Gör allting på Jehovas sätt

”Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ʹHär är vägen, vandren på denʹ ” — Jes. 30:21.

 1. Hur kan vi lära känna Gud? Och vilka frågor kräver ett svar?

ENDAST genom att lära känna Jehova, den store livgivaren, har vi hopp om att få varaktigt liv. Vi måste känna till hans föreskrifter för oss, vad han fordrar av oss, den väg han vill att vi skall gå. Därför sade psalmisten David: ”Visa mig, HERRE, din väg och led mig på en jämn stig.” (Ps. 27:11) Fastän Guds vägar för många verkar dunkla och förvirrande, så blir Guds väg för den som uppriktigt och ödmjukt frågar efter kunskap en jämn, tydligt utstakad väg att följa. Vi kan göra efterforskningar om Jehova genom att undersöka universum och den värld vi lever i, och vi ser att Jehova är en skapande Gud, en Gud med obegränsad makt, en Gud av vishet och kunskap. Men vad är hans namn? Vad är människans bestämmelse? Varför råder alltjämt svårigheter och olycka på jorden? Kommer dessa förhållanden från Gud? Svaren på dessa frågor beträffande vägen framför oss kan vi finna endast genom att vända oss till Guds uppenbarade ord, bibeln.

 2. a) Vad för slags Gud är Jehova? b) Vilken inställning bör vi ha?

² Genom sitt ord uppenbarar Jehova sig för oss såsom den Allsvåldige, universums härskare, i besittning av all makt, men likväl barmhärtig, kärleksrik och välvillig. Förutom att han är en skapande Gud, en handlingens och verksamhetens Gud, finner vi honom vara en Gud som håller tiden exakt, såsom det är uppenbarat i Guds profetior. (Pred. 3:17) Han är inte en Gud som döljer sina vägar, sitt sätt att handla, för oss, en som önskar förbli dold för människorna, utan i stället önskar han att vi skall känna honom och vad han fordrar av oss för att vi skall få evigt liv. Såsom Petrus sade: ”Han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring.” (2 Petr. 3:9, NW) När vi försöker inhämta lärdom om Jehova, kommer han därför att bistå oss och leda oss till den rätta vägen, när vi förirrar oss åt höger eller åt vänster. Vi bör ha samma inställning som ett barn till sina föräldrar, i det vi ber om hjälp att förstå och följer den rätta ledning vi får. Alldeles som ett barn försöker efterlikna sin far och mor, så bör vi noga ta efter de rätta principerna hos Jehova och hans hustrulika organisation. När vi gör det, kommer vi att finna att Jehovas väg inte endast är en jämn väg, en väg som tydligt utstakats för oss för att vi skall följa den, utan också en rättfärdighetens väg. Därför har Nya Världens översättning av Davids bön i Psalm 27:11 följande lydelse: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg, och led mig på rättrådighetens stig för mina fienders skull.”

 3. Varför är det vist av oss att förtrösta på Jehova?

³ Såsom vår Skapare vet Jehova vad som är till vårt bästa. Hans synpunkt är mycket högre och mera upphöjd än vår. Han är i stånd till att se fällorna och farorna långt innan vi kan det. Hans vishet är inte grundad på den begränsade vishet och erfarenhet, som människor kan samla ihop under futtiga femtio år eller så, utan på tidsåldrarnas gudomliga vishet. Därför intar Jehova Gud med rätta ställningen som vår domare, vår laggivare och vår konung. Därför att vi är underordnade Jehova och därför att vårt liv beror av honom, bör vi förvisso vara djupt intresserade av att behaga honom genom att göra allting på hans sätt eller enligt hans väg. Vi kan göra detta med den tillförsikten, att Jehova kommer att leda oss på ett sätt och på en väg som inte bara kommer att medföra välsignelser åt oss utan också ära åt hans namn. Detta bör vara vårt mål i livet, att vi på något vis må kunna aktivt tjäna vår Gud och ära honom. Såsom Psalm 23 (NW) säger oss: ”Jehova är min Herde. ... Han för mig på rättfärdighetens stigar för sitt namns skull.” Vi gör väl i att villigt följa denna ledning som ges oss av den store Herden, alldeles så som får följer en herdes kloka och säkra ledning. Såsom Ordspråksboken 3:5—7 (NW) säger: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du giva akt på honom, och han skall själv göra dina stigar räta. Bliv icke vis i dina egna ögon. Frukta Jehova och vänd dig bort ifrån det onda.”

