En världshärskare från ”brödhuset”

”Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN [Jehova] ... bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen.” — Mik. 5:7, 8.

 1. Varför måste de egenskaper som kännetecknar daggen och lejonet finnas hos en rättfärdig härskare i en fördärvad värld?

VAD är mera behagligt och uppfriskande än fallande dagg? Vad är kraftfullare, mäktigare och modigare bland vildsinta djur än lejonet? Vilken skillnad är det inte mellan daggen och lejonet! Ja, skillnaden är så stor, att man knappast skulle tänka sig att sammanställa dem. Men trots att skillnaden är så stor, kan de bilda en lyckosam förening och en nödvändig förening. En vis och mäktig konung i forntiden sade en gång: ”En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, men hans nåd är såsom dagg på gräset.” (Ords. 19:12) I denna fördärvade värld måste en konung som följer rättfärdiga principer vara lika modig och våldsam som ett lejon, då han har med ogärningsmän att göra. Men han låter sin nåd, sin goda vilja och sitt godkännande komma ned lika mjukt och uppfriskande som dagg över sina lojala undersåtar, som kämpar mot onda medmänniskor.

 2. Hur skall människorna till sist finna en sådan behövlig härskare i Jehova enligt de uttalanden Gud har gjort om Israel i Hoseas profetia?

² Världen av människor är i trängande behov av en konung eller härskare av detta slag. Människorna skall till sist finna en sådan härskare i universums store Konung, den Gud som bär det karakteristiska namnet Jehova. I den bibliska skildringen av Guds trofasta handlingssätt mot sitt utvalda folk, medan det alltjämt åtnjöt hans ynnest, sade denne Gud: ”Jag skall bliva för Israel såsom dagg, han skall blomstra såsom en lilja, och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.” (Hos. 14:6) När han var vred på just detta folk och stod i begrepp att förkasta det, sade han: ”Jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning.” (Hos. 5:14; också 13:7, 8) Han är opartisk i sin rättvisa, men han är också barmhärtig mot dem som älskar rättfärdighet och som uppriktigt strävar efter att göra det som är rätt. Han har lovat att ge människorna en regering som kännetecknas av aldrig sviktande rättfärdighet, barmhärtighet och ömt medlidande, och han har gjort föranstaltningar för att detta skall förverkligas.

 3. a) Vad är människor i våra dagar helt upptagna av, och vilken stor sanning beträffande statsstyrelse lämnar de fördenskull obeaktad? b) Hur kommer det sig att vi människor bör känna det som om denna regering stode oss särskilt nära?

³ I våra dagar är nationerna helt upptagna av en styrelse över människorna genom människor. De menar att det viktiga valet står mellan demokratisk styrelse enligt Västerns principer och kommunistisk styrelse enligt Österns principer; men det finns ju också några som söker gå en medelväg i fråga om statsstyrelse. De politiskt sinnade människorna här i världen ägnar aldrig en tanke åt Guds styrelse eller herradöme. De lämnar den största sanningen i förbindelse med ämnet statsstyrelse obeaktad: att universums styresman, Jehova Gud, Skaparen, har en styrelse, en regering för jorden och dess inbyggare. Han har redan låtit härskaren i denna fullkomliga regering över de sedan långt tillbaka vanstyrda människorna ta sin makt i besittning. Det är inte en regering som är oförmögen att förstå människornas problem och hysa medkänsla med dem i deras belägenhet. Genom Guds förordnade härskare står denna regering i nära släktskapsförhållande till oss människor. Flera hundra år i förväg förutsade Jehova Gud, i en profetia genom Mika, denne av honom utkorade härskares själva födelseplats. Det är den mest ryktbara födelseorten på jorden. Detta vittnar klart och tydligt om att den härskare, som Gud tillsätter över människorna, själv en gång var en av oss! Han var en gång en människa! Detta förhållande bör få oss att känna det som om denna regering, som Gud dragit försorg om, stode oss närmare, hade mera med oss själva att skaffa, än vad fallet vore med en regering av blott och bart heliga änglar.

 4. Vilket tillkännagivande om en styrelse gjorde Jehova i Mika 5:2, och för vilka skulle denna profetias uppfyllelse få stor betydelse?

