Vi måste bevara en ren organisation av dem som talar

 1. Vilka har kommit in i församlingen, i enlighet med Judas’ förutsägelse, som vi inte vill ha där, och vad blir slutet för dem?

MÅNGA individer har slutit sig till Jehovas vittnen och har blandat sig i deras skara, och vi trodde att de var uppriktiga, därför att de slöt sig till oss och på grund av det sätt, varpå de hade handlat. Men några har kommit, som vi inte vill ha ibland oss. Orsaken är den att de är själviska. De har ingen kärlek till Gud eller till sin nästa. De är fortfarande av den gamla världen, och de tror att den gamla världens sedvänjor kan införas i detta den nya världens samhälle. Jehova kommer inte att tillåta det. Judas skrev: ”Jag fann det nödvändigt att skriva till eder för att förmana eder att kämpa en hård kamp för den tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Mitt skäl härtill är att vissa människor, som genom Skrifterna för länge sedan blivit bestämda för den dom som nedan beskrives, hava smugit sig in, ogudaktiga människor, som vända vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande och bevisa sig vara falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Jud. v. 3, 4, NW) Det är människor av det slaget som vi måste vara försiktiga med. En sådan är en skrymtare! Hans tänkesätt har ingen plats i den nya världens samhälle. Endast de som ägnar sig åt att lova och välsigna Jehova kommer att vinna liv. Judas fortsätter och säger: ”Men ni, mina älskade, genom att uppbygga eder själva på eder allraheligaste tro och bedja med helig ande må ni bevara eder i Guds kärlek, medan ni vänta på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, med det eviga livet i sikte.” (Jud. v. 20, 21, NW) De som följer den rätta kursen kommer att bli välsignade. De som gör motstånd och är orena kommer att förlora allt, till och med livet.

 2, 3. Vad kan man säga om det som Jehova gjorde vid Jeriko, vilket var en av Jehovas gärningar vilka vi bör kungöra och tala om, och genom vilket handlingssätt kom en icke önskvärd israelit in i blickfältet?

² I denna förbindelse är det skrivet: ”Och människor skola tala om dina fruktansvärda gärningars makt; och jag skall förkunna din storhet.” (Ps. 145:6, AS) Bland Jehovas fruktansvärda gärningar kan vi som exempel ta staden Jerikos förstöring. Vilken väldig och fruktansvärd gärning! Jehova Gud hade lovat att leda sitt folk in i det land som flöt av mjölk och honung, och han gjorde detta och försäkrade dem att han skulle vinna deras strider åt dem. Därför talade han om för dem, hur Jeriko skulle bli förstört. Du kan läsa skildringen i bibeln, i Josua 6:1—26. Jehova Gud gav akt på varje rörelse som hans folk företog, och de gjorde som Jehova befallde. De gjorde sin del, Jehova gjorde sin. Murarna föll. Du säger med rätta, att det var ett mirakel. Sedan murarna hade fallit, var Jehova fortfarande intresserad av sitt utvalda folk. Han önskade att de skulle förbli rena och lydiga.

³ Men nu kom den själviske Akan in i blickfältet. (Jos. 7:1—26) Hela Israels nation måste ha darrat, sedan Akan hade blivit avslöjad, ty det sätt, varpå den själviske individen efterforskades och uppsöktes, visade hur mäktig och vaksam Jehova Gud är. Akan blev tjuv. För israeliterna såg han ren ut till det yttre, men det var han inte, ty han var oren invärtes. Hans recept på hur man skulle kunna klara sig, överleva, var själviskhet — inte kärlek, inte tillbedjan av Jehova Gud, inte strävan att följa hans befallningar. Nej, han menade att han visste bättre än att utföra Jehovas instruktioner för organisationen. Josua, den som blivit utvald till att leda Jehovas folk, talade å Gud Jehovas vägnar, när han gav folket anvisning om hur de, skulle tåga, när och vart, och vad de skulle uträtta. Men Akan tågade inte med av kärlek till Guds sak. Nej, han var intresserad av vad han själv kunde få ut av det. Vinningslystnad var drivkraften i hans hjärta.

