Människor lär av det som Gud har skapat
NÄR atomubåten Nautilus obehindrat gled fram i de arktiska farvattnen på sin historiska färd under polarisen, vägleddes den av ljud; den hade ju ingen sikt. Ett ekolodsystem höll besättningen underrättad om hinder i fartygets väg och gjorde det möjligt för ubåten att färdas fram ”blind” utan fara för att kollidera. Genom att fastställa hur lång tid det tog för ekot av de ljud, som båten sände ut, att återvända till båten höll man sig genom detta ljudsignalsystem underrättad om avståndet till eventuella hinder. Avståndsbedömning med hjälp av eko är en förunderlig upptäckt, men idén har inte sprungit fram i människors elektrotekniska experimentkammare.
Långt innan människor kom på idén att med hjälp av ljudet fastställa läget för föremål under vattnet, s. k. ekolodning, utnyttjade en del varelser som Gud har skapat effektivt denna metod i detta syfte. Tumlaren till exempel är expert på att med ”ekolodning” upptäcka föremål. Vetenskapliga experiment har visat att tumlare med förbundna ögon kunnat simma runt rör och käppar, som man har fört fram och tillbaka i vattnet, utan att vidröra dessa. Om man placerar en glasvägg i vattnet mellan tumlaren och den mat man ger den, kan den med hjälp av något ljudsignalsystem upptäcka att glasväggen finns där. Om man slår ett slag på vattenytan med flata handen, kan en tumlare, som befinner sig på 20 à 25 meters avstånd, simma till platsen i fråga utan att missa mer än några centimeter. Dess förmåga att uppfatta ljud är så välutvecklad och så säker, att den överträffar alla ekolodapparater som människor har gjort. Vetenskapsmännen håller på att försöka komma underfund med hur tumlaren bär sig åt.
Man studerar också fladdermöss, eftersom dessa djur har en förmåga att bedöma avstånd med hjälp av ekot, som gör att människors sinnrikaste apparater förefaller ytterligt klumpiga. Härom har tidskriften Scientific American sagt: ”I dessa dagar, då man vinner sådana triumfer på teknologiens område, är det nyttigt att vi då och då påminner oss om att levande mekanismer ofta är vida överlägsna konstgjorda efterbildningar i fråga om verkningsfullheten. Fladdermössens ekolodsystem utgör det allra bästa exemplet på att det förhåller sig så. Gram för gram och watt för watt är det milliarder gånger verkningsfullare och känsligare än de radar- och ljudsignalsystem som människor har konstruerat.” Ett slags fladdermöss väcker stor förvåning hos oss människor genom att kunna göra något som vi människor inte kan — de kan från luften med hjälp av ljudsignaler upptäcka fisk som simmar i vattnet.
En fladdermus kan flyga i ett mörkt rum, där man spänt upp ståltråd eller hängt upp käppar, utan att stöta emot dessa hinder. Tack vare sin förmåga att med hjälp av ekot bedöma avstånd kan den upptäcka och med förunderlig säkerhet fånga en liten insekt som flyger omkring i mörkret. Trots kraftiga störningsljud kan den uppfatta sina egna ekosignaler, fastän dessa signaler kanske är 2.000 gånger svagare än störningsljuden. Denna förmåga slår vetenskapsmännen med häpnad. De vet inte det minsta om hur fladdermusen kan göra detta, och de skulle gärna vilja känna till hemligheten. Scientific American skrev vidare: Fladdermössen ”har lyckats med att skilja sina egna signaler från andra ljud med hjälp av ett hörselsystem som bara väger bråkdelen av ett gram, medan vi litar till datamaskiner, som förefaller oändligt klumpiga vid en jämförelse”. Lägg också märke till vad tidskriften National Geographic har framhållit: ”Stora öron uppfångar det återvändande ekot, och en hjärna, som bara väger några gram, sammanställer ljudintrycken och dirigerar jägaren med avseende på hastighet och riktning. ... Den kan höra ekot från en ’målyta’ så ringa som en myggas, känna igen det på bråkdelen av en sekund och slå ned på bytet — ett naturens konststycke som människan, med allt sitt elektrotekniska kunnande, alltjämt måste storligen beundra.”
I sina ansträngningar att konstruera lämpliga skrov till ubåtar har människan studerat tumlare och valar. Hon vill veta hur tumlaren kan simma fram genom vattnet med stor hastighet nästan helt utan något energiförbrukande vattenplask. Ingenjörerna är böjda för att tro att hemligheten ligger i tumlarens hud, som består av två olika lager. De är i färd med att pröva sin teori genom experiment med gummiöverdrag på ubåtsskroven. Genom att tillämpa den insikt de vinner, när de studerar tumlare, hoppas de lyckas lika bra som de gjorde då de ändrade formen på ubåtsskroven, så att de kom att likna en val. Den första atomubåt som konstruerats efter dessa nya riktlinjer är den amerikanska ubåten Skipjack. Resultatet har blivit större manöverduglighet och större hastighet.
När det gäller flygkonsten, har fåglarna varit människorna till hjälp i att lösa många problem i samband med flygning enligt systemet ”tyngre än luften”. ”Flygkonstruktörer betraktar helt naturligt fåglarna”, heter det i The Encyclopedia Americana, ”för att få idéer till konstgjord flygning. De har i särskild grad ägnat uppmärksamhet åt fiskmåsens svävningsförmåga och flykt för att få grepp om principerna för navigering i luften.” Det tog lång tid för människor att av fåglarna lära sig flygningens hemlighet, och likväl känner fåglarna inte aerodynamikens och aeronautikens lagar. Han som gav deras vingar en högst fullkomlig mekanisk utformning för flykt gav dem också instinktiv kunskap om flygning och om navigering i luften.
Dessa exempel är endast några få av dem som man skulle kunna anföra såsom bevis för att människor lär genom att studera det som Gud har skapat. Hos levande skapelsers kroppar finner människan vist och förståndigt utformade detaljer, som gör det möjligt för olika slags livsformer att göra verkningsfullt bruk av fysiska lagar. Eftersom människan lär genom att studera dessa skapelser, säger de henne på sätt och vis att de är en oändligt vis Skapares verk. ”Fråga djuren, de skola lära dig, och himmelens fåglar skola säga dig det; eller tala till jorden, hon skall lära dig, och fiskarna i havet skola förkunna dig det. Vem skulle icke förstå av allt detta, att Jehovás hand har gjort detta?” — Job 12:7—9, Åk.
Skapade varelser med hög intelligens lär inte av dem som är begåvade med låg intelligens, utan det är den ringare som lär av den större. Att människan, när hon gör sina uppfinningar, kan tillämpa den insikt hon får då hon studerar stumma djur vittnar om att hon lär av de verk som en varelse med överlägsen intelligens har frambragt. Hennes uppfinningar kan förses med påskriften ”Tillverkat av människor”, men alla de ting i naturen, som lär och undervisar henne, kan med rätta bära påskriften ”Tillverkat av Gud”.