Varför bibeln är särskilt praktisk för vår tid
1. Varför stämplar många motståndare den varning som nu förkunnas, att vi lever i de yttersta dagarna, såsom opraktisk?
NÄR MAN nämner Harmageddon och att vi lever i de yttersta dagarna av den nuvarande tingens ordning, är det många som upphäver sin röst för att göra narr av det och säga, att den mest opraktiska och verklighetsfrämmande delen av hela bibeln är den, som vill låta oss tro att Gud skall utkämpa en strid vid Harmageddon för att förgöra de onda och införa ett fullkomligt rike, som skall förvandla jorden till ett alltomfattande paradis. Högeligen opraktiskt och oförnuftigt, säger de, är det budskap som kungöres, att vi lever i de yttersta dagarna. Så fortsätter de och framhåller, att samma påstående gjordes på deras tid och på deras farfars tid. Det kan vara sant. Vi vet att många falska varningar har framburits. Alldeles som det i våra dagar finns många präster och predikanter som tolkar Skriften fel och gör den löjlig och meningslös, så har det i gångna släktled funnits några som inte förstod bibelns profetior om de yttersta dagarna och därför frambar förtidiga varningar. Enbart det förhållandet, att det gång efter annan har slagits falskt alarm i flydda tider, bevisar inte att den varningssignal som Jehovas vittnen nu låter ljuda är falsk. Det är oförnuftigt att döma en sak, innan man har hört den. — Ords. 18:13.
2. Vad är ”striden vid Harmageddon”, och varför måste människorna underrättas om att den kommer?
2. Skriften visar, att Kristus Jesus inte kommer i en för människor synlig gestalt av kött och blod vid tiden för sin andra närvaro. (Joh. 14:19; 1 Kor. 15:45) Hans rike är i himmelen. Han är insatt på tronen där. Men han vänder sin uppmärksamhet till jorden för att låta en varning frambäras före Harmageddonslaget, Guds, den Allsmäktiges, strid, vari de onda skall bli utplånade från jordens yta lika grundligt som de blev i Noas dagar. Striden vid Harmageddon är ingen kamp mellan nationer, utan är Jehovas strid, som utkämpas genom Kristus och hans änglar, mot Satan och hans demoner och deras synliga representanter på jorden. (Upp. 16:14—16; 19:11—21; 20:1—3) Varning frambäres i förväg, så att ärliga människor som älskar rättfärdighet, som är villiga att bruka sin tankeförmåga, som inte är bländade av den nuvarande civilisationens prål och glitter, skall kunna urskilja att Harmageddonstriden närmar sig och vidtaga de nödvändiga åtgärderna för att få överleva.
3. Vid yilken tid liknas striden vid Harmageddon, och vilka skriftställen visar att det är lämpligt att göra det?
3. I Skriften omtalas denna strid vid Harmageddon symboliskt såsom en vintertid. När Kristus Jesus talade om den såsom den största vedermöda som någonsin skulle komma över jorden, liknade han den vid en sträng vinter. (Matt. 24:20, 21) Psalmisten kännetecknar den som en tid då de vintriga elementen skulle brukas till att utföra Jehovas vilja i fråga om förstöring: ”Prisa den Evige från jorden, ni djupa oceaner och ni störtregn, blixt och hagel och snö och is, stormar som utföra hans vilja.” (Ps. 148:7, 8, Mo) Som en bekräftelse på detta läser vi: ”Han bjuder snön falla på jorden, också de häftiga regnen, som hålla människorna inomhus — för att låta alla dödliga känna hans makt; vilddjuren draga sig tillbaka till sina kulor och hålla sig dolda inne i sina lyor. Stormar blåsa från söder, och köld kommer från norr; isen bildas, när han andas, och gör det vida vattnet hårt; han lastar ett tungt moln med hagel, och från molnen sprider sig hans blixt, i det den rusar hit och rusar dit och vänder sig så som han styr den och gör vadhelst han bjuder den över hela hans värld. Har du någonsin trätt in i snöns förrådshus? Har du sett haglets arsenaler — de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens odh drabbningens dag?” (Job 37:6—12; 38:22; Mo; 38:23) Dessa vintriga element kommer att brukas av Jehova i Harmageddonslaget till att fullgöra hans vilja genom att bringa tillintetgörelse över en ond värld.
Varnande tecken på att vintern nalkas
4. Vilka företeelser varskor om att vintern nalkas, och hur reagerar de vilt levande djuren för detta i och för självbevarelse?