 4, 5. Hur blev Akan avlägsnad, och vad tillkännagav tillvägagångssättet vid hans uppspårande angående Jehova?

⁴ Vad blev följden av att Akan var oren, en smutsfläck i Israel, Jehovas utvalda folk? ”Josua, och hela Israel med honom, tog nu Akan, Seras son, och silvret och klädesplagget och guldtackan och hans söner och hans döttrar och hans oxe och hans åsna och hans fårhjord och hans tält och allting som var hans, och de förde dem upp till Akors dal. Därpå sade Josua: ’Varför har du bragt ofärd över oss? Jehova skall låta ofärd komma över dig på denna dag.’ Därmed grep sig hela Israel an med att bombardera honom till döds med stenar, varefter de brände upp dem i eld. Sålunda stenade de dem med stenar.” — Jos. 7:24, 25, NW.

⁵ Folket måste ha förundrat sig över det sätt, varpå Jehova spårade upp Akan, från stam till släkt, från släkt till familj eller hushåll och så ned till mannen själv och hans eget tält, och där fann man klädesplagget och guldet, de saker som han hade stulit och tagit med sig ut ur staden Jeriko. Ja, Jehova Gud gav akt på sin organisation. Han gav akt, när de tågade runt Jeriko, han såg murarna falla, han såg sitt folk gå in i staden för att hämta ut det som de skulle föra till Jehova. Han såg Akan, den själviske, som inte hade någon kärlek vare sig till Gud eller till sina bröder. Kom ihåg, att du nu också lever under samme levande Guds ögon och mäktiga hand, under Jehova, inte under gudar av sten, trä eller metall, vilka inte kan se och inte har något liv!

 6. Vilken varning och vilket gott råd må var och en, som älskar Jehovas organisation, nu villigt rätta sig efter för att undgå ett sådant slut som Akans?

⁶ Det kan finnas några, vilkas uppfattning om hur man skall leva är grundad på själviskhet och som inte kommer att göra sig rena invärtes, inte kommer att förändra sitt tänkesätt. Några av dessa kommer in i Jehovas organisation. Var inte en av dem, ty Jehova ser vad som pågår. Han kan sträcka sig rakt in i organisationen och kasta ut dig så fort, att du kommer att behöva tid till att upptäcka, vad som så plötsligt och snabbt har hänt dig. Men så länge du allvarligt och uppriktigt förtröstar på Jehova och med ett vaksamt sinne förblir i hans organisation och håller dig till hans ord och lyder Jehovas bud, kommer hans ande och hans välsignelse att vara din lyckliga lott. Men om du bryter mot hans bud, så kommer du inte att åtnjuta hans ynnest, utan kommer att bli föremål för hans straff. Jesus sade: ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud.” (Joh. 14:15, NW) Det är ju så, att Gud Jehovas hela organisation är grundad på kärlek, inte på själviskhet och orenhet. Ibland kanske någon kan tänka, att han kan lyckas göra något orätt i Jehovas organisation och undgå påföljd. Om det inte är i enlighet med Guds bud, kan han inte slippa undan. Han kommer att misslyckas, liksom Akan gjorde.

 7. Varför tjänar Ananias’ död såsom en ytterligare varning för oss, och hur bör sanna medlemmar av den nya världens samhälle undvika att drabbas av detta slags död?