⁴ Jehova Gud, som förutsåg den förtryckta mänsklighetens skriande behov av en rättfärdig styrelse, gjorde genom Mika (5:2) detta tillkännagivande om en styrelse eller regering: ”Men du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter [tusenden, NW], av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste [härskare, NW] i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” Mika yttrade detta minst 350 år efter det att konung David, som kom att härska i Jerusalem, hade fötts år 1107 f. Kr. i Betlehem inom Juda stams område. Mika riktade hela universums uppmärksamhet på Betlehem såsom den stad, där en konungslig ättling till David skulle födas, en ättling som skulle bli en beständig arvinge till Davids tron enligt Guds förbund med David om ett evigt rike som skulle tillhöra Davids ätt. (2 Sam. 7:11—16; Matt. 2:4—6; Joh. 7:41, 46) Denna händelse skulle få stor betydelse inte endast för hela jorden utan också för hela himmelen.

 5. Hur blev denne härskares födelse bekantgjord, helt i överensstämmelse med händelsens stora betydelse? För vilka blev den kungjord?

⁵ Det var fördenskull bara helt i överensstämmelse med händelsens stora betydelse att sedan Jesus hade blivit född i Betlehem, såsom en avkomling av konung David, en härlig ängel tillkännagav hans födelse för gudfruktiga herdar, i det att han sade: ”Hys ingen fruktan, ty se, jag kungör för eder goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad.” Sedan ängeln meddelat detta, framträdde ”plötsligt ... tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!’” — Luk. 2:4—14, NW.

 6. Förklara hur det kan sägas att denne härskares härkomst tillhör ”förgångna åldrar, forntidens dagar”.

⁶ Dessa änglar, som så prisade Gud vid Jesu Kristi födelse, hade känt honom uppe i himmelen såsom Guds enfödde, förstfödde Son. Detta framgår klart av profetian i Mika 5:2, ty den säger att Jesu ”härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar”. När Jesus föddes i Betlehem, var detta alltså inte begynnelsen för honom. Hans liv hade genom ett underverk blivit överfört från himmelen till jorden, från andevärlden till människovärlden, för att han genom blodsband skulle kunna bli den evige arvingen till Davids tron över Israel. Sedan ”förgångna åldrar”, ”från tidiga tider” (NW), var hans härkomst eller ”ursprung” (NW) i himmelen, alltifrån den tid då Gud skapade honom till att vara ”den förstfödde av allt skapat”, ”begynnelsen av Guds skapelse”. (Kol. 1:15; Upp. 3:14; NW) Skapelsens början var inte förlagd till någon tidigare tidpunkt än den då denne enfödde Son till Gud skapades. Guds skrivna ord säger inte när detta inträffade. Alltså förblir detta en händelse som för oss hör det obestämda förflutna till, varför det kan sägas att denne Son till Gud, som skall bli furste eller ”härskare i Israel” (NW) funnits från forntidens eller ”obestämd tids” (NW) dagar.

 7. Vad bör det ha haft för verkan på denne härskare att han så länge umgåtts med Jehova Gud i himmelen, och hur kom det sig att Betlehem inte föreföll att vara rätta platsen för en sådan födelse som hans?

⁷ Eftersom denne härskare, som föddes i Betlehem, under så lång tid i det förflutna hade umgåtts med Jehova Gud i den himmelska världen, måste han ha ägt ett överflöd av vishet och erfarenhet, och han måste vara den bäste härskare Gud kunde sätta över människorna! Hur märkligt var det inte att någon som var så stor skulle födas i Betlehem Efrata, en stad så liten och obetydlig, att den inte nämndes bland ”Juda tusenden” (NW), dvs. bland Juda stams släkter! Och inte nog med att han föddes i denna föga imponerande stad; han föddes därtill i ett stall och fick en krubba till vagga. (Luk. 2:7, 12) Men hur hedrat blev inte Betlehem!

 8. Vems tron fanns i Jerusalem på Davids tid, och varför skulle det inte ha inneburit någon verklig upphöjelse för Guds Son att insättas på den tronen?

