”Betänk Guds under”

”Lyssna då härtill, ... stanna och betänk Guds under.” — Job 37:14.

 1. Varför bör alla lova och prisa Jehova för hans skaparverk?

ALLA människosläktets nationer bör lova och prisa Jehova, den store Guden, för alla de under han har frambragt. Alla bör lovsjunga honom såsom det majestätiska universums Skapare och prisa honom för den oändligt rika mångfalden av ting som han har danat på vår jord och mellan vilka det råder en sådan samstämdhet. (Ps. 104:24; 150:1—6) Står vi inte mållösa inför det vittomfattande och underbart vackra skaparverket? Från himmelens väldiga galaxer, som är som ”öar i rymdhavet”, till den ömtåligaste blomma och det minsta kryp som människan känner till, ja, ända ned till själva atomen med sin invecklade uppbyggnad återspeglar alla Jehovas verk ett förstånd och en ordningsfullhet som storligen förundrar iakttagaren. Vilken rik variation! Vilken enhet och jämvikt! Jehova har sannerligen gjort allting ”välordnat för sin tid”. — Pred. 3:11, NW.

 2. Hur uttalade sig psalmisten om Jehova och hans verk?

² I alla tider har de som älskat Gud och rättfärdigheten lovsjungit Jehova för hans makalösa verk. Lyssna till exempel till psalmistens lovsång: ”Lovad vare HERREN [Jehova] Gud, Israels Gud, som allena gör under! Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära!” (Ps. 72:18, 19) På liknande sätt upphöjer Psalm 136 Jehova såsom ”gudarnas Gud” och ”herrarnas Herre”, ”som allena gör stora under”, ”som har gjort himmelen med förstånd” och ”som har utbrett jorden över vattnen”. Alla sina verk har han gjort i kärleksfull godhet, och ”hans kärleksfulla godhet varar till obestämd tid” (NW). (Ps. 136:1—5) Kärleksfull godhet jämte vishet och urskillning präglar allt det som han har skapat. — Ords. 3:19.

 3. Hur har vetenskapsmän tvingats erkänna Guds händers verk?

³ Ryktbara vetenskapsmän kanske inte direkt har lovprisat Jehova, men de har ofta tvingats erkänna hans händers verk. Sir Isaac Newton, som formulerade gravitationslagen, har till exempel sagt följande om vårt solsystem: ”Detta oändligt storslagna system, bestående av solen, planeterna och kometerna, skulle endast kunna framgå ur en intelligent och mäktig Varelses rådslut och herravälde.” Albert Einstein sade att ”den underbara strukturen av universum” måste tillskrivas en överlägsen ”intelligens”. Så nyligen som den 11 februari 1961 lät brittiska vetenskapsmän, som gjort bruk av världens största radioteleskop, tillkännage såsom sin ”slutsats att universum har haft en begynnelse, alldeles som bibeln säger att det hade”.

 4. Vilka Guds under är ojämförligt överlägsna de resultat rymdålderns vetenskapsmän har uppnått?

⁴ Ryssarna skröt högt och ljudligt med sin bedrift att sända den förste kosmonauten ut i rymden och förklarade honom vara ”odödlig” — en gud. Men vilken av vetenskapsmännen i denna rymdålder skulle förmå bygga ett rymdskepp av vår jords storlek eller sända i väg ett sådant att kretsa i en given bana, skapa det under som heter liv på detta rymdskepp och smycka det med vackra växter, fåglar, fiskar och däggdjur, som alla kunde bibehålla sin art i tusentals år? Vem av dem skulle kunna börja dana något så underbart som den fullkomliga människan? (Ps. 100:3; 139:14) I sanning oöverträffliga är de underbara verk som frambragts av vår Skapare och Gud, som har hängt upp jorden på intet och som har för avsikt att fylla den med milliarder fullkomliga människor, som skall leva i en lyckobringande omgivning av oupphörlig glädje. — Job 26:7; Jes. 45:18.

 5, 6. a) I vilken utsträckning har vetenskapsmän kunnat utforska Guds under? b) Vad bör alla som älskar rättfärdighet göra i denna tid?

