Teleskop och mikroskop — Har din tro undergrävts eller styrkts av de ting de uppenbarat?

PENZIAS och Wilson lade skulden på duvorna. När de två vetenskapsmännens känsliga radioutrustning fortsatte att registrera ett egendomligt väsande, gjorde de en kontroll och upptäckte att ett par duvor slagit sig ner på deras jätteantenn. Men när det irriterande väsandet fortsatte även efter det att man avhyst de befjädrade inkräktarna, gick det upp för dem att det man hörde kom från djupen i den yttre rymden.

Vetenskapsmän anser att det som Penzias och Wilson trodde var enbart atmosfäriska störningar i själva verket var ekot av det som kallas ”big bang” (den stora skrällen) — en kosmisk explosion som gav upphov åt vårt universum för omätliga tidsåldrar sedan. Deras upptäckt, i förening med en allt större mängd bestyrkande bevismaterial, har fått somliga vetenskapsmän att begrunda en överraskande möjlighet: Bibeln har rätt, när den säger: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” — 1 Moseboken 1:1.

I numret för 23 juni 1983 av tidskriften New Scientist fanns följande rubrik: ”Den framväxande vetenskapen kosmologi förnekar inte och kan inte förneka Guds existens.” Skribenten, en professor i fysik, sade:

”Under de allra senaste åren har allt fler vetenskapsmän slagits av vad de betraktar som en rad osannolika ’tillfälligheter’ eller ’sammanträffanden’, som är inbyggda i fysikens lagar och gör det möjligt för universum att frambringa de välbekanta system vi ser — galaxer, stjärnor, atomer och, det mest betydelsefulla av allt, vi själva. ... Den allra minsta förändring av de relativa styrkenivåerna hos gravitationskraften och elektromagnetiska krafter skulle förvandla stjärnor, till exempel solen, till blå jättar eller röda dvärgar. Överallt runt omkring oss tycks vi se bevis för att naturen har fått det att stämma alldeles precis.”

Det är uppenbart att teleskopet inte eliminerat grundvalen för tron på en Skapare. Är det då möjligt att bibeln, världens förnämsta religiösa bok, också kan tas på allvar? Ja, för både teleskopet och mikroskopet ger tvingande skäl till att göra detta. Låt oss begrunda enbart några av dessa skäl.

”STJÄRNA SKILJER SIG FRÅN STJÄRNA”

Det händer ofta att vetenskapliga läroböcker knappt har blivit tryckta, förrän de är föråldrade; så vanligt är det alltså att nya upptäckter upphäver gamla övertygelser. Men trots att bibeln skrevs många århundraden innan man ens hade en tanke på teleskop och mikroskop, talar den ofta med anmärkningsvärd exakthet om vetenskapliga ämnen.

Ett exempel är 1 Korintierna 15:41, där aposteln Paulus säger: ”Solens glans är en, och månens glans är en annan, och stjärnornas glans är en annan; ja, stjärna skiljer sig från stjärna i glans.”

För den tillfällige iakttagaren ser de flesta stjärnor likadana ut, utom kanske när det gäller skillnader i ljusstyrka. Astronomerna säger emellertid att stjärnor också varierar i fråga om färg — från vita, blåvita, gula, orangefärgade och orangeröda till röda. Pulsarer — som tros vara snabbt roterande kollapsade stjärnor — har en ganska unik ”glans”. Likt tickande vändkors pulserar de ut radiosignaler med en regelbundenhet av bråkdelar av en sekund. Pulsaren i Krabbnebulosan och Velapulsaren pulserar till och med ut synligt ljus. Stjärnor skiljer sig avsevärt i fråga om täthet. De varierar också i avsevärd grad när det gäller storlek. Superjätten Betelgeuze är enligt försiktiga beräkningar drygt 400 millioner kilometer i diameter! Om Betelgeuze befann sig på solens plats, skulle den inkludera jorden och resten av vårt solsystem ända ut till den bana där Mars kretsar!

Hur kunde aposteln Paulus skriva vetenskapliga sanningar, när han inte ens hade ett instrument så primitivt som Galileis till att ge honom upplysningar? Genom inspiration från Gud är det logiska svaret.

”HIMMELENS LAGAR”

”Knyter du samman Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?” frågade Gud. ”Förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?” (Job 38:31, 33) I århundraden hade människor varit okunniga om att ”lagar” styrde himlakropparnas rörelser. Genom att tillämpa de upptäckter som gjorts av Johannes Kepler, Isaac Newton, Albert Einstein och andra har astronomer kommit att förstå att gravitationskrafter är de ”band” som håller samman stjärnkonstellationer — som till exempel ”Sjustjärnorna”.

Astronomerna säger också att stjärnorna inte är stationära, utan att det snarare är så, som en astronom uttryckte det, att de ”roterar runt centrum, eller mittpunkten, av galaxen likt en gigantisk karusell”. Vår egen sol behöver uppskattningsvis 200 millioner år på sig för sin omloppsbana inom Vintergatan. Bibeln har rätt, när den antyder att stjärnor har omloppsbanor.

