Kan du vänta på Jehova?
”MEN jag vill skåda efter Jehová och vänta på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.” Så talade profeten Mika. — Mik. 7:7, Åk.
Har du ett starkt hopp grundat på Gud, alldeles som han hade? Kan du vänta på Jehova? När du hoppas på någonting åtråvärt som inte är inom omedelbart räckhåll, visar du dig då otålig som ett barn eller har du lugn förtröstan på Jehova? När du möter motgång, väntar du då på din frälsnings Gud?
Det är inte alltid lätt att vänta. Det är alldeles särskilt så, när man har hoppats på någonting en längre tid. I det inspirerade ordspråket heter det: ”Förlängd väntan tär på hjärtat.” (Ords. 13:12) Ändå är det så att tiden går framåt med konstant hastighet, och välsignelser tillfaller oss verkligen, när vi gör allt vi kan för att tillförsäkra oss ett fördelaktigt resultat och tar hänsyn till Jehovas vilja för oss när vi gör upp planer. Ibland får vi också från ett oväntat håll välsignelser som vi inte alls har tänkt oss, och även för dessa är vi tacksamma mot Jehova.
Ibland kommer vi i situationer som ligger utanför vår mänskliga förmåga att klara av. Hur blir det då? Vänta på Jehova — ja, ”hoppas på Jehova”! Detta gör vi inte genom att sitta med händerna i kors, utan genom att ivrigt be till Jehova att han skall leda våra angelägenheter, och sedan lämnar vi förtroendefullt utgången i hans händer. — Ps. 27:14, NW; Ords. 20:22.
Det är viktigt att vi inser att Jehova visserligen vet att vi behöver vissa ting men att han ändå inte alltid gör det möjligt för oss att genast få allt det vi hoppas på. En viktig orsak är att vi kanske inte är redo för det ansvar som följer med den gåva eller det privilegium vi önskar. Följaktligen krävs det tålamod.
Ibland kan vi också mena att vi behöver en viss sak, fastän vi i verkligheten inte behöver den; den kan rentav vara till skada för oss. I ett sådant fall tillåter inte Jehova att vi får det. Genom att ihärdigt sträva efter det kan vi naturligtvis till sist vinna någonting som vi orättmätigt eller oförståndigt önskar, men vi kommer inte att finna sann lycka eller tillfredsställelse på detta sätt. I stället kan vi ådra oss onödiga svårigheter och bekymmer på grund av att vi inte inser vad som är Jehovas vilja för oss och väntar på honom.
Är du ung? Då kan det hända att du liknar de flesta ungdomar på så sätt att du vill växa upp snabbt för att få privilegier och rättigheter som de vuxna äger. En del ungdomar menar att föräldrarnas tillsyn är alltför strikt, och de längtar efter den dag då de kan vara fria från föräldrarnas återhållande inflytande. Men Jehova har i vishet och kärlek ordnat det så att ungdomars omogenhet, oerfarenhet och impulsivitet skall kontrolleras av föräldrarna, till dess de unga kan ikläda sig det ansvar som vuxna har. Att vänta är alltså förståndigt; det är att godta Jehovas anordning. Men lättjefull väntan är inte det.
Medan du ännu är ung, är det mycket du kan lära, och du har många möjligheter att vinna erfarenhet, skicklighet och självbehärskning. Genom att ge noga akt på dina föräldrar och lärare kan du för varje dag vidga din kunskap på många områden och få värdefull övning, så att du längre fram i livet kan sörja för dig själv.
Traktar du efter ämbetet som tillsyningsman eller vill du bli biträdande tjänare i en kristen församling? (Fil. 1:1; 1 Tim. 3:1; NW) Du behöver tid för att bli kvalificerad. Bibeln visar att var och en som får ett sådant förordnande inte skall vara ”nyomvänd”. (1 Tim. 3:6, 10) Inte heller kan en ”äldstes” ämbete tillbörligt fyllas av någon som fortfarande är en yngling. Han måste ha vunnit andras respekt på grund av att han har gott omdöme och förmåga att ge sunda råd. Han behöver äga insikt om livets problem. Han måste ha en god bakgrund i fråga om biblisk kunskap, så att han kan återspegla Jehovas uppfattning om saker och ting då han ger undervisning i församlingen och utdelar tuktan där så är nödvändigt. Allt detta kräver tid. Det kräver att man gör personliga ansträngningar för att utvidga sina förmågor. Det kräver också att man väntar på Jehova.
