En uppfordran till lovprisning
”Må allt som har ande prisa Jehova. Prisen Jehova.” — Ps. 150:6 Amer. stand. övers.
1. Vem måste vi prisa? Varför blir det mer och mer angeläget att göra detta?
JEHOVA, universums store Byggmästare och livets Skapare, är värd att lovprisas. Till glädje för sig själv påtog han sig frivilligt bördan att ge tillvaro åt en väldig mängd välordnade skapade verk, både synliga och osynliga. Intet av dessa skapade verk existerar oberoende av honom, och därför har hela skapelsen en förpliktelse gentemot Gud och måste instämma i vittnesbördet om hans överhöghet, genom att visa att hans verk är lovvärt, eller också förgås. Den hastigt annalkande striden vid Harmageddon gör lovprisandet av Gud till en allt angelägnare sak för dem som vill överleva. Vid denna kritiska tidpunkt i världshistorien är det mer än en fråga om vad som är lägligt för oss. Detta är en stor avgörandets dag, och det är nödvändigt för oss att se fakta i ögonen och göra klart för oss var vi står i frågan om suveräniteten över universum. Är vi för Gud och hans rättfärdighetsrike? Eller vill vi förena vårt öde med denna onda värld under dess furste, Satan, i det vi är nöjda med vad den skänker och understöder dess mångfaldiga projekt för mänsklighetens förbättring? Vi kan inte komma undan denna fråga, och inte heller tillåter oss den knappa tiden att länge fundera över hur vi bör handla. Endast den som nu positivt inriktar sig på att prisa Jehova får fortsatt tillvaro garanterad åt sig, ty Gud låter nu allt undergå slutgiltig dom. Det som inte återspeglar Guds härlighet är dömt att förintas. — Ps. 9:8, 9.
2. Hur långt upp sträcker sig befallningen att prisa honom? Varför?
2. Den inspirerade psalmisten hade i förväg kunskap om dessa ting, och därför uppmanar han ”allt som har ande” att prisa Jehova. Så helt och fullt insåg han, att det som är skapat är absolut beroende av Gud för att få överleva nu på domens dag, att han går utanför människornas värld och sträcker sin uppfordran till lovprisning ända in i de osynliga himlarna. Med hänförda ord sjunger han: ”Prisen Jehova. Prisen Jehova från himlarna, prisen honom i höjderna. Prisen honom, alla hans änglar, prisen honom, all hans här. Prisen honom, sol och måne, prisen honom, alla lysande stjärnor. Prisen honom, I himlars himlar och I vatten som ären ovan himlarna. Må de prisa Jehovas namn, ty han bjöd, och de blevo skapade. Han har också givit dem deras plats för alltid och för evigt, han har utfärdat ett påbud som icke skall gå om intet.” (Ps. 148:1—6, Amer. stand. övers.) Inte ens de trogna andeväsen som bebor de osynliga himlarna högt ovanför människan är undantagna från att ära Jehova Gud. De måste välsigna och prisa Gud till bevis för att de understöder hans universella herravälde. De trogna andeskapelserna gör detta, ty vid Jesu födelse trädde de fram tillsammans med den ängel som kungjorde vad som hade skett, och de gudfruktiga herdarna såg dem. ”I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!” (Luk. 2:13, 14) Nu, sedan 1914, då Jesus har kommit som Konung och sitter på sin makts tron, låter dessa himmelska härskaror mer än någonsin gemaken i Guds boning genljuda av hans lov. — Upp. 12:1—12.
