Kapitel 13
Vad är det brinnande Gehenna?
”DET må så vara”, kanske någon säger, ”att hades aldrig används i bibeln med avseende på en plats av glödhet pina. Men talar inte bibeln om ’helveteselden’?”
Det är sant att många översättningar av de kristna grekiska skrifterna (vanligen kallade ”Nya testamentet”) använder uttrycket ”helveteselden” eller ”eldarna i helvetet”. Det grekiska ord som återges med ”helvetet” är i detta fall geʹenna (Gehenna). Men är Gehenna namnet på en plats av glödhet pina? Ja, säger många av kristenhetens bibelkommentatorer. Men ändå är de väl medvetna om att själen inte är odödlig. De vet också att Skriften visar att odödlighet ges som en belöning endast åt dem som Gud anser vara värda att få ta emot den, och inte som en förbannelse över de ogudaktiga för att de skulle kunna bli plågade för evigt. — Romarna 2:6, 7; 1 Korintierna 15:53, 54.
Andra kommentatorer i kristenheten erkänner att Gehenna inte är en plats av evig glödhet pina. I The New Bible Commentary (sidan 779) heter det: ”Gehenna var den helleniserade formen av namnet Hinnoms dal i Jerusalem, där eldar ständigt hölls brinnande för att förinta avskrädet från staden. Detta är en kraftfull bild av slutgiltig tillintetgörelse.”
Vad är sanningen om detta? Bästa sättet att ta reda på det är att undersöka vad bibeln själv säger.
Ordet ”Gehenna” återfinns tolv gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det används en gång av lärjungen Jakob och förekommer elva gånger i uttalanden som tillskrivs Jesus Kristus och har avseende på en fördömelsedom. Dessa texter lyder:
”Jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: ’Du odåga’, han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: ’Du dåre’ [och därigenom orättmätigt dömer och fördömer sin broder såsom moraliskt värdelös], han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.” — Matteus 5:22.
”Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.” — Matteus 10:28.
”Jag vill lära eder, vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta.” — Lukas 12:5.
”Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre, än I själva ären! I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?” — Matteus 23:15, 33.
”Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld, som icke utsläckes. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, där ’deras mask icke dör och elden icke utsläckes’.” — Markus 9:43—48; se också de likalydande avsnitten i Matteus 5:29, 30; 18:8, 9.
”Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan, som befläckar hela kroppen och sätter ’tillvarons hjul’ i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna [dvs. orätt bruk av tungan är lika fördärvbringande som Gehenna; det kan i sådan utsträckning påverka hela det livets kretslopp som en människa träder in i genom födelsen att det kan leda till att hon gör sig förtjänt av Gehennas dom].” — Jakob 3:6.
Lägg märke till att dessa texter visserligen förknippar eld med Gehenna, men ingen av dem talar om någon medveten tillvaro, något lidande, efter döden. I stället framhåller Jesus i Matteus 10:28 att Gud kan ”förgöra” inte endast kroppen, utan individen som helhet, själen, i Gehenna. Vad kännetecknar egentligen denna tillintetgörelse? Vi kan få insikt i detta genom att närmare undersöka ordet ”Gehenna”.
GEHENNA — HINNOMS DAL
Även om ordet ”Gehenna” återfinns i de kristna grekiska skrifterna, är det härlett från två hebreiska ord, Gaʹi och Hinnomʹ, som betyder Hinnoms dal. Denna dal låg söder och sydväst om Jerusalem. På de otrogna judakungarna Ahas’ och Manasses tid tjänade Hinnoms dal som en plats för avgudiska religiösa riter, som inbegrep den avskyvärda sedvänjan att offra barn. (2 Krönikeboken 28:1, 3; 33:1, 6; Jeremia 7:31; 19:2, 6) Längre fram gjorde den gode kung Josia slut på den avgudiska tillbedjan som utövades där och gjorde dalen otjänlig att användas vid tillbedjan. — 2 Konungaboken 23:10.
Traditionen förtäljer att Hinnoms dal därefter blev en plats där man tippade avskräde. Bibeln bekräftar också detta. I Jeremia 31:40 kallas tydligen Hinnoms dal ”lik- och askdalen”. Det fanns också en port som kallades ”Dyngporten” och som tycks ha vett mot östra änden av Hinnoms dal, där den förenade sig med Kidrondalen. — Nehemja 3:13, 14.
Att Gehenna bör förknippas med den förintelse som sker på en soptipp är i full överensstämmelse med Jesu Kristi ord. Med hänsyftning på Gehenna sade han att ”deras mask icke dör och elden icke utsläckes”. (Markus 9:48) Hans ord anspelade tydligen på det förhållandet att man ständigt höll eldar brinnande på soptippen och kanske gjorde dem intensivare genom att tillföra svavel. Det som låg utanför eldens räckvidd och därför inte blev förtärt av elden blev i stället uppätet av maskar eller fluglarver, som kläcktes där.
Vi bör också lägga märke till att när Jesus på detta sätt talade om Gehenna, introducerade han inte en föreställning som var helt främmande för de hebreiska skrifterna. I dessa tidigare skrifter förekommer praktiskt taget identiska ordalydelser med hänsyftning på vad som skall hända med de ogudaktiga.