 4. Hur kan vi veta, vad framtiden bär i sitt sköte?

⁴ Många människor menar att så länge de lever ett rättskaffens liv och vänder sig bort ifrån det som är ont, kommer de att befinnas vara på Jehovas väg, och det är allt som behövs. Det kan emellertid hända att de har mycket ringa kunskap i Skriften. När man frågar dem om framtiden och vad Guds uppsåt med jorden är beträffande troende människor, svarar de: ”Gud allena vet det.” Det är sant att Gud vet det, men han ger också denna vetskap åt dem som önskar få den. Amos 3:7 (Åk) försäkrar oss: ”Icke gör Herren, Jehova, något, utan att han uppenbarar sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” Jehova har uppenbarat sitt uppsåt för sitt folk genom sitt skrivna ord. Ett av de många ställen som talar om framtiden för jorden finner vi i Psalm 37:11, där det heter (enl. NW): ”Men de ödmjuka själva skola besitta jorden, och de skola i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.” Denna upplysning är nedtecknad för att vi skall läsa och studera den och så få vetskap om Jehovas uppsåt.

 5. Är det nog att föra ett rättskaffens liv, om vi vill behaga Gud?

⁵ Jesus insåg att vad Gud krävde av honom inte bara var att han skulle föra ett rättskaffens liv; i annat fall kunde han ha fortsatt med det stilla liv han hade fört som timmerman till dess han blev trettio år gammal. Han visste att personlig tjänst för Skaparen också var en del av detta att göra saker och ting på Jehovas sätt eller enligt Jehovas väg, och däri gav han oss ett mönster att efterlikna. Genom att följa detta exempel vinner vi förmåga att förstå Guds ord samt den stora lycka som kommer av att man tjänar honom. Ordspråksboken 3:13—18 talar om detta förhållande i dessa ord: ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. ... Långt liv bär hon i sin högra hand. ... Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” Det är inte Guds avsikt att denna sällhet och lycka, som består i att känna honom, skall vara begränsad till en prästklass, utan den är tillgänglig för varenda människa som söker sann vishet och verkligt förstånd genom att studera bibeln. Det kräver ansträngning å vår sida att fatta tag i visheten och göra den till vår egendom, men om vi gör det och fortsätter att med all makt hålla den kvar, kommer vi att bli lyckliga.

 6. Höll Jesus före att det finns många vägar och sätt, när det gäller att tjäna Gud?

⁶ Jehova har inte berett många vägar, många sätt att tjäna honom enligt den enskildes personliga infall eller nyck, någonting som passar den enskildes egna böjelser. Är Gud tvungen att försöka vara människor till lags? Eller är inte vi med rätta vår Skapares tjänare? Vi kan inte blint följa våra egna böjelser och så hoppas finna den väg som är välbehaglig för Gud. Åt vilket håll vi än vänder oss finner vi ständigt en annan religion, en filosofi som är olika, en annan teori om livet. Många människor tror helt självbelåtet att varje slag av tillbedjan är rätt och riktigt och att alla kommer att få samma belöning. Men detta var inte vad Jesus lärde. I Matteus 7:13, 14 (NW) säger han till oss: ”Bred och rymlig är den väg, som leder till tillintetgörelse, och många äro de som gå in genom den; medan trång är den port och smal den väg, som leder till liv, och få äro de som finna den.” Att detta inte har avseende bara på dem som inte tror eller på hednavärlden, det ser vi av vad han vidare säger: ”Icke var och en, som säger till mig: ’Mästare, Mästare’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” (Matt. 7:21, NW) Jesus framhöll ytterligare med avseende på de religiösa ledarna på hans tid: ”Var planta, som min himmelske Fader icke har planterat, skall ryckas upp med rötterna. Låt dem vara. Blinda ledare är vad de äro. Om alltså en blind leder en blind, så komma båda att falla i en grop.” Om vi vill undvika tillintetgörelsens dike, så måste vi hålla våra ögon öppna för den väg som Jehova anvisar oss att följa. Detta är inte en väg av splittrad religiös tro eller av mänsklig filosofi, utan Jehovas sannings väg och en rättrådighetens stig. — Matt. 15:13, 14, NW.