⁷ Tänk bara på Ananias. I hans fall har vi ännu ett exempel på Gud Jehovas storhet, hans väldiga gärningar och hans heliga andes kraft. Ananias försökte bedraga genom sitt handlingssätt. Därför att han ljög, därför att han gav sig sken av att göra någonting underbart och storartat men i själva verket stal från Jehovas organisation, föll han ned död. (Apg. 5:1—6) Denna händelse ger oss en varning: Ljug aldrig för Jehova. Försök inte att handla själviskt gentemot hans rättfärdiga organisation. För aldrig in oärlighet eller orenhet i Gud Jehovas församling. Det är själviskhet. Det lyckliga handlingssätt, som en kristen väljer, är detta: ”Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.” (Ps. 145: 2) Detta är vad alla vi, som har kommit in i Jehovas nya världs samhälle, måste göra. Försök inte fördunkla Jehovas rikes och hans organisations härlighet genom att göra någonting liknande det som Akan eller Ananias gjorde. Jehovas nya världs samhälle är en del av Guds heliga organisation. Erkänn detta samhälle, träd in i det nu och tjäna tillsammans med det hela vägen genom hans strid vid Harmageddon, rakt in i hans rättfärdiga nya värld utan ände, där alla kommer att älska Jehova och älska sina överlevande medmänniskor.

 8, 9. Vilka drag i förbindelse med tillbedjan i förhållande till Jehova och hans nu för beständigt upprättade herradöme inbegripes i att man i denna tid överlämnar sitt liv åt Jehova?

⁸ När någon överlämnar sitt liv åt Jehova Gud nu, så är det en fråga om beständig, aldrig upphörande tjänst. Det är inte fråga om att göra en liten smula då och då. Det är inte fråga om en tillfällig hobby eller ett tidsfördriv. Nej, ”jag vill dagligen lova dig”, heter det. Din tjänst för Jehova Gud är din tillbedjan. Du måste prisa hans namn, du måste tala om hans härlighet, du måste tala om för andra, vad din Gud har gjort. Lova och välsigna hans namn, tala väl om hans namn, visa hela världen att du är hans tjänare, att du kan leva i lycka med kärlek som motiv för dina handlingar.

⁹ Ropa ut det till världens folk, att Jehova regerar och att hans rike nu är ett härligt, förblivande herradöme. Jesus gav oss denna befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — Matt. 28:19, 20, NW.

”Offentligen och från hus till hus”

10, 11. a) Om vad talar nu alla Jehovas vittnen, och var gör de det? b) Varför är det en tvingande nödvändighet för dem att tala på detta sätt?

¹⁰ Alla Jehovas vittnen, vare sig de är missionärer, pionjärer eller församlingsförkunnare, måste tala om Jehovas rikes härlighet. I Jehovas organisation är ingen tyst, utan ”i hans tempel säga alla: ’Ära!’ ” (Ps. 29:9, CB Bibeln, översatt av Amerikanska katolska bibelsällskapet) Paulus gjorde detta, ty han påminner oss: ”Jag avhöll mig icke från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” — Apg. 20:20, NW.

¹¹ Jesu apostlar och andra trogna efterföljare höll aldrig inne med någonting som de visste om sin Skapare eller om hans Son, deras Ledare, som tog bort världens synd. De kunde inte göra det. Var talade de? Offentligen och från hus till hus. Liksom denna metod var så viktig för dem från första början och — senare — på Paulus’ tid, så är det också vårt viktigaste arbete att använda den nu, under Jehovas rikes fyrtionde år. Du bör bege dig dit ut på arbetsfältet och gå från hus till hus, från hem till hem, träffa människorna i deras hem, tala med dem om Jehovas rikes härlighet. Gör du detta, särskilt nu, då Riket, Jehovas förblivande herradöme, är här? Det är en tvingande nödvändighet att göra det, ty de år som är kvar till hans slutliga strid vid Harmageddon kan inte vara alltför många.

12. Varför och hur bevisar nu de som i sanning älskar sina medmänniskor att de är annorlunda än världen?

¹² Vi måste visa världen att vi är annorlunda. Vi kan inte dölja vårt ljus under en skäppa. (Matt. 5:15) Vi tror på metoden att älska vår nästa, inte döda honom med mörker. Vi önskar få se honom leva. Vi kan hjälpa honom med det budskap om liv, som Jehova har givit oss att uttala till världen. Detta kan bäst utföras genom att vi går från dörr till dörr och studerar med människorna hemma hos dem själva, så att de bekvämt kan ställa frågor och få ett skriftenligt svar. Precis som du måste de ”skaffa sig visshet i fråga om alla ting”; och vi vill att de skall tro på Jehovas rike. ”När ni gå in i huset, hälsa då husets folk; och om huset är förtjänt, må då den frid ni tillönska det komma över det. Men om det icke är förtjänt, må då friden från eder vända åter till eder.” — Matt. 10:12, 13, NW.