LIV ENBART FRÅN LIV

Mikroskopet skänker också trovärdighet åt bibeln. Begrunda den biologiska lag som framhålls i 1 Moseboken, kapitel 1: Allt levande fortplantar sig ”efter sina arter”. I vår tid har starka mikroskop hjälpt vetenskapsmännen att bättre förstå fortplantningen och de genetiska gränser som bevisar att bibelns redogörelse är vetenskapligt hållbar.

I Psalm 36:10 framhåller bibeln dessutom beträffande Gud: ”Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.” I århundraden trodde människor på den grekiske filosofen Aristoteles’ teori att liv uppstår spontant från livlös materia. Så sent som på 1600-talet trodde till och med bildade människor fortfarande att möss uppkom ur gamla trasor, vivlar ur vete, grodor ur dy och ålar ur dagg.

Stridsfrågan rasade ännu när Darwin utgav sin bok Om arternas uppkomst år 1859. Många hänvisade till den föregivna självalstringen av bakterier som stöd för evolutionen och som en förklaring till livets ursprung. Samma år ”bevisade” den franske vetenskapsmannen Pouchet att mikroorganismer uppkom ur vatten, luft och hö. En annan fransk vetenskapsman, Louis Pasteur, ifrågasatte emellertid dessa påståenden och visade att bakterier som överförts genom luften på dammpartiklar kunde ha förorenat Pouchets experimentutrustning.

Utan att låta sig avfärdas av detta upprepade Pouchet sina experiment, denna gång i den dammfria luften i Pyrenéerna. Dessutom kokade han sin blandning av hö och vatten för att döda alla befintliga bakterier. När hans blandning sedan snart myllrade av bakterier, var han säker på att han slutgiltigt hade bevisat självalstringen. På 1870-talet upptäckte emellertid den irländske vetenskapsmannen John Tyndall att höbakterier bildar värmetåliga sporer, som kan överleva kokning under många timmar. Stackars Pouchet! Hans höblandning var inte ordentligt steriliserad. Tyndalls experiment gav därför dödsstöten åt teorin om självalstring.

Med hjälp av moderna mikroskop kan vetenskapsmännen nu se exakt hur celler delar sig och förökas. Att liv enbart uppstår ur redan existerande liv är nu ett fastslaget vetenskapligt faktum — ett faktum som bibeln påpekade för många århundraden sedan!

”TILL OCH MED EMBRYOT AV MIG”

I Psalm 139:16 (NW) säger bibeln: ”Dina [Guds] ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade.” Lägg märke till att bibeln hävdar att ”alla delar” av ett embryo finns ”nedtecknade”. På detta poetiska bildspråk berör psalmisten tydligen någonting som vetenskapsmän först på senare tid har upptäckt: DNA, eller den genetiska informationen i varje cell. Den sydafrikanska tidskriften Huisgenoot påminner oss om att ”ingen någonsin har varit i stånd att ’läsa”’ detta genetiska material, ”inte ens under det starkaste elektronmikroskop. Men vetenskapsmännen vet att dessa informationsenheter är unika hos varje person och bestämmer dennes personlighet och utseende.”

DEN BOK SOM BYGGER UPP TRO

Professor Merlyn Mehl, en fysiker vid University of the Western Cape i Sydafrika, sade för någon tid sedan: ”Det är svårt att föreställa sig hur någon som är skolad i vetenskaplig argumentering kan undgå att slås av sannfärdigheten i bibeln. Samma helhet och harmoni som är påtaglig i den livlösa fysiska världen är tydligt iakttagbar i denna den mest vördnadsbjudande av böcker — bibeln.” Bibeln är naturligtvis inte någon vetenskaplig lärobok. Trots detta besvarar den frågor som verkligen är av betydelse för människan. Vetenskapen uppenbarar på sitt sätt fakta om universum och analyserar de intrikata mekanismerna hos livsprocesserna. Men hur mycket värde har allt detta, om vi inte känner till meningen med livet? Det är bara bibeln som ger tillfredsställande svar på dessa frågor.

Psalmisten David insåg detta. I likhet med våra dagars astronomer ägnade han mycket tid åt att studera stjärnhimlen. ”Himlarna förtäljer Guds ära”, konstaterade han. Men David insåg att det inte var tillräckligt att förundra sig över naturen. I samma psalm fortsatte han: ”Herrens [Jehovas] lag är utan brist och vederkvicker själen, Herrens [Jehovas] vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. Herrens [Jehovas] befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat.” — Psalm 19:2—5, 8, 9..

Teleskopet och mikroskopet har på ett dramatiskt sätt visat, från makro- till mikrovärlden, att den värld vi lever i är vördnadsbjudande och komplicerad. De problem vi måste brottas med är likaså komplicerade, alltför komplicerade för att människan skall kunna komma till rätta med dem utan Guds hjälp. ”Jag vet det, Herre [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Berg av vetenskapliga data kan helt enkelt inte rädda människan, eftersom hon förefaller att rusa huvudstupa mot självutplåning. Tänkande individer blickar därför åt annat håll för att få svar. Och dessa svar finns i en bok som har motstått tidens tand — och nu till och med den vetenskapliga detaljgranskningen med hjälp av teleskopet och mikroskopet.