 7. Visa kontrasten mellan Kains och Abels handlingssätt.

⁷ Seklerna igenom har ett val alltid blivit människor förelagt. För att vi må komma in på den stig som Jehova utpekar, manade Jeremia oss ivrigt att fråga efter forntidens stigar av sann tillbedjan. Låt vara att det var för hundratals år sedan som människor följde dessa stigar, men de ting som Jehova fordrar av oss i fråga om rättfärdiga principer och odelad hängivenhet har inte förändrats. Abel visade sig vara en man av tro, som följde Jehovas väg, gjorde saker och ting på Jehovas sätt, och således vann Hans godkännande. Av det som berättas i samband med hans tillbedjan kan vi se att blotta det förhållandet, att någon är religiös, inte innebär att han har funnit den rätta vägen. Både Kain och Abel frambar offer, båda till synes hängivna samme Gud, men Abel frambar sitt offer på det sätt som Jehova godkände. Till och med när Kain såg att hans offer inte var antagbart, vägrade han att göra någon förändring och gick rakt emot Jehovas sätt och väg genom att döda sin broder. I stället för att vandra i ödmjukhet inför sin Gud gjorde Kain uppror och blev en kringirrande flykting, bortdriven från sina egna anhöriga. — Hebr. 11:4; 1 Mos. 4:1—16.

 8. Är bildning eller ställning nödvändig för att man skall kunna tillbedja på ett välbehagligt sätt?

⁸ Århundraden senare ställdes två män inför frågan om rätt tillbedjan. Båda var högt bildade i fråga om världens vishet, men endast den ene erkände den högre visheten i att göra saker och ting på Jehovas sätt. När frågan om frihet att tillbedja Gud riktades till Farao, tillbakavisade han den och utropade: Vem är Jehova att jag skulle sända i väg hans folk? Hans hjärta hårdnade, hans sinne stängdes till för Mose begäran om tid till religiös andakt. Farao härskade likt en gud över egyptierna, och dittills hade hans ord varit lag för de israelitiska slavarna. Människor kastade sig till marken och kröp på magen, när de skulle nalkas honom, men det gjorde inte Mose, som kom i Jehovas namn. Här var en man som skulle bli ledare för millioner människor, som var uppfostrad såsom om han varit son till Farao och som ägde det egyptiska världsväldets kunskap och dess stöd — men det fanns en olikhet: Mose erkände Jehova. När Jehovas uppsåt och väg visades för Mose, var han redo att följa dem. Han måste avstå från mycket: sina egyptiska vänner, det land där han var född, sin trygghet och möjligheten att ”till en tid äga syndens njutning”, men Mose hade träffat ett vist val. Tio gånger fick Farao tillfälle att erhålla kunskap om Jehova, och tio gånger förhärdade han sitt hjärta. Slutligen begav sig Farao i spetsen för sina egyptiska stridsmän efter de bortdragande israeliterna, och följden blev endast den att han drunknade i Röda havet. Inget monument utmärkte denne dåraktige Faraos grav; kvar var endast minnet av att här var en som hade trotsat Skaparen.

 9. Hur visade Jesus att han gjorde saker och ting på. Jehovas sätt?

⁹ Om vi också inte är regenter över något land, såsom Farao var, eller äger Mose bildning och bakgrund, så har emellertid även vi ett val att träffa. Den visa kursen består i att finna och följa Jehovas väg. Inte ens Jesus, som var en fullkomlig människa, försökte göra saker och ting på sitt eget sätt, utan gjorde dem i stället på Jehovas sätt. Han sade: ”Ske icke min vilja, utan din.” När Satan vid det tillfälle då han frestade Jesus försökte vilseleda honom genom att tillämpa Skriften felaktigt, visade Jesus att han erkände Guds skrivna ord, tillämpat på rätt sätt, såsom sin vägvisare, i det han sade: ”Återigen är det skrivet.” Häri gav han oss ett exempel. Han förväntade att hans himmelske Fader skulle undervisa honom och vägleda honom i att göra Faderns fullkomliga vilja. Därför sade han att han inte gjorde något av sitt eget initiativ, utan ”jag talar dessa ting alldeles så som Fadern har lärt mig”. (Joh. 8:28, NW) Han lät sig inte påverkas till att följa det falska föredöme som hans tids präster gav, utan påpekade med kraft att de var blinda ledare. Vi gör väl i att låta oss på liknande sätt ledas av Guds säkra ord och så följa Jehovas väg till liv, ty Ordspråksboken 14:12 säger varnande: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.”

