Upp med den sanna tillbedjan, ned med den falska!

”Och Hiskia ... fortsatte att göra vad som var gott och rätt och trofast inför Jehova, sin Gud.” — 2 Krön. 31:20, NW.

 1. a) Vad var det som utmärkte år 1513 f.v.t.? b) Varför var det viktigt för Israel att fira påsken efter denna förebild?

ÅRET 1513 f.v.t. hade signalerat Israels befrielse från det första världsväldets, Egyptens, nationalistiska förtryck. Det var också det året som den judiska påsken firades första gången. Vid det tillfället lydde israeliterna till punkt och pricka Jehovas föreskrifter som gavs genom Mose. ”De gjorde just så.” Påsken blev en åminnelse som man efter denna förebild firade i Israel år efter år. ”Med hänsyn till Jehova är detta en natt att iaktta för alla Israels söners del genom alla deras släktled.” (2 Mos. 12:50, 42, NW) Det var viktigt för dem att göra detta, ty på så sätt fortfor det köttsliga Israel att ha utsikt att bli den ”församling av förstfödda söner”, som skulle vara ”uppskrivna i himmelen” och som högtidlighåller Guds stora motbildliga påsk genom att utöva tro på ”Guds lamm, som borttager världens synd”. — Hebr. 12:23; Joh. 1:29.

 2. Hur visade sig den israelitiska nationen otacksam, men vilket strålande exempel på sann gudsdyrkan finner vi från år 745 f.v.t.?

² Allteftersom århundradena rann undan, vände sig Israel till det som var ont och visade otacksamhet mot Jehova Gud, som hade befriat nationen. Till och med i Juda och Jerusalem, där Jehovas tempel manade till sann gudsdyrkan, avföll invånarna till hedendom. Men när Hiskia uppsteg på Jehovas tron i Jerusalem, år 745 f.v.t., lyste han som en klar stjärna i raden av konungar som tillhörde Davids ätt. ”Och allt som han företog sig, när han nu sökte sin Gud, allt, vare sig det angick tjänstgöringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjärta, och det lyckades honom väl.” (2 Krön. 31:21) Vilket strålande exempel för alla som tillber Jehova i denna tid.

3, 4. a) Vad kom turen till sedan templet åter blivit öppnat? b) Vilket förberedande verk var emellertid nödvändigt, både i förebilden och i uppfyllelsen?

³ Hiskia fäste tillbörligt avseende vid Jehovas befallning genom Mose beträffande påskfirandet. Sedan man åter hade öppnat templet och redan innan assyriern företog sitt slutliga, förkrossande angrepp på Israel i norr, gjorde man anordningar för att på nytt fira påsken. ”Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse [i Israel], att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid. Och konungen och hans förnämsta män [hans furstar, NW] och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden; ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade hunnit församla sig till Jerusalem.” — 2 Krön. 30:1—3.

⁴ Också i uppfyllelsen måste ett förberedande verk ske först. I synnerhet på våren 1918 v.t. utsattes allt Guds folk på jorden för en provsättning och rening såsom genom eld. Den smorda prästerliga klassen fick sitt hjärta som var fyllt av fruktan renat. Dess medlemmar ångrade att de i viss mån hade kompromissat under första världskriget och blev åter församlade till Jehovas tillbedjan. Såsom det framhölls i artiklar i Vakttornet med rubriken ”Saliga äro de som icke frukta”, vilka publicerades år 1919 (på svenska 1921), var envar av dem ”redo, villig och angelägen att vid varje tillfälle” oförskräckt lyda sin Herres, Jesu Kristi, befallning. Den rätta tiden var inne för dem att förnya sina lovoffer till Jehova på grundval av ”Guds lamms” offer.

Kallelse att församlas

5, 6. a) Vilka ilbud sände Hiskia ut, och hur löd deras budskap? b) Vilket liknande mönster har de kristna ilbuden följt i vår tid?

⁵ Inbjudan att ha del i att tillbedja Jehova måste gå ut vida omkring. Väckte Jehova häpnad på jorden genom att låta en ängel från himmelen kungöra denna inbjudan på ett mirakulöst sätt? Nej, Jehova använde människor som ilbud. ”Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda enligt konungens befallning och sade: ’I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.’” — 2 Krön. 30:6.