Att vänta på befrielse från motstånd
Det kan hända att det i ditt hem finns en icke troende äktenskapspartner eller förälder. Han eller hon kan under årens lopp ha gjort våldsamt motstånd mot dig, när du önskat vara med vid kristna möten eller ta del i att predika de goda nyheterna. Du ber om befrielse. Ber du att motståndaren skall bli undanröjd? Naturligtvis inte! I stället ber du att han skall bli mera resonlig och att Guds kärlek skall mjuka upp hans hjärta för att han så skall bli en medtroende inom hemmet. Men detta kräver mycket ofta tid. I stället för att under tiden bara overksamt önska denna befrielse kan man vidta bestämda åtgärder.
Aposteln Petrus säger till exempel till kristna hustrur att de kan vinna sina icke troende äkta män utan ord. Hur då? Genom att visa hustrulig underdånighet och smycka sig med en stilla och mild ande. Det kan hända att du kan göra förbättringar i fråga om detta. Om hustrun och barnen aldrig har låtit familjens överhuvud få tillfälle att framlägga berättigade klagomål, måste sådana förbättringar helt enkelt göra intryck på honom, även om det tar år. — 1 Petr. 3:1, 2.
En äkta man skrev följande till Sällskapet Vakttornet: ”För en kort tid sedan satte jag mig ned och gjorde en återblick på de tolv senaste åren i mitt liv. Undersökningen gjorde mig förkrossad. Jag insåg hur fruktansvärt elak jag hade varit mot min hustru, medan hon hade utstått allting med ödmjukhet. ... Ju grymmare jag var, desto mera kärlek och barmhärtighet visade hon.” Nu har han förenat sig med henne i kristen gudsdyrkan och verksamhet, till stor lycka och välsignelse för henne. Hon är glad att hon väntade på Jehova.
Lider du på grund av någon orättvisa? Du kan tillhöra en ras- eller klassminoritet i ditt land, en grupp som kan vara utsatt för diskriminering på olika sätt. Det kan också vara så att du befinner dig i fängelse på grund av att du såsom kristen inte kompromissar. Den naturliga benägenheten är att ”slå tillbaka”. Du skulle kunna bli bitter och låta ditt hjärta fyllas av hat till dem som tillhör en annan ras eller till dem som representerar myndigheterna. Men vad är det tillbörliga handlingssättet för en kristen?
Om du har gjort allt för att söka befrielse med hjälp av myndigheterna eller genom vad du själv i fridsamhet kan göra, vänta då på Jehova! ”Säg icke: ’Jag vill vedergälla ont med ont’; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.” (Ords. 20:22) Jesus gav det bästa föredömet. När han blev illa behandlad, var det inte så att han hotade eller smädade sina förföljare. (1 Petr. 2:21—23) Lita tryggt på att orättvisor inte passerar utan att Gud lägger märke till dem. Vid den tid som Jehova har bestämt skall ”ogärningsmännen ... bli utrotade, men de som hoppas på Jehova är de som skall besitta jorden”. (Ps. 37:9, NW) Det kan hända att vi har en benägenhet att bli otåliga i väntan på att den tiden skall komma, men Gud tänker i kärlek på att alla slags människor skall bli frälsta. — 1 Tim. 2:4.
Har du behövt lika mycket tålmodigt uthärdande som en ung kristen i Europa, som blev arresterad för fjärde gången på grund av att han inte kompromissade och gav upp sin kristna neutralitet — sedan han redan avtjänat tretton år och en dag i fängelse? Han fortsatte att vänta på Jehova. Han har tro på att ”Jehova [vet] att befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men att spara orättfärdiga människor till domens dag till att bli avskurna”. (2 Petr. 2:9, NW) Han tror att Gud mycket snart skall skipa rättvisa på jorden genom det himmelska riket i Kristi Jesu, Fridsfurstens, händer. Har du sådan tro?
Ett starkt hopp då man kämpar med sjukdom
Besväras du av dålig hälsa? Det kan hända att du har gjort allt vad du rimligen kan göra för att förbättra din hälsa genom balanserad diet, vila, motion och medicinsk vård. Vad kan du göra nu? Vänta på Jehova! Nej, inte vänta på att bli botad genom ett underverk, utan vänta på kraft att uthärda, på gott omdöme när det gäller att avgöra vilka framtida behandlingsmetoder som är bäst och på den befrielse som Guds nya ordning skall ge.
