Frihet från fruktan för andliga faror
1. Vilken kurs måste man följa för att skaffa sig sådan frihet från fruktan?
FÖR att vinna den frihet från fruktan för andliga faror som beskrivs i Psalm 91 måste vi följa det handlingssätt psalmen föreskriver. Med hänsyftning på en del av detta handlingssätt fortsätter psalmisten att säga: ”Jag vill säga till Jehova: ’Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag vill förtrösta på.’” — Ps. 91:2, NW.
2. Vem blir således identifierad genom detta unika namn, i överensstämmelse med 2 Moseboken 6:2, 3?
2 Låt oss alla lägga märke till att det är till Jehova som psalmisten (eller den som han representerar) säger: ”Du är min tillflykt och mitt fäste.” På detta sätt identifierar han den Högste och Allsmäktige som den som bär det unika namnet Jehova. Detta stämmer överens med vad den Högste sade till Mose sedan denne återvänt till Egypten: ”Jag är Jehova. Och jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob såsom Gud Allsmäktig, men vad beträffar mitt namn Jehova gjorde jag mig inte känd för dem.” — 2 Mos. 6:2, 3, NW.
3. När den Allsmäktige talade utförligare om sitt namns vikt och betydelse, vilket hebreiskt uttryck använde han då, och vad innebar och betydde detta, enligt det uttryckssätt som förekommer i en del engelska översättningar?
3 När den Allsmäktige talade utförligare om sitt namns vikt och betydelse, sade han till Mose: ”Ehjehʹ ascherʹ ehjehʹ.” Detta uttryck, som finns i den hebreiska texten i 2 Moseboken 3:14, betyder: ”JAG SKALL VARA DET JAG SKALL VARA” (rabbinen Leesers översättning); eller: ”Jag skall bli vadhelst jag behagar” (Rotherhams översättning); eller: ”JAG SKALL BEVISA MIG VARA VAD JAG SKALL BEVISA MIG VARA.” (Nya Världens översättning) Detta betydde att den Allsmäktige kunde anpassa sig till sitt folks omständigheter, och vad det än var han behövde bli eller bevisa sig vara för sitt folks skull och i överensstämmelse med sitt uppsåt, så kunde och skulle han bli eller bevisa sig vara detta. Han kunde och skulle möta varje situation framgångsrikt. När han använde detta hebreiska uttryck, talade han alltså inte om sin oberoende tillvaro, om sin egenskap att vara evig.
4. a) Vad betyder namnet Jehova, enligt den hebreiska roten till det, och vem eller vad hänsyftar det på? b) Hur förhåller det sig med tillämpningen av detta namn på Kristus, Guds Son?
4 Det gudomliga namnet står i samband med detta uttryck. Namnet Jehova gjordes till hans åminnelsenamn, ”åminnelsen av mig för släktled efter släktled”. (2 Mos. 3:15, NW) Enligt roten till namnet Jehova på hebreiska språket förefaller det betyda: ”Han låter varda (eller: bevisar sig vara)”, dvs. när det gäller honom själv och när det gäller vad han skall bli eller bevisa sig vara och inte när det gäller att skapa ting. Vem i hela det område som omfattar förnuftsbegåvade levande varelser skulle med rätta kunna ge sig själv ett sådant namn, utom den Högste och Allsmäktige? Inte ens Guds Son, Jesus Kristus, tog sig ett sådant namn. Han kunde få ett namn som innehöll Guds namn, till exempel Jeschua eller Jesus, som betyder ”Jehova är frälsning”, men aldrig namnet Jehova ensamt. — Jer. 23:6; 33:16.
5. Varför är det passande att säga till Jehova att han är ens ”tillflykt” och ”fäste”, och vilka kloka ord finner vi i Ordspråksboken 18:10?
5 Det är därför med rätta som de som representeras av den psalmist som talar i Psalm 91:2 kan säga till Jehova: ”Du är min tillflykt och mitt fäste.” I synnerhet sedan efterkrigsåret 1919 har han blivit detta för dem — i andlig bemärkelse naturligtvis. Eftersom Jehova är osynlig, krävs det stark tro för att man skall säga detta till honom och verkligen mena det och handla i överensstämmelse med det. Men vem annan skulle det kunna finnas än Jehova, den Högste, att fly till för att finna säkerhet som i en tillflyktsort? Vilket fäste skulle kunna vara starkare eller svårare att angripa och övervinna än den Allsmäktige själv? Det var verkligen med inspirerad vishet som den forntida kung Salomo skrev: ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” — Ords. 18:10, NW.