⁵ Gudlösa vetenskapsmän kanske tillfälligt begraver stridsyxorna och slår sig samman för att utföra vissa forskningsarbeten, såsom det skedde under det för inte så länge sedan tilländalupna geofysiska året, men de kan på sin höjd bringa klarhet i en mycket ringa del av universums hemligheter. Ingen av dem vet hur man ”samlar vatten i ... moln såsom i ett knyte” och förmår ”skyarna” att bära med sig och släppa ned uppfriskande regn över jordytan. Ingen av dem kan fatta storheten hos Jehovas makt och kraft, genom vilken ”han upprör havet” (Åk) eller frambringar våldsamma vindar, som gör ”himmelen klar”. Deras forskningar gäller ”utkanterna av hans verk”, men de bryr sig inte om Skaparen själv. Det förhåller sig alldeles så, som Job, som bevarade sin ostrafflighet, utropade: ”Se, dessa äro yttre drag av hans verk. Men huru svag är den viskning vi hava förnummit om honom!” (Åk) — Job 26:8, 12—14.

⁶ Fastän vi knappast hör en viskning om Gud bland de intellektuella i denna rymdålder, saknar han inte ens nu, på det materialistiska 1900-talet, vittnen om sin makt och härlighet. Job var själv en profetisk bild av de nutida vittnena för Jehova. Alla dessa, och sannerligen alla människor jorden runt, som älskar rättfärdighet, gör väl i att följa Jobs exempel och bevara sin ostrafflighet i Jehovas fruktan. — Job 28:28.

”Lyssna”

 7. Vilken utmaning kom Satan med, som gällde människan, och vem är Job en förebild till då han först ger svar på denna utmaning? Hur?

⁷ Det var Satan, den stolte och skrytsamme trotsaren av Jehovas suveränitet, som drog i tvivelsmål att Gud kunde sätta en människa på jorden som skulle bevara sin ostrafflighet under provsättning. När Job bestod i de prövningar som skildras i första kapitlet i Jobs bok, var denne trogne Guds tjänare en förebild till Guds Son, som blev ”människan Kristus Jesus” (Åk) och som utförde Guds vilja här på jorden trots alla de prövningar och allt det lidande som Satan utsatte honom för. — Hebr. 5:7—9.

 8, 9. a) Hur handlade Job då han utsattes för nya prövningar, och vad framställdes i bild därigenom? b) Vari misslyckades Job, och vad var detta en förebild till?

⁸ Liksom Jehova tillät att Job fick utstå nya prövningar (Job 2), har han också tillåtit Satan att utsätta Kristi efterföljare för smälek och lidande. (1 Petr. 2:19—23) Mitt under svåra prövningar och ihärdig förföljelse och trots häftigt motstånd från falska herdar och ”tröstare” i kristenheten kan dessa kristna vittnen för Jehova kungöra detsamma som Job gjorde: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.” — Job 27:5.

⁹ Job höll fast vid sin ostrafflighet, i det att han odelat förtröstade på Jehova. Men eftersom han inte ägde full kännedom om den stridsfråga som väckts, hemföll han åt att söka rättfärdiga sig själv i stället för att ge all den ära åt Jehovas namn, som tillkom det. Häri var Job en förebild till Jehovas nutida vittnen, som i samband med en prövotid år 1918 under en kort period tvekade att oförskräckt och kompromisslöst frambära vittnesbörd till hävdande av Jehovas stora namn. I båda fallen gav Jehova tillrättavisning.

10. a) Vem var Jehovas redskap eller språkrör för att tillrättavisa Job, och varför visade han sig mycket ivrig, då han gjorde detta?

¹⁰ Det redskap eller språkrör som Gud brukade för att tillrättavisa Job var den unge mannen Elihu. I överensstämmelse med sitt namn, som betyder ”Gud är han”, visade sig Elihu mycket ivrig att tala så att Gud skulle bli hävdad och rättfärdigad. ”Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun. Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå, säga de ärligt ut.” (Job 32:6; 33:2, 3) I den profetiska uppfyllelsen är Elihu en bild av den styrande kretsen i Jehovas nya världs samhälle på jorden i denna tid. Genom detta nitiska språkrör har Jehova givit tillrättavisning och vägledning åt sina vittnen på jorden och byggt upp dem i den rätta läran, renat dem från skenheliga religiösa seder och bruk och tydligt klargjort deras ansvar att kungöra hans härliga rike med Kristus som konung. — Job 36:1—6, 11, 12; Ps. 145:10—13.

