En i vidaste kretsar sjungen sång

 1. Vad är det som gör sånger tilltalande, och är de vanligen på modet någon längre tid?

OM EN sång skall kunna sjungas i de vidaste kretsar, måste den vara tilltalande. Orden måste ge något slags glädje eller tröst eller väcka starka känslor till liv. Sånger kan ibland få folk att glömma vardagens bekymmer för en stund. Men flertalet sånger är inte på modet så länge. I likhet med klädmodet blir de föråldrade, och detta gäller orden såväl som musiken.

 2. Vilka sånger står i allmänhet högt i kurs, och varför det?

² Men några få sånger har fortsatt att tilltala människor genom åren, och till dessa hör vissa hymner, folk- eller nationalsånger. Nationalsånger har stått högt i kurs och har vanligen levt vidare lika länge som nationerna själva. Vanligtvis har de såväl religiösa som politiska drag. Musiken är livfull, och orden får känslor att välla upp hos den som sjunger, varför känslostämningar griper de sjungande skarorna vid unison sång och rycker dem med sig.

 3. a) Redogör för den mest tilltalande sångens tema. Varför är den så tilltalande? b) I hur vida kretsar har sången sjungits?

³ Av alla de sånger som har sjungits, romantiska, nationalistiska, religiösa eller av annat slag, finns det en som ställer alla de andra i skuggan. Orden tilltalar hela universum och har den allra djupaste innebörd. Sången tilltalar både förnuftet och känslorna, och den ger mer än en övergående lindring i nöden, ja, den ger verklig, varaktig tröst och glädje. Musiken är himmelsk musik — stjärnornas och sfärernas —, och det är mycket passande att sången sjungs nu, och den kommer dessutom att vara lämplig och tilltalande allt framgent, ty dess tema är lika evigt som de eviga himlakropparna. Sången är ett slags hymn eller nationalsång, ty den talar om den regering av himmelskt ursprung, som skall införa frid, rättfärdighet, liv och världsvid enhet här på jorden. Den har redan blivit sjungen i vidare kretsar än någon annan sång, ty den sjungs dagligen i mer än 197 länder på jorden och sporrar mer än en million människor att stämma in i den, och den uppfattas av oräkneliga millioner flera.

 4. a) Vem var den förste som hörde sången på ett profetiskt sätt, när och var? b) Redogör för den syn som Johannes fick.

⁴ Aposteln Johannes, som för sin nitiska predikoverksamhets skull hade sänts i landsflykt till den romerska fängelseön Patmos utanför Mindre Asiens kust, var den förste som hörde denna sång, och detta i förbindelse med en syn. Mot slutet av första århundradet enligt den vanliga tideräkningen fick han en av de förunderligaste syner som någonsin givits en människa att skåda. Han beskriver den vördnadsbjudande kören:

”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Och jag hörde ett ljud från himmelen såsom ljudet av många vatten och såsom ljudet av starkt åskdunder; och det ljud som jag hörde var såsom av sångare, vilka ackompanjera sig på harpa, när de spela på sina harpor. Och de sjunga liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande väsendena och de äldre personerna; och ingen var i stånd till att behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som hava blivit köpta från jorden. Dessa äro de som icke orenade sig med kvinnor; ja, de äro jungfrur. Dessa äro de som fortfara att följa Lammet, vart han än går. Dessa blevo köpta från människosläktet till en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen falskhet blev funnen i deras mun; de äro utan vank.” — Upp. 14:1—5, NW.

 5. Varför är det rimligt att vi nu begrundar synen med en förväntan att kunna förstå den?

⁵ Ängeln, som förmedlade denna syn till aposteln Johannes, förklarade att Jehova Gud hade givit den till sin Son, Jesus Kristus, som sände den ”för att visa [Guds] ... tjänare, vad som snart skall ske”. (Upp. 1:1) Nu, 1.870 år senare, när vi har alla historiens vittnesbörd till bakgrund, kan vi begrunda synen för att få veta vilka sångarna är och vad det egentligen kan vara som gör att sången tilltalar en sådan vitt utbredd åhörarskara.