⁶ Sedan år 1919 har ”ilbud” från den nutida kristna församlingen dragit ut till alla delar av kristenheten med en glädjefull kallelse att församlas till Jehovas tillbedjan. Enligt Jesu och hans apostlars mönster, vilka ”vandrade ... igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike” och meddelade sådant som var gagneligt ”från hus till hus”, har dessa ”ilbud” vädjat till sådana ärliga och uppriktiga människors samveten, som fortfarande varit fångar i kristenhetens religiösa organisationer, och uppmanat dem att vända om till Jehova för att bli frälsta. — Luk. 8:1; Apg. 20:20, NW.

 7. Vilken inbjudan har gått ut, i forna tider och nu, och hur har man besvarat den?

⁷ Vem vill ge sitt stöd åt Jehovas sanna tillbedjan? Det är den viktiga frågan nu, såväl som på Hiskias tid. Må alla som verkligen älskar rättfärdigheten vända sig bort från den söndrande nationalismen och från hedniska religiösa uppfattningar och filosofiska idéer. Må de böja sina nackar och ära Jehova, sin Skapare. ”Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder. Ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån eder, om I vänden om till honom.” (2 Krön. 30:8, 9) Ja, men vem vill ödmjuka sig inför Jehova? Judarna i tiostammarsriket höll fast vid sin Baalsdyrkan. Och i våra dagar har inbjudan till en endräktig tillbedjan av Jehova i hans tempel endast rönt hånfullt förakt från prästerna i kristenheten.

 8. Vad har krävts av dem som hörsammat kallelsen, men hur har de visat sig ha ett ”endräktigt hjärta”?

⁸ ”Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.” Det var bara en liten kvarleva, endast några få personer ur de norra stammarna, som hörsammade Jehovas kallelse. ”Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig och kommo till Jerusalem.” (2 Krön. 30:10, 11) På samma sätt är det nu. Sedan 1919 har bara ett litet antal av dem som bekänner sig till kristendomen trätt fram för att ge sitt stöd åt Jehovas tillbedjan i hans renade tempel. Kristenhetens stora religionssystem har såsom en del av den falska religionens världsvälde högmodigt framhärdat i att utöva avgudadyrkan. Men bland Jehovas energiska lovprisare har det varit ”ett endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de överste ... bjudit i kraft av HERRENS ord”. — 2 Krön. 30:12.

 9. Hur riktar den forntida berättelsen uppmärksamheten på” den enda vägen till frälsning?

⁹ Mer än två hundra år före Hiskias tid hade präster, leviter och andra israeliter lämnat det avgudiska nordliga riket, då det grundlades, och hade dragit upp för att tillbedja Jehova i Jerusalem. (2 Krön. 11:13—16) De som nu drog dit upp från Aser, Manasse och Sebulon beredde sig också möjlighet att vinna frälsning. Utan tvivel fortsatte många av dessa med sin gudsdyrkan på den plats Jehova hade utvalt, hans tempel i Jerusalem, till dess den assyriska nationalismen uppslukade Israel. De vann alltså frälsning tillsammans med Jehovas sanna tillbedjare, då ”Israel [blev] bortfört från sitt land till Assyrien”. (2 Kon. 17:23) Låt oss också nu i denna tid, då nationalismen återigen tillväxer så oroväckande, hålla fast vid den sanna tillbedjan för att vinna frälsning!

10. Vilket reningsverk återstod att utföra i Jerusalem, och vad är detta en antydan om för våra dagar?

¹⁰ Det är inte möjligt att ögonblickligen åstadkomma en rening från djupt rotade sedvänjor som bottnar i falsk gudsdyrkan. Därför måste dessa judéer och israeliter, som firade påsken och det osyrade brödets högtid som därpå följde och varade i sju dagar, även se till att alla rester av demondyrkan rensades bort från Jerusalem. ”Och de stodo upp och skaffade bort de altaren, som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.” (2 Krön. 30:14) Till avskrädesplatsen med dem! Först när detta renande verk var fullbordat, hade de uppnått ett sådant tillstånd att de kunde fira påsken. Detta gör det mycket klart och tydligt för oss i denna tid att Jehovas sanna tillbedjare måste befria sig från alla återstående spår av hedendom. Bilder och beläten, religiösa symboler, altaren, bilder som vittnar om religiösa missuppfattningar — allt sådant måste vi skaffa bort, oavsett hur fästade vi har varit vid det, det måste bort från våra hem, från den nya världens samhälle av Jehovas kristna vittnen!

11, 12. a) Vad utgjorde den sju dagar långa högtiden en bild av? b) Vad bör Jehovas vittnen tänka om att högtiden nu har blivit utsträckt längre än väntat?

