Påminnelser och befallningar från en ny ordnings Gud
”Jag har iakttagit dina befallningar och dina påminnelser, ty alla mina vägar är inför dig.” — PSALM 119:168, NW.
1. På vilka sätt tjänar påminnelser till att göra Jehovas folk lyckligt?
GUDS rättfärdiga nya ordning är nära! Jehovas vittnen, som älskar hans rättfärdiga lag, behöver vid avgörande tidpunkter få påminnelser från hans ord och genom hans organisation. Eftersom de rättar sig efter sådana gudomliga påminnelser, är de lyckliga. Sådana påminnelser får dem att söka efter honom, vilket leder till lycka. Att på svenska återge det hebreiska ordet ‘edhothʹ med ”påminnelser” är mer fullt av kraft och innebörd än att återge det med ”vittnesbörd” (martyriʹa, enligt den grekiska Septuagintaöversättningen). Det anger att Jehova, allteftersom tillfället kräver, påminner oss om vad som är hans lag, hans befallningar, hans förordningar, hans bud och stadgar. Han låter oss således inte glömma dessa fullständigt. Om vi inte blir irriterade över sådana påminnelser, utan iakttar dem, blir vi lyckliga.
2. Varför kunde skribenten av Psalm 119 rikta uppmärksamheten på så många påminnelser?
2 Om psalmisten inte skrev psalmen tidigare än på 400-talet före den vanliga tideräkningen, borde han ha haft tillgång till alla de hebreiska skrifterna från Första Moseboken till Malaki. Den femte boken kallas Deuteronomium (enligt den grekiska Septuagintaöversättningen, som är avbildad här ovan), vilket betyder ”Den andra lagen”. Den här bokens innehåll ansågs tydligen i huvudsak vara en förklaring av lagen (lagförbundet), som Jehova ingick med Israel med profeten Mose som medlare. Deuteronomium eller Femte Moseboken bör således innehålla påminnelser, men alla de övriga bibelböckerna innehåller också Guds påminnelser till oss.
3. a) Vad påminner oss citaten ur de hebreiska skrifterna om? b) Hur kan vår lycka till och med bli större än den som psalmisten kände?
3 De hundratals citaten från de hebreiska skrifterna i de kristna grekiska skrifterna tjänar som påminnelser, inte bara om vad Jehova lärde sitt folk under lagen, utan också om hans storslagna uppsåt angående den kristna församlingen och det återlösta människosläktet. De nutida lärjungarna till Jesus Kristus, den större Mose, har fler påminnelser från Jehova Gud än vad psalmisten hade, och genom att troget ta dem i akt bör de ha större lycka än vad psalmisten hade. När de genom bibelstudium söker efter Jehovas påminnelser, söker de faktiskt efter Jehova med allt sitt hjärta.
4. Vad är — för att likna psalmisten — den rätta inställningen till Guds påminnelser i stället för att bli irriterad på dem?
4 Sådant som ger oss goda råd och hindrar oss från att dela de ondas öde är något som bör uppskattas. Så kände psalmisten det i fråga om Guds påminnelser. (Psalm 119:24, 119, 167, NW) Jehovas vittnen i våra dagar blir inte heller irriterade över att Gud anser det lämpligt att — antingen i deras bibelstudium eller genom sin organisation — påminna dem om sådant som har att göra med hans lag. De väljer lojalt att hålla sig till hans påminnelser. ”Jag har hållit fast vid dina påminnelser. O Jehova, låt mig inte stå med skam.” — Psalm 119:31, NW.
5. a) Vilket syfte tjänar påminnelser från Guds ord och hans organisation? b) Hur kan vi personligen visa lika stor respekt för Jehovas påminnelser som psalmisten gjorde?