6. Kristus är nu inbegripen, men vems namn är det ändå som åkallas för frälsning, och vem är det som är en ”tillflykt” och ett ”fäste” för de kristna?
6 Sist och slutligen är det — även om det nu görs genom Jesus Kristus, Guds Son — ändå Jehovas namn som fallna, syndiga människor måste åkalla för att få evig frälsning. Det var inte bara den förkristne profeten Joel som sade detta. (Joel 2:32) Aposteln Petrus sade också detta på pingstdagen år 33 v.t, när den kristna församlingen grundades. (Apg. 2:21) Flera år längre fram skrev aposteln Paulus också om detta, nämligen i Romarna 10:13. Fastän tillträde till den Högste och Allsmäktige nu kan vinnas bara genom hans medlare, Jesus Kristus, är det ändå hos Jehova vi måste finna vår tillflykt och han som är vårt oövervinnliga fäste. — Sef. 3:12.
Den Gud man skall förtrösta på
7—9. a) Varför hindrar inte uttrycket ”min Gud” i Psalm 91 att den tillämpas på Jesus Kristus? b) Vad utropade den tvivlande Tomas inför den uppväckte Jesus, och vad bevisade Johannes genom att infoga denna händelse i sitt evangelium?
7 Denne Jehova var mer för psalmisten än en tillflykt och ett fäste. Hans fullständiga uttalande till Jehova lyder: ”Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag vill förtrösta på.” — Ps. 91:2, NW.
8 Att psalmisten kallade honom ”min Gud” betydde att Jehova var den som han tillbad som det gudomliga väsendet. Detta skulle vara ett lämpligt uttryck som Jesus Kristus själv kunde använda om Jehova, och bruket av uttrycket ”min Gud” hindrar inte Psalm 91 från att vara tillämplig på Jesus Kristus. När han var nära döden på avrättningspålen utanför Jerusalem, citerade han Psalm 22:2 och utropade till sin himmelske Fader: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt. 27:46; Mark. 15:34) Det är sant att Jesus efter sin uppståndelse lät aposteln Tomas undersöka hålen efter spikarna i hans händer och fötter, och Tomas sade då i förundran: ”Min Herre och min Gud!” Men Jesus förstod Tomas’ utrop på rätt sätt, och det gjorde också aposteln Johannes. När Johannes upptecknade denna händelse i sin evangelieskildring, försökte han inte förmedla uppfattningen att Jesus var Jehova Gud eller att Jesus var en trinitarisk ”Gud Sonen”. Johannes framhåller syftet med att återge Tomas’ utrop genom att omedelbart efter Jesu svar till Tomas säga:
9 ”Jesus gjorde i sina lärjungars närvaro också många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok. Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni skall tro, att Jesus är Messias, Guds Son [inte: Gud Sonen].” — Joh. 20:26—31, Hd; Matt. 16:16.
10. a) Vem var det den uppväckte Jesus for upp till, enligt det budskap han sände till sina bröder genom Maria från Magdala? b) Vilka läror skyddas vi mot genom att tillbedja Jehova som den ende levande och sanne Guden?
10 En vecka innan detta samtal med Tomas tilldrog sig sade den uppväckte Jesus till Maria från Magdala nära den grav där hans kropp hade blivit begraven: ”Gå till mina bröder och säg till dem, att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.” (Joh. 20:17) Den himmelske Fadern var lika mycket Gud för Jesus som han var det för Jesu lärjungar. De inspirerade skrifterna talar många gånger om Jesus Kristus som ”Guds Son”, men aldrig som ”Gud Sonen”. (Matt. 14:33; 27:40, 43, 54; Mark. 1:11; 5:7; 15:39; Luk. 1:35; Joh. 1:34, 49; 5:25; 10:36; 11:4, 27; Apg. 9:20; Upp. 2:18; osv.) Genom att tillbedja den Högste och Allsmäktige, Jehova, som den ende levande och sanne Guden (Joh. 17:3) blir vi alltså skyddade mot den falska trinitariska gudsdyrkan och mot andra former av hednisk gudsdyrkan. Jehova är den Gud som vi bör sätta vår förtröstan till.
