”Sådan fader, sådan son”,

men inte när det gällde Asa!

HURDAN var din far? Eller, om du är kvinna, hurdan var din mor?

Ett vanligt talesätt lyder: ”Sådan fader, sådan son”. Samma tanke förmedlas i ordspråket ”Äpplet faller inte långt från trädet”. Dessa talesätt har sin grund i det förhållandet att ett barn ofta har karaktärsdrag och attityder som dess far eller mor har.

Gäller det dig? Det kanske finns människor som till och med sagt att du handlar eller tänker som din far eller mor. Är du tillfreds med det? Önskar du efterlikna din far eller mor?

Troligtvis kan du finna många beundransvärda ting hos din far eller mor som du själv gärna skulle vilja lägga i dagen. Men hur är det om någon uppriktigt inser att faderns eller moderns levnadssätt strider mot någon biblisk princip? Naturligtvis skulle han eller hon inte öppet opponera sig mot en sådan far eller mor. Men med tanke på hur starkt inflytandet från föräldrarna är, skulle en son eller en dotter i ett sådant fall behöva göra uppriktiga, ihärdiga ansträngningar att utveckla ett beteende eller attityder som inte följer föräldramönstret. Ändå skulle det vara värt att göra detta, särskilt om man som son eller dotter kommer närmare Gud, vår himmelske Fader. Vi kan finna att det förhåller sig så, när vi undersöker det intressanta bibliska exemplet med Asa.

DEN VÄG SOM ASA FÖLJDE

Under 900-talet f.v.t. blev Asa kung i Juda. Hans far, Abiam (Abia), hade varit ett dåligt föredöme; i stället för att med nit förlita sig på Jehova Gud tolererade Asas far avgudiska sedvänjor på ”höga kullar”, avsedda för falsk tillbedjan. När det gällde detta var det så att Abia ”vandrade i alla de synder som hans fader [Rehabeam] hade begått före honom”. (1 Kon. 14:22—24; 15:3) Tror du att Abiams son Asa kunde bryta sig ur mönstret av trolöshet? Eller skulle det komma att bli ”sådan fader, sådan son”?

Den avslöjande redogörelsen som finns upptecknad i Skriften visar att Asa inte gick i sin fars eller farfars fotspår. ”Och Asa gjorde, vad rätt var i HERRENS ögon, såsom hans fader David hade gjort.” Ja, han valde att inte vara lik sin egen far eller sin farfar. Han tog sin förfader, David, till förebild, när det gällde nitälskan för den sanna tillbedjan. Bibeln berättar dessutom följande om Asa: ”Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de eländiga avgudabeläten, som hans fäder hade låtit göra.” (1 Kon. 15:11, 12; 2 Krön. 14:2—5a) Han bedrev en kraftfull kampanj mot avgudadyrkan.

BELÖNAD AV JEHOVA

Asas tro på Jehova fick en storslagen belöning. Hur då? Jo, efter en tid kom en styrka på en million man under befäl av etiopiern Sera upp mot Juda rike. Kungen vädjade till den högste Guden med orden: ”HERRE, förutom dig finnes ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, ty på dig stödja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du är vår Gud.” — 2 Krön. 14:9—11.

Gud lyssnade till denne kung, som visade sig vara annorlunda än sin far. Med Guds hjälp lyckades Asas undersåtar tilldela de fientliga etiopierna ett förödmjukande nederlag. — 2 Krön. 14:12, 13.

Efter detta kom profeten Asarja till Asa och uppmuntrade honom och hans undersåtar att förbli trogna mot Jehova och sade: ”HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.” Asarja hade förmodligen i tankarna den oroliga perioden då Israel vår otroget innan kungastyret fick sin början, och han fortsatte med att säga: ”En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, ... stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna, och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.” Men det behövde inte vara på det sättet. Om både folket och kungen visade sig vara annorlunda än sina trolösa förfäder, skulle det bli som profeten sade: ”Edert verk skall få sin lön.” — 2 Krön. 15:1—7.