5 Gud ger inte sina påminnelser för att få sina vittnen att stå med skam, utan genom dem skyddar han dem mot en skamlig kurs. De vill att deras säte för tillgivenhet skall vara böjt till sådant som skänker eviga välsignelser — därför instämmer de i psalmistens bön: ”Böj mitt hjärta till dina påminnelser och inte till vinning.” (Psalm 119:36, NW) Därför önskar de helt naturligt inte förlora denna egendom av varaktigt gagneliga ting genom att börja ta lättare på sitt bibelstudium eller på att regelbundet församlas till möten tillsammans med Jehovas överlämnade folk. (Psalm 119:111, NW) Det som får dem att följa en sådan kurs är att de älskar sin Gud med hela sin själ. Även om det kan innebära allvarlig tillrättavisning för dem, så gläder sig Jehovas vittnen över att Jehova leder dem på sina påminnelsers väg, för att hindra dem från att fara vilse och bli för evigt förlorade: ”På dina påminnelsers väg har jag jublat, liksom över alla andra värdefulla ting.” — Psalm 119:14, NW.
6. Hur har Jehovas vittnen vinnlagt sig om att vara ärliga mot sig själva inför Gud?
6 Även om Jehovas vittnen har blivit allvarligt kritiserade för att de har begått misstag, och många fördenskull till och med har tagit avstånd från dem, så har de varit ärliga mot sig själva inför Gud. De önskar gå på den väg som hans bok med påminnelser pekar ut för dem. Deras nutida historia visar att de har handlat precis som den forntida psalmisten gjorde: ”Jag har begrundat mina vägar, så att jag må vända mina fötter till dina påminnelser.” (Psalm 119:59, NW) Det är endast genom att göra detta som de kan be Gud bevara dem vid liv för att de, trots sina blodtörstiga fiender, skall kunna fortsätta med det verk han gett dem i uppdrag att utföra. (Psalm 119:88, NW) De erkänner att de är Guds slavar på grund av att de har överlämnat sig åt honom genom Kristus och att de behöver fatta den verkliga innebörden i det han har låtit nedskriva i sitt skrivna ord och säger därför: ”Jag är din tjänare. Ge mig förstånd, så att jag må känna dina påminnelser.” — Psalm 119:125, NW.
7. Vilka orsaker har de till att vara tacksamma? Och vad har de bett?
7 De tycker att det som Gud sedan slutet av första världskriget år 1918 har uppenbarat i sitt ord är underbart, och därför önskar de göra det som detta uppenbarande visar att de bör göra. (Psalm 119:129, NW) Jehova har varit i sin fulla rätt att rikta vår uppmärksamhet på sina påminnelser och lägga dem på oss som bud. Vi är glada över att i bön erkänna detta med psalmistens ord: ”Du har påbjudit dina påminnelser i rättfärdighet och i yttersta trofasthet.” (Psalm 119:138, NW) Tack för en sådan lojal Gud!
8. På vad sätt är evigt liv beroende av att man förstår och iakttar Guds påminnelser?
8 Jehovas vittnen förstår nu väl att detta att de skall vinna evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning är beroende av att de fattar innebörden i det som han måste rikta deras uppmärksamhet på och på att de sedan med sitt förstånd lyder detta. (Psalm 119:144, NW) I en fientlig värld har de måst be den Gud som hör bön att rädda dem ur de mest hotande situationer, och framför allt då i dessa dagar, när alla nationer församlas till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Följande bön är synnerligen passande: ”Jag har anropat dig. O rädda mig! Jag skall iaktta dina påminnelser.” — Psalm 119:146, NW.
9. Vilken försäkran har vi om att vi kommer att få fortsätta att ha tillgång till Guds påminnelser?
9 Trots att Jehova Guds alla skrivna påminnelser grundades för 1.900 år sedan i och med fullbordandet av bibelns 66 böcker, har vi i våra dagar tillgång till dem, och det kommer vi att fortsätta att ha in i en obestämd framtid. Orden i Psalm 119:152 (NW), som riktar sig till Gud, visar sig vara sanna: ”För länge sedan har jag lärt känna några av dina påminnelser, ty till obestämd tid har du grundat dem.” På grund av kunskapen om några av Jehovas påminnelser började tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence att ges ut i juli år 1879. Nu, efter 105 års utgivning, fortsätter denna tidskrift att spridas, och det på 102 språk jorden utöver. Även om Jehovas vittnens fiender kan tillåtas att få tidskriften att upphöra, så kommer de aldrig att kunna få bort den heliga bibeln, som innehåller Jehovas påminnelser, vilka vilar på en evig eller till obestämd tid bestående grund.
