Hur man finner glädje i att fostra barn
1, 2. a) Vad fick kung Salomo uppleva i fråga om att döma mellan två mödrar, och vad hjälpte honom att döma rätt? b) Vilken inverkan har blodsgemenskap på det en person gör?
UNDER sin regering blev den vise kung Salomo ombedd att döma mellan två kvinnor som bodde tillsammans och hade fött söner. Under natten dog det ena barnet, och modern bytte i hemlighet ut det mot det som levde. På morgonen upptäckte den verkliga modern att det döda barnet inte var hennes. Hon anklagade den oärliga modern för stölden, och fallet kom inför Salomo. Eftersom Salomo inte kunde fastställa sanningen i saken, befallde han att det levande barnet skulle huggas i två delar, så att de som gjorde anspråk på det kunde få var sin del. Skildringen lyder: ”Då sade den kvinna, vilkens son det levande barnet var, till konungen — ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen — hon sade: ’Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.’ ... Då tog konungen till orda och sade: ’Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.’” (1 Kon. 3:26, 27) Salomo förstod vilken kärlek föräldrar har till sina barn. Han hade inte bara lärt detta av erfarenheten, genom att han själv var far, utan han var också väl förtrogen med Guds syn på familjeanordningen, sådan den kommer till uttryck i bibeln.
2 Nära samhörighet i familjen är en välsignelse. Till vem gick Andreas från Betsaida först med de goda nyheterna, då han lärt känna vem Messias var? ”Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: ’Vi hava funnit Messias’ (det betyder detsamma som Kristus).” (Joh. 1:41) Blodsgemenskap ger ett band som inte kan förnekas. Andreas’ reaktion var naturlig.
3. Varför är kristet broderskap ett ännu starkare enande band?
3 Det finns ett ännu intimare enande band, och det är det kristna broderskapet. I Romarna 12:10 säger bibeln: ”Hys i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Tag ledningen i att bevisa varandra heder.” (NW) I 1 Petrus 5:9 (NW) omnämns ”hela sammanslutningen av edra bröder i världen”. I Markus 10:29, 30 jämförs den köttsliga samhörigheten med den som sanningen medför. Jesus säger: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (NW) Ja, de kristna har lärt sig att bröder i sanningen har någonting som inte ens naturliga, köttsliga bröder har. — Joh. 13:34, 35.
4. Varför kan man i kristna familjer förvänta en enhet som andra familjer inte kan ha?
4 Men när din familj förenar båda dessa samhörigheter, är ni alla sannerligen i en gynnsam ställning. Föräldrar som är överlämnade och döpta tjänare åt Gud har den naturliga kärlek till sina barn som Gud har inplantat i människan. De har också möjligheten att i familjekretsen smida en enhet som kan ge sådan lycka och tillfredsställelse som inte kan uppnås med andra medel. De kan hjälpa sina barn att bli trogna tjänare åt Gud. Detta kommer inte bara att föra familjemedlemmarna närmare varandra, utan det är också det bästa arv föräldrarna skulle kunna överlåta på barnen. I vår tid är detta dock inte så enkelt som det kan förefalla.
Föregrip problemen
5, 6. a) Vad kommer att hjälpa föräldrar att föregripa problem som kan behöva uppmärksamhet? b) Hur kan kontaktlinjerna mellan föräldrar och barn hållas öppna?
5 När man har familj, uppstår det problem. Det tjänar ingenting till att tänka sig att det inte skall bli problem; sådana kommer. Håll därför ögon och öron öppna för alla tecken till problem. När ditt barn kommer till dig med små problem, är det inte förståndigt att avfärda det med snabba svar. Det är nu det är tid att visa levande intresse för vad som rör sig i barnets sinne och att med hjälp av frågor få det att öppna sig. Många föräldrar säger att de finner det svårt att få sina barn att tala och berätta vad de bär i sinnet. Kan det bero på att föräldrarna själva har kvävt alla samtal i det förflutna, då barnen ville tala och behövde hjälp? Du är verkligen dåraktig om du gör slut på ett samtal med ditt barn bara därför att du just då inte har lust med det.
