Den trofaste Skaparen

”En Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning.” — 2 Mos. 34:6, NW.

 1, 2. Nämn några av de nutida uppfattningarna om ”Gud”.

ÖNSKAN att tillbedja och dyrka någon eller något är naturlig för alla människor. Men det finns många olika uppfattningar om ”Gud”. Några säger: Jag begriper mig inte på det där med ”Gud”, och de gör inte några ansträngningar för att kunna begripa. Andra säger: Det finns ingen Gud. Men sådana människor dyrkar sig själva, idrottsidoler, filmstjärnor och dylikt. Så finns det andra, vilkas uppfattning om ”Gud” hör samman med en mystisk treenighet, ett med gloria försett helgon eller en Buddhabild eller också med något dyrbart religiöst tempel. En del gudar är till synes helt oskyldiga ”gudar”, som anses föra lycka med sig. Åter andra är, enligt vad man påstår, i relikskrin förvarade krigares själar eller förfäders andar, vilka man tror återvänder på vissa högtidsdagar för att ta emot frikostiga offer av mat och dryck, som de efterlevande släktingarna frambär.

² Nu på 1900-talet finns det en ofantlig mängd nya gudar eller gamla gudar med nya namn. En grupp om tjugofem katolska och protestantiska teologer i Amerika har nyligen namngivit en del av dessa, nämligen ”fysisk kraft och tillfredsställelse”, ”ekonomisk trygghet”, ”prestige”, ”sexualitet”, ”vetenskap”, ”social ställning”, ”atomkraft”, ”libido” och ”krig”.a Också ryssarna har sina gudar, sådana som Marx, den ensamme Lenin och ”fästenas gud”. — Dan. 11:38.

 3. Vilken klar och tydlig utsaga om den trofaste Skaparen finner vi i bibeln?

³ Vilken glädje är det inte — med tanke på den stora förvirring som råder i världen beträffande begreppet ”Gud” — att läsa den klara och tydliga utsagan i bibeln om den trofaste Guden och Skaparen, som är ”överflödande i kärleksfull godhet och sanning”! Det är han som ger uttryck åt lojal kärlek gentemot människan, som han har skapat, i det att han leder henne på rättfärdighetens vägar och undervisar henne om sanningen beträffande hans eviga uppsåt och avsikter. Han är inte bara hela människosläktets sanne Gud och Skapare, utan han är också en pålitlig vän till människor som utövar tro. (1 Mos. 5:22—24; 6:9; Jak. 2:23) De som blir denne kärleksrike Guds vänner fröjdas över att lyssna till hans namn och att kallas med hans namn, ty detta namn innebär allt som är värt att omhulda i fråga om kärleksfull godhet, trofasthet och sanning.

 4, 5. a) Vilken kungörelse beträffande sitt namn har Skaparen själv gjort? b) Vilken djup innebörd har hans namn för dem som han hjälper och bistår?

⁴ Vem skulle kunna vara mera kompetent att kungöra Guds, Skaparens, härliga namn än den trofaste Skaparen själv? Och detta har han gjort! Lyssna här till hans egna ord till profeten Mose: ”Och Jehova passerade förbi inför hans ansikte och kungjorde: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning.’” (2 Mos. 34:6, NW) Vilket eftertryck lägger han inte här vid att han har ett namn! Det är ett namn som identifierar honom såsom den som har ett uppsåt, som fullbordar sin vilja med stor framgång. Jehova! Jehova! Det är namnet över alla andra namn — oföränderligt, evigt, ett uttryck för den trofaste Skaparens egen härliga personlighet. — Jes. 55:8—11.

⁵ I den nya världen, som Jehova har för avsikt att skapa, skall hans oförlikneliga namn bli upphöjt över allt som finns i himmelen. Jorden också skall bli en helgedom till lov och pris för honom. Då kommer hans härliga löfte att bli uppfyllt: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon.” (Upp. 21:3, 4) Detta lyckliga förhållande mellan Gud och människan kommer att vara så intimt och så överflödande i utsökt kärleksfull godhet, att livet i den nya världen kommer att vara fyllt till brädden av fröjd och glädje. (Jes. 65:17, 18) I sanning en trofast vän och Skapare! En Gud, barmhärtig och nåderik, som höjer sig högt över alla dem som inte är några gudar i denna fördärvade värld, i det att han bär ett säreget, ojämförligt, härligt namn — JEHOVA! — Ps. 115:1–4; Jes. 37:18—20.