4. Lade ni märke till vad som sades i det här anförda citatet, att under denna tid av vintrig vrede drar sig vilddjuren tillbaka till sina kulor och håller sig dolda i sina lyor? På detta sätt går många av jordens vilda djur varje år igenom vinterns hårda tid. Betänk också, att synliga tecken ger till känna att den bokstavliga vintern nalkas. Sommarens blå himmel förbytes i senhöstens kulna grå. Temperaturen sjunker, vinden kastar om från sunnan till nordan och för med sig en kyla, som tränger genom märg och ben, och yrande snöbyar. Trädens sav drar sig ner under jorden, livets ström saktar sitt lopp, löven faller, dagarna blir mycket korta. Vi når fram till den tid i almanackan, som visar att det är vinterns årstid. Genom sin instinkt uppfattar djuren innebörden i dessa förändringar. Fåglar församlar sig i flockar för att flyga söderut. En del land- och vattendjur och vissa insekter flyttar också. Andra insekter samlar förråd av föda, som till exempel biet, som lagrar honung i kupor under sommarens gynnsamma tid och drar sig tillbaka till dessa skyddade platser, där det finns fullt upp med föda, för att leva där över vintern. Många andra djur gör förberedelser, när de ser tecknet på vinterns annalkande, inte genom att flytta eller genom att lagra föda i bon, utan genom att ändra sina matvanor för att lagra fett i sina egna kroppar och genom att frambringa en tätare päls för att utestänga den kommande kölden.
5. Vad har Jehova försett dem med till vägledning? Vilken underlåtenhet från deras sida skulle vara i högsta grad opraktisk?
5. Det skulle inte vara så särdeles praktiskt, om dessa djur vägrade att utföra sin del i förberedelsen för den flyttning, den vistelse i avskildhet eller den vinterdvala, som är nödvändig för att de skall kunna överleva vinterns svåra köldförhållanden. Att lämna tecknet på annalkande vinter utan avseende skulle betyda döden. Dessa djur har inte något sådant förnuft, att de kan förstå tecknet på att vintern närmar sig, men Jehova har försett dem med instinkt, som driver den till att göra förberedelser för att bevara sig själva. Det skulle vara i högsta grad opraktiskt, ja, rent självmord, om de inte fäste något avseende vid eller underläte att lyda de instinktiva maningarna till att vidtaga de olika förberedelser som är utmärkande för varje särskild art.
6. Vilken egenskap har Gud givit människan i stället för instinkt? Hur bör hon bruka den, efter vad som framgår av det vi här avhandlar?
6. Människan kan förstå vädrets tecken, kan konsultera sin almanacka och se, att enligt årstidernas växlingar vintern är i antågande. Hon kan se, hur himmelens anlete förvandlas, löven faller, dagarna blir kortare, temperaturen sjunker, vinden kastar om och hur det flyger snö i luften, hon ser flyttfåglarna fara sin kos och djuren äta sig feta för vinterdvalan. Tack vare sitt förnuft är hon i stånd till att inse, att vintern står för dörren. Tack vare sitt förnuft behöver människan inte förlita sig på någon instinkt, och hon äger heller ingen sådan instinkt, som kan vägleda henne. Jesus talade om människans förmåga att tyda vädrets tecken på himmelen och tillade sedan som en förebråelse, att många människor inte kunde tyda tidernas tecken, tecknet på hans närvaro och världens ände. Genom sitt förnuft är människan medveten om den bokstavliga vinterns annalkande. Genom samma förnuft borde hon vara i stånd att lägga märke till att den vinter nalkas, som heter striden vid Harmageddon. (Matt. 16:1—4) Det är sörjt för ett precis lika säkert tecken på att den kommer, ett tecken som är synligt för människan och som man kan komma till klarhet om genom ett förnuftigt resonemang och inte behöver förnimma genom någon instinkt eller intuition eller aning. Vad är då detta tecken, som gives oss?