När och var Lammet sägs stå

 6. a) Hur kan vi veta vem det är som kallas ”Lammet på Sions berg”? b) Vad innebär det att han stod där, och hur vet vi att det Sion, där han står, inte är Sion i det bokstavliga Jerusalem?

⁶ ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg.” Vi tvingas omedelbart att se tillbaka på staden Jerusalem i Palestina. Vem är det symboliska ”Lammet”? Det är den uppväckte, förhärligade Jesus Kristus själv. I Uppenbarelseboken 5:5 kallas han ”lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot”. När Jesus befann sig här på jorden, var han av Davids ätt, och därför hade han den lagliga rätten till tronen. Det var på berget Sion som borgen i Jerusalem var belägen, när David var Israels konung. I synen blir Jesus emellertid inte offrad såsom ”Lammet”. För nitton hundra år sedan blev han uppväckt från de döda till liv ”i anden” (NW) och lades i det himmelska Sion såsom en säker grundval, såsom den symboliska, väl beprövade, dyrbara hörnstenen. (1 Petr. 3:18; 2:6) Det heter att han ”stod” på Sions berg. Detta innebär att han har börjat härska, ty ordet betecknar i bibeln att en konung har gripit makten för att börja regera. (Dan. 12:1, Åk; NW) I Psalm 2 talar David om nationernas motstånd mot den styrelse som utövas av Guds ”smorde” (Jesus Kristus) och framhåller sedan att Jehova i sin förgrymmelse säger till dem: ”Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.” — Ps. 2:2—6; Apg. 4:19—30.

 7. Hur kan vi avgöra när synen uppfylls?

⁷ Hur kan detta hjälpa oss att få veta vid vilken tidpunkt Johannes’ syn blir uppfylld? Jo, på detta sätt: Det var det rike, vilket styrdes av medlemmar av Davids ätt, som omstörtades år 607 f.v.t. Gud sade att en period om sju tider skulle förflyta, under vilken nationerna skulle utöva väldet, och under denna period skulle Jerusalem bli förtrampat av hednanationerna. Eftersom det var i Jerusalem som ”Jehovas tron” stod, på vilken David satt, blev Jerusalem en symbol av det av Jehova utövade konungaväldet i ”himmelriket”. (Matt. 4:17) När hedningarnas tider utlöpte, vilket inträffade år 1914 v.t., befriades inte det bokstavliga Jerusalem här på jorden, men det som det forntida Jerusalem utgjorde en symbol av blev återupprättat och givet åt honom ”som har den lagliga rätten”, nämligen åt Jesus, Davids Son, i himmelen. — Hes. 21:27, NW.

 8. Vad hände för 1.900 år sedan med Kristi efterföljare, som ger oss en tidsparallell, när det gäller händelser i våra dagar?

⁸ Händelser i våra dagar, som svarar mot händelser för 1.900 år sedan, hjälper oss ytterligare till klarhet i frågan vid vilken tid Johannes’ syn blir uppfylld. På pingstdagen år 33 v.t., som inföll omkring tre år och åtta månader efter det att Jesus Kristus blivit smord med helig ande, började denne i sin tur att med helig ande smörja människor som skulle bli medarvingar med honom, människor som vandrade i hans fotspår och som i likhet med honom skulle hålla fast vid sin ostrafflighet ända fram till en offerdöd med utsikt att få regera med honom i himmelen.

 9. a) Vad var det som hände i vår tid, enligt denna tidsparallell, och vad skulle sedan inträffa? b) Hur framgår det av orden i Uppenbarelseboken 11:15—18 när den tid är inne då Guds heliga och hans profeter skall få sin belöning?