13. a) När förkunnaren, som representerar den nya världens samhälle, predikar från hus till hus, hur försöker han då ständigt att beträffande varje hem avgöra, om det är värdigt att bli betjänat av honom? b) Varför erkänner han och respekterar den frihet att välja, som tillkommer var och en av dem han träffar?

¹³ Vi har ett underbart budskap att bära ut till världen, ett budskap för alla nationer, folkslag och tungomål. Det är ett fridens budskap, framburet av fridsamma människor. Ni förkunnare är av den nya världens samhälle, ni representerar Jehova Gud, universums suveräne Härskare. Och när ni går in i ett hus, låt då er frid bli uppenbar för detta hus. Om det huset inte vill ha ert fridsamma budskap och er fridsamma, vänliga närvaro och det inte vill få kunskap om Gud Jehovas härliga rike, gör det då inga förebråelser, dvs. förebrå inte den av dess invånare som möter er vid dörren och vägrar att höra. Tag i stället tillbaka er frid. Gå genast och på ett hövligt sätt därifrån, om han inte har hörande öron. Det finns ingen anledning att gräla på honom och säga: ”Ni kommer att dö i Harmageddon!” och sedan brådstörtat avlägsna sig. Var och en har rätt att välja, vem han vill tjäna. Du kom dit med frid, du kom dit med ett budskap om kärlek, om godhet. Du försökte visa honom rättfärdighetens nya värld. Han ville inte ha den. Tag då tillbaka till dig ditt fridsamma budskap, och gå vidare till nästa hus och tala med den som bor där. Kanske kan det hos mannen i det första hemmet du besökte, hos honom som avvisade dig, en dag ske en hjärteförändring. Kanske nästa förkunnare som besöker honom kan lyckas i att få lämna fridsbudskapet i hans hem. Du har fridsamma, goda nyheter för dem som vill ha dem. Dessa nyheter är dyrbara, storslagna. Du är villig, ja, glad, ivrig, att ge dem åt vemhelst som vill ha dem. Om några inte vill ha dem, blir du inte förnärmad, du blir inte oroad; du kommer då att behålla dem och erbjuda dem åt någon annan. Låt inte de människor som föredrar denna gamla värld och väljer den bringa dig ur gängorna eller få dig att sakta farten. Kom i stället med glädje ihåg, att ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord, utan hava evigt liv”. (Joh. 3:16, NW) Om någon inte vill ta emot Sonen, kommer Jehova inte att tvinga honom att leva. Var och en har lov att välja att ta emot denna underbara gåva, utöva tro på Kristus och komma i åtnjutande av de välsignelser, som följer med det härliga Riket och dess styrelse över denna nya värld. Men om någon inte vill att återlösningspriset skall användas för hans räkning, så blir han inte tvingad till att tillgodogöra sig det. Förkunnaren går med glatt mod vidare för att söka reda på dem som är hungriga och ge dem föda.

14. Endast vilka kommer att framgångsrikt prisa Jehova från och med nu, och för hur lång tid?

¹⁴ Jehova kommer inte att ha några själviska, icke fridsamma människor i den nya världen, vilka stör dess ro. Dessa människor gör bäst i att förändra sig nu, medan tid är, och slå in på livets väg. Försumma därför aldrig att prisa Guds, den Högstes, namn under den tid som ligger mellan den närvarande slunden och striden vid Harmageddon. Det är någonting som vi kommer att hålla på med att göra och få tillfälle att göra i evighet — alltid och evinnerligen. — Ps. 71:14, 15.

