Kännedom om vad anden är

GUDS skrivna ord är en vishetens skattkammare, men hur skall en människa kunna få gagn av dess rikedomar, om hon inte studerar detta ord och söker vinna exakt kunskap i det? Goda råd beträffande detta ges i Ordspråksboken 4:7 (NW): ”Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd.”

Om man skall vinna förstånd, få den rätta kännedomen om ett ämne, är det viktigt att man gör klart för sig de skiftande betydelserna hos uttryck som används i bibeln. Ordet ”ande” till exempel betyder åtminstone sju olika ting. Om man inte känner till dessa betydelser hos ordet, kan man inte rätt förstå de bibelverser, i vilka ordet används.

I hebreiskan och grekiskan, som bibeln blivit översatt ifrån, leder de ord som återgivits med ”ande” tanken till något som påminner om vinden, något som är osynligt och fullt av kraft, liksom luft som är i rörelse. Fördenskull kallas Jehova Gud, Jesus Kristus och änglarna för andar. Man kan inte se dem, men de besitter kraft, som kan uppfattas av människan genom de verkningar som denna kraft frambringar på jorden. I Johannes 4:24 (NW) får vi veta att ”Gud är en Ande”, och i 1 Korintierna 15:45 (NW) kallas den uppståndne Jesus Kristus ”en livgivande ande”. Beträffande änglarna heter det i Hebréerna 1:7 (NW): ”Han gör sina änglar till andar.”

Det hebreiska ordet för ande är ruach och det grekiska ordet är pneuma. En del bibelöversättare återger det hebreiska ordet neschamah med ande i Job 26:4 och Ordspråksboken 20:27, men mera exakta översättningar använder ord som svarar mot det svenska ”andedräkt” i dessa verser i stället för ande. Detta ord, neschamah, används i 1 Moseboken 2:7, där det heter att Gud inblåste ”livsande” i Adam vid tiden för hans skapelse. Att detta hebreiska ord har använts här anger att det som Gud inblåste i Adams näsborrar var bokstavlig andedräkt. Men den verksamma livskraft, som Gud gav honom och som innebar att han fick en medveten tillvaro, var hans ruach eller ande. Denna verksamma livskraft omtalas inte direkt i 1 Moseboken 2:7, men den omnämns på andra ställen. — 1 Mos. 6:17; 7:22; Pred. 12:7.

Livskraften eller livsprincipen hos jordiska skapelser, som uppehålls genom andningen, är ett av de ting som ordet ande kan syfta på. I Job 27:3 används ordet med denna innebörd. ”Så länge min andedräkt ännu är välbehållen i mig och Guds ande är i mina näsborrar.” (NW) Det hebreiska ordet neschamah används här för att beteckna den bokstavliga andedräkten, medan ordet ruach används om anden, dvs. livskraften.

Ibland används ordet ande för att beteckna en människas sinnestillstånd. Detta kan man inte se, men det kommer till synes i människans tal och handlingar. I Psalm 34:19 är det uppenbart att det är sinnestillståndet som åsyftas med ordet ande: ”HERREN [Jehova] är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.” Liksom en klippa krossas med en hammare, blir en ångrande människa förkrossad, när Guds ord övertygar henne om hur allvarlig hennes synd är. Hon söker i ödmjukhet att få förlåtelse, såsom de människor gjorde, vilka kände ”ett styng i hjärtat” på grund av skuldkänslor till följd av det som Petrus sade dem vid pingsten. (Apg. 2:37) När det alltså heter att någon är ”förkrossad i anden”, syftar detta på sinnesinställningen hos en människa som har blivit medveten om sin synd och sitt andliga behov.

Vrede är ett sinnestillstånd som ibland betecknas med ordet ”ande”. I Domarboken 9:23 är det ett sådant sinnestillstånd som åsyftas med uttrycket ”tvedräktsande”. Det användes med avseende på den tvedräkt som uppstod mellan Abimelek och Sikems borgare. En liknande vred sinnesinställning omnämns i Predikaren 10:4 (NW), där det talas om ”en härskares ande” som far upp mot en människa. I Ordspråksboken 25:28 talas det om en sådan inställning, då det heter: ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne [sin ande, NW].” Sådan är den människa, som underlåter att behärska sin vrede.

En helt annan innebörd av ordet ”ande” stöter vi på i 1 Timoteus 4:1. Här leder ordet tanken till ett inspirerat uttalande eller yttrande. Samma sak gäller 2 Tessalonikerna 2:2, där det grekiska ordet pneuma förekommer och har översatts med ande i en del bibelöversättningar. De kristna uppmanas att inte hastigt låta sig ”bringas ur fattningen” ”vare sig genom någon ’andeingivelse’ eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss”. Nya Världens översättning av bibeln har här uttrycket ”inspirerat uttalande”, vilket ändå bättre återger innebörden än ordet ”andeingivelse”.

Den osynliga energigivande kraft, som Jehova Gud sätter i verksamhet, för att den skall fullborda hans vilja, kan kallas hans heliga ande. Det är denna kraft, vilken var verksam vid skapelsen, som 1 Moseboken 1:2 hänsyftar på med orden: ”Guds Ande svävade över vattnet.” På samma sätt förhåller det sig med Job 33:4: ”Guds ande är det, som har gjort mig.” Hans verksamma kraft, som sattes i rörelse, utförde verket. Att påstå att den utförde skaparverket, även om Gud är Skaparen, är liktydigt med att säga att elektriciteten lyfter hisskorgen, även om motorn utför själva prestationen.

Jesus Kristus utförde underverk förmedelst Guds ande, Guds verksamma kraft, medan han var här på jorden. ”Om det är förmedelst Guds ande som jag driver ut demonerna, då har Guds rike verkligen hunnit till eder.” (Matt. 12:28, NW) Det var just denna verksamma kraft som gav Simson styrka att utföra förunderliga gärningar, t. ex. att döda tusen man med en åsnekäke och att bära bort en hel stadsport. (Dom. 15:14, 15; 16:3) Förmedelst den drevs andra människor, t. ex. Johannes döparens fader, till att profetera. (Luk. 1:67) Denna ande omslöt 120 lärjungar till Jesus Kristus vid pingsten och satte dem i stånd att tala olika tungomål, att bota sjuka och uppväcka döda. Guds ande utgöts över dem på detta sätt, han döpte dem med den. (Apg. 2:17) Ordet ”ande” används alltså ofta med hänsyftning på Guds mäktiga, osynliga verksamma kraft, när den är i funktion och fullbordar hans vilja.

Såsom vi här har sett, används ordet ”ande” i åtminstone sju åtskilda bemärkelser. Det används om Jehova Gud, om Jesus Kristus, om änglar, om livskraften hos jordiska skapelser, om sinnestillståndet eller sinnesinställningen, om inspirerade uttalanden och om Guds verksamma kraft. Om vi har dessa olika bemärkelser i minnet, när vi läser bibeln, hjälper det oss att läsa med förstånd och så att vi får en rätt kännedom om det lästa. Den vishet vi förvärvar genom omsorgsfullt studium av Guds ord öppnar för oss en väg som leder till många privilegier av tjänst för Skaparen och slutligen till evigt liv. — Matt. 7:14.