11. Vem var det Paulus, Jesus, psalmisten och ordspråksskribenten förtröstade på?
11 Aposteln Paulus sade att det han upplevat hade hänt ”för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda. Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss.” (2 Kor. 1:9, 10) I Hebréerna 2:13 läggs orden i Jesaja 8:17, 18 i Jesu Kristi mun. Vi läser: ”Så ock: ’Jag vill sätta min förtröstan till honom’; så ock: ’Se, här äro jag och barnen, som Gud [Jehova, NW] har givit mig.’” Vi vågar inte sätta vår förtröstan till vare sig oss själva eller andra dödliga människor: ”Sätt inte din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son, som ingen frälsning tillhör. ... Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud.” (Ps. 146:3—5, NW) Den vise mannen Salomo uttryckte samma trygga regel för ens handlingssätt, när han sade: ”Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd.” — Ords. 3:5.
12. Vad betyder detta att vi förtröstar på Jehova såsom Gud för oss, när det gäller hans ord och hans bud och tillbedjan av honom?
12 Vår förtröstan på denne Gud, vars namn är Jehova, betyder följaktligen att vi ofelbart håller fast vid hans tillbedjan, inte kompromissar med det stora Babylon, som är den falska religionens världsvälde. (Upp. 17:1—18:24) Att förtrösta på Jehova som Gud betyder att tro helt och fullt på den Heliga skrift, som han har inspirerat genom sin heliga ande, och hålla hans bud, alldeles som hans Son, Jesus Kristus, gjorde. Det betyder att svartsjukt slå vakt om tillbedjan av Jehova Gud, hålla den ren från mänskliga traditioner och världsliga sedvänjor.
13. a) Vilka fyra faktorer som samverkar till vår trygghet lägger vi märke till i de två inledande verserna i Psalm 91? b) Under vilken särskild tid har dessa fyra egenskaper varit i verksamhet för vår skull, och var finner vi illustrationer av de faror som vi blir skyddade mot?
13 Låt oss göra ett uppehåll här och lägga märke till att vi i dessa två inledande verser till Psalm 91 har de fyra betydelsefulla benämningarna på den som vi tillber och även de fyra mycket viktiga ting som är förknippade med dessa benämningar. Tänk på dem: 1) den Högste med hans ”hemliga rum”, i vilket vi kan dväljas; 2) den Allsmäktige med hans ”själva skugga”, under vilken vi kan ha vår boning; 3) Jehova med hans tillflykt och fäste; och 4) Gud, som vi kan förtrösta på. Detta är verkligen en oslagbar kombination av faktorer som samverkar för att sanna tillbedjare, som fyller kraven för att få åtnjuta dessa förmåner, skall vara trygga och bli bevarade! Denna oförlikneliga kombination av gudomliga egenskaper har nu varit i funktion under de årtionden som gått av denna ”ändens tid” för den nuvarande tingens ordning, och som en följd av detta har vi åtnjutit underbar andlig trygghet till nu. Precis hur detta har verkat till vår andliga trygghet fortsätter nu psalmisten att visa, i det han gör oss mera medvetna om och uppmärksamma på de faror som vi har blivit skyddade mot.
”Fågelfängarens” hotande ”fälla”
14, 15. a) Vilket slags språk finner vi i Psalm 91:3, och vad är orsaken till det? b) Vilken liknande illustration ger David i Psalm 124, och på vilka har den tillämpning?
14 ”Ty”, säger psalmisten, när han i detalj beskriver hur de ting som är omnämnda i de två första verserna är verkliga och realistiska, ”han själv skall rädda dig från fågelfängarens fälla, från den pest som vållar motgångar.” — Ps. 91:3, NW.