Härligheten hos hans skapade verk

 6. a) Vad bör Jehovas i trofasthet frambragta skaparverk inspirera oss till? b) Hur blir Skaparen lovprisad i himmelen?

⁶ Hur har inte Jehovas trofasthet kommit till uttryck i hans skapade verk! Inspirerar inte detta oss till trofasthet och till trohet i fråga om att studera hans ord och göra hans gudomliga vilja? (Ps. 19:2, 15) Sedan urminnes tid har himmelens härskaror lovprisat Jehova för hans i trohet frambragta skapelse. (Job 38:4—7) Ända fram till våra dagar har denna lojala organisation av levande skapelser hemburit ”ära och pris och tacksägelse åt honom som sitter på tronen, honom som lever alltid och evinnerligen”. De som har blivit friköpta från jorden till att ärva himmelriket tillsammans med Kristus Jesus, Guds Son, stämmer in i denna lovsång: ”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att mottaga härligheten och äran och makten, emedan du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blevo skapade.” — Upp. 4:9—11, NW.

 7. Hur lägger man märke till att uppsåt och avsikt är något som är förbundet med Jehovas skapande av jorden?

⁷ Det är ett storslaget uppsåt förbundet med alla Jehovas skapade verk. Fastän de jordiska skapade verken är en ringa avspegling av de himmelska härligheterna, har likväl vi här på jorden orsak att förundra oss över de frikostiga föranstaltningar som Gud har gjort för människorna. Han har satt solen, jorden och månen på sina platser, vart och ett av dessa föremål i lämpligt förhållande till de andra, så att jorden kan få värme, ljus och energi, natt och dag, årstider och tidvattensväxlingar. Det råder en förundransvärd jämvikt mellan jordens naturkrafter i överensstämmelse med de riktlinjer som det stora mästersinnet har dragit upp. Ja, i sanning: ”Stora äro HERRENS [Jehovas] verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem. Majestät och härlighet är, vad han gör, och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen. Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse.” — Ps. 111:2—4.

 8. För vilka jordiska föranstaltningar bör människan uppriktigt tacka och lova Skaparen?

⁸ Dessa verk förundrar oss genom den vishet och storslagenhet som uppenbaras i förbindelse med dem. Hur rikt är inte jordens förråd av mineral och olja, och vilket överflöd finns det inte på den viktiga nyttoartikel som kallas vatten! Jehova har också berett luften, som människan skulle andas och som skulle bevaras frisk och ren — en föranstaltning som otacksamma människor har missbrukat i dessa ”yttersta dagar” genom att fylla atmosfären med giftig skorstensrök och radioaktivt utfall. (2 Tim. 3:1, 2) Han har frambragt ett överflöd av olika slags växter, som har fått den förunderliga förmågan att åstadkomma fotosyntes, varvid de fångar solljuset och omvandlar det till energirik föda. Och hur har han inte sörjt för att människans matsedel skulle kunna bli ytterligt rikhaltig till hennes framtida förnöjelse! Dessutom har han skapat den färgrika mångfalden av fiskar, fåglar och landdjur, vilka alla skulle vara till tjänst och glädje för människan. Ja, Guds sätt att bereda jorden och göra allehanda föranstaltningar på den såsom en gåva åt människorna är ett oöverträffat exempel på hans trofasthet och kärleksfulla godhet. Vilken uppriktig beundran och lovprisning bör inte allt detta framkalla hos gudfruktiga människor! — Ps. 37:29; Job 12:7—10.

9, 10. I vilket avseende är människan själv ett mästerverk bland Jehovas skapade verk?

⁹ När Jehova danade människan själv, försåg han henne med sinnesförmögenheter, en kropp, olika organ och en förmåga att arbeta som alltsammans är ett underverk bland underverken i hela den materiella skapelsen. Tänk till exempel på de av Gud givna förmågorna att kunna tala, höra, skriva och läsa. Till och med i sin ofullkomlighet har en Guds människa orsak att utbrista: ”Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.” — Ps. 139:14.

