Om Gud har en organisation — vilken är det i så fall?
1. Vilken inställning har somliga i denna tid till uttrycket ”Guds organisation”? Varför det?
DET underliga är att så många i denna verkligt intelligenta tidsålder har börjat tvivla på att Gud över huvud taget har en organisation. Somliga tvekar, ja, fruktar för att använda uttrycket ”Guds organisation”, därför att de lagt märke till att deras översättning av bibeln inte använder ordet ”organisation” i samband med Gud, ja, att detta ord inte alls finns i deras bibel.
2. a) Kan man av vad som sägs i Romarna 13:1, 2 dra den slutsatsen att kristenhetens regeringar utgör Guds synliga organisation? b) Vilka frågor kan man ställa när det gäller Jehovas vittnen som sedan år 1922 har varit organiserade på ett sådant sätt att de kan fullgöra vad som sägs i Matteus 24:14?
2 Säkerligen kommer ingen förnuftig människa att påstå att de högt organiserade regeringarna i vår tid, däribland de som upprättats inom kristenheten, utgör Guds organisation eller ens ingår som en del i den. Ingen skulle kunna framföra bevis för det ens med hjälp av aposteln Paulus’ ord i Romarna 13:1, 2: ”Ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet, som finnes, är förordnad av Gud. Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vad Gud har förordnat.” (1917) Samtidigt, i synnerhet sedan år 1922, har Jehovas vittnen varit effektivt organiserade för att på så sätt kunna uppfylla profetian i Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Var kan man med tanke på detta därför placera dem i förhållande till Gud, härskarornas Jehova? Utgör de enbart en människogjord organisation som Gud kan använda, om han nu väljer att göra det, eller utgör de den synliga delen av Guds organisation? Låt fakta få tala!
3, 4. a) Hur ter sig det budskap som kristenheten förkunnat under århundradenas lopp i jämförelse med det ”evangelium” som Jehovas vittnen förkunnat sedan år 1914? b) Endast på vilket sätt skulle detta ha kunnat bli utfört under förföljelse och motstånd, och vad visar Uppenbarelseboken 14:6, 7?
3 Låt den som av hjärtat är ärlig få jämföra det slags predikande av evangeliet om Riket som kristenhetens olika religiösa system utfört under århundradenas lopp med det slags predikande som Jehovas vittnen utfört sedan första världskriget slutade år 1918. De är av två skilda slag. Det som Jehovas vittnen förkunnat har verkligen varit ett ”evangelium” eller ”goda nyheter”, eftersom de förkunnat att Guds himmelska rike upprättades vid slutet av hedningarnas tider år 1914, då Guds Son, Jesus Kristus, insattes på tronen. (Luk. 21:24) Att det världsvida vittnesbördet har kunnat avges i den utsträckning som skett trots den internationella förföljelse och det motstånd som det rönt beror helt på att Guds ande, som kan övervinna alla hinder, stått bakom detta verk. Det har inte utförts med hjälp av människans ande och inte heller med Satans, djävulens, ande. Det har skett med hjälp av Guds heliga änglar, som Uppenbarelseboken 14:6, 7 visar:
4 ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimlen, och han hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja tillbed honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.’”
5. a) Vilken organisatör bör vi nu frukta i denna avgörandets tid? b) På vilket himmelskt möte kom fiendeorganisatören in och störde, enligt Job, kapitel 1 och 2?
5 Den vi bör frukta nu i denna tid för individuellt beslut är således Skaparen, den universelle Organisatören. I Jobs bok får vi en liten inblick i hans himmelska familj av änglasöner. Organisatören av denna världens tingens ordning sedan syndafloden i Noas dagar, Satan, djävulen, var en gång medlem av denna familj. I Job 1:6, 7 målas han ut som ett störande element i familjens angelägenheter, för vi läser där: ”Men nu hände sig en dag, att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN [Jehova], och Åklagaren [Satan] kom också med bland dem. Då frågade HERREN Åklagaren: ’Varifrån kommer du?’ Åklagaren svarade HERREN och sade: ’Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.’” I Job 2:1, 2 utmålas en liknande bild av ett senare möte med den sanne Gudens söner i de osynliga himlarna.
6. a) Vad vittnar ett sådant möte med den sanne Gudens himmelska söner om, ett möte där Jehova Gud presiderade? b) Hur blev dessa ”Guds söner” uppmuntrade av det föredöme Job var för dem?