15 Språket här är symboliskt, bildligt, eftersom vi inte är bokstavliga fåglar som riskerar att hamna i en bokstavlig ”fågelfängares” fälla. Men detta att vi liknas vid fåglar ”under den Allsmäktiges själva skugga” förs vidare här. Psalmisten David liknar sig själv och sina följeslagare vid fåglar som faktiskt har fångats i fällan men blivit räddade ur den. I Psalm 124:1—8 säger han: ”Så säge Israel — om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss, då hade de uppslukat oss levande. ... Lovad vare HERREN, för att han ej gav oss till rov åt deras tänder! Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara [fälla, NW]; snaran gick sönder, och vi kommo undan. Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.” I detta fall var fågelfängarna inte bokstavliga sådana, och den ”fågel” som kom undan från deras fälla, som gått sönder, var inte en bokstavlig fågel, utan ordet syftar på ”vår själ”, Israels nations själ eller liv.
16. Hur har det skett en nutida uppfyllelse av Psalm 124, och finns det någon risk för en annan ”fälla”?
16 I uppfyllelsen av denna profetiska psalm bröt Jehova Gud sönder den fälla som det andliga Israels smorda kvarleva blivit fångad i. Det var den fälla som det stora Babylon och dess politiska, juridiska och militära medbrottslingar hade låtit smälla igen. Jehova bröt sönder denna fälla för sin smorda kvarleva och lät inte de symboliska fågelfängarna borra tänderna i den fångade ”fågelns” kött. Därefter togs den undkomna kvarlevan av det andliga Israel in i ”den Högstes hemliga rum” och in ”under den Allsmäktiges själva skugga”. Likväl är en ”fälla” fortfarande gillrad för dem av en ”fågelfängare”, och Jehova måste rädda dem från att bli fångade i den.
17. Vem är den symboliske ”fågelfängaren”, enligt vad som framhölls i Vakt-Tornet år 1904 och 1927?
17 Vem är då denne ”fågelfängare”, och vad är hans ”fälla”? Det har länge insetts och rått enighet om att den symboliske ”fågelfängaren” är Satan, djävulen. Redan i The Watch Tower (Vakt-Tornet) för 1 mars 1904, i artikeln ”Under hans vingar!”, gavs det en kommentar till Psalm 91:3, och där sades det att ”fågelfängarens snara” var ”Satans bedrägerier, i vilka alla de som inte är beskyddade skall snava”. (Sidan 74, spalt 2) I ett mycket senare nummer av Vakt-Tornet instämdes det i detta, och det hette då: ”Det synes vara säkert att den ’fågelfängare’, som här omnämnes av profeten, är djävulen, och att hans snara består av de metoder han och hans organisation använda, och som arbeta på många olika bedrägliga sätt för att fånga dem, som göra anspråk på att vara den Högste Gudens tjänare.” (Sidan 295, paragraf 37, i Vakt-Tornet för 1 oktober 1927, som innehöll den första av en serie av tre artiklar om Psalm 91) Av alla de symboliska ”fågelfängare” som omnämns i bibeln är Satan, djävulen, den mest framträdande.
18. Vilka liknas av Jeremia och Hosea vid fågelfängare, och vilka metoder använder de?
18 I en beskrivning av den symboliske fågelfängarens metod heter det i Jeremia 5:26: ”Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.” Beträffande hur falska profeter handlade likt fågelfängare i Efraims avfälliga nation (Israels tiostammarsrike) heter det i Hosea 9:8: ”Hans profeter äro en fågelfängares snara på alla hans vägar.” (Myrberg) Den store ”fågelfängaren”, Satan, djävulen, är ute för att fånga människor, dem som har sin boning ”under den Allsmäktiges själva skugga”.
19. Vad är den store ”fågelfängarens” symboliska fälla?
19 Vad är Satans symboliska ”snara” eller ”fälla”, varifrån Jehova Gud räddar och bevarar i säkerhet dem som fortsätter att förbli ”i den Högstes hemliga rum”? Den symboliska ”fälla”, som Satan, djävulen, har gillrat för dem som förtröstar på Jehova Gud som sin ”tillflykt” och sitt ”fäste”, är den jordiska organisation som är motståndare till Guds organisation, nämligen Satans synliga organisation. I den försöker Guds store motståndare fånga Jehovas tillbedjare och hålla dem kvar som offer till deras andliga fördärv och slutliga undergång.