11. Vilka uppfordrande råd ges nu åt dem som älskar livet?

¹¹ I denna tid, då Guds rike blivit upprättat, bör alla som älskar livet tänka på vad Jehova fordrar av den som skall få överleva. Under det att rymdåldersproblemen och hotet om förintelse genom kärnvapen utövar sitt tryck på människorna ger Guds språkrör uppfordrande råd beträffande Jehovas vilja i denna tid: ”Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga. Ja, Gud är för hög för vårt förstånd.” (Job 36:24, 26) Vi lever i en tid då Jehovas namn och gärningar bör upphöjas såsom aldrig förr. Alltifrån forntiden har gudsmänniskor profetiskt sjungit om Jehovas stora dag, då han blir upphöjd och förhärligad. Denna dag är nu inne! Ge därför akt på Elihus ord till Job: ”Lyssna då härtill, ... stanna och betänk Guds under.” — Job 37:14.

12. Vilket underbart verk skall Gud nu snart utföra, och vad bör vi fördenskull göra?

¹² Dessa Guds under omfattar nu mycket mera än Guds skaparverk i det materiella universum. De omfattar en mycket viktig sak, Jehovas ”förunderliga arbete”, då han hävdar sitt namn, hans utrotande av de onda i Harmageddonstriden, som han har bestämt skall komma över denna generation. (Jes. 28:21, 22; Upp. 16:14—16) Nu kan man inte verka oberoende av Guds nya världs samhälle eller sträva efter ära för egen räkning eller efter att själv framstå såsom rättfärdig. Nu bör vi i stället begrunda Jehovas imponerande verk och ”arbeta ... strängt och bemöda oss, emedan vi hava satt vårt hopp till en levande Gud, som är en Frälsare för människor av alla slag, i synnerhet för dem som äro trogna”. — 1 Tim. 4:10, NW.

13. Varför bör människor frukta Gud, och vad leder det till att de gör det?

¹³ Hur strålande är inte Jehovas härlighet, då han träder fram för att utföra sitt ”arbete” för att hävda sitt namn! ”I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät; den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.” Fördenskull må ”människorna [frukta] honom; men de självkloka — dem alla aktar han ej på”. (Job 37:22—24) De som fruktar Gud och ärar hans namn skall få överleva och åtnjuta hans ynnest i de kommande eviga åldrarna. — Ps. 84:12, 13.

Andra verk som Gud har gjort

14. Genom vilket skaparverk skall Gud låta sitt universum styras, och vad sade Paulus då han begrundade detta?

¹⁴ Jehovas uppsåt är att åstadkomma jämvikt och ordning överallt i det ofantliga universum, både i dess synliga och i dess osynliga del. Sedan Jehovas namn blivit hävdat och förhärligat, skall det i universum råda en evig samstämdhet som aldrig skall störas genom någon satanisk utmaning. För att åstadkomma detta har Jehova frambragt en ”ny skapelse” i förening med Kristus Jesus, och denna gör han till en himmelsk regering, som skall styra universum i rättfärdighet. Hur underbart är det inte att 144.000 människor, ”de kallade och utvalda och trogna”, blir friköpta från jorden för att få en plats i denna regering tillsammans med Lammet, Kristus Jesus! (Ef. 2:10; Upp. 17:14; 14:1, 3) Är det inte underbart att Kristus redan härskar såsom konung i denna regering alltsedan 1914 e. Kr.? Paulus, som ägnade livlig begrundan åt denna himmelska skapelse, kände sig manad att utbrista: ”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar!” — Rom. 11:33.

15. Vilket annat underbart verk pågår nu, och vad blir resultatet?

¹⁵ Kvarlevan av denna andliga skara, som bevarar sin ostrafflighet, består nu av endast ett ringa antal medlemmar här på jorden, men genom dessa har Jehova utfört ett underbart verk, som hävdat och förhärligat hans namn. Det är ett verk, ett arbete med att vittna, som skakar hela världen och som får människor i alla nationer att ge akt på och betänka Guds underbara verk. ”’Och jag skall försätta alla nationer i gungning, och alla nationers önskvärda ting skola komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet’, har härskarornas Jehova sagt.” (Hagg. 2:8, NW) När de ödmjuka på jorden får höra budskapet om Guds rike, ”skakas” de loss från Satans till förintelse dömda värld och är glada över att få njuta av den samstämdhet som präglar Jehovas tillbedjans hus. De tjänar nu Gud dag och natt i hans tempel och har i utsikt att bli himmelrikets jordiska undersåtar och att få leva för evigt i endräkt och frid. — Jes. 2:2—4; Upp. 7:15—17.