7. Vilka händelser sade Jesus skulle vara en del av tecknet på denna tingens ordnings slut?
7. Jesu lärjungar gjorde samma fråga: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på fullständigandet av tingens ordning?” Till svar sade Jesus, att nation skulle resa sig mot nation och rike mot rike i världskrig och att det i det krigets spår skulle följa farsoter och livsmedelsbrist och jordbävningar på många platser. Hans efterföljare skulle bli hatade av alla nationer och förföljda, och några skulle bli dödade, och till och med bland hans efterföljare skulle många komma på fall, och dessa skulle hata och förråda dem som stod fasta. Trots motståndet skulle dessa trogna härda ut intill änden och predika de goda nyheterna om det upprättade riket för hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, innan slutet i striden vid Harmageddon skulle komma. Under dessa händelser skulle det komma ”vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. De oroliga människohaven skulle fräsande och skummande störta emot varandra, och i ett fåfängt bemödande att stilla det stormiga tumultet skulle människor upprätta internationella styrelseorganisationer och skulle upphöja dem till den heliga plats som är reserverad åt Kristi rike, i det de skulle påstå att dessa politiska surrogat skulle införa den fred och välgång som bibeln förutsäger skall komma endast genom Riket. När vi ser att det förhåller sig på detta sätt, sade Jesus, är det hög tid att fly till den tillflyktsort som Jehova har berett. — Matteus 24; Markus 13; Lukas 21; NW.
8. Vad sker med avseende på människorna i allmänhet, bespottarna, de ultrarika?
8. Krisus tillkännagav också, att predikandet av evangelium om Riket skulle skilja människorna på jorden från varandra och dela upp dem så som en herde gör med fåren och getterna, i det att de som liknar får tar ståndpunkt för Riket och vinner evigt liv och de getlika, som sätter sig på tvären, drives bort i tillintetgörelse i striden vid Harmageddon. (Matt. 25:31—46) Andra profetior visar andra delar av tecknet på att Harmageddonslaget är nära. Petrus talade om bespottarna som skulle vandra efter sina egna lustar och hånle åt varningen och fråga: ”Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortgår ju allt precis som från skapelsens början.” (2 Petr. 3:3, 4, NW) Jakob förutsade att det skulle finnas ultrarika, vilka skulle lägga sin rikedom på hög för de yttersta dagarna, att de girigt skulle undanhålla arbetarna deras lön, men att intet av detta skulle vara dem till nytta i de dagar då hans vrede kommer till utbrott i striden vid Harmageddon. (Jak. 5:1—6) Vi låter 2 Timoteus 3:1—5, 12, 13 (NW) fylla ut bilden av förhållandena i de yttersta dagarna:
9. Vilken allmän beskrivning av förhållandena bland människorna ges i 2 Timoteus 3:1—5, 12, 13?
9. ”Vet detta, att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstariga, uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande, de skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft; och från dessa bör du vända dig bort. Ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda. Å andra sidan komma onda människor och bedragare att bliva allt värre, vilseleda andra och själva bliva vilseledda.”
10. Kan man nu iakttaga verkliga händelser och förhållanden, som utgör uppfyllelsen av dessa profetior? Vad kan denna generation förvänta att få se?
10. Bibelns profetior visar, att under denna tid av exempellöst ve och elände, då predikoarbetet pågår och människorna skiljes från varandra, skulle Kristus regera mitt ibland sina fiender, och vid detta tidsskedes kulmen skulle striden vid Harmageddon bryta ut. (Ps. 110:1, 2; Upp. 11:15—18, NW) Vidare sade Jesus till slut om hela denna serie av synliga händelser: ”Lär eder nu av fikonträdet såsom en liknelse denna sak: Så snart dess späda kvist blir mjuk och dess löv spricka ut, veta ni att sommaren är nära. Likaså må ni också, när ni se alla dessa ting, veta att han står för dörren. Jag säger eder i sanning, att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar.” (Matt. 24:32—34, NW) Har inte vårt släktled alltsedan 1914 sett världskrig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar, och sett hur Jehovas vittnen har blivit förföljda och mördade, och hur deras predikande av de goda nyheterna om att Kristus är insatt på tronen i konungslig makt i himlarna likväl har pågått världen runt? Ser vi inte också, hur ångest hemsöker nationerna och hur människorna blir vanmäktiga av fruktan med anledning av vad de ser existera och inträffa, det alltmer förvärrade tillståndet av brottslighet bland både vuxna och ungdomar, de millioner människor som älskar nöjen mer än de älskar Gud, men som ikläder sig en skrymtaktig form av gudaktighet, och slutligen först ett Nationernas förbund och nu ett Förenta nationerna, som strävar efter att styra världen och som religiösa och politiska ledare i världen har prisat som det enda fredshoppet och som det ”politiska uttrycket för Guds rike på jorden”? Därtill kommer att dessa ting började ske just i rätt tid, ty alldeles som vår almanacka talar om när vintern är att vänta, så har bibelns kronologi talat om för oss, att dessa händelser skulle börja inträffa år 1914 e. Kr. Vakttornet har gång på gång framhållit detta årtal med bevis för att det är angivet i Skriften. Första gången detta skedde var år 1880, trettiofyra år i förväg. Följaktligen är det vårt släktled eller vår generation som skall se både början och slutet på dessa ting, striden vid Harmageddon inbegripen.