¹⁰ Vilket underbart mästerverk i fråga om konstruktion är inte den upprättstående mänskliga kroppsbyggnaden! Kroppens utformning och jämvikt, dess mekaniska och dess kemiska funktioner och det förunderliga samspelet mellan nerverna, tankarna och sinnena, allt detta saknar sitt motstycke bland människornas vetenskapliga landvinningar. Tänk på de där tio sinnrikt utformade hävstängerna, människans fingrar. Inte ens den skickligaste ingenjör skulle ha kunnat tänka ut eller framställa någonting så vackert och samtidigt ändamålsenligt. Tänk också på att ingenting som människor har frambragt här på jorden, från en liten transistor till en väldig oceanångare, skulle ha kunnat byggas utan ett skickligt bruk av dessa gudagivna fingrar. — Ords. 31:10—13.

11. Hur kommer Skaparens trofasthet till uttryck i fortplantningens under?

¹¹ En annan kärleksfull föranstaltning som den trofaste Skaparen gjorde var att han utrustade människan med förmåga att fortplanta sitt släkte. ”Till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder.’” (1 Mos. 1:27, 28) Finns det någonting så underbart i den materiella skapelsen som detta under, fortplantningen? Det är ingen arkitekt eller konturteckning som avgör vilken form det växande embryot får. När äggcellen väl blivit befruktad, delar den sig och förökar sig av sig själv. Genom häpnadsväckande processer — vilka föreskrivits av en allvis Skapare och förts vidare från den ena människogenerationen till den andra — utvecklas embryot helt i överensstämmelse med det fastställda mönstret och frambringar huvud, kropp, armar och ben. Inget byggnadsmaterial behöver tillföras utifrån för att forma de glittrande ögonen, det starka hjärtat eller det mjuka håret som skall ge skönhet och skydd. Allt utvecklas på ett underbart sätt i det laboratorium som de ständigt sig förökande cellerna utgör. Såsom en fullbordan av den av Gud bestämda processen föds ett litet barn till världen, som har förutsättningar att växa ytterligare till en mans eller kvinnas fulla härlighet. Vi kan verkligen tacka och lova den trofaste Skaparen för hans föranstaltningar, tack vare vilka vi har fått gåvan mänskligt liv. — Ps. 139:15—17; Pred. 11:5.

12. Hur bör människorna ge uttryck åt tacksamhet över Guds föranstaltningar?

¹² Med fullkomlig vishet har Jehova danat jorden för människan och människan för jorden. I stor tacksamhet bör alla människor förkunna: ”Lova HERREN [Jehova], min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor; i majestät och härlighet är du klädd. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla.” Den dödliga människan borde önska att hon kunde bruka hela sin gudagivna kropp, alla förmågor och hela sin livskraft till ära för sin Gud och Skapare. Så här bör hon uttrycka sig: ”Din kärleksfulla godhet, o Jehova, har uppfyllt jorden. Lär mig dina egna stadgar. Alla dina bud äro troheten själv.” — Ps. 104:1, 24; 119:64, 86, NW.

Trohet mot Skaparen

13. Varför kan människan vara tacksam över att hon gjordes till Guds och hans Sons avbild?

¹³ ”Lär mig dina egna stadgar.” Hur lämplig är inte en sådan begäran! Den trofaste Skaparens kärleksfulla godhet bör föranleda det gudagivna människosinnet att framställa just en sådan bön. Vilka förunderliga själsförmögenheter är inte nedlagda i sinnet! Hur tacksamma kan vi inte vara för att ”Gud sade vidare: ’Låt oss göra människan till vår avbild, enligt vår likhet’”! (NW) Alltså nedlade Jehova hos den dödliga människan gudaktigt förstånd och sådana förmågor i sinnet som han och hans älskade, himmelske Son gör bruk av på ett så underbart sätt. Människan danades med förmåga att värdesätta de gudomliga principer som skulle reglera hennes tillvaro. Guds lagar tillkännagavs mycket klart och tydligt för henne. I kärleksfull lydnad kunde människan nu visa tacksamhet för alla Guds frikostiga föranstaltningar i det jordiska paradiset. — 1 Mos. 1:26—31.

14, 15. a) Vari kom Adam till korta, och vad blev följden för hela människosläktet? b) Hur gick Skaparen nu till väga, för att hans vilja med avseende på jorden skulle fullgöras?