6 Den förälder som håller utkik efter sådant som han kan tala med sina barn om och visar uppriktig villighet att dryfta snart sagt vilket ämne som helst behöver inte finna att kontaktlinjerna bryts, utan han kommer att finna att dessa ”ledningar” ständigt är öppna och surrar av budskap som meddelar honom vad han behöver veta, och detta bidrar till värme och förståelse i familjesamhörigheten. En förälder som är villig att lyssna kommer vanligen att ha barn som är villiga att tala. Men kommer barnen att vända sig till föräldrarna med stora problem, om föräldrarna inte lyssnar till de små problemen och hjälper till att lösa dem på ett sätt som återspeglar omtanke och förståelse? Har du just nu en vän som du litar på och har förtroende för, en som du kan vända dig till med ett allvarligt problem, i det du vet att han kommer att ta sig tid att lyssna till allt vad du har att säga och inte kommer att se ned på dig bara därför att du har detta problem? Varje barn bör känna det så i förhållande till sina föräldrar. Känner dina barn det så i förhållande till dig? I Ordspråksboken 17:17 heter det: ”En sann vän älskar alltid och är en broder som föds för tider av nöd.” (NW) Det är mycket sorgligt när ett barn måste söka utanför familjen för att få detta slag av samhörighet.
7. Vad är inbegripet i att förestå ett hus på förträffligt sätt?
7 Aposteln Paulus skrev att en tillsyningsman bör vara ”en man som förestår sitt eget hus på ett förträffligt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar; (om en man verkligen inte vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att ta sig an Guds församling?)”. (1 Tim. 3:4, 5, NW) Med detta vill vi inte ha sagt att det inte spelar någon roll hur mycket tid en far ägnar åt andra intressen, utan att allt är i sin ordning så länge han ingriper och tar itu med angelägenheterna, när hans barn kommer i svårigheter. Nej, han behöver förestå sin familj på ett förträffligt sätt, vaka noggrant, föregripa problem, se framåt mot vad som kan utvecklas bland dem han har i sin vård. Förebyggande råd är långt bättre än korrigerande råd. En far som specialiserar sig på att förekomma problemen är förståndigare än en som låter sig nöja med att försöka lösa dem när de träder i dagen. Advokater brukar bygga upp sitt anseende genom att utkämpa strider i domstolar. Kristna fäder bygger upp ett gott anseende genom att förestå familjen på ett sådant sätt att man undviker problem.
Vägledning för ”den oerfarne”
8. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att få den rätta synen på erfarenhet?
8 Barn har haft bara begränsad erfarenhet i livet, men det är inte till någon större nytta att föräldrarna håller i med att påminna dem om detta. Om ett barn i stället får verklig hjälp att förstå det höga värde som erfarenhet har enligt bibeln och hur det självt bör vara aktpågivet för att lära sig av varje erfarenhet, då är det sannolikt att barnet kommer att ha den rätta inställningen till den hjälp föräldrarna ger och att det verkligen kommer att ha nytta av de olika tilldragelser det möter i livet allteftersom åren går. I själva verket bör vi allesammans lära av varje erfarenhet vi får. Och om barnet förstår att föräldrarna inser att det finns mycket som de själva kan lära av olika situationer, då kommer det att vara mindre benäget att harmas över sin egen brist på erfarenhet och vara mera mottagligt för inlärningsprocessen.
9. Vad har bibeln att säga om dem som vägrar att lära av erfarenheten?
9 Vad har bibeln att säga om erfarenheten? Den ger rejält och otvetydigt besked åt dem som hårdnackat vägrar att lyssna och lära av erfarenheten: ”Hur länge skall ni oerfarna fortsätta att älska oerfarenheten, och hur länge måste ni bespottare önska er öppen bespottelse, och hur länge skall ni dåraktiga fortsätta att hata kunskap? Vänd om efter min tillrättavisning.” (Ords. 1:22, 23, NW) ”Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga [oerfarna, NW] löpa åstad och få plikta därför.” — Ords. 22:3.
10. Nämn några sätt att uppväga unga människors brist på erfarenhet.
10 Det finns olika sätt på vilka föräldrar kan hjälpa till att uppväga de ungas oerfarenhet. Omtänksamma föräldrar kan välvilligt hjälpa de oerfarna barnen över svåra tillfällen utan att genera dem inför andra. När de undervisar barnen med hjälp av bibeln, rustar de dem också med kunskap som kan göra en människa visare än vad ett helt livs erfarenhet kan göra. I Psalm 19:8 får vi veta: ”Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis.” (NW) Och Psalm 119:130 tillfogar: ”När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga [oerfarna, NW].”
11. Är ungdom och oerfarenhet någonting att skämmas för?