3. Vilka på jorden blir befallda att prisa honom? Varför är det vist att göra det?
3. Det skulle vara ett ödesdigert misstag att dra den slutsatsen, att det endast är himmelska väsen som måste ge lovprisning åt Gud. Ingen skapelse, han må befinna sig i det högsta tillstånd eller i den mest obetydliga ställning, är undantagen från förpliktelsen att ära och förhärliga sin Skapare. Vidare var det här nere på jorden som Guds överhöghet ursprungligen drogs i tvivelsmål, och det är därför i denna jords närhet som stridsfrågan inom kort kommer att bli slutgiltigt avgjord. Då ju människan är skapad litet lägre än änglarna, handlar hon vist om hon rättar sig efter de trogna härskarorna. Hela den livlösa skapelsen förkunnar Guds ära, så det är endast rimligt att alla levande skapelser, och i särskild grad den förnuftsbegåvade människan, skall förena sig med resten av allt som är skapat, änglarna inbegripna, i att kungöra Guds tillbedjansvärda egenskaper och dygder. Psalmisten menade att han inte skulle förbise något, när han manade till lovprisning av Gud, och där vänder han sin uppmärksamhet från de höga himlarna hit till jorden: ”Prisen Jehova från jorden, I havsdjur och alla djup; eld och hagel, snö och töcken; du stormande vind som uppfyller hans ord; berg och alla höjder; fruktbärande träd och alla cedrar; vilda djur och all boskap; kräldjur och flygande fåglar; jordens konungar och alla folk; furstar och alla domare på jorden; både unga män och jungfrur; gamla män och barn. Må de prisa Jehovas namn, ty hans namn allena är upphöjt; hans härlighet är över jorden och himlarna.” (Ps. 148:7—13, Amer. stand. övers.) Det är nu vist av människan att allvarligt ge akt på dessa ord, ty de betyder liv. Orsaken visas av en annan av Guds profeter, som skrev om dessa yttersta dagar: ”Jehova har sak med nationerna; han skall gå till rätta med allt kött. Vad de ogudaktiga beträffar, skall han giva dem åt svärdet, säger Jehova.” — Jer. 25:31—33, Amer. stand. övers.
4. Har styresmännen och folken lytt denna befallning? Vad har vi för bevis för detta?
4. Med tanke på denna hälsosamma förmaning och på att hemska följder har blivit förutsagda för dem som inte bryr sig om uppfordran till att prisa Gud skulle man vänta att finna en stor kör av röster som upphöjde den Högste och väntade på hans frälsning. Olyckligtvis är detta inte fallet. Det är uppenbart, att ”jordens konungar och alla folk; furstar och alla domare på jorden; både unga män och jungfrur; gamla män och barn” har uraktlåtit att följa föreskrifterna i den 148:e psalmen. Hade de följt dem, skulle det inte ha varit två totala världskrig i detta århundrade, under vilka så gott som hela människosläktet, unga och gamla, män och kvinnor, registrerades och organiserades och uppfordrades till att ta del i hela nationens gemensamma ansträngning mot sin fiende. Nationerna skulle inte nu ställas inför det förbryllande problemet om kontroll över bruket av atomenergien för att förhindra en världskatastrof. Militären skulle inte sträva efter att inrikta varje nations vetenskapliga arbete på att åstadkomma döds- och förstörelsebringande redskap av större effektivitet. Fruktan för en bomb med kosmiska strålar, tusen gånger kraftigare än dess föregångare, atombomben, skulle inte förfölja de styrande; och inte heller skulle de finna det nödvändigt att anslå väldiga summor till krigsmakten för att kunna hålla jämna steg med medtävlarna i världens kapprustningar. Nej, i stället skulle alla nationers och människors samfällda totala strävan gå ut på att upphöja Herren Gud, vilkens rike med Jesus Kristus som regent framföddes år 1914, varigenom bibliska profetior gick i uppfyllelse.
5. Vilka kan alltså enligt detta inte vara ”överheten”? Varför inte?
5. I ljuset av Psalm 148 ser vi alltså, att nationerna har försummat sin högsta plikt. Mer än någonsin står det nu klart, att de styrande inte är ”överheten”, som är ”förordnad av Gud”. Och det finns ingen grund för deras påstående, att de regerar ”med Guds nåde”. Efter vad de verkliga förhållandena visar, regerar de sannerligen inte ”till Guds ära” eller såsom hans tjänare och förvaltare. (Rom. 13:1—4) Folkets intressen blir inte heller tillvaratagna, ty såsom Jesus förutsade just med avseende på denna tid, finner vi ”människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen”. — Luk. 21:26.