15, 16. a) Vilken annan god sedvänja hos Jesu apostlar tillämpar den mogne predikaren, som går från hus till hus i våra dagar? b) Hur och varför följer också Sällskapets högkvarter denna sedvänja?

¹⁵ Tänk nu inte, att i och med detta att du går från hus till hus har du fullgjort ditt kärleksverk. Osjälviskt, från hus till hus, bär vi fram det goda budskapet om Jehovas rike. Några hör. Men se vad apostlarna gjorde. ”Nu sade Paulus efter några dagar till Barnabas: ’Låt oss framför allt fara tillbaka och besöka bröderna i var och en av de städer, i vilka vi förkunnade Jehovas ord, för att se hur det är med dem.’ ” — Apg. 15:36, NW.

¹⁶ Sedan vi har fört fridsbudskapet in i ett hem och i det hemmet har talat om Jehovas rikes härligheter, vill vi alltså inte att människorna där skall glömma det. Kom ihåg, att du är så mycket mera mogen än dessa människor, som genom dig har fått smaka Jehovas sanning för första gången. Du har sanningen befäst i ditt sinne; genom den har du gjorts stark, din tro är full av kraft. Paulus och Barnabas visste att det förhöll sig så. Därför gick de tillbaka till sina bröder, åt vilka de hade givit sanningen, ja, till var och en av de städer som de hade besökt. De önskade styrka dem i Guds ord, vilket, såsom Jesus sade, är sanningen. Vi måste följa detta av Gud givna mönster för vårt handlingssätt, och vi gör detta, vad organisationen beträffar, i Sällskapet Vakttornets högkvarter, ty därifrån sändes kretstjänare och områdestjänare från församling till församling, så att om vi ser något som är på tok i församlingen eller någonting som kommer dess nit att mattas, någonting som kommer dess medlemmar att sakta av, så kan Gud Jehovas mogna besökande tjänare avlägsna hindret och åter uppbygga dem i den allraheligaste tron.

17. Hur och bland vilka bör tjänare i församlingarna särskilt kungöra och lära?

¹⁷ Tjänare i de olika församlingarna bör alltid se till Guds hjord och göra förnyade besök hos dem som är svaga i tron och lära dem att gå från hus till hus. Ge dem tillsyn som är isolerade och bor ute på lantdistrikten och som har visat intresse. Församlingstjänaren med sina medhjälpare eller andra bör fara dit ut för att se till dem, om detta alls är möjligt. De är andra får, de är förskingrade, de måste föras tillsammans och få mat. Såsom det är skrivet om den första församlingen: ”Varje dag fortforo de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus, Jesus.” — Apg. 5:42, NW.

18. Då vi ser Rikets nutida realiteter, vilken verkan har dä denna syn på dem som predikar från hus till hus och som är mogna eller håller på att bli mogna?

¹⁸ Nu då vi har kommit in i detta Jehovas rikes fyrtionde år, kan vi då hålla upp? Nej. Vi bör i stället tänka på att för mer än 1900 år sedan blev Jesus fastnaglad vid pålen; han blev torterad, dödad av sammansvurna religiösa ivrare och politiker. Detta måste förvisso ha varit ett slag för Jesu första efterföljare. Det var år 33 e. Kr. som dessa överraskande händelser tilldrog sig. Utsikterna tedde sig mörka då för Jesu lärjungar, vilka han hade sänt att predika, men senare, alltifrån pingsten, måste de fortsätta att gå från hus till hus utan uppehåll. Nu i vår tid, vi som i många år har hållit på med att predika de goda nyheterna under denna tingens ordnings allra yttersta dagar, skall vi hålla upp nu? Sakta farten? Dra oss tillbaka från vårt arbete? Det kan vi inte. I denna tid ser vi Riket klarare än vi gjorde då för länge sedan, år 1914 eller 1918 eller 1931 eller vid någon tidigare tidpunkt. Vi känner dess kraft, vi ser dess verksamhet. Alldeles som Jesu apostlar måste vi alltså utan uppehåll fortsätta med att kungöra och lära ut de goda nyheterna om detta Gud Jehovas härliga rike. Ett stort arbete ligger ännu framför oss, och den nya världens samhälle kommer att utföra det.