11 Att man är ung och oerfaren är inte i sig självt någonting att skämmas för. Det är bara en del av att man håller på att växa upp, och man måste helt enkelt vara tålmodig. Men när man vägrar att erkänna att man är oerfaren och rusar åstad och handlar dåraktigt eller laglöst, så att man drar smälek över sin familj och den kristna församlingen, är detta någonting att skämmas för. Den förälder som inser detta och skickligt hjälper sitt barn att förstå det blir rikt belönad, när barnet gör framsteg mot mogenhet.
12. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att lära sig vikten av att visa respekt?
12 Allteftersom en människa vinner erfarenhet på Jehovas vägar, kommer hon också att växa i insikt om hur viktigt det är att visa respekt. Föräldrar bör vara ett gott föredöme för sina barn i detta avseende. Fadern bör visa respekt för modern och erkänna att hon är en medarvinge till ”livets oförtjänta ynnest”. (1 Petr. 3:7, NW) Hustrun bör å sin sida visa sin man ”vördnad” eller ”djup respekt” (NW). (Ef. 5:33) De bör båda ha respekt för de äldste i församlingen och leva i överensstämmelse med bibelns råd: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var undergivna, ty de håller vakt över edra själar såsom de som skall avlägga räkenskap.” (Hebr. 13:17, NW) Genom att på så sätt hålla fast vid Jehovas vägar visar de respekt för Jehova och hans teokratiska anordning. — 1 Kor. 11:3.
13. a) Hur bör en känsla av kamratskap påverka förhållandet mellan förälder och barn? b) Hur ger reklaminslag i television ibland en förvänd syn på detta förhållande?
13 När föräldrar ger ett sådant gott föredöme, är det inte svårt för barnen att förstå den princip som gäller respekt. De kommer sannolikt att ha stor aktning för sina föräldrar och visa dem respekt på många sätt. Det är alldeles som det har blivit sagt att föräldrar och deras barn bör vara som kamrater. Men detta syftar bara på sådant som den samhörighet med värme och vänskaplighet som bör råda mellan dem och inte på en faktisk likställdhet i andra avseenden i hemmet. Tillämpningen av bibelns principer kräver att man klart förstår vem som är fadern och vem som är barnet. I kontrast härtill kan man i vissa länders television ofta se reklaminslag med barn som undervisar föräldrarna, gör att de framstår som gammalmodiga eller sådana att de behöver korrigeras eller hjälpas att komma i takt med tiden. Sådan reklam uppmuntrar en son att utöva påtryckningar på sin far att köpa det slags bil som sonen vill. Reklam av detta slag kan också sporra dottern att öva påtryckningar på sin mor att få lov att köpa ”nya” och ”annorlunda” kläder, parfymer, deodoranter, schamponeringsmedel och annat som i verkligheten inte alls är nytt. Detta är helt enkelt ett knep som den kommersiella världen utnyttjar för att gagna sig själv ekonomiskt utan hänsyn till de onda verkningarna i hemmet. Men bibeln visar tydligt att det är barnen som är de mindre erfarna, och de bör uppmuntras att visa respekt för dem som har levat längre och har sett mera av livet.
14, 15. a) Varför bör man lära barn att tänka själva i viss mån? b) Ge förslag till sådant som kan hjälpa föräldrar i deras ansträngningar att hjälpa sina barn att utveckla förmågan att tänka.
14 Barnen måste naturligtvis läras att tänka en del själva. En dag måste de själva fatta sina beslut, och tidig övning kan hjälpa dem med detta. Bibeln uppmuntrar oss i hög grad att utveckla tankeförmågan, och detta är en av de viktigaste angelägenheter i vilka föräldrarna kan bistå sina barn. De kommer att utveckla ett visst tankemönster; varför skulle du då inte se till att de lär sig tänka ut saker och ting på grundval av vad bibeln säger oss om Jehova och hans vägar? I Ordspråksboken 5:1, 2 heter det: ”Min son, o ägna uppmärksamhet åt min vishet. Böj dina öron till min urskillning, så att tankeförmögenheterna skyddas; och må dina egna läppar bevara kunskapen själv.” (NW) Om du vill hjälpa någon att utveckla tankeförmåga, är det viktigt att du inte gör någonting för honom som han kan göra själv. När de kristna framfört sanningen för andra, har de lärt sig hur viktigt det är att man får in den som lyssnar i ett samtal, får honom att engagera sig, tar reda på vad som rör sig i hans sinne och sedan får honom att tänka och resonera om detta och komma till rätta slutsatser. Detta är mönster som föräldrarna bör tänka på när de hjälper sina barn att utveckla tankeförmåga.