Asa och hans undersåtar gav ett fint gensvar på Asarjas ord. De fortsatte det påbörjade arbetet med att rena nationen från avgudadyrkan. I Jehovas tempel återställde de altaret i tillbörligt skick, eftersom det uppenbarligen hade orenats tidigare. Under en sammankomst som hölls under Asas 15:e regeringsår ingick folket det förbundet att de skulle tjäna Jehova, och de samtyckte till att de som uppsåtligen vägrade göra detta inte skulle få leva. Bland dem som var församlade fanns det många från tiostammarsriket i norr som hade gått över till Asa, ”när de sågo, att HERREN, hans Gud, var med honom”. — 2 Krön. 15:8—15.

När det gällde Asa, lät han sig inte ens hindras från att vidta åtgärder mot sin avgudadyrkande farmor Maaka, som betraktades ungefär som rikets ”första dam”. ”Därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran”, tillät inte Asa att hon behöll sin ställning. — 1 Kon. 15:13; 2 Krön. 15:16.

BENÄGENHETEN ATT ÅTERFALLA

Var och en som bestämt sig för att vara annorlunda i något avseende i jämförelse med en gudlös far eller mor kan finna att det krävs oupphörlig ansträngning att odla en kristen personlighet. Under någon tid kan det tyckas som om man lyckas med att vara annorlunda, men sedan återfaller man till sin gudlöse fars eller mors mönster, när man blir äldre eller när man utsätts för särskilda påtryckningar. Vi kan lägga märke till denna fara, när vi undersöker Asas liv.

Det var ”i Asas trettiosjätte regeringsår”b som Israels kung, Baesa, drog upp mot det södra riket, Juda. För att hindra sina undersåtar att gå över till Asa började Baesa befästa gränsstaden Rama. Asa tog sin tillflykt till ränksmideri i stället för att fortsätta att förlita sig på Jehovas beskydd. Han mutade den syriske kungen Ben-Hadad att bryta sitt förbund med det israelitiska tiostammarsriket. Syrierna företog härjningar mot israelitiska städer i norr och tvingade Baesa att upphöra med sitt byggande och dra tillbaka sina styrkor från Rama. Asa uppbådade sina undersåtar och invaderade också tiostammarsrikets område. De lade beslag på byggnadsmaterialet vid Rama och använde detta vid byggnadsarbete i Geba och Mispa. — 2 Krön. 16:1—6.

Asas trolösa handlingssätt undgick emellertid inte Jehovas uppmärksamhet. Genom sin profet Hanani sade Gud till Asa: ”Du stödde dig på konungen i Aram och icke ... på HERREN, din Gud. ... Voro icke etioperna och libyerna en väldig här med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men därför att du då stödde dig på HERREN, gav han dem i din hand. Ty HERRENS ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom. Härutinnan har du handlat dåraktigt. Därför skall du hädanefter hava ständiga strider.” — 2 Krön. 16:7—9.

När Asa hörde dessa ord, ödmjukade han sig då? Nej. Han blev förtörnad och befallde att man skulle fängsla Hanani. Asa började också förtrycka några andra av sina undersåtar. Asas tre sista år var inte lyckliga. Han led av en sjukdom i sina fötter, möjligen gikt. Men inte heller när det gällde detta såg han upp till Jehova Gud för att få hjälp, utan sökte hjälp hos läkare, som kan ha använt sig av ockulta metoder i ett försök att bota sjukdomen. Efter att ha regerat i omkring 41 år dog Asa. — 1 Kon. 15:23, 24; 2 Krön. 16:10, 12—14.

Asas liv visar klart och tydligt att vi inte kan ignorera inflytandet från våra föräldrar, ett inflytande som kan vara på gott eller ont. Men Asa visade att ”sådan fader, sådan son” inte behöver vara en oföränderlig regel.

[Fotnoter]