fört med sig Jehovas tillbedjans rena kärl, som de heliga kärl eller föremål, vilka babylonierna stal från Jehovas tempel år 607 f. Kr., när Jerusalem blev förstört, utgjorde en förebild till. De har lämnat det stora Babylon, men inte på ett stormigt sätt och i vild förvirring i likhet med denna världens ytterligtgående element, utan i teokratisk god ordning under Guds ledning. Jehova, deras Gud, har gått framför dem! Fienden har visserligen envist följt dem i hälarna, men Jehova Gud har varit en eftertrupp för dem. Fördenskull är de nu ute ur det stora Babylon! De är i verksamhet; de tjänar såsom fria budbärare om befrielse, ja, alltjämt, nu år 1964!

26. Vilka har nu förenat sig med den befriade kvarlevan, och vad gör de för att visa att de åstundar att oförbehållsamt tjäna Gud?

²⁶ Men de är inte ensamma nu! På grund av att de oförskräckt har predikat de goda nyheterna om Guds rike, som skall medföra befrielse, har ”alla jordens ändar” sett Guds frälsning till förmån för Sion och kvarlevan av dess andliga barn. Alldeles som det förhöll sig då, år 537 f. Kr., när minst 7.537 slavar och professionella sångare drog ut ur Babylon tillsammans med den israelitiska kvarlevan, så förhöll det sig nu. En ”stor skara” av människor, som bor vid ”alla jordens ändar”, har lagt märke till Jehovas frälsning, som den trogna kvarlevan av andliga israeliter varit föremål för, och vördnadsfullt har de vänt sig till att dyrka denne härlige Gud, befrielsens Gud. De har följt kvarlevan av andliga israeliter ut ur det stora Babylon och har renat sig från all dess orenhet och har oförskräckt överlämnat sig åt den rena, heliga dyrkan av Jehova Gud. (Esr. 2:64, 65; Neh. 7:66, 67; Upp. 7:9—17) De har med fröjd ingått i sin religiösa frihet. De har erbjudit sig att tjäna tillsammans med kvarlevan såsom budbärare om befrielse, och det har behagat Gud att sända ut dem.

27. Hur mycket längre skall befrielseverket fortsätta, och till gagn för vilka utförs det?

²⁷ Det fallna stora Babylon närmar sig nu sin fruktansvärda tillintetgörelse. De som blir kvar i det kommer att få dela ansvaret för dess synder och kommer att tillintetgöras med det. Intill dess det drabbas av tillintetgörelse för Jehova Guds hand, hans som det syndat emot, måste ett verk som medför befrielse utföras till gagn för alla människor, som ännu befinner sig i detta Babylon och som längtar efter religiös frihet att tillbedja den ende levande och sanne Guden. Deras ögon längtar efter att få se de behagliga fötterna som tillhör budbärarna av goda nyheter. Tiden är nu kort. Till verket alltså, alla ni fria budbärare om befrielse!

Låt barnen vara med vid studiet

En kvinna, som är en överlämnad kristen och som är bosatt i Indiana i Förenta staterna, berättar om vad som ledde till ett bibelstudium, som hon nu håller med två kvinnor, vilka är köttsliga systrar: ”För omkring femton år sedan ledde ett vittne ett bibelstudium med en mor och hennes två små flickor. Studiet pågick i ett och ett halvt års tid, och sedan avbröts det. Damens man hade dött, vilket tvingade henne att söka arbete för att försörja familjen. Det ökade, tidsslukande ansvaret åstadkom att hennes önskan att tillägna sig Guds ords kunskap avtog. Studiet återupptogs inte; men den sanningens säd som hade satts ut hade slagit rot, och modern sände därför inte tillbaka sina döttrar till de ställen där den falska religionen utövades. Ibland gick flickorna för vänskaps skull i kyrkan tillsammans med flickbekanta, men predikningarna äcklade dem. Sedan de gift sig, gick de aldrig i kyrkan med sina män. Dessa båda systrar talade många gånger med varandra om sanningen. Till sist bestämde de sig för att låta Jehovas vittnen studera bibeln med dem. Fastän det hade gått femton år, kom de ännu ihåg namnet på damen som hade studerat med deras mor, och de satte sig i förbindelse med henne. Besöket överlämnades åt mig, ett studium sattes i gång, och nu utför de tillfälligt vittnande vid varje tillfälle och uppmuntrar också sin mor att återuppta bibelstudiet för att hon skall få erfara den frid och glädje som de erfar.”