Att utföra vår överordnades befallningar
10. Hur framhäver Psalm 119 Guds ”befallningar”?
10 Efter det att psalmisten i sina två första verser applåderat deras lycka som vandrar i Jehovas lag och iakttar hans påminnelser fortsätter han med att säga: ”De har verkligen inte utövat orättfärdighet. På hans vägar har de vandrat. Du själv har med befallning gett dina befallningar, för att de omsorgsfullt skall hållas.” (Psalm 119:3, 4, NW) I den här psalmen använder den som har utarbetat psalmen ordet ”befallningar” 21 gånger och håller dem på så sätt i minnet.
11. a) Varför var psalmisten noga med sitt uppförande, som det framgår av Psalm 119:168? b) Vad ligger det i ordet ”befallningar”?
11 Psalmisten talar om för oss hur han kände det och handlade med avseende på dessa gudomliga ”befallningar”. På så sätt tjänade han som ett pålitligt exempel för oss i våra dagar. Han insåg att hans livskurs iakttogs av Gud och att han måste vara noga med hur han uppförde sig under Jehovas lagförbund. Därför sade han: ”Jag har iakttagit dina befallningar och dina påminnelser, ty alla mina vägar är inför dig.” (Psalm 119:168, NW) Påminnelser stimulerar minnet, men befallningar är direktiv, som utfärdats av en överordnad till en underordnad. De säger vad som skall utföras och hur det på ett plikttroget sätt skall utföras av tjänaren, slaven, den anställde eller soldaten. Det ligger mer kraft i befallningar än i föreskrifter; och det hebreiska ord som har översatts så, nämligen piqqudhimʹ, betyder ”förordnanden; ålägganden”. Verkade dessa gudomliga befallningar betungande eller motbjudande för psalmisten, särskilt då om de skulle föra med sig att han blev falskeligen anklagad eller ställd i en oriktig dager, om han höll dem? Låt oss lyssna på honom: ”O se att jag har älskat dina egna befallningar. O Jehova, bevara mig vid liv efter din kärleksfulla omtanke.” — Psalm 119:159, 169, NW.
12, 13. a) Hur gjorde den norm som psalmisten ställt upp det möjligt för Guds tjänare att uthärda prövningar under och efter första världskriget? b) Vems befallningar lydde kvarlevan, trots att dess medlemmar blev smutskastade med lögn?
12 Vilken fin norm ställer inte psalmisten upp för de sanna kristna, som är anslutna till Jehovas synliga organisation mitt uppe i denna laglösa och kärlekslösa värld! Att leva enligt den har visat sig skänka välsignelse. I den miljö de befinner sig i, som är fylld med fiender till deras Gud, känner de sig precis som psalmisten som en ”fast boende främling”. (Psalm 119:19, 54, NW) Men ändå känner de att ingenting kan mäta sig med Guds förordningar för ett rätt sätt att leva. Under första världskriget åren 1914—1918 kom de undan med knapp nöd. Under de där krigsgalna åren sträckte sig fienden högt upp bland personalen inom Jehovas synliga organisation för att skynda på förintelsen av hans folk. Man gick till och med så långt att man med orätt lät fängsla presidenten och andra män med stort ansvar vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor. Erfarenheten liknade den som Psalm 119:69 (NW) beskriver: ”De förmätna har smutskastat mig med lögn. Vad mig beträffar, kommer jag av allt mitt hjärta att ta dina befallningar i akt.” De måste lyda sin överordnade, den högste Guden, mer än människor här nere på Guds fotpall.