15 Denna förmåga kan utvecklas steg för steg, allteftersom barnet växer. Det är många mindre beslut som man kan tillåta barnet att fatta självt. Fråga det: ”Vad tror du skulle vara bäst att göra här?” Det kan hända att svaret visar att barnet behöver litet mera hjälp. Resonera med det och för det in på rätt väg. Bli inte irriterad eller otålig. Aposteln Paulus tog sin egen barndom som exempel och sade: ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var.” (1 Kor. 13:11) Han utvecklade tankeförmågan allteftersom han blev äldre.
16. Hur strävar också människor i världen att förbereda sina barn för framtiden?
16 Också en del föräldrar som inte tillhör den kristna församlingen inser värdet av att förbereda sina barn för framtiden. De lämnar inte barnets framtid åt slumpen och låter det inte välja vad det vill göra, om det vill göra någonting alls, längre fram, när det är gammalt nog att göra det. De kan till exempel börja tidigt i barnets liv med att förbereda det för att sköta familjens affärsföretag, ta hand om familjens jordegendom eller börja en ny karriär. Det är inte när det gäller barnets ekonomiska framtid, utan i stället med avseende på religionen — någonting som de menar vara av föga eller ingen betydelse — som de ofta säger att de skall låta det självt bestämma längre fram. Mena därför inte att världen inte godtar den princip som gäller förberedelse och fostran. Den gör verkligen detta i mycket hög grad, men det gäller då materialistiska strävanden, inte andliga angelägenheter.
Ge råd som bygger upp
17. Är det tillräckligt att helt enkelt ge exakta råd, eller behövs det något mera?
17 Ibland händer det att människor får råd och efteråt säger: ”Jag brydde mig inte om vad han sade; det var i själva verket sant och välförtjänt. Jag tyckte helt enkelt inte om hans sätt att säga det.” I ett kristet hem bör råd naturligtvis tas emot också om de inte läggs fram på det allra behagligaste sättet. Men kan det finnas ett och annat för en förälder att tänka på, så att han gör att det blir lättare för barnen att ta emot råden? Utan tvivel. Det är inte helt enkelt en fråga om att veta vad som är orätt och vad som behövs för att åstadkomma förbättring, utan det gäller också att veta hur man skall ta itu med angelägenheten i fråga och hur man skall uttrycka sig.
18, 19. a) Hur kommer tid och plats in i bilden när det gäller att ge råd? b) Vad annat kommer att vara till hjälp för att göra det lättare att ta emot råden?
18 En sak att tänka på är den tid då man bör ge råd. Omedelbart efter det ett missöde hänt eller barnet gjort något orätt kan ofta vara den lämpliga tiden, men så är det inte alltid. Det kan vara bättre att vänta till dess att både föräldrar och barn är i lugnare sinnesstämning. Platsen är också något man behöver tänka på. Om någonting som inte är riktigt rätt inträffar på församlingens mötesplats, i någon annans hem eller medan man är ute och handlar, kan det vara bäst att uppskjuta rådgivningen, åtminstone om den behöver bli ingående, till dess man kommer hem.
19 Det man säger bör sägas med omtanke, takt och i en lugn och resonlig anda. Du kan låta barnet tala om vad det tänker om vissa punkter, i det du inser att du kanske inte har hela bilden klar. Du kan också ställa frågor för att få reda på om det förstår huvudpunkten. Ett leende kan vara tillbörligt, om saken inte är mycket allvarlig och rådet tas emot villigt. Men vid ett mera allvarligt tillfälle, då det behövs bestämda råd, kan ett leende ge ett felaktigt intryck. Under alla förhållanden bör man förvissa sig om att råden blir klart förstådda.
20, 21. a) Varför ger hotelser vanligen inte de bästa resultaten i barnuppfostran? b) Nämn en bättre metod.
20 Hot och varningar ger vanligen inte de bästa resultaten. Varför det? Därför att sådana kan ge till resultat enbart fruktan för den bestraffning som hotet syftar på, inte hat till det onda. (Ps. 97:10) I Efesierna 6:9 (NW) får husbönder rådet att sluta upp med att ”hota, ty ni vet att han som är både deras och er Husbonde är i himlarna, och det finns ingen partiskhet hos honom”.