19. Vilka olika sätt i fråga om att uttrycka sig uppmanar den forntida nedskrivaren av Psalm 145 med iver Jehovas villiga jordiska lovprisare att bruka?

¹⁹ Psalm 145, som ligger till grund för denna artikel, är en mycket ”talför” psalm. Den ger uttryck åt mycket; den kungör och kungör igen saker och ting. Och om du läser den psalmen vers för vers, kommer du att finna, att du uppmanas till att upphöja, prisa, lova, förkunna, begrunda, tala, utbreda, jubla, förtälja och ”bekantgöra för människors söner hans väldiga gärningar och hans rikes majestäts härlighet” (AS). O, hur psalmisten önskade att vi skulle tala! Han var angelägen om att tala, han önskade säga saker och ting om de härligheter som han förutsåg då på den tiden, för tusentals år sedan — och vi, vi befinner oss här mitt uppe i denna Jehovas rikes härlighet. Vi bör sannerligen tala om den och göra hans väldiga gärningar och Jehovas rikes majestäts härlighet bekanta för människors söner. — Ps. 145:12.

20, 21. a) Vilka utgör nu den hela jorden omfattande härskaran av budbärare, som från hus till hus förkunnar Riket? b) Vem går i spetsen för dem, och vad blir den högsta och slutliga verkan av deras oavlåtliga vittnande?

²⁰ På alla som är överlämnade åt Jehova Gud vilar ansvaret att predika dessa goda nyheter från hus till hus och att hålla på med att förtälja detta fridens budskap allt intill jordens ändar. Kom ihåg att Jehovas rike är här. Det är huvudstaden eller den styrande delen av hans universella organisation. I detta rike har 144.000 blivit förda in. Dessa är medarvingar med Kristus och kommer att härska och regera med honom i tusen år. De är alla ödmjuka, lydiga, kärleksfulla skapelser, som medan de var på jorden var goda rikesförkunnare, som talade om Rikets härliga majestät. Förutom dessa finns det många människor som kommer att få del i välsignelserna och friden under detta rike. I denna tid är dessa kringspridda överallt i världen. Men de håller på att församlas in i en enda organisation. Den nya världens samhälle och dess verksamhet, allt under ledning av det himmelska riket, som föddes år 1914, ser vi nu klart. Det är ingenting mytiskt, det är påtaglig verklighet. När Jesus Kristus var på jorden, bevisade han sig värdig att bli upphöjd till den höga ställningen som härskare och i stånd till att sköta den nya världen enligt kärlekens princip. Han vet, vad kärlek är, och gav uttryck åt denna kärlek i sitt liv på jorden. Därför att han bevisade sin ostrafflighet gentemot sin Fader i himmelen ”ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”, därför ”upphöjde ... Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära”. — Fil 2: 8—11, NW.

²¹ Jesu trogna efterföljare har vittnat och kommer att bekänna för andra eller tala med dem om detta, att Jesus är Herre, ”till Guds, Faderns, ära”. All sann tillbedjan, också den som Sonen frambär, går till Jehova, och det är så Gud vill ha det; och alla de 144.000 kommer att ge ära åt Fadern genom Sonen, ty de kommer att utgöra Kristi Jesu brud i det himmelska riket. (Upp. 22: 9) Det finns alltjämt en kvarleva av denna brudklass på jorden, enligt rapporterna från Åminnelsen år 1953 endast 19.183. Alla dessa måste tala om Jehovas härliga rike och därigenom hävda Jehovas namn, och den som går i spetsen för detta hävdande är Kristus Jesus, ty om honom läser vi att ”herradömet skall vara på hans skuldra; och hans namn skall vara Underbar, Rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste. På tillväxten av hans herradöme och på friden skall det ingen ände vara över Davids tron och över hans rike. Så skall det befästas och stödjas med rättvisa och med rättfärdighet från nu och till evig tid. Härskarornas Jehovas nitälskan skall göra detta.” — Jes. 9: 6, 7, AS.