¹¹ Och vad utgör det osyrade brödets högtid, som varade i sju dagar, en bild av? Dess motsvarighet finner vi i den beständiga andliga högtid som är beredd åt dem som tillber Gud, i det att de lyssnar och gör efter det som de får befallning om och utövar tro på ”Guds lamms” offer. I den gynnade ställning som de intar till Jehova frambär de andliga lovoffer, ”en frukt ifrån läppar” som är honom hängivna, och vittnar för hans namn och rike. — Hebr. 13:15.

¹² Mitt under bokstavlig förföljelse från nationalistiska regeringars sida, vilka eggas upp av hånfulla präster, fortsätter Jehovas vittnen att predika ”dessa goda nyheter” om Guds upprättade rike ”på hela den bebodda jorden”, och detta vittnesbörd har svällt ut mer och mer ända fram till de senaste åren, nu på 1960-talet. (Matt. 24:14, NW) Och vad kan vi väl säga om att denna tjänstefest har kommit att pågå under längre tid än vi från början hade väntat? På Hiskias tid var det så att ”hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju dagarna”. (2 Krön. 30:23) Gläd dig över att du har privilegiet att ta del i att lovprisa Jehova på hela jorden så sent som nu år 1968!

13. Vilken barmhärtig anordning har Jehova gjort för dem som varit besudlade av hednisk religion, men vad har följden slutligen blivit?

¹³ De som kom från de nordliga stammarna hade inte tid att rena sig till Hiskias påskhögtid. Därför bad konungen för dem och sade: ”’HERREN, den gode, förlåte var och en som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.’ Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.” (2 Krön. 30:18—20) I den nutida uppfyllelsen har många kommit till Jehovas organisation besudlade av hednisk religion. Det har tagit tid för dem att göra om sina sinnen till att stämma överens med den rena läran och gudsdyrkan, men Jehova har sett till deras hjärtetillstånd och har i sin barmhärtighet haft överseende med dem och har uppmuntrat dem att ta del i lovprisningens högtid. Under det att sanningarna från Jehovas tempel undan för undan blivit uppenbara, har alla slutligen blivit ”på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt”, så att de har kunnat arbeta skuldra vid skuldra i den store konungens, Jehova Guds, tjänst. — 1 Kor. 1:10, NW.

14, 15. a) Vilka tog del i den glädjefyllda högtiden, och godkände Jehova detta? b) Vilket församlande i vår tid blir vi här påminda om?

¹⁴ Det var andra som slöt sig till israeliterna i deras gudsdyrkan i forna tider. Det var främlingar i Juda land och utanför dess gränser, vilka utövade tro på Juda rikes Gud, Jehova. Till dem hörde tempelslavarna, netinim. ”Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel ävensom de främlingar, som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. Och i Jerusalem var stor glädje. ... Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans heliga boning.” — 2 Krön. 30:25—27.

¹⁵ Allt detta påminner oss om ett annat församlande i och för tillbedjan som beskrivs i Uppenbarelseboken 7. Först skildras en syn av de 144.000 medlemmarna av Guds andliga Israel. I redogörelsen för synen talas det därpå om ”en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”, som sägs ”stå inför tronen [Jehovas tron] och inför Lammet”. Och varför sägs de stå inför Jehovas tron? ”De ... tjäna honom dag och natt i hans tempel.” Därför finner vi i denna tid, särskilt från år 1935, att en ”stor skara” av ”främlingar” — personer som är nära förbundna med det andliga Israel — har hållit på att församlas till Jehovas tillbedjan ur alla nationer på jorden. Jehova gör välsignade anordningar för dem, och Lammet, Kristus Jesus, leder dem ”till livets vattenkällor”. Och till sist skall Gud ”avtorka alla tårar från deras ögon”. — Upp. 7:9, 10, 15, 17; 21:4.

16. Hur kan den ”stora skaran” vinna liv?

¹⁶ Är det din förhoppning att få tillhöra denna ”stora skara” som skall överleva vår tids hotande nationalism och vinna evigt liv på den paradisiska jorden? Håll i så fall fast vid Jehova i sann tillbedjan av honom!

Ned med den falska tillbedjan!

17, 18. a) Vad sporrade påskhögtiden folket till att göra? b) Hur passar detta, i uppfyllelsen, in på Jehovas vittnens verk i våra dagar?