21 Det är en bättre metod att visa fördelen med att göra saker och ting på Jehovas sätt och att när så är möjligt visa varför vissa ting är onda. Uppmuntra entusiastiskt till att följa den rätta kursen, men gör samtidigt kärleksfullt klart vad följderna av olydnad är. Det är skillnad mellan att hota och att redogöra för vad följderna av ett visst handlingssätt utan tvivel kommer att bli. Lägg märke till det inbjudande sätt på vilket Jehova uppmuntrar till det rätta handlingssättet: ”Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ... då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.” (Ords. 2:1—5) Men längre fram i detta kapitel omtalas konsekvenserna på ett omtänksamt men ändå bestämt sätt: ”Syftet är att du må vandra på goda människors väg och att du må hålla dig på de rättfärdigas stigar. Ty de rättrådiga är de som skall bo på jorden, och de oförvitliga är de som skall lämnas kvar på den. Vad de onda angår, skall de utrotas från själva jorden; och vad de förrädiska angår, skall de ryckas bort från den.” — Ords. 2:20—22, NW.
Umgänge
22, 23. Hur påverkas ett barn av umgänge, och vilken inställning bör därför föräldrarna ha till detta?
22 Kristna föräldrar finner ofta att det uppstår problem när deras barn börjar vara tillsammans med andra barn i grannskapet eller kamrater i skolan. De måste naturligtvis ha ett visst umgänge med utomstående. Att fullständigt isolera sig är i vår tid näst intill omöjligt, och det är inte heller tillrådligt. Kamrater i världen är olika varandra i fråga om graden av okristet inflytande de utövar. Men föräldrarna behöver veta vilka det är som deras barn talar med och leker med. En del människor i världen i vår tid har vissa beundransvärda karaktärsdrag, men man måste komma ihåg att en person som inte tillber Jehova inte kan sägas vara gott sällskap. — 1 Kor. 15:33.
23 Allmänt sett kan man säga att det faktiskt finns bara två slag av umgänge. I Ordspråksboken 13:20 (NW) heter det: ”Den som vandrar tillsammans med visa människor skall bli vis, men den som har med de dåraktiga att göra, honom går det illa.” Exakt vilka det är som är de visa förklaras inte i detta sammanhang. Men bibeln klargör på andra ställen vad slags vishet som avses. I Psalm 111:10 heter det: ”HERRENS [Jehovas] fruktan är vishetens begynnelse.” Människor som tillber Jehova är alltså de visa som dina barn bör umgås med. Genom att de gör detta får de hjälp att bli verkligt visa. Den idealiska situationen är att föräldrarna har ett så förträffligt program uppgjort för sina barn att föga eller ingen tid blir över för umgänge med utomstående. Det blir så intressant och fängslande för barnen att vara tillsammans med familjen eller med andra kristna att annat umgänge inte blir någon frestelse. Men om det ändå skulle bli det, då bör föräldrarna ta sig tid att göra klart för barnet bibelns syn på saken. Samtidigt bör de också fast och bestämt utöva den kontroll som behövs.
24. Varför behöver barnen själva förstå vad bibeln har att säga om dåligt umgänge?
24 Bör kristna föräldrar verkligen vara så uppriktiga och rättframma när de undervisar sina barn om världsligt umgänge? Ja, varför inte? Barn uppskattar i allmänhet att få veta sanningen om en sak, så att det inte blir något missförstånd. Åtminstone en del barn i vår tid säger att de vill att de äldre skall ”säga som det är”. Barn bör naturligtvis också lära sig omtanke och takt, så att de kan bemöta andra på ett kärleksfullt sätt. Men det är inte tillräckligt att enbart föräldrarna är medvetna om farorna av orätt umgänge. Om barnen skall vara skyddade, då måste de också känna farorna, och det är föräldrarnas ansvar att klargöra detta.
25. Till vem behöver föräldrarna vända sig för att få råd i fostran av sina barn? Varför det?
25 När föräldrarna söker att hos sina barn bygga in varaktiga egenskaper som de behöver för att överleva de prövningar som fortfarande ligger framför alla sanna kristna, bör de vända sig till Jehova för att få styrka och vägledning. (1 Kor. 3:10—15) Att fostra barn så att de växer upp och blir en källa till glädje för sina föräldrar och en ära för Gud är inte någon lätt uppgift. Det kräver ständig påpasslighet. Det innebär visserligen ett ansvar som ibland orsakar stunder av oro, men det är också ett privilegium som vi får av en kärleksfull Gud, ett privilegium som i främsta rummet ger glädje. Man kan verkligen få tillfredsställelse och glädje av att fostra barn.
[Bild på sidan 277]
Det är viktigt att du är verkligt villig att lyssna till dina barns små problem, om du skall kunna hålla kontaktlinjerna öppna