⁸ I ett palats på Sions berg i Jerusalem satt konung David på en bokstavlig tron, som kallades ”Jehovas tron”, därför att David var Jehovas ställföreträdare på tronen. (1 Krön. 29:23, NW) Men Jesus Kristus satt aldrig på konung Davids tron på Sions berg, fastän han genom sin födelse i Betlehem hade arvsrätt till denna tron. Men eftersom Jesus var från himmelen, skulle det inte ha inneburit någon verklig upphöjelse för honom såsom Guds Son, om han bokstavligen hade bragts att sitta på Davids tron på Sions berg. Även om Jesus Kristus fått inta Davids bokstavliga tron över Israel, skulle han ha varit litet ”ringare än änglarna”, men i himmelen hade han ju varit den förstfödde bland dem. (Hebr. 2:9; Ps. 8:5, 6) Det innebar förödmjukelse för denne Son till Gud att få sitt liv överfört från himmelens härliga värld hit ned till jorden och att födas som en människa, även om han kom att tillhöra Davids konungsliga ätt. (Fil. 2:5—9) Och dessutom blev han, medan han var här på jorden såsom människa, storligen förödmjukad av fienderna till Guds rike.

Slagen på kinden

 9. Vems rike predikade Jesus Kristus, men hur blev hans predikande ställt i en oriktig dager?

⁹ Jesus Kristus predikade oavlåtligen om riket, men inte om Davids jordiska rike över Israel, utan om Guds rike, ”himmelriket”. (Matt. 4:17; Mark. 1:14, 15) Om det finns någon som har rätt till konungaväldet över hela mänskligheten, så är det Gud. Men därför att Jesus Kristus predikade Guds rike, som bibelns profetior förutsade, anklagades han för att vara en upprorsmakare, som uppviglade folket emot de hedniska romerska kejsarnas välde. Men Mikas profetia hade antytt att Jesus, härskaren från Betlehem, skulle bli vanärad och misshandlad.

10, 11. a) Vilken misshandel förutsade Mika 5:1 att denne härskare skulle få röna? b) Hur uppfylldes detta på Jesus Kristus?

¹⁰ Omedelbart innan Mika talade om denne härskares födelse i den nämnda staden, sade han till organisationen av Guds folk, som hotades av angrepp: ”Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad. Bålverk har man rest upp mot oss; Israels domare slår man med ris på kinden.” (Mik. 5:1) När Jesus Kristus var här på jorden såsom människa, blev den mänskliga myndighetens ris brukat till att förödmjukande slå honom på kinden. Därför att Jesus predikade Guds himmelska rike, som han av Guds ande hade blivit smord till att predika, blev han arresterad och förd inför Jerusalems högsta religiösa domstol, där Israels överstepräst ledde förhandlingarna. Här blev Jesus bokstavligen slagen. Om detta läser vi:

¹¹ ”Jesus förblev tyst. Då sade översteprästen till honom: ’Vid den levande Guden ålägger jag dig att under edlig förpliktelse säga oss, om du är Kristus, Guds Son!’ Jesus sade till honom: ’Du sade det själv. Likväl säger jag till eder, ni människor: Hädanefter komma ni att få se Människosonen sitta på maktens högra sida och komma på himmelens skyar.’ Då rev översteprästen sönder sin överklädnad och sade: ’Han har hädat! Vilket ytterligare behov hava vi av vittnen? Se, nu hava ni hört hädelsen. Vad är eder åsikt?’ De svarade och sade: ’Han är hemfallen åt döden.’ Därefter spottade de honom i ansiktet och slogo honom med knytnävarna. Andra slogo honom i ansiktet med flata handen och sade: ’Profetera för oss, du Kristus: Vem var det som slog dig?’” — Matt. 26:59—68, NW.

12. Hur gavs det större kraft åt detta slag på kinden, och vems intressen tjänade alltså detta slag?

¹² Det förödmjukande slaget på kinden, som man tilldelade Israels framtida domare, fick större kraft när de religiösa myndigheterna överlämnade Jesus till den romerske ståthållaren, Pontius Pilatus, och slutligen fick denne att handla enligt deras vilja genom att utlämna Jesus till att naglas fast vid en påle för att dö i vanära, likt en människa som var förbannad av Gud. (5 Mos. 21:22, 23; Joh. 18:38—19:37) Dessa religiösa myndigheter i Jerusalem tjänade alltså den profetiske dåtida ”konungens i Nordlandet” intressen. (Dan. 11:15, 20—22) Men de kunde inte få övertaget över denne Jesus, som enligt vad Gud hade förordnat skulle bli ”Israels domare”, ”härskare i Israel” (NW).

13. a) Hur förhindrade Gud, enligt vad Petrus sade, att de fick övertaget över den som skulle bli ”Israels domare”? b) Vad kan sägas om den upphöjelse som Jehova gav Jesus, om man gör en jämförelse med Davids tron?