Felriktad lovprisning
6. Av vems lov och pris genljuder jorden? Från vilkas sida?
6. Icke förty förekommer det i våra dagar inom jordens nationer, i synnerhet i kristenheten, mycken föregiven lovprisning av Gud. Imponerande kyrkobyggnader och tempel finner man överallt, med präster som har betalt för att anföra och leda människans lovprisning. I stället för att prisa Gud förhärligar man emellertid människor, så att hela jorden genljuder därav. Män och kvinnor som har förvärvat rykte på finansiella, politiska, sociala, militära och religiösa områden eller inom idrotten hålles beständigt fram för allmänhetens blickar och får beröm för sina gärningar. Folket fortfar att överge Guds lag utan att prästerna protesterar mot detta, ja, de gör det till och med ofta själva. Ära och upphöjelse ges åt de framträdande och visa männen i denna världen, vilken är i den ondes, Satans, djävulens, våld. (1 Joh. 5:19; Matt. 4:8, 9) De olyckliga följder som lovprisning av människor alltid har fört med sig har ingen återhållande inverkan på denna felriktade tillbedjan. Varenda människa berömmer sig av sina egna gärningar och av sina medmänniskors gärningar, medan däremot aposteln Paulus gav detta råd: ”Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.” (1 Kor. 1:31) Man lämnar utan avseende det visa tillkännagivandet, att Gud själv är den som bör prisas och det till och med av ett mycket gott skäl: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.” (Upp. 4:11) Detta inbegriper lovprisning från skapelsen människan, som kom till därför att så var Guds vilja.
7. Vilken världsorganisation får avgudisk dyrkan? Kommer lovprisandet av den att bestå?
7. Det är inte nog med att människor förenar sig i att ge lovprisning åt individer, utan nationerna har också förenat sig i att ställa upp en stor avgud, som de ger ära och pris åt. En Förenta nationernas organisation med en världshuvudstad framhålles såsom det enda botemedlet för de förskräckliga svårigheter som nu ansätter folken och nationerna. Ordspråket ger följande råd åt den obetydliga människan: ”Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke, vad en dag kan bära i sitt sköte.” Men världsbyggmästarna skryter bekymmerslöst med den ”morgondagens bättre värld” som skall åstadkommas genom F. N:s ansträngningar. De förutsäger, att det skall åvägabringa stora ting för det lidande människosläktet, och de uppmanar folket att förlita sig på det och och understödja det. De religiösa prästerna ger sitt moraliska stöd åt det och betraktar det som det medel som Gud använder för att införa fred. Förenta nationerna har blivit ett beläte som representerar människans förmåga och bedrifter och hyllas såsom medlet till världens frälsning. Men det kan aldrig bestå vid sidan av Jehova Gud. I den kommande strid, då tvisten avgöres angående vem som är värdig att prisas, kommer Gud inte att låta den ära som tillkommer honom gå till någon som helst sådan avgudabild. Han säger: ”Jag är Jehova, det är mitt namn; och min härlighet vill jag icke giva åt någon annan eller mitt lov åt beläten.” — Jes. 42:8, Amer. stand. övers.