Det sammansatta tecknet
11. Vilken väsentlig sak får inte förbises? Hur belyses den genom förhållandet med bokstavliga vintrar?
11. Och här är en sak som vi inte får förbise. Alla dessa händelser tillsammantagna eller förenade utgör tecknet. Var och en av dem är inte något tecken i sig själv. Den är endast en del av det sammansatta tecknet. Det är samma förhållande som med bokstavliga vintrar. Enbart den omständigheten att dagarna blir kortare bevisar inte att vintern är nära förestående. Dagarna blir kortare redan i juli. Ensamt fallande löv bevisar ingenting. Somliga träd fäller löv året runt, och andra kan mista sina blad på grund av sjukdom eller torka. Också sommarhimlen kan bli grå för en tid och för årstiden ovanliga stormar blåsa upp, och kortare perioder av kyla kan komma tidigt på hösten, men ingen av dessa omständigheter, tagen för sig, är något bevis för vinterns ankomst. Men när alla de här nämnda förhållandena föreligger i förening, då anger de tillsammans med säkerhet att vintern nalkas.
12. Vad var orsaken till att falska varningar angående de yttersta dagarna frambars i våra föräldrars eller farföräldrars tid?
12. Så är det med de yttersta dagarnas händelser. När dessa händelser framhålles såsom tydande på de yttersta dagarna, säger många människor att sådana saker också hände i forna tider, historien upprepar sig, våra fäder sade att dessa ting skedde på deras tid och det sades till dem, att de yttersta dagarna var över dem. Men vi vet nu att de inte levde i de yttersta dagarna. Saken är den, att människorna feltolkade händelserna. De insåg inte, att det inte var nog med att se ett eller två eller ett halvt dussin av dessa ting, utan att de allesammans måste komma till synes. Tecknet är inte krig eller hungersnöd eller farsoter eller jordbävningar eller förföljelser eller predikande av evangelium eller tillstånd av fruktan och rådlöshet och brottslighet. Ingen av dessa händelser eller omständigheter ensam för sig betecknar att vi är i de yttersta dagarna. Men när ALLA dessa tilldragelser och företeelser inträffar eller inträder under en enda generation, i den förutsagda ordningsföljden, utan att någon enda fattas, då är det så, att ALLA DESSA TING TILLSAMMANS UTGÖR TECKNET.
13. Vad är absolut nödvändigt för oss, när vi ser det sammansatta tecknet?
13. När vi ser detta sammansatta tecken, är det tid att rätta sig efter Jesu maning att fly till Guds organisation för att finna säkerhet under striden vid Harmageddon. Dröjsmål skulle vara ödesdigert för oss, och därför sade Jesus med Harmageddonslagets vintertid i tankarna: ”Fortsätt med att bedja, att eder flykt icke må försiggå på vintern eller på sabbatsdagen, ty då skall det bliva stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera.” (Matt. 24:20, 21, NW) Det är för kallt att fly i den vinterns tid och för sent att arbeta på sin frälsning under den sabbatsperioden. Vid det tillfället är det Jehova som skall arbeta genom Kristus i Harmageddonslaget för att hävda och rättfärdiga sitt namn. Om vi skall kunna utföra det nödvändiga arbetet och företaga den nödvändiga flykten som en förberedelse till att få överleva striden vid Harmageddon, måste vi urskilja tecknet nu, fatta och förstå det nu, taga reda på Jehovas fordringar med avseende på oss nu och vidtaga de livsviktiga försiktighetsmåtten nu genom att nu genast lyda hans råd om hur vi skall handla för att kunna rida ut Harmageddonslagets storm.