16, 17. a) Vilken skönhet tillför ”nationerna” Jehovas hus? b) Vad måste de vara noggranna med att frigöra sig ifrån? c) Hur visar de att de betänker sin ställning?

¹⁶ Dessa människor, som är önskvärda i Jehovas ögon, befinner sig nu tillsammans med Jobklassen i en organisationsanordning som präglas av jämvikt och samstämdhet i likhet med alla andra delar av Jehovas universella skaparverk. Tilldragande variation, som orsakas av att de tillhör så många olika nationer, utgör ett vackert drag som de för med sig in i den nya världens samhälle. Men de är också noggranna med att rena sig själva, göra sig fria från de skadliga vanor, seder och bruk som de lagt sig till med bland nationerna. Likt de smorda kristna inser de att ”det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda avgudadyrkan, som icke påläggas några lagliga band”. — 1 Petr. 4:3, NW.

¹⁷ De inför Jehova önskvärda ur nationerna skyr varje form av avgudadyrkan, vare sig det är fråga om tillbedjan inom familjen eller i samhället, förgudning av mänskliga diktatorer och överdriven patriotism eller det gäller att upphöja en förment fredsmäklande organisation sådan som FN. De lägger bort den snikna, trätgiriga anda som kännetecknar Satans värld och odlar andens frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) Eftersom de fröjdar sig över kunskapen om Jehova, strävar de efter att allt mer och mer bli fyllda av hans upplysande, energigivande ande, samma ande som åstadkommer och vidmakthåller den förunderliga samstämdheten och endräkten, som kan iakttas i fråga om allt som han har skapat. De visar att de betänker sitt privilegium att komma till den store förenaren, Jehova, och överlämna sig åt honom. — Apg. 10:34, 35.

Tänk på Gud — överlämna dig åt honom!

18, 19. a) Hur bör man betrakta överlämnandet? b) Vad är förunderligt, när det gäller Jehovas sätt att styra universum? c) I vilket avseende har människorna de största privilegierna i jämförelse med hela den materiella skapelsen?

¹⁸ Överlämnandet — vilket privilegium är det inte! Det är ett steg som måste tas frivilligt, och man måste drivas till att ta det av ett hjärta fullt av kärlek och av uppskattning av Jehova och all hans godhet. (Ps. 34:9) Tänk på hur Jehova styr universum, i vilket vi bor. De olika föremålen i den oändliga rymden rör sig i fullkomlig ordning och samstämdhet i överensstämmelse med de lagar som Jehova fastställde för dem vid den tid då de skapades. På samma sätt reglerar Guds lagar årstiderna och livets rytm på vår jord. Inom djurvärlden lägger vi dessutom märke till den av Gud givna förmåga som benämns instinkt och som gör det möjligt för de förnuftslösa djuren att på ett märkligt sätt sörja för att kunna leva sin livslängd ut. — Ps. 145:16; 147:9.

¹⁹ Människan är emellertid en säregen skapelse i hela det materiella universum. Människan allena är danad till Guds avbild och att vara honom lik. (1 Mos. 1:26) Människan allena har förmåga att reflektera och dra slutsatser, och hon kan tillägna sig exakt kunskap om Jehova och om hans under. Människan allena kan överlämna sig åt Jehova genom Kristus och härigenom komma i åtnjutande av den jämvikt, samstämdhet och endräkt som utmärker Jehovas organisation. Genom att bevara denna jämvikt kan hon vandra på den väg som för till evigt liv och glädje. — Ords. 20:7; 28:26.

20. a) Hur betraktar den förståndige överlämnandet? b) Hur belönar Jehova dem som överlämnar sig åt honom? c) I vilket avseende bör vi följa Jesus tätt i spåren?