¹⁷ Vad sporrade den väldiga påskhögtiden, den största sedan Salomos dagar, folket till att göra? ”När nu allt detta var till ända, drogo alla israeliter, som hade varit där tillstädes, ut till Juda städer och slogo sönder stoderna, höggo ned Aserorna och bröto ned offerhöjderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort ände på dem; sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin egendom.” (2 Krön. 31:1) Man gjorde rent hus med den falska religionen i Juda rike.

¹⁸ Detta är en förträfflig bild av det polemiska draget i det verk som Jehovas vittnen har utfört jorden runt sedan 1919. Man har inte tålt ”någon konkurrens gentemot Jehova” — ingen kompromiss med avgudadyrkan, vare sig denna varit katolsk, protestantisk, judisk eller uppenbart hednisk. (2 Kon. 10:16, NW) Den rena sanningen i Guds ord, bibeln, har blivit förkunnad utöver kristenheten och för de andra nationerna, varvid det har avslöjats att de krigshetsande, nationalistiska, avgudadyrkande utövarna av falsk religion är förkastade av Jehova, den sanne Guden.

19. a) Vad har följden blivit av detta polemiska verk? b) Vad ansåg Hiskia om avgudadyrkan, och vilken inställning bör vi ha till avgudadyrkan i denna tid?

¹⁹ Denna kampanj med att kungöra ”en hämndens dag från vår Gud” har tjänat till att frigöra många från demonreligionens fjättrar, så att de har kunnat vinna ”god vilja” (NW) från Jehova. (Jes. 61:2) Detta verk har varit ”rätt i Jehovas ögon”, sak samma vad de avfälliga prästerna tänker eller säger. Jehova ger sitt godkännande, liksom han godkände Hiskias åtgärd: ”Det var han som avlägsnade höjderna och bröt sönder de heliga stoderna och högg ned den heliga pålen och krossade sönder kopparormen, som Mose hade gjort.” (2 Kon. 18:4, NW) Den här ormen, som var en förebild till Kristus och hans offer, hade nämligen blivit föremål för sådan avgudisk tillbedjan, som mycket påminner om hur många människor i kristenheten i våra dagar tillber ”korset”. Avgudadyrkan har inte haft någon plats bland Guds sanna folk i forna dagar och har det inte heller nu. — Ps. 106:35—40; 1 Kor. 10:6, 11, 14.

20. Vad utgjorde det en bild av att Hiskia avföll från konungen i Assyrien?

²⁰ Hiskia, som vägrade att låta sig förslavas av den assyriska nationalismen, tog därpå ställning emot Sanherib själv. ”Han avföll från konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdånig.” (2 Kon. 18:7) Detta motsvaras av att Kristus, sedan han hade församlat den smorda kvarlevan i det andliga templet för tillbedjan, förde den ut ur träldomen under nationalism och hednisk religion och anförde den i en kampanj för att kungöra domen över Satan och hela hans organisation med dess orättfärdiga ”himmel” och ”jord”. Under sju på varandra följande år, med början 1922, fick man vid Jehovas vittnens sammankomster del av domsbudskap som först hade blivit kungjorda i Jehovas ”himmel”, och de blev sedan bekantgjorda vida omkring på jorden. Dessa tillkännagivanden, som är omtalade i Uppenbarelseboken, kapitel 8—11, har i synnerhet bekantgjort Jehovas rättfärdiga påbud som riktar sig mot den mäktiga demoniska, religiösa och nationalistiska organisation som Satan har byggt upp under årtusendenas gång.

21. Vad blev Satan underrättad om vid sammankomsten i Detroit år 1928?

²¹ Såsom en kulmen och därtill en höjdpunkt under sammankomsten i Detroit i Michigan i Förenta staterna, som pågick under de åtta dagarna 30 juli–6 augusti 1928, antog tolv tusen personer med stor entusiasm en ”Förklaring emot Satan och för Jehova”. I den framhölls det att ”den stora striden vid Harmageddon, som snart skall börja, kommer att medföra Satans fulla underkuvande och det fullständiga störtandet av hans onda organisation och att Jehova skall befästa rättfärdighet på jorden i och genom Kristus, den nye härskaren, och skall frigöra mänskligheten från det onda”.a Den tyranniske härskaren över de nationalistiska regeringar, som har haft väldet över jorden i flera tusen år, blev således underrättad om att hans motstånd mot Guds rike och dess representanter på jorden är dömt att slå fullständigt fel.

Krig mot filistéerna

22, 23. a) Vilken åtgärd vidtog Hiskia mot filistéerna? b) Vad kännetecknade denne urgamle fiende?