¹³ Simon Petrus, som var en av Jesu Kristi tolv apostlar, sade till en krigsman, en centurion eller hövitsman, som var i Roms tjänst men på kommendering i Palestina: ”Vi äro vittnen om allt detta som han [Jesus] gjorde både i judarnas land och i Jerusalem; men de gjorde sig också av med honom genom att hänga honom på en påle. Gud uppväckte honom på tredje dagen och tillstadde honom att bliva uppenbar, icke för allt folket, utan för vittnen som i förväg hade blivit utsedda av Gud, för oss, som åto och drucko med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han bjöd oss också att predika för folket och avgiva ett grundligt vittnesbörd om att han är den som är förordnad av Gud till att vara domare över de levande och de döda. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd, att var och en som sätter tro till honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” (Apg. 10:38—43, NW) Enligt dessa ord upphöjde Jehova Gud Jesus Kristus till en högre ställning än den som var förbunden med att sitta på Davids bokstavliga tron på Sions berg.

14. Till vad gjorde alltså Jehova Jesus i förhållande till David?

¹⁴ Jehova Gud upphöjde Jesus Kristus till sin egen högra sida i himmelen, till Jehovas bokstavliga himmelska tron. Härigenom åstadkom han att Jesus Kristus, Davids Son, blev Herre över David, alldeles som det hade förutsagts i Psalm 110:1, 2. — Apg. 2:29—36.

15, 16. a) Vad är det som i ännu högre grad är värt ett omnämnande än Jesu födelse som människa i Betlehem, och varför har vi fördenskull orsak att minnas år 1914? b) Vad säger Psalm 2:1—9 om denne härskares insättande på tronen?

¹⁵ Hur underbart och förunderligt är inte allt detta! Det möjliggjorde en uppfyllelse i större skala i våra dagar av Mikas profetia om den store härskaren, som skulle komma från det lilla Betlehem. Denne härskares födelse såsom människa i Betlehem för nitton hundra år sedan är en händelse som är väl värd att omnämnas i universums historia. Att han framträder från det större Betlehem såsom en på tronen insatt härskare i Guds upprättade rike i himmelen är något som i ännu högre grad är värt ett omnämnande. Det är en händelse av större betydelse för universum, och i synnerhet för människorna, vilkas kött och blod denne härskare en gång var delaktig av. Tillförlitliga bibliska profetior hade angivit den exakta tidpunkten då denna långt betydelsefullare händelse skulle inträffa, nämligen i vår egen generations tid, år 1914. År 1914 är alltså ett år som vi har orsak att minnas, men inte så mycket därför att det förödande första världskriget utbröt då, utan därför att ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” utlöpte det året och därför att dessutom Guds rike då föddes i himmelen, såsom det hade förutsagts i bildliga ordalag i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel. Om världens nationer, bland vilka det uppstod stor oro och förvirring, och om jordens konungar, som då tog ståndpunkt emot Jehova och hans just på tronen insatte Kristus eller ”smorde”, sade konung David för länge sedan i profetiska ordalag i Psalm 2:1—9 (NW):

¹⁶ ”Jehova själv skall bespotta dem. Vid den tiden skall han tala till dem i sin förbittring ... och säga: ’Jag, ja, just jag, har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.’ Låt mig [Kristus] hänvisa till Jehovas kungjorda beslut. Han har sagt till mig: ’Du är min son; jag, i dag har jag blivit din fader. Begär av mig, att jag må giva nationer till din arvedel och jordens ändar till din egen besittning. Du skall sönderslå dem med en järnspira, som om de vore en krukmakares kärl skall du slå dem i stycken.’”

17, 18. a) Hur kom Jesus, då han installerades i Riket, ut från ett större Betlehem? b) Vilket betydelsefullt bröd är hela mänskligheten i behov av enligt vad Jesus sade?