¹⁴ Den första människan bevisade sig otrogen och fullgjorde inte detta härliga förtroendeuppdrag, och till följd härav kom döden att härska såsom konung över hela människosläktet. (Rom. 5:12—14) Vilken oerhörd otacksamhet från Adams sida! Men Jehova står för alltid troget fast vid sitt gudomliga uppsåt med vår jord, som han har skapat för att den skall bli ett hela klotet omfattande paradis till hans lov och pris. (Jes. 45:18, 19) Av sin stora kärlek till världen av människor har han sänt sin älskade Son till jorden, för att denne skulle göra den trofaste Skaparens namn känt och skulle bli ett återlösningsoffer för dem som utövar tro på Guds föranstaltning. — Joh. 1:14; 3:16; 17:6.

¹⁵ Denne Son, Jesus Kristus, var trogen i att vittna för Jehova ända till dess han fick lida en grym död på pålen. (Upp. 1:5; 3:14) Fördenskull uppväckte Jehova sin Son och upphöjde honom till sin egen högra sida, som är en symbol av ynnest, i de osynliga himlarna. Sedan 1914 härskar Sonen i Guds rike, ty han har fått myndighet och makt att utföra Skaparens vilja med avseende på vår jord. Han har blivit kallad ”Trofast och sannfärdig”, och i överensstämmelse härmed förbereder han sig nu för att utkämpa det rättfärdiga Harmageddonkriget, på det att himmelen och jorden skall bli befriade från varje återstående spår av ondska. — Upp. 19:11—21.

16. Vilken ny skapelse har Jehova frambragt, och vilka framtidsutsikter har lydiga människor?

¹⁶ Trogen sitt uppsåt har Jehova nu frambragt en ny skapelse: ”Följaktligen, om någon är i förening med Kristus, så är han en ny skapelse; de gamla tingen hava försvunnit, se, nya ting hava blivit till.” (2 Kor. 5:17, NW) De som befinner sig ”i förening med Kristus” är de ”kallade och utvalda och trogna”, som tagits ut bland människorna, och de skall härska som konungar tillsammans med Kristus i hans himmelska rike till välsignelse för nationerna av lydiga människor. Redan har ”en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna”, (NW) församlats från 188 nationer och öar i världshaven, och de håller nu på att förbereda sig för att överleva denna världens ände och vinna evigt liv i Rikets jordiska domän. — Upp. 17:14; 14:3; 7:4, 9—17; Matt. 25:31–34.

17. Vad krävs av alla som skall vinna inträde i Skaparens nya värld, och vilkas exempel bör dessa efterlikna?

¹⁷ Trohet och ostrafflighet krävs av alla som skall vinna inträde i Skaparens nya, rättfärdiga värld. Jehova själv är trofast i allt sitt skapande och all sin verksamhet, och de åt honom överlämnade kristna måste också odla denna egenskap. ”Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar äro rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finnes; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Mos. 32:4, NW) Kristus Jesus är också framträdande genom sin trohet i att fullgöra Guds vilja. Psalm 40:9 har sannerligen blivit uppfylld på honom: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” Också vi kan ha Guds lag skriven i våra hjärtan genom att med en bedjande inställning studera hans ord, genom att ständigt vara tillsammans med hans folk vid möten och andra sammankomster och i tjänsten och genom att lojalt följa den ledning som Jehovas godkända ”trogne och omdömesgille slav”-organisation ger i denna ändens tid. — Matt. 24:14, 45—47, NW.

Trohet mot Guds principer

18. a) Vad beder de som ger sitt stöd åt Rikets intressen? b) Hur visar Jehova att han är trofast i prövningens stund?

¹⁸ På denna onda dag är det vår bön ”att Jehovas ord alltjämt må röra sig framåt med hast och bliva förhärligat”. Om vi alla bevarar vår ostrafflighet i fråga om att ge stöd åt Rikets intressen, då kommer vi helt visst att fortsätta med att ha del i Guds verk, som nu håller på att utvidgas på ett storslaget sätt. Dessutom kommer den trofaste Skaparen att styrka oss, så att vi kan hålla stånd mot Satans värld, som tränger oss. ”Herren är trofast, och han skall göra eder fasta och bevara eder från den onde.” (2 Tess. 3:1—3, NW) I frestelsens och förföljelsens stund kommer vi att finna styrka i de ytterligare löften som han ger: ”Gud är trofast, och han skall icke låta eder bliva frestade utöver vad ni kunna bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (1 Kor. 10:13, NW) ”Må då också de, som lida i överensstämmelse med Guds vilja, hålla i med att anbefalla sina själar åt en trofast Skapare, medan de göra vad gott är.” (1 Petr. 4:19, NW) Lita alltid på att trohet i att understödja Guds verk och hans principer skall ge en rik belöning från Jehova, ”som är trofast”. — Jes. 49:7, Åk.