²⁰ Att överlämna sig åt Gud och bevara sin plats i Jehovas nya världs samhälle är av yttersta vikt för varje människa som lever på jorden i denna tid, ja, det är en sak som gäller liv eller död. De människor är förståndiga som lystrar till det inspirerade rådet: ”Du måste välja livet, för att du må förbliva vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom — ty han är ditt liv och dina dagars längd.” (5 Mos. 30:19, 20, NW) Om vi visar kärlek till Jehova genom att överlämna oss åt honom och lyda honom, kommer han i sin tur att visa sin stora kärlek till oss. I kärlek skall han leda oss, på samma sätt som han styr sitt oändliga universum genom kärlek. För Guds egen Son, Jesus, var det en lust att överlämna sig åt Jehova och troget göra hans gudomliga vilja. Han är vårt ”föredöme”, och vi bör ”följa honom tätt i spåren”. — Ps. 40:8—10; 1 Petr. 2:21, NW.

Lyd Guds föreskrifter

21. a) Vilken inställning bör vi ha till tuktan? b) Hur kan den kristne undvika fallgropar och bevara sin andliga spänst?

²¹ På samma sätt som en gudfruktig far fostrar och tuktar sina söner, tuktar och formar den himmelske Fadern, Jehova, dem som tjänar honom och överlämnar sig åt honom. (Hebr. 12:5—11) Tag tacksamt emot hans fostran. ”Lyssna, o söner, till en faders tuktan och giv akt, så att ni må lära känna förstånd. Ty god undervisning är vad jag förvisso skall giva eder. Lämna icke min lag.” (Ords. 4:1, 2, NW) Till denna goda undervisning hör Jehovas ords rätta principer. Genom att lyda dessa föreskrifter kan de kristna i våra dagar undvika fallgroparna i den här världen, som saknar jämvikt, och slå vakt om sin moraliska ostrafflighet för att vinna liv i Guds nya värld. ”Huru kan en yngling hålla sin vandel ren? Därigenom att han håller ditt ord.” (Ps. 119:9, Åk) Att man studerar bibelns principer, ideligen repeterar och offentligt kungör sin tro vid församlingens möten är av största betydelse, om man skall kunna bevara sin andliga spänst. — Hebr. 2:1—4; 10:23—25.

22, 23. a) Vilken oförtruten möda krävs det? Varför? b) Hur bör vi betrakta profetiorna, och vad kan man säga om deras tillförlitlighet?

²² Petrus påpekar att vi måste ägna ”oförtruten möda” åt att utveckla gudaktiga egenskaper, så att vi kan bära frukt ”i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus”. (2 Petr. 1:5—8, NW) ”Fördenskull”, tillägger han, ”kommer jag alltid att vara benägen att påminna eder om dessa ting, fastän ni känna dem och äro väl befästa i den sanning som är närvarande i eder.” (2 Petr. 1:12, NW) Till denna exakta kunskap hör inte endast rätta principer och rätta läror utan också kunskap om profetiornas mäktiga ord. Vid Jesu förklaring på berget fick Petrus en levande förhandssyn av den strålande härlighet som kännetecknar Herren Jesus Kristus på hans närvaros och makts dag i Guds rike. (Matt. 17:1—9) Han kunde fördenskull med starkaste övertygelse säga: ”Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark.” — 2 Petr. 1:19.

²³ Liksom Guds mångomfattande synliga skaparverk präglas av ordning och skönhet, så sker uppenbarandet av innebörden i Jehovas profetiska ord på ett ordningsfullt och harmoniskt sätt och blir till uppbyggelse för den som studerar detta ord. ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” (Pred. 3:1) Uppfyllelsen av bibelns profetior ger övertygande bevis för detta. Många hundra år i förväg och med den yttersta noggrannhet förutsade Daniels profetia att Messias’, Kristi, första ankomst skulle ske år 29 e. Kr. och att hans andra ankomst i himmelsk härlighet skulle ske år 1914 e. Kr., och dessutom angavs i denna profetia många andra tidsuppgifter, som hade med dessa båda viktiga händelser att göra. — Daniel, kapitel 4, 9, 11 och 12.

24, 25. a) Vilken kraftfull profetia uttalade Jesus, och vilken verkan bör uppfyllelsen av den ha på oss? b) Vad bör vi dessutom ge akt på, med tanke på den tid vi lever i?