¹⁷ När den förutsagde härskaren blev installerad i Riket på Guds högra sida, kom han ut till Jehova Gud från ett Betlehem av större vikt och betydelse än det jordiska Betlehems. Namnet Betlehem betyder ”brödhus”. Efrata, som Betlehem förbinds med, betyder ”fruktbar; fruktbarhet”. Juda, namnet på det område, inom vilket Betlehem Efrata var beläget, betyder ”[Jehova vare] prisad”. (1 Mos. 35:19; 29:35; 49:8) För mänskligheten har detta ”brödhus” stor betydelse, ja, det betyder själva livet. Människorna behöver en sannskyldig tjänare, en härskare från det större ”brödhuset”. Vad människorna behöver för att kunna leva är inte bara bröd av vete, korn eller råg. Jesus Kristus själv underströk detta, ty vid slutet av sin fyrtio dagar långa fasta vägrade han att genom ett underverk skaffa sig bröd, och upprepade i stället sin himmelske Faders ord, i det han sade: ”Icke endast av bröd lever människan, utan av varje uttalande från Jehovas mun lever människan.” — 5 Mos. 8:3, NW; Matt. 4:1—4.

¹⁸ När Jesus kom hit till jorden såsom människa, förde han med sig uttalandena från Jehovas mun, vilka ger liv. Och vidare sade han till dem som kom till honom för att få förgängligt jordiskt bröd: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva [eller: till gagn för världens liv, NW].” — Joh. 6:51.

19. Hur var det möjligt för Jesus att träda fram från ett större brödhus till gagn för mänskligheten år 1914, och vad säger oss vidare namnen Efrata och Juda, vilka förknippas med Betlehem, om detta brödhus?

¹⁹ När Jesus återvände till himmelen och åter inträdde i Guds närvaro, frambar han värdet av sitt offer, sitt mänskliga kött, till gagn för det döende människosläktet. Nu kunde alltså Jesus, sedan han blivit insatt såsom konung år 1914, träda fram från ett ”brödhus”, ett brödförråd, som kan skänka evigt liv i Guds nya värld åt alla som äter av det i tro. Det himmelska ”brödhuset” är livsnödvändigt för människorna. De behöver ovillkorligen Jehovas härskare, som kommer därifrån. Det är en fruktbar plats, vilket anges av namnet Efrata, som nämns i anslutning till Betlehem; och här frambringas och erbjuds mycken livsuppehållande frukt. Betlehem Efrata var ju beläget i Juda, och såsom en motsvarighet härtill ligger det större ”brödhuset” i de heliga himlarna, där Jehova blir prisad av alla sina härskaror av änglar.

20. Vilken likhet råder mellan detta större Betlehem, från vilket Jesus Kristus träder fram, och det jordiska Betlehem med avseende på Juda släkter eller tusenden?

²⁰ Främst bland dessa himmelska lovprisare av Jehova Gud är härskaren från Betlehem. Såsom härskare skall han lära alla sina undersåtar på jorden att också lovprisa Jehova. Han träder fram inför Jehova Gud såsom representant för en liten skara, inte representant för det jordiska Betlehem utan för det hus som består av hans andliga bröder. Dessa är hans 144.000 efterföljare, som går i hans fotspår och som blir medarvingar med honom i himmelriket. (Upp. 7:4—8; 14:1, 3) I jämförelse med de himmelska härskarorna med sina tio tusen gånger tio tusen är denna skara sannerligen liten, nästan för liten för att vara värd att nämnas bland den väldiga härskaran av himmelska lovprisare. (Dan. 7:9, 10) Men denna lilla skara, bestående av härskaren, Jesus Kristus, och hans 144.000 medarvingar, blir tillsammans den mest betydelsefulla gruppen av himmelens invånare. De blir Guds regeringsorganisation över hela hans universella organisation. De skall vara verksamma med att förmedla ”livets bröd” till mänskligheten, som hungrar efter evigt liv. (Joh. 6:48—50) Jesus Kristus, härskaren från detta större Betlehem, kommer på så sätt att fullgöra en betydelsefull roll bland de oräkneliga tusentalen av änglar som lovprisar Gud i himmelen.