6 Vad vittnar dessa två sammankomster eller möten med Jehova Guds söner om, och vad skulle man rätteligen kunna kalla denna sammanslutning av dessa som ingår i denna familj? Vilket lämpligt eller vilka lämpliga ord dyker nu upp i sinnet? Vi överlåter åt läsaren att själv säga detta eller dessa ord. Dessa möten var formella sådana, och den sanne Guden var med rätta den som presiderade vid dem. Att Satan fick tillträde till dessa möten innebar inte att han fortfarande kunde betraktas som en av ”Guds söner” och att han fortfarande ingick i Guds himmelska familj. Själva hans namn ”Satan” visar att han inte kunde vara en del av den, för namnet betyder ”motståndare”. Han hade därför inget gott uppsåt, när han rörde sig här på jorden som en andevarelse, osynlig för människor. Han stod emot varje människa som försökte bevara sin ostrafflighet inför den sanne Guden. Med Guds tillåtelse gjorde han den rättfärdige, gudfruktige mannen Job i Us’ land till offer för sina angrepp. Men han misslyckades i sitt fega, usla försök att bringa Jehova Gud, universums Suverän, i vanära inför såväl människor på jorden som änglar i himmelen. Jobs trogna exempel visade sig vara till stor uppmuntran för Jehovas himmelska familj av änglasöner.
7. Ut ur vilken familj blev Adam och Eva fördrivna på grund av sin olydnad, och hur många skapelser ur den andliga världen fick utgöra vaktstyrkan?
7 Satan kan ha trott att han skulle gå ut som segrare på samma sätt som han gjorde i fallet med den första människan på jorden, Adam, Guds son. Mot slutet av den sjätte skapelsedagen, då det ännu inte fanns någon människa eller mänsklig varelse på jorden, sade Gud: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” Gud använde inte här det redaktionella ”vi” som om han talade till sig själv. Han talade till åtminstone ännu en person, en person som han ville engagera i skaparverket. (1 Mos. 1:26) Ingen som är öppen och fördomsfri kommer att kunna förneka att detta krävde himmelskt samarbete. Tyvärr ställde sig de första mänskliga skapelserna, Adam och Eva, på den osynlige andevarelsens sida, hans som låg bakom den synliga ormen och som påstod att Gud var en lögnare. Deras olydnad mot Gud medförde att de förvisades ur Guds universella familj av söner och döttrar, och de blev därför också utdrivna ur Edens lustgård. Därefter satte Gud ”öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd” som fanns inne i lustgården. (1 Mos. 3:24) Där fanns åtminstone två keruber, och de var medlemmar av Guds himmelska familj och hade också myndighet att materialisera sig för att på så sätt kunna träda fram inför människorna.
8. Blev det med andra ord redan då bekräftat att det fanns andra i Guds familj, och vad visar Job 38:6, 7 om detta?
8 Det blir sålunda bekräftat att det redan då, under de första människornas tillvaro, fanns andra som tillhörde Guds himmelska familj. Det var därför Jehova Gud, när han ställde frågor angående jordens grundläggning, kunde säga följande: ”Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det, som lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?” — Job 38:6, 7.
9. Vilka klasser av himmelska skapelser omnämns i Psaltaren, i Jesaja 6:2 och i Daniels profetia?
9 Psalm 80:1 och 99:1 säger att Jehova ”tronar på keruberna”. Denna beskrivning lånades troligen från den heliga förbundsarken som stod i det allraheligaste i templet i Jerusalem. Ovanpå arken fanns två gyllene keruber med vingar som sträckte sig ut mot varandra, och rakt ovanför syntes det så kallade schekinaljuset som representerade Jehova Guds närvaro i hans tempel. I en mirakulös syn av det inre i templet såg profeten Jesaja Jehova sitta på sin tron betjänad av sådana andliga varelser som kallas serafer. (Jes., kap. 6) Förutom serafer och keruber finns det änglar i största allmänhet, sådana som omtalas i den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken. En himmelsk skapelse som vi inte får glömma är den som heter Mikael. Han sägs vara ”en av de förnämsta furstarna” och ”eder furste”, det vill säga Daniels folks furste. (Dan. 10:13, 21; 12:1) I Judas, vers 9, kallas han mycket lämpligt ”ärkeängeln Mikael”.
10. Varför måste ordning upprätthållas vid domstolsförhandlingarna med tanke på den syn som beskrivs i Daniel 7:1—10?
10 Profeten Daniel sade med avseende på en syn som präglades av en särskild himmelsk storslagenhet: ”Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal [den gamle av dagar, Åkeson] satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.” (Dan. 7:9, 10) Vid denna gudomliga domstol måste det råda ordning, i synnerhet med tanke på att det är 10.000 x 10.000 som betjänar Domaren.