²⁴ Enastående i sitt slag är också Kristi egen profetia om det ”tecken” som skulle utmärka att han var närvarande i Rikets makt och att tiden för världens ände var inne. Vilken storslagen uppfyllelse har inte utsagorna i bibelkapitlen Matteus 24 och 25, Markus 13 och Lukas 21 fått nu på 1900-talet! I denna ”smarta” rymdålder blir våndan över nationerna allt intensivare, ”medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. Men de som förstår profetian lyfter upp sina huvuden i tillitsfullt hopp om befrielse. (Luk. 21:25—28) Jehovas underbara verk, som innebär hävdande och förhärligande och frälsning är nära!

²⁵ När vi ger akt på det profetiska ordet, måste vi också ständigt tänka på vårt eget handlingssätt, så att vi bevarar vår ostrafflighet inför Jehova. Sedan Jesus beskrivit ett stort antal drag i det ”tecken”, som utmärker änden för denna Satans värld, tillägger han denna varning: ”Men giv akt på eder själva, så att edra hjärtan aldrig bliva nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över eder som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bo på hela jordens yta. Håll eder därför vakna och bed hela tiden, för att ni må lyckas undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och behålla eder ställning inför Människosonen.” (Luk. 21:34—36, NW) Nu är den tid inne framför alla andra tider, då man måste vara vaken!

26. Hur kan vi följa det exempel som Jehovas väktare ger oss i att ge akt?

²⁶ Bevara din plats i den nya världens samhälle då dagen för Guds strid — Harmageddon — närmar sig! Tag väl i akt alla tillfällen till studium, tjänst för Gud och gemenskap med Guds folk. Var fast och orubblig. Följ uppmärksamt den ledning som ges av Jehovas vittnens trogna väktarklass på jorden i denna tid, då den frimodigt förkunnar vad den ser i uppfyllelse av Jehovas profetiska ord: ”Och han gav noga akt med mycken uppmärksamhet. Och han begynte ropa såsom ett lejon: ’På vakttornet, o Jehova, står jag beständigt om dagen, och på min vaktpost befinner jag mig alla nätter.’” Jehova belönar sin vakne väktare med en förhandssyn av striden och den verkan den skall få på Satans babyloniska värld: ”Och han började tala och säga: ’Det har fallit! Babylon har fallit, och alla de snidade belätena av dess gudar har han slagit till jorden!’” — Jes. 21:7—9, NW.

27. Vilket imponerande verk skall snart utföras, och hur bör de handla, som vill bevara sin ostrafflighet?

²⁷ Tag inte fel på detta! Det mest storslagna, det mest imponerande av alla Jehovas underbara verk kommer den nu levande människogenerationen snart att få erfara. Nu, innan Jehova släpper lös förintelsestormen, riktar han sig till dem som bevarar sin ostrafflighet i Guds nya världs samhälle: ”Omgjorda nu såsom en man dina länder.” Håll i med att vittna utan fruktan till ära för Jehovas namn! När Harmageddon bryter ut, kommer Gud själv att dundra ”underbart ... med sin röst, stora ting gör han utöver vad vi förstå”. Hans himmelska härsmakt skall gå till aktion och träffa sitt mål med större exakthet än några raketvapen människan känner. Vem kan veta vilka kosmiska eller andra krafter som Jehova skall ta i bruk för att tillintetgöra de onda? ”Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem — de förråd, som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?” (Job 37:5; 38:1, 3, 22, 23) Må vi alla bevara vår plats såsom överlämnade Guds tjänare i Jehovas nya världs samhälle ända fram till Harmageddon och igenom denna underbara stridens tid! — 1 Kor. 16:13; Ps. 46:2, 3.

28. a) Vad visas i bild genom att Gud belönade Job? b) Vad sjunger nu de som lovprisar Jehova, i det de betänker hans under?

²⁸ Liksom Job fick rik belöning, därför att han betänkte Guds under och i all synnerhet gav akt på Elihus budskap om Jehovas hävdande och rättfärdigande, har Jehovas vittnens andliga kvarleva i denna tid fått erfara en enastående välgång. De har blivit välsignade med en stor skara ”barn”, som förväntar att få leva för evigt här på jorden och som är mycket sköna i sin världsomfattande tjänst för Gud. (Job 42:12—15) Alla lovsjunger Jehova i samstämd endräkt och fröjdas tillsammans över utsikten att få överleva in i hans nya värld. Lyckliga sjunger de: ”Stor är HERREN [Jehova] och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig. Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar. Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.” (Ps. 145:3—5) Samfällt bevarar de sin ostrafflighet under det att de betänker Guds underfulla verk.