⁹ Enligt tidsparallellen bör vi räkna tre och ett halvt år från hösten år 1914, då hedningarnas tider utlöpte, och kommer då fram till våren 1918 någon tid kort efter den judiska påsken. Vid den tiden firade Jesu trogna efterföljare på jorden inte den judiska påsken utan minnet av Herrens aftonmåltid, alldeles som Jesus på sin tid hade påbjudit att de skulle göra, nämligen då han firade sin sista påskmåltid. Samma bok som innehåller en redogörelse för synen av sångarna hjälper oss att förstå vad som stod i begrepp att hända då, ty i denna bok heter det, sedan det talats om att konungen blir insatt i sin maktställning på det himmelska Sion, att den tid skulle vara inne, då Jesu trogna efterföljare skulle få sin belöning. Vi läser där:

”Den sjunde ängeln stötte i sin basun. Och starka röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ Och de tjugofyra äldre personerna, som sutto inför Gud på sina troner, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud och sade: ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle givas åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som frukta ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.’” — Upp. 11:15—18, NW.

En kör av ojämförlig storlek

10. Vilka är de 144.000, och vad är det som anger att talet bör fattas bokstavligt?

¹⁰ ”Och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen.” Detta är antalet av dem som är förenade med Kristus i hans himmelska välde, vilka en gång sades uppgå till ett antal som var så okänt för människan som himmelens stjärnor och sanden vid havsstranden men som nu uppenbaras. Att det är ett bokstavligt tal framgår av Uppenbarelseboken 7, där det först nämns ett bestämt antal, 144.000, och därpå, i vers 9, talas om en annan grupp, en ”stor skara”, som ingen människa kunde räkna. Talet 144.000 kan inte vara symboliskt, ty i så fall skulle det sakna all betydelse. Det kunde då lika gärna inte ha nämnts något tal alls, ty det skulle inte framställa någon kontrast mellan denna kategori och den senare omnämnda ”stora skaran”, vars antal inte anges.

11. a) Hur skulle de medlemmar av skaran på 144.000, som hade dött, bli belönade? b) Hur förhåller det sig med ”kvarlevan”, som alltjämt befinner sig på jorden?

¹¹ Hur skulle de kristna ”profeterna” och ”de heliga” som hade dött bli belönade och stå tillsammans med honom på det himmelska Sions berg? Genom att bli uppväckta såsom han hade blivit, inte i en köttslig kropp, ty i köttet skulle de inte kunna stå tillsammans med honom i himmelen i Jehova Guds närvaro. Aposteln Paulus förklarar detta för oss i 1 Korintierna 15:35—50, där han säger att ”kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel” men att dessa döda, som har gått ned i döden med en förgänglig, fysisk, svag kropp, skulle uppresas med en andlig, oförgänglig kropp, som bär den himmelskes bild. Deras uppståndelse skulle följaktligen ske i en andlig kropp och vara osynlig för mänskliga ögon. Flertalet av de 144.000 har visserligen redan levat och dött, men det finns alltjämt en ”kvarleva”, som under det att den fullbordar sitt liv i trohet här på jorden har det storslagna privilegiet att stämma in i sången och att se till att den blir sjungen i de vidaste kretsar utöver jorden.

Åt vem det är som sångarna bär vittnesbörd

12. a) Vad utgör det förhållandet att de 144.000 har namn skrivna på pannorna en symbol av? b) Vad såg Johannes på deras pannor såsom Faderns namn?

¹² ”Som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.” Att de har ”Lammets”, Jesu Kristi, namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor, där det tydligt kan ses av alla, är en symbol av att de är Jehova Guds och Jesu Kristi slavar. De har inte Babylons namn skrivet på pannan, som om de vore Babylons slavar och tillhörde Babylon. Det som aposteln Johannes såg på pannorna på de 144.000 var utan tvivel det heliga hebreiska tetragrammaton (יהוה), som angav Faderns namn (JHVH) eller på svenska: Jehova. De 144.000 måste alltså vara Jehovas vittnen under sin jordiska levnad och måste nu fortsätta att vara hans vittnen i himmelen.