8. Vad borde dessa avgudadyrkare lägga märke till, om de ville undersöka den bibliska historien?
8. De politiska och religiösa ledarna skulle göra klokt i att undersöka det som är upptecknat från gångna tidsåldrar för att komma på det klara med, om liknande projekt för världens frälsning har rönt någon framgång. De skulle ha gagn av att lägga märke till vad som hände i de dagar som följde på syndafloden i Noas tid, då människorna försökte bygga en stad som skulle överträffa alla andra och ett torn som skulle nå upp till himmelen, allt i en strävan att hålla ihop världen och göra sig ett stort namn. Gud höll fast vid sin regel att inte låta sitt lov och sin ära gå till någon annan. Han lät de tilltänkta byggmästarna komma på skam och omintetgjorde deras samfällda ansträngningar. Han har inte förändrat sig från den tiden till nu, och han kommer inte att förändras i de dagar som ligger här emellan och Harmageddon, i detta krav att lovprisning skall ägnas honom. Om 1900-talets människor framhärdar i att resa upp avgudabilder, kan de inte vänta sig något bättre resultat av sina ansträngningar än det som Gud har påbjudit: ”Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten, de som berömma sig av avgudar.” (Ps. 97:7) Det skulle vara till stor fördel för dem, om de ville lägga märke till hur Gud blev retad till vrede och greps av nitälskan för de avgudabelätens skull, åt vilka Israel gav lovprisning, och hur han överlämnade denna forntida nation åt fullständig tillintetgörelse. — Ps. 78:55—64.
9. Genom vilket redskap kommer Gud att bereda sig lov? När?
9. Men de styrande är inte hågade för att ge akt på historiens vittnesbörd, som blivit bevarat för att de som i sann mening är visa skulle få undervisning därav. (1 Kor. 10:11) Utan att förskräckas av forna tiders misslyckanden går de på med sina egna planer och förehavanden, varvid Gud alldeles lämnas ur räkningen, fastän de samtidigt bevarar ett visst sken av att erkänna Gud. Situationen i världen är sådan som Jesaja var tvungen att beskriva den: ”Eftersom detta folk nalkas mig och ärar mig med sin mun och med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud, därför skall jag gripa mig an med att utföra ett underbart verk bland detta folk, ja, ett underbart och förunderligt verk; och deras visa mäns vishet skall förgås, och deras kloka mäns förstånd skall bliva fördolt.” (Jes. 29:13, 14, Amer. stand. övers.; 1 Kor. 1:19) Jehova kommer inte att låta sig tjänas genom någon politisk regering och inte heller förmedelst några avgudabeläten. Det är i och genom sitt rike som Jehova kommer att bereda sig lovprisning, i himmelen och på jorden, och fördenskull är Riket det förhärskande temat i bibeln, och därför lärde Jesus de kristna att alltid bedja om dess tillkommelse. Nu står det uppenbarat i himmelsk härlighet, och det kommer snart att utöva oinskränkt domsrätt över denna planet, jorden. Den dagen är alltså i sanning här, då människorna måste avgöra, om de vill tillbedja och prisa medskapelser och beläten eller om de vill söka Gud och ära honom.
Varför vi bör känna och prisa honom
10. Vad betyder det för en individ, att han känner och prisar Jehova? Varför?
10. För att nu betrakta saken från den praktiska sidan, kan man fråga: Varför bör en ärlig och uppriktig människa söka lära känna Gud och prisa honom? Blir man inte slagen till en slant i en värld full av sådana som prisar och upphöjer människor, av avgudar som människor har gjort åt sig och av företag som går ut på att snabbt vinna rikedom, om man följer en motsatt kurs och prisar Gud? Har man någon nytta av det? Vi kan svara på detta helt kort: Det betyder liv, inte i sextio eller sjuttio år, nej, i år utan tal. Jesus sade: ”Och detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3; Rom. 6:23) Ingen mänsklig makt kan garantera något sådant. När Gud, den Allsmäktige, inom kort drager ut för att ge luft åt sin rättfärdiga förtörnelse mot denna orättfärdiga, människodyrkande värld, då kommer endast den individ som har en orubblig tro att få leva, i kraft av att Guds välbehag vilar över honom. Människor som nu tillbeder Gud på ett rätt sätt kommer att bli ”beskärmade på Jehovas vredes dag”. (Sef. 2:3) Därför måste vi inse och erkänna sanningen i profetens ord: ”Ty stor är Jehova och värd att storligen prisas; han är också värd att fruktas över alla gudar. Ty folkens alla gudar äro avgudar, men Jehova har gjort himlarna.” ”Från solens uppgång till dess nedgång bör Jehovas namn prisas.” (1 Krön. 16:25, 26; Ps. 113:3; Amer. stand. övers.) Vi måste inse att vårt eviga öde ligger i Guds händer, och därför måste vi söka vinna Guds ynnest genom att prisa hans namn, ty ”i hans ynnest är liv”. — Ps. 30:6, eng. övers.