13 Ja, vid höjdpunkten av första världskriget trodde fienderna, som efter vad det verkade hade haft sådan framgång mot dem som höll Guds befallningar, att de stod i begrepp att förgöra hans lydiga överlämnade folk. Hans folk kunde därför säga: ”Inom kort skulle de ha förgjort mig på jorden; men jag själv övergav inte dina befallningar.” (Psalm 119:87, NW) Universums suverän omintetgjorde dessa förmätna fienders fega och ömkliga komplott.
14. I vilken bemärkelse kunde kvarlevan säga det som sägs i Psalm 119:45?
14 När de efter kriget hade blivit befriade, kände de behovet av att söka efter Guds befallningar som aldrig tidigare för att få veta vad han ville att de skulle utföra under denna oväntade fredsperiod. De kunde säga som psalmisten i Psalm 119:45 (NW): ”Och jag skall vandra omkring på rymlig plats, ty jag har sökt, ja, efter dina befallningar.”
Nu och in i framtiden
15. a) Vilken tanke som uttrycks i Psalm 119 har Guds folk gjort till sin egen? b) Vad har de inriktat sig på sedan år 1919?
15 I och med att deras rikesverksamhet utvidgats till jordens yttersta ändar har deras fiender mångdubblats. Men detta skrämmer dem inte till att slå bort Guds föreskrifter ur sina tankar. De fortsätter resolut. (Psalm 119:93, 94, NW) Därför att de inte blivit glömska hörare av Guds ord, hans uttryckliga befallningar inbegripna, utan har blivit sådana som utför hans verk kan de nu utan skryt säga följande och ge äran åt Jehova: ”Med mera förstånd än äldre män uppträder jag, ty jag har tagit dina egna befallningar i akt.” (Psalm 119:100, 104, NW) Från och med efterkrigsåret 1919 har de därför inte befattat sig med nationernas planer och åtgärder. De har ståndaktigt förkunnat Guds rike med Kristus, och inte Nationernas förbund och dess nuvarande efterträdare, Förenta nationerna, som det enda hoppet för mänskligheten. Vilket ”förstånd”!
16. Vad är vi övertygade om, även om man utövar påtryckningar på oss till att göra det som är orätt?
16 När Guds ord säger till oss, som lever i denna Förenta nationernas tidsålder, att vi inte skall älska den här världen och dess ting, så talar det om för oss vad som är Guds befallningar för oss. Vi måste anse, och det gör vi också, att de är rätta; och det är de! Vi intar samma ståndpunkt som psalmisten i Psalm 119:128 (NW): ”Därför har jag ansett alla dina befallningar i fråga om alla ting vara rätta; varje falsk stig har jag hatat.” Världsmänniskor kanske ser ner på oss på grund av vår kompromisslösa hållning, men det som betyder något är vad Gud anser om oss, och därför önskar vi inte tappa bort hans direktiv ur vårt minne. — Psalm 119:141, NW.
17. Vad kommer framtiden att föra med sig, och hur kommer Jehovas tjänare att få beskydd, när motståndare omringar dem?
17 Trots att det nu i över 60 år har pågått ett allt intensivare predikande om Guds rike med Kristus som det enda hoppet för människovärlden, så lyssnar inte de som planerar världens angelägenheter till detta. Nu hotas hela människosläktet av utplåning genom kärnvapenkrig. Inte bara det, utan hat mot religionen gör fler och fler människor bittra i sina hjärtan. När alla former av falsk religion har tillintetgjorts, måste Guds fiender ta itu med Jehovas vittnen. När de irreligiösa motståndarna till Guds rike omringar de överlevande vittnena för Jehova, så kommer dessa som aldrig tidigare att behöva övermänsklig hjälp. De måste skyddas av en allsmäktig hands skyddande skugga, av Guds hand. De kommer att få orsak att be om att Guds hand kommer till deras hjälp, precis som det sägs i Psalm 119:173 (NW): ”Må din hand tjäna till att hjälpa mig, ty dina befallningar har jag utvalt.” Under dessa ytterst uppfordrande omständigheter kommer Jehovas hand inte att visa sig vara för kort, när det gäller förmåga att nå ut, så att den inte skulle kunna rädda de gudfruktiga människor som tar hans befallningar i akt. — Jesaja 50:2, NW.