13. Hur anges det i synen i vilken omfattning sången har blivit hörd?

¹³ ”Och jag hörde ett ljud från himmelen såsom ljudet av många vatten och såsom ljudet av starkt åskdunder; och det ljud som jag hörde var såsom av sångare, vilka ackompanjera sig på harpa, när de spela på sina harpor.” Vilken kör! Ett hundra fyrtiofyra tusen sångare, inte utrustade med jordiska röster, utan med himmelska röster, som sjunger i fullständig samklang och ackompanjerar sig med ren och klar musik på harpa. Hur vida omkring sången skulle kunna höras anges av att den för Johannes verkade som det mäktiga ljudet av många vatten och ljudet av starkt åskdunder. Aldrig förr i universums historia har det funnits en sådan sång eller en sådan åhörarskara, i det att millioner änglar i himmelen lyssnar och hela jorden får höra dess fröjdefulla, uppmuntrande toner. Låt oss undersöka hur sångarna åstadkommer detta tack vare Jehovas vägledning och makt.

Sångens storslagna tema

14. a) Varför kunde sången inte sjungas före år 1914? b) Vilka är de första som sjunger den, och varför är det den största sången i universum? c) Vad har ”Lammets” blod gjort för sångarna, och hur kommer de att röna gagn av ”Lammets” offer jämte andra? d) Hur ger oss Psaltaren ytterligare upplysningar om sångens innebörd och om dem som måste höra den?

¹⁴ ”Och de sjunga liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande väsendena och de äldre personerna.” Sången var alltså inte känd och sjöngs inte före år 1914. Den är ny. Kristi 144.000 medarvingar, som bevarar sin ostrafflighet, är de första som sjunger den. För sina sångares och sitt innehålls skull är den universums största och mest vittgående hymn eller nationalsång, ty den gäller Guds rike såsom den regering, det herradöme, som har funnits till sedan 1914. Den har det mest upphöjda tema, den största sanning bibeln lär: den handlar om att Jesus Kristus regerar i Rikets makt. Jesus Kristus, konungen i Jehovas rike, är den stora sanningen till uppfyllelse av alla de profetiska uttalandena i bibeln, och det var han själv som avgav ett förträffligt vittnesbörd inför Pontius Pilatus om att han hade kommit till jorden för att bära vittnesbörd om denna stora sanning. Sången handlar först och främst om den mest framträdande i Rikets organisation, ty den innehåller dessa ord, riktade till Guds lamm: ”Du är värdig att taga bokrullen och öppna dess insegel, ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skola härska som konungar över jorden.” (Upp. 5:9, 10, NW) De 144.000 sångarna kommer att äga den överflödande glädjen att få regera med Kristus och ha del i hans styrelse över jorden och utdela det abrahamitiska förbundets välsignelser. I detta förbund utlovades det att alla jordens släkter skulle välsigna sig förmedelst Säden, Jesus Kristus. Befallningarna i Psalm 96:1, 10; 98:1, 5 och 149:1, 2 kan med fog sägas gälla dem. Vi läser:

”Sjung till Jehova en ny sång. Sjung till Jehova, alla ni människor på hela jorden. Säg bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung. Det alstringsrika landet blir också fast grundat, så att det icke kan bringas att vackla. Han skall föra folkens talan i rättrådighet.’” ”Sjung till Jehova en ny sång, ty underbara äro de ting som han har gjort. Hans högra hand, ja, hans heliga arm, har vunnit frälsning för honom. Spela och sjung till Jehovas lov med hjälp av harpa, med hjälp av harpa och ljudet av sång.” ”Prisa Jah! Sjung till Jehova en ny sång, hans pris i de lojalas församling. Må Israel fröjda sig i sin store Danare, Sions söner — må de glädja sig i sin Konung.” — NW.