19. Vilken princip beaktar de sanna kristna med hänsyn till frågan om odelad hängivenhet? Hur gör de det?

¹⁹ Låt oss dröja vid några av dessa principer! En framträdande princip, som tillkännagavs genom Mose och upprepades av Kristus Jesus, när han var här på jorden, är den att ”Jehova, vår Gud, är en Jehova”. (5 Mos. 6:4; Mark. 12:29; NW) Denna grundläggande princip som gäller den sanna gudsdyrkan utesluter alla andra gudar, det må vara Baal, en treenighet av gudar, Allah, Brahma, Buddha eller kommunismens röde gud. I överensstämmelse med denna princip vägrar Jehovas vittnen att kompromissa, till exempel genom att samtycka till en delvis kristen, delvis buddistisk begravning. De vill inte heller kompromissa genom att ta del i en religiös ceremoni i sin hemort till ära för de gudar som dyrkas där i trakten. ”Du skall icke böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” — 2 Mos. 20:5, NW.

20. Varför undviker Jehovas vittnen blandade äktenskap?

²⁰ Det är av hänsyn till denna princip som Jehovas vittnen också vägrar att ingå blandade äktenskap eller att samtycka till att deras söner och döttrar gifter sig med någon som dyrkar en annan gud eller inte dyrkar någon gud alls. Den fara det skulle medföra att slå in på en sådan kurs är lika verklig nu som i det forntida Israels dagar, när Jehova gav sitt folk varning beträffande de omgivande nationerna: ”Och du får icke ingå någon släktskap med dem genom giftermål. Din dotter får du icke giva åt hans son, och hans dotter får du icke taga åt din son. Ty han kommer att vända din son bort från att följa mig, och de komma förvisso att tjäna andra gudar; och Jehovas förbittring skall i sanning flamma mot eder, och han skall förvisso förinta dig med hast.” (5 Mos. 7:3, 4, NW) Denna varning har fått ökad vikt och betydelse när vi nu står inför Harmageddonkriget.

21. Vilka försiktighetsmått bör man vara förståndig nog att vidta för att förhindra ett återvändande till demondyrkan?

²¹ En familj som tidigare omfattat en hednisk religion kanske kommer till kunskap om bibelns sanning och överlämnar sig åt Jehova. Vad bör man då göra med alla demondyrkans tillbehör, med gudabilderna, familjealtarna, förfäderstabletterna? Så länge dessa föremål finns i huset, utgör de en andlig fara. Om familjens överhuvud har fått en rätt uppfattning av de gudomliga principerna, bör han se till att dessa symboler för religiös ondska blir undanskaffade. På så sätt avlägsnas faran för att familjemedlemmarna åter blir besmittade av demondyrkan. Till och med den vise konung Salomo, som en gång satte stort värde på Guds principer, blev förd på avvägar genom avgudabilder som han tillät sina hedniska hustrur att föra med sig in i Israel. — Ps. 106:36; 1 Kon. 11:1—13.

22. Hur visar Jehovas vittnen att de hyser aktning för den princip som framhävs i 2 Korintierna 10:3? Med vilken verkan?

²² En mycket viktig kristen princip framhävs klart och tydligt i 2 Korintierna 10:3 (NW): ”Fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke krig enligt vad vi äro i köttet.” Satans världs söndrade makter kan komma att pressa oss med alla sina nationella maktbefogenheter, men vi bör aldrig låta förmå oss att bryta det kärlekens band som förenar Jehovas vittnen världen utöver. Vi måste troget hålla fast vid principer. Det var en sådan trohet som gjorde Jehovas vittnen under andra världskriget till ett sannskyldigt skådespel av endräkt jorden runt. På så sätt visade de då, och de visar alltjämt, att de är det enda folk på jorden som helt och fullt förstår den gudomliga princip som är förbunden med att ”smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”. (Jes. 2:4) Varken kommunistiskt förtryck eller demokratisk krigshysteri kan rubba dem från deras trohet mot Guds principer.