²² Hiskia slog också en urgammal fiende som hade förskansat sig i fästningar långt in på Juda område sydväst om Jerusalem. ”Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.” (2 Kon. 18:8) Har detta någon motsvarighet i vår tid?

²³ Guds ord visar att filistéerna låg i ständig fejd med Israel ända från den tid då Israel först drog in i det utlovade landet. Filistéerna var ett stolt och högmodigt folk och visade ytterlig vanvördnad för de rättfärdiga lagar som Jehova hade utfärdat för Israel, t. ex. lagarna om blodet. (Sak. 9:6, 7; 3 Mos. 17:14) De sände oupphörligen invasionshärar eller gerillaförband mot Guds folk. I Amos 1:6—8 talas det om filistéernas angrepp på Israel och om att de hade fört bort många israeliter såsom fångar och sålt dem till Edom. Deras religion var grym och hednisk, och ett av dess kännetecken var fiskguden Dagon, som avbildades med ett upprätt fiskhuvud, vilket påminner om de mitror som bärs av patriarker och biskopar i religiösa system i kristenheten.

24. Vilken gammal fiende är det i synnerhet som filistéerna tycks förebilda?

²⁴ Filistéerna är av allt att döma förebilder till den sanna gudsdyrkans urgamla fiender här på jorden. En sådan fiende är i synnerhet den romersk-katolska hierarkin, vars religiösa system är genomsyrat av hedniska babyloniska läror och ceremonier. Under hela sin tillvaro har denna hierarki med näbbar och klor bekämpat alla som modigt trätt upp för den sanna tillbedjan av Gud. Den har förbittrat motstått predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” på hela jorden sedan 1919.

25. Vilken nutida kampanj, som Jehovas vittnen bedriver, utgör en motsvarighet till Hiskias kampanj mot filistéerna?

²⁵ Hiskias kampanj mot Filisteen i forna dagar påminner om en kampanj som Kristi efterföljare bedrev här på jorden, särskilt under 1930-talet. Vid denna tid hade den romersk-katolska hierarkin, såsom kristenhetens främsta religionssamfund, under lång tid inkräktat på det tillbedjans område som med rätta tillhörde ”judéer”, lovprisare av Jehova. Och liksom de förnedrade filistéerna i forna tider köpslog med det assyriska världsväldet för politisk fördels skull, hade den romersk-katolska hierarkin i denna sena tid ingått fördrag med nationalistiska diktatorer, t. ex. Lateranfördragen med Benito Mussolini år 1929 och konkordatet med Adolf Hitler år 1933. Jehovas vittnen gick nu till aktion, inte med köttsliga vapen, utan med ett ytterligt kraftfullt budskap från bibeln, för att avslöja denna politiska kurtis som bedrevs av Kristi ”bekännelsekyrka”, varvid den ställt upp världsherravälde som mål.

26. Hur gick de nutida filistéerna till motangrepp? Hur stor framgång hade de?

²⁶ Och romersk-katolska hierarkin gick till motangrepp! Såsom ”kyrkans svärd” tog den nazistiske führern ledningen i en kampanj för att utrota Jehovas vittnen i av katolicismen behärskade länder. En katolsk präst i Berlin vittnade om detta i en artikel i The German Way för 29 maj 1938: ”När Adolf Hitler hade kommit till makten och de tyska biskoparna upprepade sin begäran, sade Hitler: ’Dessa så kallade Bibelforskare [Jehovas vittnen] är orostiftare. ... Jag tänker inte finna mig i att de tyska katolikerna smutskastas på ett sådant sätt. ... Jag upplöser ”bibelforskareföreningen” [Jehovas vittnen] i Tyskland.’” Till detta fogade prästen: ”Bravo!” Men Jehovas vittnen blev inte skingrade i Tyskland eller någon annanstans. Hitler och den som jämte honom undertecknade konkordatet, kardinal Pacelli (påven Pius XII), är nu döda, men de 8.000 Jehovas vittnen, som överlevde nazismens och Katolsk aktions koncentrationsläger, har fått uppleva kraftig tillväxt. Antalet vittnen är nu över 80.000 i Västtyskland och Berlin, och det finns många tusen till i Östtyskland.

27—30. Hur fortsätter Jehovas vittnen med sin andliga krigföring mot ”filistéerna”?