15. a) Varför är det bara de 144.000 som kan behärska sången? b) Vad har hänt med dem, eftersom de har blivit ”köpta från jorden”?

¹⁵ ”Och ingen var i stånd till att behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som hava blivit köpta från jorden.” Ingen annan kan behärska sången, ty dessa sjunger sången på grund av egna upplevelser, som ingen annan skapelse utom ”Lammet” och de själva har haft. Andra kan förvisso höra sången och lära av dem som har lärt sig behärska orden i den. Men det är dessa som har fått privilegiet att tillämpa sången på sig såsom de som skall härska över jorden. Eftersom de har blivit köpta från jorden, blir de vid sin uppståndelse till himmelen förvandlade vad deras natur angår, och de utgör inte längre någon del av mänskligheten. De är inte längre mänskliga skapelser av kött och blod.

16. a) Varför måste sångarna vara ”jungfrur”? b) Förklara varför det sägs att de inte har orenat sig ”med kvinnor”. c) Hur och varför har det stora Babylon bemödat sig om att orena sångarna? d) Hur har det stora Babylon i detta avseende liknat sin urbild?

¹⁶ ”Dessa äro de som icke orenade sig med kvinnor; ja, de äro jungfrur.” Eftersom dessa skall regera med Kristus och även vara präster tillsammans med honom och är hans brud, måste den regel gälla, som gällde för översteprästen i Israel, nämligen att han endast fick ta en jungfru till hustru. Fördenskull får Jehovas överstepräst, Jesus Kristus, endast ha en jungfru till himmelsk brud. (2 Kor. 11:2) Detta är orsaken till att de 144.000 inte får orena sig med kvinnor utan måste bevara sin jungfrudom. De begår inte andlig otukt eller andligt äktenskapsbrott genom att ingå någon religiös förening, något religiöst äktenskap med kvinnolika religiösa organisationer som tillhör denna världen. Detta förklarar varför det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, har kämpat en sådan kamp mot dessa Kristi Jesu trogna efterföljare. I nitton hundra år har det på djävulens tillskyndan använt alla till buds stående medel för att söka få dem att bli orena skökor och fördenskull bli förkastade av sin himmelske brudgum. I det forntida Babylon framställdes en mycket exakt bild av vad dess motbild, det stora Babylon, har gjort. De unga kvinnorna, jungfrurna, i det forntida Babylon måste nämligen, innan de kunde ingå ett lagligt äktenskap, bege sig till Venus’ (Isjtars) tempel och sälja sig åt denna gudinna genom att låta sig berövas sin jungfrudom av den som gav högsta budet. Dessa Jesu 144.000 efterföljare har i likhet med sin Mästare utstått den grymmaste förföljelse, tortyr och död för att bevara sin ostrafflighet. Nu blir de belönade. De har i sanning orsak att sjunga denna sång i fortissimo och med toner som vittnar om den högsta lycka.

17. Hur har de följt ”Lammet”, och hur kommer de att fortsätta att följa honom vart han går?

¹⁷ ”Dessa äro de som fortfara att följa Lammet, vart han än går.” Medan de befann sig här på jorden, överlämnade de sig åt Jehova Gud och blev döpta i Faderns, Sonens och den heliga andens namn, och de har följt Sonen och har inte velat begagna något tillfälle att vinna ära och bifall och politiskt herravälde. De har motstått alla det stora Babylons ansträngningar att locka dem att kompromissa genom ett samgående mellan religionerna eller genom några försök att blanda sig i denna världens nationers angelägenheter. Jesus har nu, på grund av sin stora kärlek till medlemmarna av sin brudeskara och i överensstämmelse med sitt löfte till dem som skulle vara trogna mot honom intill slutet, kommit tillbaka för att ta dem till sig. Nu kan de följa honom in i himmelen, då han utövar sitt rikes styrelse, också när han går till angrepp mot det stora Babylon och slutligen undanröjer de politiska organisationerna och Satan själv för att bereda vägen för de välsignelser som skall komma alla jordens släkter eller familjer till del. — Joh. 14:3; Upp. 2:10.