20. a) Från och med när framhölls det särskilt att Gud har en organisation? Om man inte tillhör den, vad tillhör man då? b) Vilken organisation tillhörde Jesus och hans lärjungar, enligt ett direkt uttalande?
20 Särskilt från och med år 1922 har det med hjälp av de inspirerade skrifterna framhållits att Jehova Gud har en organisation, som inbegriper hans organiserade ”kvarleva” på jorden, och att det finns en fiendeorganisation, Satans organisation, med en osynlig demonisk del och en synlig jordisk del. Det har framhållits att om man inte tillhör Jehovas synliga organisation, tillhör man motståndarens organisation. Jesus Kristus, på vilken Psalm 91 först och främst är tillämplig, tillhörde Jehova Guds organisation. Hans trogna lärjungar tillhörde också just denna gudomliga organisation. Detta var orsaken till att han, när han tog ledningen för sina elva trogna apostlar i bön, sade till Gud: ”De är inte någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:14, 16, NW) Detta, sade han, var orsaken till att världen hatade dem. — Joh. 15:18—20.
21, 22. a) Vad används i allmänhet som ett lockmedel i en fälla, och vilket lockmedel används av den store fågelfängaren? b) Vad inspirerade Gud Johannes att skriva emot det bedrägliga betet?
21 Vanligen går en människa eller ett djur i en fälla utan att veta om det. I allmänhet lägger fångstmannen ut något lockbete för att locka det intet ont anande djuret inom fällans verkningskrets och där utlösa fällan genom att nafsa efter betet. ”Fågelfängaren” Satan, djävulen, är en stor utläggare av lockbete. Vilket bete använder han för att locka människor in i sin synliga, världsliga organisation för att bli fångade i den som i en fälla? Betet är denna världens själviska lockelser, dess lovande möjligheter att själviskt vinna rikedom, ryktbarhet, ställning och makt. För att varna för ett sådant bedrägligt bete inspirerade Jehova Gud den kristne aposteln Johannes att skriva till dem som bor ”under den Allsmäktiges själva skugga”:
22 ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.
23. a) Varför vill vi inte bli lika Demas, som visas ha varit tillsammans med Paulus? b) Vilken ”fälla” har lydnaden för Uppenbarelseboken 18:4 fört oss ut ur, och vilken plats har vi kommit till?
23 Nu, nitton hundra år efter det att dessa ord skrevs av Johannes, är Satans organisation, som liknar en fälla, mycket nära att försvinna för evigt. De av oss som har kommit ut ur Satans synliga organisation och in i ”den Högstes hemliga rum” — varför skulle vi vilja bli lockade tillbaka in i denna till undergång dömda organisation? Vi vill inte likna den en gång kristne Demas, om vilken aposteln Paulus i ett sista brev före sin död sade: ”Demas har övergett mig, eftersom han älskade den närvarande tingens ordning, och han har begett sig till Tessalonika.” (2 Tim. 4:10, NW) Det religiösa stora Babylon, kristenheten inbegripen, har fångats och hålls fast i Satans synliga organisations fälla och kommer att lida tidig tillintetgörelse tillsammans med den. I lydnad för Guds befallning i Uppenbarelseboken 18:4 har vi kommit ut ur det stora Babylon och ut ur Satans fälla, i vilken det stora Babylon har fångats. Genom att inte gå tillbaka till det kan vi fortsätta att åtnjuta fördelarna av vår räddning ur ”fågelfängarens fälla”. Under ”den Allsmäktiges själva skugga” har vi andlig trygghet.
”Den pest som vållar motgångar”
24, 25. a) Vad är det psalmisten i samma vers förbinder med fågelfängarens fälla? b) Vad är detta en symbol av, och varför är det med rätta?
24 I samma vers nämner psalmisten tillsammans med ”fågelfängarens fälla” ett annat potentiellt hot mot andlig trygghet, nämligen en dödsbringande epidemisk sjukdom som är mycket smittsam. Han säger: ”Ty han själv skall rädda dig från fågelfängarens fälla, från den pest som vållar motgångar.” — Ps. 91:3, NW.