10. Varför är det livsviktigt att känna sanningen i våra dagar?

¹⁰ För att vi skall vara säkra på att vi gör saker och ting på Jehovas sätt i våra dagar, måste vi noggrant beakta den undervisning han ger. Alldeles som okunnighet om lagen inte är någon ursäkt för lagbrott, så kommer inte okunnighet om Jehovas sätt och väg att ge oss liv. Jehovas väg har påvisats för människor av alla nationer, och vetskap om den når nu ut till jordens avlägsnaste hörn, såsom Jesus förutsade: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd.” (Matt. 24:14, NW) Till och med i det så kallade mörkaste Afrika når sanningen fram till människorna. I en nyligen erhållen rapport från en centralafrikansk avdelning av Sällskapet Vakttornet heter det: ”Under de senaste två åren har vi spritt tillräckligt många exemplar av ’Dessa goda nyheter om riket’ för att varje läskunnig familj i landet skulle kunna få ett, och boken ’Detta betyder evigt liv’ har placerats i åtminstone vart fjärde av de hem där man talar cibemba, det afrikanska språk som talas mest i denna landsdel.” Så till och med i Afrikas djungler kan folket få denna kunskap som betyder evigt liv. — Joh. 17:3, NW.

11. a) Hur går tecknet på Jesu närvaro i uppfyllelse? b) Hur ger sig Jehova till känna?

¹¹ När Jesus talade om det stora tecken som skulle visa sig i vår tid: ångest över folken, krig, pest och jordbävningar, talade han också om hur människorna skulle delas upp i två stora klasser eller kategorier. På den ena sidan skulle Skaparens getlika motståndare vara, under det att de ödmjuka och lydiga fårlika människorna skulle befinna sig på den andra. Detta åtskiljande verk pågår nu. Alla människor måste visa sig höra till den ena eller den andra klassen. Den tid då okunnighet om Gud skulle få råda är nu förbi. Tiden är nu inne då alla bör vända sig bort ifrån de gagnlösa tvisterna raserna emellan och sluta sig tillsammans i ren tillbedjan av Skaparen. ”Han har från en enda man gjort varje nationalitet bland människorna, till att bo på jordens hela yta; och han har fastställt de bestämda tiderna och begränsningarna för människornas boende, för att de skulle söka Gud, om de kunde treva efter honom och verkligen finna honom.” Paulus framhåller därpå vilken kurs man bör följa och försäkrar oss att Gud ”icke är långt borta från någon enda” som uppriktigt söker honom och rannsakar hans ord. Men vi finner aldrig hans väg, om vi i blindhet fortfar att förvänta ledning från en avgud eller bild och aldrig blickar bortom den för att se Skaparen sådan han har givit sig till känna i sitt härliga skaparverk och är uppenbarad genom sitt ord. Därför säger Paulus till oss: Vi bör ”icke föreställa oss, att det gudomliga Väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt någonting som är utformat genom mänsklig konst och uppfinning”. Han visade oss den tvingande nödvändigheten i att vinna kunskap om Guds väg, i det han sade: ”Gud har haft överseende med denna okunnighets tider, men nu bjuder han människorna, att de alla Överallt skola göra bättring. Ty han har utsatt en dag, då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet.” Det kan med sanning sägas att de som förblir i okunnighet om Jehovas uppsåt nu gör detta av eget val, ty han har gjort sitt ord tillgängligt världen runt. — Apg. 17:26—31, NW.

12. Vilken organisatorisk anordning har Jehova sörjt för? Varför?

¹² Såsom Jehova på förhand visste att det skulle bli, söker nu människor av alla nationer allvarligt efter sanningen. De är inte nöjda med tillintetgörelsens breda väg, liderlighetens låga väg, och de letar därför efter den väg som Jehova vill att de skall följa. Såsom Daniel sade: ”Många skola fara av och an, och kunskapen skall tillväxa.” Medan vi verkligen kommer vår kunskap att växa till genom att vi personligen rannsakar och far av och an genom bibelns blad, så förser Jehova oss med hjälp. I apostlarnas dagar byggdes det upp en organisation för att de första kristna församlingarna skulle få undervisning och tillsyn. Jesus lade grunden till denna genom att han utvalde en styrande krets av tolv apostlar och andra mogna män. Dessa män fortfor till sin död att öva tillsvn över den tidens predikoarbete och leda det, när det hastigt bredde ut sig över hela den kända världen. Jesus framhöll att en liknande anordning skulle vidtas i vår tid i och med att Gud skulle uppväcka ”den trogne och omdömesgille slaven”, en klass av smorda tjänare, till att sätta fram den andliga födan i en tid av stort behov. Såsom resultat av denna teokratiska tillsyn finns det en enda hjord med enhet i uppfattning och insikt och enhet i handling, oavsett vilken tidigare bakgrund eller utbildning de enskilda medlemmarna kan ha. — Dan. 12:4, AV; Matt. 24:45—47, NW.