²⁷ Regeringar som står under kraftigt katolskt inflytande och prästinspirerade pöbelvälden har fortsatt kampen för att tysta ned Jehovas vittnen. Men genom att använda nyhetsförmedlande organ, domstolarna och andra lagliga medel har Jehovas vittnen kämpat en ihärdig andlig kamp mot den katolska hierarkins försök att göra intrång på religionsfrihetens område. Denna kristna kamp har varit det medel, varigenom många ärliga katoliker och andra fått sina ögon öppnade, vilket hjälpt dem att ta ståndpunkt på den sanna gudsdyrkans sida. Och är det inte så att det ännu finns flera som måste uthärda brutal förföljelse från de nutida filistéernas sida?

²⁸ Tänk på Malawi! Den 17 september 1967 sade Malawis president, H. K. Banda: ”Inom vilket område det vara må har folket rätt att säga: ’Jehovas vittnen, ge er av.’ Och om vittnena inte ger sig av, kommer myndigheterna att ingripa, arrestera dem och sätta dem i fängelse.” Enligt numret för 10 november av Malawi News, som trycks på cinyanja, varnade en medlem av Malawis parlament, J. D. Gunda, ”för att om någon av dem som tillhör Jehovas vittnens religion, som regeringen har förbjudit, fortsatte med att vara kristen enligt denna religion, skulle han bli strängt straffad av regeringen”. Han förklarade ”regeringens syfte med att göra slut på den här religionen och övergick till att framhålla för dem att om de var verkligt ångerfulla, borde de köpa Malawis (politiska) partikort”. Sällskapet Vakttornets missionärer har utvisats ur landet, och tusentals Jehovas vittnen har blivit arresterade. Enbart inom ett område har tjugotre hus som tillhörde Jehovas vittnen blivit nedbrända.

²⁹ Låt oss nu vända blicken mot Egypten (Förenade arabrepubliken). Här blev Jehovas vittnen arresterade vid tiden för åminnelsefirandet år 1967. De kvarhölls i fängelse i flera månader, därför att de predikade de goda nyheterna om Guds rike. Vakttornets missionärer blev utvisade också från Egypten, och många infödda vittnen blev utsatta för grymmaste tortyr. Sällskapets tryckeri i Grekland har stängts enligt ett regeringsbeslut, predikandet av Guds rike har försvårats i ett antal arabstater, och alla Vakttornets missionärer har utvisats från Burma.

³⁰ Kommer sådana åtgärder från nationalistiska regeringars sida att definitivt hindra Jehovas kristna vittnen från att predika de goda nyheterna? Nej! Vittnena kommer däremot att bli styrkta i sin förvissning om att Jehova har utfärdat en slutlig dom och snart skall göra processen kort med dessa motståndare jämte det övriga av den hedniska religionens världsvälde. Jehovas påbud lyder: Upp med den sanna tillbedjan, ned med den falska! — Jer. 1:10; Hes. 25:15—17.

31, 32. a) Varför är Hiskia ett utmärkt exempel för oss? b) Hur kan vi nu följa i dens fotspår som är större än Hiskia?

³¹ Jehovas vittnen har haft framgång i sin andliga krigföring, liksom Hiskia hade framgång i att slå ned de besvärliga filistéerna. Och vilken lysande kontrast utgjorde inte Hiskias rättfärdiga ståndpunktstagande till förmån för den sanna tillbedjan av Gud i jämförelse med flera av hans föregångares avfällighet och grannländernas hedendom! ”På Jehova, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen efter honom ej heller före honom var hans like ibland alla Juda konungar. Och han höll sig fast vid Jehova, han vek icke från honom, och han höll hans bud, som Jehova hade bjudit Mose. Och Jehova var med honom; och i allt vad han företog sig, hade han framgång.” — 2 Kon. 18:5—7, Åk.

³² Må vi också fortsätta att handla välbetänkt, i det vi följer i Kristi Jesu fotspår, hans som är större än Hiskia. Låt oss vara oförskräckta inför hotet från den falska religionen och nationalistiska regeringar, i det att vi orubbligt förkunnar Guds hämnd, som skall utkrävas på den nuvarande sataniska tingens ordning, och tröstar dem som sörjer över orättfärdigheten i den. (Jes. 61:1, 2) Ja, må vi hålla ”fast vid Jehova” i full förtröstan på att han kommer att vara med oss i vår nitiska gudsdyrkan, under det att vi har del i hans namns eviga förhärligande. I en kommande artikel skall vi emellertid tala mera om den sanna tillbedjans triumf över nationalismen.

[Fotnot]

[Bild på sidan 326]

Israeliter förstör den falska gudsdyrkans heliga stoder

[Bild på sidan 327]

Nutida vittnen använder bibeln för att avslöja avgudadyrkan