I Jesaja 66:24 förutsägs det att sådana som äger Guds ynnest ”skall gå ut och se med lust, huru de människor, som avföllo från mig [Gud], nu ligga där döda; ty deras mask skall icke dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till vämjelse för allt kött”. Det är tydligt att detta inte är en bild av medveten pina, utan av en fruktansvärd tillintetgörelse. Det som blir kvar är inte medvetna själar eller ”från kroppen befriade andar”, utan döda kroppar. Skriftstället visar att det inte är människorna, utan maskarna eller fluglarverna på dem, som är levande. Här sägs ingenting om någon ”odödlig själ”.
I Jeremias profetia är Hinnoms dal likaså förbunden med tillintetgörelse av trolösa människor. ”Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall kalla denna plats ’Tofet’ eller ’Hinnoms sons dal’, utan ’Dråpdalen’. Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och Jerusalems råd, och jag skall då låta dem falla för deras fienders svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv; och jag skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och markens djur.” — Jeremia 19:6, 7.
Lägg märke till att Jeremias omnämnande av Hinnoms dal inte ger någon antydan om medveten pina efter döden. Den bild som målas gäller fullständig tillintetgörelse, eftersom de ”döda kroppar” som omtalas blir uppätna av asätande fåglar och fyrfotadjur.
EN SYMBOL AV TILLINTETGÖRELSE
I överensstämmelse med bibelns vittnesbörd kan alltså Gehenna eller Hinnoms dal tjäna som en passande symbol av tillintetgörelse, men inte av medveten, glödhet pina. Joseph E. Kokjohn erkänner detta i den katolska tidskriften Commonweal, när han säger:
”Det slutgiltiga straffets plats är tydligen Gehenna, Hinnoms dal, vilken en gång hade varit en plats där människooffer frambars åt hedniska gudar men redan på bibelns tid hade blivit stadens soptipp, en avskrädesplats i Jerusalems utkanter. Här var stanken och röken och elden en ständig påminnelse för invånarna om vad som hände med sådant som hade tjänat sitt syfte — det blev förintat.”
Att den tillintetgörelse som Gehenna symboliserar är varaktig framgår av andra ställen i den Heliga skrift. När aposteln Paulus skrev till de kristna i Tessalonika, sade han att de som vållade dem vedermöda skulle ”undergå det rättsliga straffet evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet”. — 2 Tessalonikerna 1:6—9, NW.
Bibelns vittnesbörd visar alltså tydligt att de som Gud dömer ovärdiga livet inte kommer att erfara evig pina i en bokstavlig eld, utan ”evig tillintetgörelse”. De kommer inte att bli bevarade —vid liv på någon som helst plats. Gehennas eld är därför bara en symbol av hur fullständig och grundlig denna tillintetgörelse är.
Det är värt att lägga märke till att Jesus Kristus riktade följande ord till de religiösa ledarna på hans tid: ”I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?” (Matteus 23:33) Varför sade han så? Därför att dessa religiösa ledare var skrymtare. De ville att människor skulle se upp till dem och tilltala dem med klingande titlar, men de brydde sig inte om dem som de var pliktiga att ge andlig hjälp. De tyngde ner andra med traditionella stadgar och föraktade rättvisan, barmhärtigheten och troheten. De var falska lärare som satte människors traditioner framför Guds ords auktoritet. — Matteus 15:3—6; 23:1—32.
Har du lagt märke till liknande ting bland våra dagars religiösa ledare, i synnerhet i kristenheten? Kommer det att gå bättre för dem än för judendomens religiösa ledare som levde då Jesus verkade på jorden? Inte på minsta sätt! Kristenhetens religiösa ledare har ju visat olydnad och framställt Gud och ”de goda nyheterna om vår Herre Jesus” i felaktig dager. Så länge de håller i med att lära ut falska läror löper de alltså risk att undergå ”det rättsliga straffet evig tillintetgörelse”.
Sanningen om Gehenna bör därför hjälpa oss att inse hur viktigt det är att undvika allt samröre med falsk religion. Jesus visade att inte endast ledarna, utan också de som ger sitt stöd åt dessa falska religiösa lärare, befinner sig i fara. Jesus Kristus sade faktiskt att en proselyt till de skriftlärda och fariséerna blev ”ett Gehennas barn, dubbelt värre” än de själva var. (Matteus 23:15) Människor som blint fortsätter att följa falska religiösa läror i våra dagar kan följaktligen inte hoppas på att undgå att drabbas av Guds ogynnsamma dom.
Detta bör få oss att allvarligt tänka över vår egen ställning, men det kan också vara en trösterik försäkran för oss. Hur då? Därigenom att vi kan vara säkra på att Jehova Gud inte kommer att lämna allvarlig missgärning ostraffad. Om människor vägrar att rätta sig efter hans rättfärdiga lagar och uppsåtligt framhärdar i ett ogudaktigt handlingssätt, kommer han inte att låta dem fortsätta att störa friden för rättfärdiga människor länge till.
[Karta på sidan 113]
(För formaterad text, se publikationen)
KARTA ÖVER JERUSALEM I DET FÖRSTA ÅRHUNDRADET
TEMPELOMRÅDET
HINNOMS DAL (GEHENNA)