den sanna gudsdyrkan som Jesus hade fastställt i första århundradet blev återställt bland de sanna kristna på jorden.

26. Vad framställdes i bild genom att Hiskia steg upp tidigt och församlade ”de överste”, furstarna, till att dyrka Gud?

²⁶ ”Då lät konung Hiskia bittida om morgonen församla de överste [furstarna, NW] i staden och gick upp i HERRENS hus.” (2 Krön. 29:20) I överensstämmelse med förebilden var det kort efter första världskrigets slut som konungen Jesus Kristus församlade de återstående medlemmarna av Jehovas kungliga hus som ännu befann sig här på jorden — dem som skall härska som präster och konungar med Jesus Kristus under de tusen åren av hans rikes regering över jorden. (Upp. 20:6) Därpå tog prästerna itu med att frambära offer på allas vägnar, ”ty konungen hade befallt att offra dessa brännoffer och syndoffer för hela Israel”. (2 Krön. 29:24) I uppfyllelse härav måste alla de återstående av de andliga judéerna — av de 144.000 — nu föras fram och helgas som det sanna folket för Jehovas namn. Detta skedde — också det — i uppfyllelse av en annan av psalmerna: ”Församla till mig dem som är lojala mot mig, dem som sluter förbund med mig över offer.” (Ps. 50:5, NW) Liksom det var på Hiskias tid började alla som församlats i överensstämmelse med Jehovas anordning i förbindelse med det nya förbundet, grundat på Jesu fullkomliga offer, sjunga ”hans lov med glädje”. — 2 Krön. 29:30.

27, 28. a) Hur blev församlandet fullbordat, och vad kan Guds folk nu glädja sig över? b) Vilken fråga återstår likväl att besvara?

²⁷ Församlandet var inte fullbordat år 1919, nej, inte ens år 1922. Det behövdes flera arbetare för att lovoffret till Jehova skulle frambäras på ett verkningsfullt sätt. Därför har orden i 2 Krönikeboken 29:34 fått en märklig uppfyllelse: ”Men prästerna voro för få, ... därför understöddes de av sina bröder leviterna, till dess detta göromål var fullgjort och till dess prästerna hade helgat sig. Ty i fråga om att helga sig hade leviterna visat sig mer rättsinniga än prästerna.” I likhet med vad som hände i förebilden församlades de återstående medlemmarna av den smorda kvarlevan av Kristi efterföljare, i synnerhet fram till 1931—1935, och många av dessa visade sig rentav mera hängivna Jehovas krav och tjänst än andra som hade församlats tidigare.

²⁸ Liksom ”Hiskia och allt folket gladde sig” över att den sanna gudsdyrkan ”helt oväntat” hade blivit återställd på den tiden, har den smorda kvarlevan under Kristus glatt sig över vad Jehova på motsvarande sätt har ”berett” åt sitt folk. (2 Krön. 29:36) Men hur kan detta hjälpa oss till en lösning i fråga om det nutida hot som nationalismen utgör? Låt oss se.

Ett Jehovas vittne gör intryck på en präst

I den katolska tidskriften U. S. Catholic för december 1966 skrev en katolsk präst om sin reaktion inför ett av Jehovas vittnen som hade kommit för att besöka honom. Han sade: ”Tänk om jag och andra som tillhör kyrkan hade en sådan missionäranda som det här vittnet för Jehova! Hans frimodighet och varma nit påminde om Johannes döparen. Vittnet, som också hette Johannes ..., är bara aderton år. När han hade slutat skolan, lämnade han sitt hem, som ligger i en annan delstat, för att fara hit och utföra missionsarbete. Han är med vid fem möten i veckan, använder hundra timmar i månaden till att besöka folk i deras hem och försörjer sig själv. Han tjänar sitt uppehälle genom att skura butiksgolv, och han har tagit sådant kvällsarbete för att kunna göra besök i hemmen under dagen. Han för ett Gud hängivet, självuppoffrande liv.” Inte endast den här unge mannen utan tusentals lika honom, unga och gamla, lever ett Gud hängivet, självuppoffrande liv, och detta på grund av sin kärlek till Gud och nästan. De inser att tiderna är allvarliga, och de gör oförtrutna ansträngningar för att hjälpa människor att undslippa denna onda tingens ordnings nära förestående förintelse. Lyssna till det budskap från bibeln som de kommer till dig med.