Ett indirekt slag på kinden

21. Bland vilka började Jesus Kristus regera år 1914, och hur kunde han därefter bli slagen på kinden?

²¹ Nationerna i våra dagar känner nu ingen större tacksamhet över Jehovas föranstaltningar än man gjorde när ”härskaren i Israel” framträdde från det jordiska Betlehem för nitton hundra år sedan. Därför har de i en större uppfyllelse av Mika 5:1 slagit denne ”Israels domare” på kinden. När gjorde de det? Och hur? De gjorde det naturligtvis inte direkt; ty Jesus Kristus har nu blivit insatt på tronen vid Guds högra sida i himmelen, och nationerna kan inte nå honom, inte ens med sina rymdfarkoster. När hans rike hade blivit fött i himmelen år 1914, började han genast härska mitt ibland sina fiender. Han kastade ut Satan, djävulen, och hans demonänglar ur himmelen och ned till vår jords närhet, och de skall aldrig vända åter till Guds heliga organisations himlar. Det förödmjukande slaget på kinden, som tilldelades ”Israels [himmelske] domare”, fick denne domare alltså inte direkt. Hur utdelades det då? Jo, detta slag fick hans kvarleva av trogna efterföljare på jorden under första världskriget. När Jesus sände ut sina tolv apostlar att predika Guds rike, sade han: ”Den som tager emot eder, han tager emot mig” också. (Matt. 10:40) Motsatsen måste då också vara sann: den som avvisar en Jesu lärjunge, när denne kommer med Rikets budskap, avvisar också Jesus.

22. Vilken princip framhöll konungen Jesus Kristus i sin liknelse om fåren och getterna, och hur kunde han alltså få ett slag på kinden?

²² I den liknelse Jesus framställde, då han för att belysa domen över nationerna, som nu pågår, talade om får och getter, låter han sig själv, den på tronen insatte konungen, säga till fåren: ”Jag säger eder i sanning: I den utsträckning, vari ni hava gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” Till getterna sade han: ”I den utsträckning, vari ni icke hava gjort det mot en av dessa minsta, hava ni icke gjort det mot mig.” (Matt. 25:40, 45, NW) Att i denna tid slå Jesu kvarleva av andliga bröder på kinden genom att missbruka myndighetens ris innebär alltså att förödmjukande slå ”Israels [himmelske] domare” på kinden. — 1 Kon. 22:24; Job 16:10.

23, 24. a) Vad hade den andliga kvarlevan predikat om 1914 långt före det året, och vilken inställning hade kristenhetens styresmän till kvarlevans medlemmar? b) Hur uppfattade härskaren från Betlehem de våldshandlingar som kvarlevan blev föremål för?

²³ En lång tid före 1914 predikade kvarlevan av Kristi andliga bröder i kristenhetens nationer att ”hedningarnas tider” skulle utlöpa det året och att Guds rike med Kristus vid styret skulle upprättas i fullständig bemärkelse i himmelen. Detta predikande om Riket utförde de genom att sprida böcker, småskrifter, tidskrifter och traktater och genom att anordna offentliga föredrag och slutligen genom att gratis visa ”Skapelsedramat i bilder” för stora skaror av människor. Kristenhetens religiösa ledare hade hela sitt intresse inriktat på de frågor som var förknippade med världskriget som då rasade. Varken de eller de krigförande nationerna fäste något avseende vid kvarlevan av Kristi andliga bröder, som förkunnade att Guds rike var jordens rättmätiga regering nu när ”hedningarnas tider” hade ändat år 1914.

²⁴ De religiösa ledarna blev uppretade över detta budskap. Lagar, som krigsförhållandena föranlett, och fanatisk, dåraktig patriotism beredde dem ett tillfälle. De begagnade sig av det för att få de trogna predikarna av Riket att framstå i dålig dager inför folk och i rollen såsom förrädare inför de militariserade, politiska myndigheterna. I likhet med Jesus blev kvarlevan av hans bröder förolämpade genom att falskeligen anklagas för förräderi, för sammansvärjning och för att äventyra nationens välfärd. Politiska och juridiska myndigheters ris svingades orättmätigt i ursinne mot dem och tilldelade dem så att säga slag på kinden: man satte dem i fängelser och koncentrationsläger, utfärdade förbud mot deras skrifter eller deras religiösa möten. Undgick dessa orättvisa, okristliga handlingar den himmelske ”härskarens i Israel” uppmärksamhet, hans som kommer från Betlehem? Nej! Eftersom dessa människor, som blev så illa behandlade, var hans andliga bröder och hans representanter för Riket, uppfattade han det som om handlingarna hade begåtts mot honom själv. Till den skada, som kristenheten redan hade vållat, fogade den ytterligare förolämpningar genom att välja Nationernas förbund i stället för Kristi rike i tanke att kunna narra Kristus genom att kalla Nationernas förbund för ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”.