13. Vilken kontrast finner vi mellan kristenheten och den nya världens samhälle?

¹³ Det är denna organisatoriska anordning, understödd av Jehovas ande, som förenar den nya världens samhälle av Jehovas vittnen och gör det möjligt att utföra det ofantliga arbetet att kungöra ”dessa goda nyheter om riket” för människor av alla nationer. Jehova är en skapande och produktiv Gud, och hans folk återspeglar dessa egenskaper såsom ett nitiskt, strängt arbetande folk, till häpnad för den söndrade kristenhetens likgiltiga hjordar. Medlemmarna av den nya världens samhälle är som ett enda folk i sitt sätt att förstå Guds ord; alla har överlämnat sig åt Jehova, och det gläder dem att arbeta skuldra vid skuldra för att fullgöra det verk som Jesus visade måste utföras i denna tid. Vilken kontrast till kristenheten, där många medlemmar i samma samfund kan ha olika uppfattningar om kyrkans eller samfundets läror och godta eller förkasta dess trosbekännelse allteftersom det behagar dem!

14. Hur känner fåren igen den rätte Herdens röst?

¹⁴ Enheten bland dem som följer Jehovas sanningsväg är ett säkert bevis för att de har funnit den rätta vägen. När bröderna i den första församlingen sökte framhäva olika personligheter och därmed tycktes sätta sin enhet i fara, skyndade sig Paulus att tillrättavisa dem: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” (1 Kor. 1:10, NW) Om de första kristna alla talade i överensstämmelse med varandra och med en sinnets enhet, så borde vi förvänta att se samma tillstånd råda i Guds hjord i våra dagar. Och fastän hjorden har varit vida kringspridd och förskingrad genom olika religiösa traditioner, mänskliga filosofier och falska och dåraktiga trosbekännelser, visste Jesus likväl att fåren skulle höra och känna igen hans röst såsom den rätte Herden och komma in i den enda sanna hjorden. (Joh. 10:16, 27) Människor av en god vilja har misströstat om att få höra någon auktoritativ röst bland kristenhetens splittrade röster, men när de hör ljudet av sanningen, känner de igen den och gläder sig.

15. Hur kan de kristna visa sig vara ett med Kristus?

¹⁵ Då ju Kristus inte existerar delad, såsom Paulus påpekar, så kan inte heller de som utgör hans folk existera som en delad eller splittrad skara och ändå påstå sig vara kristna. (1 Kor. 1:13, NW) I stället visade Kristus att vi skulle vara i förening med honom, såsom han är i förening med Fadern. Han utpekade klart den väg vi måste följa for att uppnå denna sinnets och hjärtats förening med Jehova. Såsom han sade till Tomas: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Jesus gav oss det exempel vi bör följa i att tjäna Gud. Det var ett gagnande exempel, utan söndring eller oenighet, rotat i kärlek. Han liknade sina tjänare vid grenarna på ett vinträd, såsom han förklarade: ”Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var gren i mig som icke bär frukt tager han bort, och var och en som bär frukt rensar han, för att den må bära mera frukt... . Om någon icke förblir i förening med mig, kastas han ut såsom en gren och förtorkas.” — Joh. 14:6; 15:1—16, NW.

16. Vad för slags frukt kommer av att man håller fast vid Jehovas organisation, och hur kommer den till synes?

¹⁶ Att kristenhetens grenar blivit förtorkade på grund av splittring och bristande enhet finner vi när vi i The World Almanac för 1959 lägger märke till att ett framträdande samfund har 27 olika fraktioner, ett annat har 21 osv. Men sann kristen enhet och verkligt fruktbringande arbete kan man se bland de män, kvinnor och barn som utgör den nya världens samhälle. De har enhet i tanke, uppfattning och uppskattning av Skriften, ty de är en del av Jehovas organisation. De har enhet i handling och verkar tillsammans med förenade krafter världen utöver såsom förkunnare av Riket. Som följd av att de håller fast vid organisationen och frambringar god frukt, har Jehovas ande varit med dem för att rena dem från fördärvliga traditioner och ge dem kraft att frambringa mera frukt. Han har lärt dem sin väg och leder dem på rättfärdighetens stigar för sitt namns skull.