11. Vad sägs det, som är i samklang med det vi hittills dryftat, i Psalm 103:19—21, och vad kallas Jehova från och med 1 Samuelsboken 1:3?
11 I samklang med detta sägs det i Psalm 103:19—21: HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt. Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning. Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.” Från och med 1 Samuelsboken 1:3 kallas universums Suverän mycket lämpligt ”HERREN Sebaot” eller ”härskarornas Jehova” (NW). — Jak. 5:4.
12. Fakta visar att det finns sådana som har särskilda titlar eller benämningar, ja, att det finns ”härskaror” som tjänar Gud i himmelen. Vad visar detta faktum att det existerar i himmelen?
12 Alla de skriftställen som vi nu hänvisat till visar att Gud betjänas av en ärkeängel, furstar, keruber, serafer, änglar och härskaror i himmelen. Alla dessa klasser av varelser handlar i full överensstämmelse med Jehova Guds vilja, i fullständig underdånighet under den gamle av dagar. Vad säger därför detta faktum oss nu? Det säger oss att det krävs att alla dessa som står till Guds tjänst i himmelen är organiserade. Det kräver en organisation för alla dessa himmelska tjänare. Det innebär att Gud har en organisation — histadrutʹ eller organʹosis som det heter på hebreiska respektive grekiska.
”KVINNAN” I HIMMELEN
13. a) Hur påverkades Guds organisation, när Adam och Eva syndade? b) Vad sade sedan Gud till ormen, som det verkade, något som den emellertid inte förstod?
13 När Adam och Eva syndade mot Gud, påverkade det hans universella organisation, av vilken de utgjorde den jordiska synliga delen. De upphörde att vara medlemmar av Guds familj, för vilken han är den himmelske Fadern, Skaparen. De gick över och ställde sig på den osynliga, andliga skapelsens sida, hans som låg bakom den ljugande ormen. Helt visst förstod inte den bokstavliga ormen vad Gud menade, när han som det verkade talade till den och sade: ”Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” — 1 Mos. 3:14, 15.
14. Varför kan det inte vara fråga om en bokstavlig tillämpning av det som Gud sade till ormen, och vad slags orm och kvinna måste det vara fråga om?
14 Om man skulle ta dessa ord bokstavligt, vad skulle de då innebära? De skulle innebära att det skulle råda ett dödligt hat mellan den bokstavliga ormen och den bokstavliga kvinnan. De skulle också innebära att Evas säd eller avkomlingar skulle vara i ständig fiendskap till den ormens avkomlingar och att denna orm måste vara vid liv ända till dess kvinnan Evas säd anlände. Därefter skulle denna ”säd” bli stungen i den bokstavliga hälen av ormen, och den sårade ”säden” skulle i sin tur krossa ormens huvud och tydligtvis också döda den. Hur stor tröst eller hur stor nytta skulle hela mänskligheten ha av detta? Det finns verkligen ingen vettig mening i en sådan bokstavlig tolkning. Den leder bara till så många problem och frågetecken att vilken som helst mentalt balanserad person som studerar bibeln är tvungen att erkänna att Guds ord i 1 Moseboken 3:14, 15 måste ha en symbolisk innebörd. Därför måste ormen som gav Eva den snärjande frågan symbolisera någonting större, och ”kvinnan” som omnämndes i förbindelse med denna måste också vara symbolisk.
15. Varför behöver vi inte gissa oss till vem eller vad ormen är en symbol av, och hur gammal är den nu som ”den ursprunglige ormen”?
15 Måste vi nu gissa oss till vem eller vad denna orm symboliserar? Nej! Bibeln själv talar om det för oss. I Uppenbarelseboken 12:9 omtalas denna mystiska orm som ”den store draken”, ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan”. Han var ursprungligen den symboliske ormen, och år 96 v.t., då aposteln Johannes skrev Uppenbarelseboken, var Satan, djävulen, som symbolisk orm mer än 4.100 år gammal. Nu, när synen i Uppenbarelseboken håller på att uppfyllas, är denne ”ursprunglige orm” omkring 6.000 år gammal, vilket innebär att han levt betydligt längre än någon bokstavlig orm någonsin gjort. I Johannes 8:44 sägs det att ”han är en lögnare och [lögnens] fader”.