25. Hur hade Jehova förutsagt detta i Mika 5:3, och hur fick förutsägelsen sin första uppfyllelse på det köttsliga Israel?

²⁵ Alla dessa kristendomsfientliga handlingar, som var ett uttryck för att man förkastade Riket, tillstaddes av den allsmäktige Guden, Jehova. De kom att utgöra en tuktan för medlemmarna av hans kvarleva, som hade trofasta hjärtan. (Hebr. 12:4—11) Gud förutsade detta i följande ord, hämtade ur Mika 5:3, omedelbart efter det att han tillkännagivit att ”härskaren i Israel” från Betlehem skulle träda fram: ”Därför skola de prisgivas intill den tid, då hon som skall föda har fött; då skall återstoden av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.” Den forntida uppfyllelsen av denna profetia inträffade när det köttsliga Israels barn för sin olydnads skull mot Jehova Gud blev utlämnade åt babylonierna och såsom fångar fördes långt bort i landsflykt; men när Jerusalem och dess tempel legat öde i sjuttio år, befriades en trogen kvarleva från Babylon, och dess medlemmar återvände till sitt hemland för att ge en pånyttfödelse åt sin nation och åt den tillbedjan som utövades i Jehovas tempel. Det var som om Guds synliga organisation på jorden, Sion, hade fött en ny israelitisk nation. (Jes. 66:7, 8) På liknande sätt har det varit med det andliga Israel!

26. Hur inträffade en uppfyllelse av Mika 5:3 på det andliga Israel under 1918 och 1919?

²⁶ I all synnerhet år 1918, det år då första världskriget nådde sin kulmen, blev kvarlevan ansatt av ursinniga religiösa angripare. Den kunde inte stå dem emot utan blev förd i träldom och fångenskap under de världsliga organisationerna som låg i krig. Detta var en motsvarighet till Israels fångenskap i Babylon under den tid då dess huvudstad, Jerusalem, låg öde. Eftersom Jehova Gud hade adopterat de åt honom överlämnade, döpta medlemmarna av kvarlevan såsom sina andliga barn, kunde de säga såsom aposteln Paulus gjorde för länge sedan: ”Men det Jerusalem, som är där ovan, det är fritt, och det är vår moder.” (Gal. 4:26) De andliga barnen till ”Jerusalem ... där ovan” bör vara fria, såsom deras himmelska moder är; de bör inte vara landsflyktiga slavar åt våra dagars Babylon. Fördenskull lät Jehova Gud, den himmelske Fadern, sin ”kvinna”, Jerusalem där ovan, frambringa barn under det första efterkrigsåret, år 1919. Han löste den babyloniska fångenskapens grepp om dem. Han befriade sin lojala kvarlevas medlemmar från deras träldom under fruktan, så att de kunde vända tillbaka till sitt rätta och tillbörliga förhållande till honom såsom andliga ”Israels barn”. Det stannade inte vid att de blev befriade från de band som en krigförande värld hade lagt på yttrande- och handlingsfriheten och på friheten att tillbedja Gud, utan de gjorde sig också av med sin träldom under människofruktan. — Ords. 29:25.

27. Vilken andlig födelse inträffade alltså år 1919, och vad har kvarlevan undgått, till och med under världskriget mellan 1939 och 1945?

²⁷ Såsom en uppfyllelse av Matteus 24:14 tog de på nytt upp sin organiserade verksamhet med att frimodigt predika ”dessa goda nyheter om riket”. Det var som om deras himmelska moder, ”Jerusalem ... där ovan”, då, år 1919, hade framfött en ny nation, en fri, andlig nation, i Jehovas tillbedjans land. Sedan den tiden har kvarlevan inte mer givit vika för fruktan eller låtit sig föras i babylonisk träldom, nej, inte ens under det mycket svårare världskriget mellan 1939 och 1945.

28. Kunde en sådan andlig födelse inträffa utan någon verkan för de nationer och folk, bland vilka den skedde? Förklara.

²⁸ Vi bör inte förvänta att denna befrielse och detta framfödande av en ny andlig nation mitt ibland denna världens folk och nationer skulle ske utan betydelsefulla, påtagliga verkningar med avseende på dessa folk och nationer. Vilken verkan skulle detta överraskande, fullständigt oväntade framfödande av en befriad, återställd andlig nation få på dessa folk och nationer? En sådan verkan, att hela världen skulle ge akt. Låt oss undersöka saken!