18. a) Varför är det viktigt att man befinner sig i rätt sällskap för att få överleva slutet på denna tingens ordning? b) Vad kommer vi, eftersom vi vet vad som kommer att bli resultatet för dem som fruktar Jehova, att ständigt vara intresserade av?
18 I vilkas sällskap önskar vi befinna oss, nu när vi närmar oss det katastrofala slutet för denna laglösa och kärlekslösa tingens ordning och också slutet för skiljandet av människor i nationerna, som när en herde skiljer fåren från getterna? I de getlikas sällskap, deras som kommer att bli för evigt avskurna från all tillvaro, eller i de fårlika människors sällskap som älskar Jehova Gud? (Matteus 25:31—46) Det är nu hög tid att välja rätta kamrater. Det är nu tid att göra samma val som psalmisten, som sade om den Högste: ”En kamrat är jag för alla som verkligen fruktar dig och för dem som håller dina befallningar.” (Psalm 119:63, NW) Vi vet vad som kommer att bli deras arvslott som fruktar Jehova Gud, och till glädje för Jehova önskar vi dela denna för själen så tillfredsställande arvslott med dem. På grund av att vi älskar honom är vi hela tiden djupt intresserade av att behaga honom genom att göra det som han kräver av oss. Psalmisten uttrycker vårt beslut väl med orden: ”Med dina befallningar skall jag befatta mig, och jag skall se på dina stigar.” — Psalm 119:15, NW.
19. Vilket underbart arbete bedrivs nu?
19 Sedan slutet av ett världskrig — det första i sitt slag — år 1918 har den högste Guden utfört ett underbart arbete mitt i en värld som gör motstånd. Det är arbetet med att låta sina vittnen predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, med tanke på att ”slutet” för denna flera tusen år gamla tingens ordning närmar sig. (Matteus 24:14) Vi önskar ha andel med honom i hans gärningar. Vi önskar utföra hans vilja, och därför ber vi honom att få oss att utföra hans vilja. Vår innerliga bön är fortfarande den som uttrycks i Psalm 119:27 (NW): ”Låt mig förstå dina egna befallningars väg, för att jag må befatta mig med dina underbara gärningar.”
20. Vilken av Guds allra underbaraste gärningar återstår ännu att utföra? Och vad kommer de som bevaras vid liv att säga om Guds befallningar?
20 En av Guds mest underbara gärningar, som ännu återstår att utföra, kommer att bli när han bevarar sina trogna och lojala vittnen genom det kommande slutet på denna tingens ordning in i den nya ordningen. (2 Petrus 3:13) Det kommer att vara rättfärdigt från hans sida att skydda dem fullständigt genom denna dödssjuka tingens ordnings död. Han kommer att besvara denna inspirerade bön från dem: ”Se, jag har längtat efter dina befallningar. Bevara mig vid liv i din rättfärdighet.” (Psalm 119:40, NW) Låt detta bli din bön. Sedan, efter den största vedermödan i hela världshistorien och när du lyckligt och väl är inom den nya och rättfärdiga tingens ordnings portar, kommer du att känna dig verkligt föranlåten att säga: ”Jag kommer inte att glömma dina befallningar, inte ens till obestämd tid, för genom dem har du bevarat mig vid liv.” — Psalm 119:93, NW.
Till hjälp för minnet
□ Vilka ”påminnelser” från Gud har du tillgång till?
□ Hur kan du ha nytta av Guds påminnelser?
□ Vad är Jehovas ”befallningar”?
□ Varför bör du önska utföra dem?
[Bild på sidan 28]
Guds nutida tjänare har fler ”påminnelser” som kan vara till nytta för dem
[Bild på sidan 30]
Har du valt att vara en kamrat till ”fåren”, som håller Guds befallningar?