23. Hur skapas den ”nya personligheten” enligt Guds vilja?

²³ När den enskilde kristne troget söker leva i överensstämmelse med Guds vilja, skall han lyckas ikläda sig den ”nya personligheten”, som aposteln Paulus beskriver: ”Ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Ef. 4:23, 24, NW) Lojalitet gentemot Guds vilja kräver av den kristne att han inte får besmitta sig med Satans döende världs nya lockbeten till dårskap eller senaste huvudlösa påhitt, vilka rider spärr mot den kristna ostraffligheten. — 1 Tim. 4:7—10.

24, 25. a) Hur bör de som hyser aktning för Guds princip och lag ställa sig till den nutida dårskapen att överföra blod? b) Hur kan blodtransfusioner skada den ”nya personligheten”?

²⁴ En sådan dårskap är den nutida blodtransfusionsfloden, som man har givit fritt lopp åt i världen. Denna sak kan förefalla betydelselös för en värld som har utgjutit millioner människors blod i två världskrig. (1 Mos. 9:5, 6) Men den är betydelsefull för lojala kristna, som håller fast vid Guds princip att blodet är helgat åt Jehova. Den trofaste Skaparen och livgivaren säger själv: ”Allt kötts liv är i dess blod.” (3 Mos. 17:14, 1878) Blodet är dyrbart i Guds ögon, och han har i sin vishet stiftat lagar som föreskriver hur man skall förfara med det; och dessa lagar är till människans gagn och nytta. Hans lag, som tillkännagavs för Noa och som är återgiven i 1 Moseboken 9:4, gäller för alla människor såsom avkomlingar av Noa: ”Kött, som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” Denna lag har upprepats såsom en föreskrift för alla sanna kristna i det beslut som den styrande kretsen i den första kristna församlingen fattade: ”Ty den heliga anden och vi själva hava funnit det gott att icke lägga någon ytterligare börda på eder, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhålla eder från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som blivit kvävt och från otukt. Om ni sorgfälligt avhålla eder från dessa ting, skola ni hava framgång. Lev väl!” — Apg. 15:28, 29, NW.

²⁵ Är avgudadyrkan och otukt till skada för den kristna personligheten? Ja, sådana ting är mycket ödesdigra! Och så förhåller det sig också med tillförandet av blod till kroppen, vare sig detta sker genom att man äter blodmat eller genom att man tar emot blodtransfusioner, ty den kristna styrande kretsen har nämnt förtäring av blod bland de andra onda tingen. Och dessutom har den senaste medicinska forskningen mycket realistiskt påvisat att blodtransfusioner kan vara en fara för individens personlighet. Enligt en auktoritet förhåller det sig så här: ”Blodet hos en människa är i verkligheten människan själv. Det innehåller alla de egendomligheter som individen, från vilken det kommer, besitter. Detta inbegriper ärftlig besmittelse, mottaglighet för sjukdom, gifter som beror på den personliga livsföringen, mat- och dryckesvanor.”b Blodöverföringen kan alltså innebära överförandet av fördärvade personliga drag och kännetecken. Hur stor kan inte faran bli, om blodet hämtas från blodbanker som har brottslingar och andra människovrak bland sina blodgivare! I sin vishet och trofasthet har människans Skapare berett ett skydd för denna fara och för andra skadliga följder genom att utfärda sin lag som förbjuder användning av blod. — 3 Mos. 17:11—14.

26. Vilka belöningar väntar dem som är lojala mot den trofaste Skaparens vilja?

²⁶ De som fortsätter att lojalt och troget göra Skaparens vilja skall aldrig sakna hans ynnest och välsignelse. ”Ty Jehova är rättfärdig; han älskar i sanning rättfärdiga gärningar. De rättrådiga äro de som skola skåda hans ansikte.” (Ps. 11:7, NW) De skall verkligen lära känna Jehova såsom ”en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning”. De skall fortsätta med att fröjdas i hans namn och i det beskydd han bereder, när han inom kort skall låta Harmageddons förintelse drabba denna sista generation av dem som hatar honom. Alla de överlevande skall väl veta ”att Jehova, din Gud, är den sanne Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och kärleksfull godhet i deras fall, som älska honom och deras som hålla hans bud intill ett tusen släktled”. På så sätt skall mänsklighetens hela fullhet, intill det symboliska tusende släktledet, vinna belöningen evigt liv på den paradisiska jorden, där man i evighet skall lovprisa den trofaste Skaparen. — 5 Mos. 7:9—11, NW; Ps. 98:1—3.

[Fotnot]