Vi menar visserligen inte att alla våra sjukdomar och åkommor beror på direkt ingripande från djävulens sida, som det var i Jobs fall, men vi kan ändå vara säkra på att han verkligen tidvis försöker dra fördel av att de som tillhör Jehovas folk befinner sig i ett försvagat fysiskt tillstånd, för att göra dem modlösa och rentav förmå dem att uppge sitt hopp. Vi behöver Jehovas hjälp. Psalmisten David bad: ”Jag väntade ivrigt efter Jehovah, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.” (Ps. 40:2, Myrberg) Du kan också be på detta sätt medan du väntar på Jehova. Jehova överger inte sina tjänare. Han ger dem kraft att uthärda, om de fortsätter att förtrösta på honom.
Men hur skulle det vara om man av en läkare blev underrättad om att döden är nära förestående? Då har man desto större skäl att hoppas på Jehova! Läkare har haft fel; men om läkarens diagnos är riktig den här gången, vilken hänförande tanke är det då inte att man inte skall behöva vänta länge i graven, innan man får stå upp till liv igen i uppståndelsen under Guds Sons rike! Jesus sade: ”Förundra er inte över detta, ty den stund kommer då alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” Job bad att Gud skulle gömma honom i dödsriket, scheol, och komma ihåg honom vid den tid han hade bestämt. (Joh. 5:28, 29, NW; Job 14:13—15) Ja, med en sådan kraftfull uppmuntran kan vi till och med möta döden!
Äktenskap kan kräva att man väntar
Vill du gifta dig men finner det svårt att finna rätt person? Eller krävs det att du skall vänta på grund av att du är för ung? Måste du kanske uppfylla något villkor? Vi kan visserligen inte dra slutsatsen att Jehova i vår tid för samman vissa människor i äktenskap, men vi kan ändå vänta på honom också i dessa angelägenheter. Hur kan vi göra det? frågar du kanske. Genom att vi rättar oss efter hans visa och kärleksfulla krav att vi skall gifta oss ”blott ... i Herren”, dvs. bara med en som också tillber Jehova. (1 Kor. 7:39) Om vi verkligen älskar Jehova, kommer detta inte att vara en börda för oss. Samma kärlek till Gud kommer att förmå oss att fylla vårt liv med det arbete som Gud har gett alla sina tjänare att utföra. Detta kommer att fylla våra dagar med verksamhet och vårt liv med ett uppsåt. Medan vi väntar på Jehova, kommer vi att ha ”fullt upp att göra i Herrens verk”, då vi vet att vårt arbete ”inte är förgäves”. — 1 Kor. 15:58, NW.
Medan vi väntar på en passande äktenskapspartner, kan vi använda tiden till att uppodla självbehärskning och förkovra oss som kristna. Vi kommer att bli mera andligt sinnade och bättre i stånd att axla ansvar, och på så sätt blir vi mera önskvärda som make eller maka. Med tiden kan vi träffa en lämplig medtroende av motsatt kön som letar efter just sådana egenskaper hos en äktenskapspartner. Hur det än förhåller sig med detta, har vi inte varit overksamma, dystra eller missräknade, och inte heller har vi låtit oss bli känslomässigt upprörda. Vi har varit upptagna i Jehovas tjänst och har gjort kristna framsteg.
I bibeln finns det ett överflöd av exempel på människor som väntat på Jehova och blivit rikt välsignade. Om dem skrev Paulus: ”I tron dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, men de såg dem långt borta och välkomnade dem och tillkännagav offentligen att de var främlingar och tillfälligt bosatta i landet.” — Hebr. 11:13, NW.
I kontrast till dessa trogna tjänare från forntiden står vi nu på själva tröskeln till den nya ordningen, som de såg ”långt borta”. Låt oss därför med stark tillförsikt fortsätta att vänta på Jehova med uthärdande, ty ”Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anser det för senfärdighet”. ”Hoppas på Jehova och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att ta jorden i besittning. När de onda blir avskurna, skall du se det.” — 2 Petr. 3:9, 13; Ps. 37:34; NW.