Sången skall bli hörd i ännu vidare kretsar

18. Hur framställdes det på pingstdagen en bild av de 144.000 såsom en förstlingsfrukt, och av vilka består denna förstling?

¹⁸ ”Dessa blevo köpta från människosläktet till en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen falskhet blev funnen i deras mun; de äro utan vank.” De påminner om den förstlingsfrukt som den judiske översteprästen tog av veteskörden och frambar till Jehova Gud på pingstdagen i templet i Jerusalem. Om de svarar mot förstlingsfrukten, måste hela den övriga vete skörden vara en bild av de övriga människorna av kött och blod. Denna ”förstling” består av både män och kvinnor, men såsom en skara eller ”kropp” sägs de vara trolovade med den himmelske brudgummen och vara hans brud. — 3 Mos. 23:15—20; 2 Kor. 11:2.

19. a) I synnerhet i vilket avseende har ingen falskhet blivit funnen i deras mun, och vad garanterar detta människosläktet? b) Var är kvarlevan, som blir allt mindre, församlad, och vilket privilegium har dess medlemmar i förbindelse med sången?

¹⁹ De håller inte fast vid Babylons falska läror och utbreder inte dess lögner och dess falska religion. De har hållit fast vid Guds ords sanning, medan de varit här på jorden, och de är skickade att sjunga den himmelska sången. De ställs fram inför sin brudgum rena och utan vank. (Ef. 1:4; 5:27) Fördenskull kan vi lita på dem, då de såsom medlemmar av den himmelska regeringen skall styra universum och införa ordning och sunt förnuft i de mänskliga angelägenheterna, på det att dessa alltid må vara i överensstämmelse med rättfärdigheten. Guds rike med den nya tingens ordning kommer aldrig att försvinna eller fördärvas och inte heller att rucka på sina höga principer, när det utövar sin myndighet över jorden. De återstående av dessa 144.000, den lilla kvarlevan, som blir allt mindre, är för närvarande i andlig bemärkelse församlade till det himmelska Sions berg, på vilket ”Lammet” står, och de sjunger i samklang med himmelen och undervisar och övar den ”stora skaran” av jordiska ”andra får” inom alla nationer att rikta alla människors uppmärksamhet på sången och dess innebörd. — Hebr. 12:22; Upp. 7:9; Joh. 10:16.

20. a) Hur reagerar det stora Babylon för sången? b) Vad bör de som älskar rättfärdighet ivrigt sysselsätta sig med, under det att de väntar på att det stora Babylon skall tillintetgöras?

²⁰ Men sången sjungs inte utan motstånd. Liksom Babylon alltifrån början var Guds folks fiende och stred mot det jordiska Sion, har det stora Babylon inte givit upp striden. Fastän det hitintills har lidit fullständigt nederlag i sina bemödanden att fördärva och besudla brudens 144.000 medlemmar, försöker det alltjämt på alla sätt förhindra att denna sång blir sjungen. Det är en verklig uppmuntran att lägga märke till att det i Uppenbarelseboken visas att den långvariga fiendskapen från det stora Babylons sida skall upphöra i och med att Babylon blir för evigt tillintetgjort och det kraftigt förföljda Sion vinner en härlig seger. I följande artiklar skall vi begrunda hur höjdpunkten på dessa fientligheter nås. Under tiden skall vi ägna ivrig uppmärksamhet åt den universella sång som nu sjungs och skall göra allt vi kan för att bistå människor med ärliga hjärtan att lära sig inse hur oändligt viktig denna sång är och att förstå dess intellektuella och känslomässiga vikt och värde, så att de känner sig manade att svara med det världsvida ropet: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Upp. 7:10.

[Tabell på sidan 450]

(För formaterad text, se publikationen)

29 30 31 32 33

HÖSTEN VÅREN

1914 1915 1916 1917 1918