14. Hur praktiskt skulle det vara för oss att nu ignorera det sammansatta tecknet?
14. Hur praktiskt skulle det vara för fåglarna att vägra att flyga söderut vid vinterns annalkande? Precis lika praktiskt som det skulle vara för oss att ignorera tecknet på Harmageddonstridens närhet. Hur praktiskt skulle det vara för bina att vägra att lagra honung i sina kupor till näring under vintern? Hur praktiskt skulle det murmeldjur vara, som ignorerade vinterns annalkande och vägrade att rätta sig efter sin instinkts krav på förberedelse? Eller hur praktisk vore den björn, som vägrade att ändra sina matvanor för att göda sig och göra sin päls tjockare och därigenom kunna överleva en lång vintersömn? Intet av dessa tillvägagångssätt skulle vara det ringaste praktiskt, utan så opraktiskt, att döden skulle följa. Om vi nu skulle ignorera det sammansatta tecknet på att Harmageddonslaget närmar sig, skulle det vara precis lika ödesdigert för oss, som det skulle vara för svalan att vägra att flyga söderut eller murmeldjuret att lägga sig i sin håla eller biet att samla föda för vintern. Det skulle gå oss så som det säges i Jeremia 8:20: ”Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del.”
15. Varför skulle det vara ödesdigert att fördröja flykten till Guds organisation till dess Harmageddonslaget har börjat?
15. Nu är det den gynnsamma skördetiden och sommartiden, då vi studerar Guds ord, predikar evangelium, varnar andra, frambringar rättfärdighetens frukter och samlar skatter i himmelen som kommer att försäkra oss om Guds beskydd under striden vid Harmageddon. Vi får kanske lov att ändra på våra vanor i fråga om att äta nu och övergå till god andlig föda, för att vi skall bli uppbyggda och stärkta i kristligt arbete. Nu, innan striden vid Harmageddon börjar, är den därför lägliga tiden. När vinterns förstöringsverk sätter i gång, kommer den gynnsamma tiden för arbete att vara förbi, skörden är slut, sommaren är till ända, och många kommer att få se, att de inte är frälsta. Liksom fågeln, biet, björnen, om de skulle vänta på den första snöstormen för att bli övertygade om vinterns ankomst, kommer dessa senfärdiga personer att bli överrumplade och sopas bort i tillintetgörelse. När vintern börjar, är det för sent för djuren att bereda sig för att kunna överleva. Så blir det också för människor som väntar på Harmageddonslagets utbrott för att börja fly.
I högsta grad praktisk nu, före striden vid Harmageddon
16. Varför är bibeln alltså praktisk, i all synnerhet nu?
16. Då striden vid Harmageddon är bestämd att utkämpas under denna generations tid, kan vi förstå varför bibeln är särskilt praktisk för våra dagar. Inte endast håller den stånd mot de hänsynslösa beskyllningar som utslungas mot den av naturvetenskapsmän och ateister; inte endast bevisar den Gud vara sannfärdig och människor lögnare, som vill få den att te sig löjlig och meningslös; inte endast skulle tillämpningen av dess rättfärdiga principer eliminera det mesta av de svårigheter och trångmål som hemsöker denna världen i socialt och ekonomiskt och politiskt och militärt avseende; inte endast skulle dess föreskrifter, om de efterlevdes i vardagens mänskliga förhållanden, avlägsna den nervösa spänningen människor emellan och sätta ett angenämt kamratskap i dess ställe; inte endast av alla dessa överväldigande orsaker är bibeln så praktisk för oss nu — utan i första hand är den det därför att den kommer att kartlägga eller utpeka vår kurs genom Harmageddonvinterns farliga storm och leda oss in genom portarna till en ny värld, som är mera vederkvickande och varaktig än någon bokstavlig vår någonsin kan vara. — Jes. 2:2—4; 11:6—9; Upp. 21:1, 4.
17. Vilken scen kommer de överlevande från Harmageddonstriden att få betrakta? Vilken blindhet vill vi undvika att drabbas av?