25 I likhet med fågelfängarens ”fälla” är denna ”pest”, som vållar motgångar, symbolisk. Eftersom psalmisten under inspiration förbinder de två med varandra, är den symboliska pesten i vår tid någonting som förekommer tillsammans med fågelfängarens fälla, det vill säga Satans synliga, jordiska organisation. Denna bildliga ”pest” är i själva verket frambringad, uppodlad, inom denna själviska, världsliga organisation. Denna smittsamma ”pest”, som rasar likt en storm över hela jorden, är nationalismen.
26. Sedan när har nationalismen gripit tag i folken, och vad sade historikern Toynbee nyligen om nationalismen?
26 Profanhistoriker har lagt märke till att nationalismens anda sedan första världskriget åren 1914—1918 har gripit tag i folken överallt i världen. Detta är helt naturligt, eftersom detta krig utkämpades av de allierade ”för folkens självbestämmanderätt”. Så nyligen som den 21 november 1972 sade den brittiske historikern Arnold Toynbee:
”Sedan slutet av andra världskriget har nationalismen lett till en fördubbling av antalet lokala, suveräna, självständiga stater och har minskat deras medelstorlek till hälften. ... Mänsklighetens strategiska och hygieniska problem är världsomfattande och påträngande, de kan inte lösas av lokala staters regeringar. De kräver upprättandet av en världsomfattande myndighet försedd med oinskränkta maktbefogenheter. Mänsklighetens fortlevnad kräver politisk enhet, men den nuvarande tendensen går alltmer mot ökad splittring. Har vi blivit galna?”
27. Hur har nationalismen varit lik en ”pest som vållar motgångar”?
27 Satan, djävulen, som Jesus Kristus kallade ”denna världens furste”, bär ansvaret för denna våg av nationalism, varigenom han har hoppats tillintetgöra dem som har sagt till Jehova: ”Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag vill förtrösta på.” (Ps. 91:2, NW) Denna politiska ”pest” i form av nationalism har orsakat många och stora ”motgångar”. Trots upprättandet av Nationernas förbund år 1920 har starkt nationalistiska diktatorer trätt fram, sådana som Mussolini i Italien, Stalin i Ryssland, Hitler i Tyskland, det imperiesinnade politiska partiet i Japan osv. Nationalismen utgjorde således den drivande kraften bakom andra världskriget. Den har underblåst fanatisk patriotism, religiöst glödande hälsningsåtbörder för nationella symboler och emblem, militära förberedelser åtföljda av betungande skatter, internationell rivalitet, krav på nationell suveränitet i stället för underkastelse under Jehovas universella suveränitet och messianska rike.
28. För vilka har denna ”pest” orsakat särskilda svårigheter, men i fråga om vilken stridsfråga har de inte kompromissat?
28 Förutom de motgångar som allt detta har orsakat människosläktet i allmänhet, har det lett till särskilda svårigheter för Jehovas kristna vittnen. Men den Allsmäktige har inte låtit dem bli smittade av nationalismens ”pest” och falla offer för dess dödliga verkan på den kristna andligheten. De har inte blivit lockade eller pressade till att tillbedja det politiska ”vilddjuret”, som bär talet 666, och inte heller dess politiska ”bild”, Förenta nationerna, efterföljaren till Nationernas förbund. (Uppenbarelseboken, kapitel 13; Upp. 15:2—4; 20:4) De har inte kompromissat när det gäller att ägna Gud odelad hängivenhet och hålla fast vid hans universella suveränitet.
29. Vad var det dessa framträdde till förmån för år 1939, trots andra världskriget, och vilken verkan har detta haft på deras andlighet?
29 År 1939 framträdde de, trots att andra världskriget rasade, endräktigt över hela världen till förmån för absolut kristen neutralitet gentemot världsliga politiska och militära konflikter. (Se artikeln ”Neutralitet” i Vakttornets engelska moderupplaga för 1 november 1939. [I svenska upplagan numret för 1 januari 1940]) Fastän de har fått lida för sin trofasthet, ja, somliga ända till döds, har Jehova Gud bevarat dem andligen trygga ”i den Högstes hemliga rum” och ”under den Allsmäktiges själva skugga”.
(Fortsättning följer)