11. Varför måste man börja prisa honom nu, före striden vid Harmageddon?
11. Det råder inget tvivel om den saken! Det är lovprisning av Gud som garanterar befrielse och frälsning in i den nya världen av evigt liv. Om inte en människa nu prisar Gud genom att bekänna sin tro, finns det ingen varaktig framtid för henne, och det göres heller inga undantag. ”Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.” ”Vänden eder till mig, så varden I frälsta, I jordens alla ändar; ty jag är Gud och eljest ingen. Jag har svurit vid mig själv, från min mun har utgått ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.” (Rom. 14:11; Jes. 45:22, 23) Den trogne aposteln Paulus hade alltså stöd i Skriften, när han gjorde gällande att inte lovprisning av människor eller beläten, utan detta att man bekänner och prisar Gud, är vad som leder till evig frälsning. Han uttalade Guds egen syn på saken, när han sade: ”Genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.” (Rom. 10:10) Det är ofrånkomligt, att alla människor som lever skall böja knä för Jehova Gud och bekänna eller erkänna hans överhöghet; och de måste börja nu. När striden vid Harmageddon bryter lös över jorden, kommer det att vara gagnlöst för människor att då som först börja utföra dessa handlingar till Guds ära, ty dömandet av alla levande människor kommer att vara fullbordat och skarprättarna kommer att ha fått signal att gå åstad. I Harmageddonstriden kommer ingen ånger i sista stund, lik en ånger på dödsbädden, att bli godtagen. Därför är det tid att nyktert tänka över saken nu, medan det ännu är tillfälle.
12. Av vilka blir han nu prisad i allt större utsträckning? På vilket sätt?
12. våra dagar frambär en ”stor skara” människor ”ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål” lov och pris åt Gud på det rätta sättet, och deras led tätnar alltmer. (Upp. 7:9—17) Tillsammans med Jehovas vittnen höjer de sina röster ur varje nation och upprepar psalmistens ord: ”Prisen Jehova. Prisa Jehova, o min själ. Medan jag lever, vill jag prisa Jehova. Jag vill lovsjunga min Gud, medan jag är till. Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; på den dagen förgås hans tankar.” (Ps. 146:1—4, Amer. stand. övers.) Jehovas oemotståndliga ande är bakom denna lovsång, och ingenting kan hindra sången från att växa och utbredas. På ett synnerligen praktiskt sätt, genom mycket och strängt arbete med att vandra från dörr till dörr och gång på gång besöka människorna med budskapet om Riket, vittnar Jehovas vittnen och deras följeslagare för folket om Riket och dess välsignelser. De uppmanar människorna att förena sig med dem i att prisa Gud, emedan det är just i fråga om detta, huruvida de lovprisar Gud eller inte, som människorna nu blir dömda. Det är ett stort åtskiljande verk som nu pågår bland människorna överallt, såsom Jesus förutsade. De som stämmer in i lovsången till Guds ära klassificeras som ”får”, vilkas arvedel blir eviga välsignelser. De som vägrar att erkänna Gud genom att prisa hans namn nu placerar sig därigenom bland ”getterna”, vilkas slut blir tillintetgörelse för evigt. (Matt. 25:32—46) Var kommer du att stå? Kommer du att kunna säga, såsom Jesus enligt förutsägelsen gjorde: ”Min mun skall storligen tacka Jehova; mitt ibland många vill jag lova honom?” — Ps. 109:30.