slå till mot varandra med sina förintelsevapen. Det var så med Ammon och Moab, när de ”hjälptes ... åt att nedgöra varandra”. Men Jehova kommer aldrig att tillåta att de använder sina kärnvapen i den utsträckningen att Guds folk eller hans skaparverk, vår jord, fördärvas. — Uppenbarelseboken 11:18; Jesaja 45:12, 18; Psalm 115:16.
19. a) Hur kommer de nutida judéerna då att reagera, när de gör en överblick över slagfältet? b) Vad förebildades genom att de ”församlade ... sig i Berakadalen”?
19 ”När sedan Judas män kom upp på höjden, varifrån man kunde se ut över öknen, och vände sig mot fiendernas skara, fick de se dessa ligga döda på jorden, och ingen hade undkommit.” När de nutida ”judéerna”, tillsammans med sina medtillbedjare, gör en överblick över resultaten av Har-Magedons strid, kommer de att lovprisa Jehova för denna storslagna seger. De kommer inte att behöva gå ut på något bokstavligt plundringståg, men de kommer att glädja sig åt att få församla sig i den symboliska ”Berakadalen” — Beraka betyder ”välsignelse”. Glädjefullt kommer den ”stora skaran”, som inte består av präster, att träda in på en renad jord, under Guds rikes styre, med den ivriga förväntan att få ägna sig åt sitt kommande privilegium — att förvandla jorden till en paradislik trädgård. Under ett tusen år kommer den större Josafats, Jesu Kristi, rike att ha ro, och hans Gud, Jehova, kommer ständigt att ge lugn på alla håll. — 2 Krönikeboken 20:24—30.
Återblick på 2 Krönikeboken 20
□ Vilka i vår tid motsvarar horderna som kom från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd?
□ Vilka förebildades av Josafat, Jahasiel och judéerna?
□ Hur har de nutida judéerna gett ett fint gensvar?
□ Vad ger oss tillförsikt i fråga om slutresultatet av den ”stora vedermödan”?
[Bild på sidan 16, 17]
I likhet med Josafat hjälper nu den på tronen insatte Jesus Guds folk att ”ha framgång” i att lovprisa Jehova