16. a) Enligt Uppenbarelseboken, kapitel 12, uppstår en konfrontation mellan två huvudpersoner. Vilka? Och vad lyckas ändå framfödas på ett lyckosamt sätt? b) Var och varför är den symboliska modern tvungen att äta andlig mat och samtidigt få beskydd?
16 Eftersom Eva, för vilken Satan, djävulen, ljög genom ormen, inte var den ”kvinna” som omtalas i 1 Moseboken 3:15, kan man fråga sig: Vem är då denna kvinna? Återigen hjälper Uppenbarelseboken oss att få en rätt förståelse. Kapitel 12 beskriver en konfrontation mellan Satan, djävulen, och en ”kvinna” som från huvud till fot är iklädd ljuset av solen, månen och stjärnorna (12 av dem). Vårt sunda förnuft säger oss att det måste vara fråga om en symbolisk ”kvinna” i himmelen, för ingen av de himmelska änglarna omtalas som en kvinna. Hon är havande, och likt en glupsk drake väntar Satan, djävulen, på att få äta upp det barn hon skall föda. Men barnets himmelske Fader vakar över händelsen och hindrar Satan, så att detta nyfödda gossebarn blir ”bortryckt till Gud och till hans tron” och så att det därifrån kan ”vara herde över alla nationerna med järnstav”. (Upp. 12:1—5) Denna kungliga födelse gör inte slut på Satans fiendskap mot denna symboliska ”kvinna”, för hon behöver få andlig mat och Guds beskydd mot Satan. Ett krig i himmelen bryter därefter ut.
17. Blev ”den ursprunglige ormens” huvud krossat som ett resultat av kriget i himmelen, och hur påverkades människorna på jorden och på havet av följderna av det kriget?
17 Ärkeängeln Mikael leder ”härskarornas Jehovas” stridskrafter. Mikael strider med hjälp av dessa härskaror av änglar till stöd för det på tronen insatta barnet som nyss framfötts av ”kvinnan”. Det är nu dags för Satan, ”den ursprunglige ormen”, att få ett slag i huvudet, och han och hans demonänglar förlorar striden. De blir utslängda från himmelen och slungas ner till vår jord. Men Satan får därmed inte sitt huvud krossat, för han är fortfarande i högsta grad vid liv. Det är då inte underligt att följande rop ljuder från himmelen: ”Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Upp. 12:7—12.
18. Vad gav Mikaels och hans härskarors seger en försäkran om när det gäller ”riket, som tillhör vår Gud”, och vilka kunde av denna anledning känna sig glada?
18 Eftersom ärkeängeln Mikael och hans änglar vinner seger och det kungliga ”barnet” inte avsätts från sin himmelska tron vid sidan av Gud, är följande kungörelse från himmelen helt korrekt: ”Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet, eftersom våra bröders anklagare har slungats ner, han som anklagar dem dag och natt inför vår Gud! ... Gläd er fördenskull, ni himlar.”
19. Vad är ”kvinnan”, som är mor till det lilla gossebarnet, en bild av, och varför förhåller det sig så?
19 Gossebarnet som omnämns i Uppenbarelseboken 12:5 är uppenbarligen symboliskt. Allt som sägs i förbindelse med det visar att det inte kan vara en bild av en enskild person, utan att det är en bild av Guds rike under hans Son, Jesus Kristus, som har myndigheten att vara herde över alla nationerna med järnstav i syfte att slå dem i bitar i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon, i det krig som ännu hör framtiden till. (Upp. 16:14—16) Eftersom ”barnet” inte är en enskild individ, så är inte heller dess moder, ”kvinnan” i himmelen, det. Eftersom denna symboliska ”kvinna” blev havande genom Gud, som är hennes man, måste hon vara en bild av Guds andliga organisation. Från denna organisation kommer alla de som tillhör detta himmelska rike — inte enbart den förhärligade Jesus Kristus, som tydligtvis agerar i rollen som ärkeängeln Mikael, utan också hans andliga ”bröder”, som också är de ”bröder” som ingår i Guds andliga organisation. — Upp. 12:10, 11.
20. Hur visar Uppenbarelseboken 12:17 om det på jorden ännu finns kvar några ”bröder” som ingår i Guds andliga organisation?
20 Det finns ännu en kvarleva av dessa andliga ”bröder” kvar här på vår av ve präglade jord. För det sägs vidare i Uppenbarelseboken 12:17: ”Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.” De har, som en del av Guds ”kvinnas” säd, hoppet om att få ingå i Riket.