22, 23. Av vem är den härskarmakt, som nu i verkligheten är upprättad och som är den enda som omfattar hela jorden, beroende för att få osvikligt stöd och beständig framgång? b) Vilka kungör nu detta verkliga, förblivande herradöme, hur ofta och till när kommer de att fortsätta med att göra detta, och till vilket gagn för andra och för dem själva?

²² Jehova, den levande Guden, understöder hela denna anordning. Det är hans vilja, hans makt och kraft, hans nitälskan som gör hela denna sak till en påtaglig verklighet. Jehova kommer att utföra detta. När vi ser detta härliga rike, som han har satt i verksamhet, då måste vi förvisso tala om det. Vi känner behovet av den rättfärdiga styrelsen, och såsom kristna måste vi tala om för andra om det hela tiden, ”hela dagen”. (Ps. 145 : 2, AT) Vi måste ådagalägga att vi är Guds folk. ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24: 14, NW.

²³ Låt oss alltså tala de rätta tingen nu. Tala om detta rike, Jehovas förblivande herradöme, så kommer du att vinna liv. Du har kommit att få kunskap om det genom muntlig undervisning, och du kan hålla dig kvar på livets väg. Hur? ”Må var och en som blir muntligen undervisad i ordet taga del i alla goda ting med den som meddelar denna muntliga undervisning.” (Gal. 6:6, NW) Du kan göra detta genom att följa med den som muntligen undervisar dig, när han predikar, genom att tala, genom att förkunna, genom att lära, genom att upphöja Jehovas rikes härlighet tillsammans med honom. På dig vilar ansvaret ”att bekantgöra för människors söner hans väldiga gärningar och hans rikes majestäts härlighet”. Genom att du handlar på det sättet kan du, med psalmisten, beständigt säga till Jehova: ”Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.” (Ps. 145: 13) Om du önskar få liv, då måste du också säga med orden i årets text: ”Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.” — Ps. 145: 2.

24. Är bekantgörandet av Jehovas upprättade rike begränsat till att utföras endast av dem som nu är sysselsatta därmed? Svarar du ja eller nej, och med vilken motivering?

²⁴ Vi är inte så själviska, att vi menar att detta predikoarbete skall utföras bara av dem som nu är Jehovas vittnen. Vi utgör inte någon hemlig, begränsad eller sluten förening eller organisation. Vi uppmanar hela världen, som vi muntligen undervisar, som vi talar till, att komma och ta del med oss i dessa goda ting, få del med oss i friden och lära känna Jehovas uppsåt, så att varje ”får” också kan bli en hans sanne tillbedjare och predikare. Vi försöker inte få någon att sluta sig till någonting, men vi vill i sanning se människor få liv. Vi vill inte dö, och vi vill inte att andra skall dö, vi vill att de skall leva, vi vill att andra skall erkänna universums suveräne Härskare, Jehova Gud. Varför skulle vi då inte vid all vår muntliga undervisning vilja att de skall komma med oss och tala, liksom vi talar?

25, 26. Vilken forntida förutsägelse uppfylles nu genom att ett uppriktigt välkommen uttalas till fler och fler rikesförkunnare, och hur går detta till i praktiken?

²⁵ Det får nu inte bli något uppehåll i detta predikoarbete, som vi utför. Och det kommer inte att bli något uppehåll i predikandet av de goda nyheterna, ty ”anden och bruden säga beständigt: ’Kom!’ ” Alltså: ”Må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet.” — Upp. 22: 17, NW.

²⁶ Vi kan inte vara själviska i denna sak. Gå till dina grannar, dina släktingar, från hus till hus, och säg: Kom och tag av detta livets vatten, utan några kostnader, utan någon betalning. Tag det för intet! Må var och en av oss mer och mer ”bekantgöra för människors söner hans väldiga gärningar och hans rikes majestäts härlighet”!