17. Om vi antar och följer bibeln som vår praktiska vägvisare nu, kommer vi efter striden vid Harmageddon att blicka ut över den förstöring som har åstadkommits av Jehova Guds lössläppta vrede. Vi kommer att få se hur denna så kallade ”motoriserade civilisation” ligger i grus och spillror, denna kultur, som var alltför stolt och inbilsk och spetsfundig för att anpassa sig efter vad den betraktade som åsikter och tänkesätt från kamelkaravanernas tid. Som gödsel på marken skall då de människors obegravna kroppar ligga, vilka inte har velat fråga efter Gud. Strödda över jorden, utan att någon håller dödsklagan över dem, säger Jeremia. (25:33) Där kommer då att ligga liken av dessa praktiska människor, denna världens kallt beräknande realister, de skarpsinniga personer som menade att bibeln var ovetenskaplig, de gudlösa som höll den för motsägande, de religiösa filosoferna som betraktade den som en legendsamling, de trångbröstade fanatikerna som gjorde Guds ord löjligt och meningslöst och massorna av blinda som följde dessa blinda ledare och som ansåg bibeln opraktisk för livet i den gamla världens atomålder. Alla är förblindade av Satan, djävulen, som själv är den store blinde ledaren för denna nuvarande onda sakernas ordning. (Matt. 15:14; 23:16—26; 2 Kor. 4:4) Vi önskar inte skörda frukterna av en sådan blindhet. Vi önskar inte vara lika blinda som dessa människor, så att vitt blir svart och svart blir vitt, och vad som är praktiskt ter sig opraktiskt och det som är opraktiskt ser praktiskt ut. Låt denna gamla värld håna oss och kalla oss dåraktiga och mindre vetande. Det kommer inte som någon överraskning, ty också detta har blivit förutsagt:
18. Hur värdesätter Guds ord världslig vishet och gudomlig vishet, de världsligt visa och Jehovas vittnen?
18. ”Talet om tortyrpålen är dårskap för dem som förgås, men för oss som bliva frälsta är det Guds kraft. Ty det är skrivet: ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas förnuft åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har icke Gud gjort denna världens vishet dåraktig? Ty då ju, i Guds vishet, världen genom sin vishet icke lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro. Ty både begära judarna tecken och söka grekerna vishet; men vi predika Kristus fastnaglad vid pålen, för judarna en orsak till fall, men för nationerna dårskap; för dem emellertid, som äro kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Ty det dåraktiga från Gud är visare än människor och det svaga från Gud är starkare än människor. Ty ni se hur han har kallat eder, bröder, att icke många i köttslig måtto visa blevo kallade, icke många mäktiga, icke många ädla; utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle komma de visa människorna på skam, och Gud utvalde det svaga i världen, för att han skulle komma det starka på skam; och Gud utvalde det oädla i världen och det ringaktade, det som icke är, för att han skulle göra till intet det som är, på det att intet kött må skryta inför Gud . .. Om någon bland eder menar att han är vis i denna tingens ordning, må han då bliva en dåre, för att han må bliva vis. Ty denna världens vishet är dårskap för Gud; ty det är skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen förslagenhet.’ Och återigen: ’Jehova vet, att de visas resonemang äro gagnlösa.’ Må därför ingen skryta med människor.” — 1 Kor. 1:18—29; 3:18—21; NW.
19. Vad bör vi nu inrikta oss på, och till vilken slutsats kommer vi beträffande bibelns värde för vår tid?
19. Det finns vishet i Guds ord för dem som är visa nog att fråga efter den, fastän de när de gör det kommer att te sig som dårar i denna gamla världs ögon. Vidare kan man nu urskilja det omisskännliga tecknet på att vi lever i de yttersta dagarna och att Harmageddons förintande vintertid närmar sig. Att detta är som dårskap för denna världen och förefaller den opraktiskt är intet skäl för oss att betrakta det så och vara så opraktiska, att vi dör tillsammans med världen. Låt inte din bibel ligga och samla damm. Studera den. Tillägna dig dess vishet. Inse, hur praktisk den är. Gör dig till ett med dess principer, lyd dess befallningar och kom i åtnjutande av det gudomliga beskydd som den utlovar åt dem som är lydiga. Du har då hopp om att överleva Harmageddonvintern, som kommer att överrumpla det stora flertalet av människorna och förinta dem i dödens isande grepp. Ignorera inte tecknet på att Harmageddonslaget nalkas, såsom ju inte heller djuren ignorerar vinterns ankomst. Alldeles såsom de rättar sig efter den instinktiva driften till att göra förberedelse, som Gud har inplantat i dem, så bör du handla efter ditt av Gud givna förnuft, när du ser dig omkring och varseblir det sammansatta tecknet till slutet på denna nuvarande onda tingens ordning, och bereda dig för att gå igenom det i överensstämmelse med Jehovas föranstaltning. Träd in till evigt liv i en ny värld, som är fri från synd och lidande, sorg och död. Detta är det enda praktiska handlingssättet nu, mitt i denna döende gamla värld. Och eftersom bibeln är den enda bok som klart utpekar denna kurs för oss, så är bibeln den verkligt praktiska boken, i all synnerhet med avseende på vår tid.
(The Watchtower, 1 juni 1951)