Din Danare har djup omsorg om dig

”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apg. 10:34, 35.

1. Hur stor har Guds kärlek till människorna varit, och vad kan det därför vara svårt för oss att föreställa oss?

DEN högste Guden har redan visat sin oöverträffliga kärlek till människosläktet. Fastän Jehova älskade sin enfödde Son djupt, ordnade han det så att denne skulle dö för vår skull, så att vi skulle kunna bli försonade med Gud och till sist åtnjuta evigt liv i fullkomlighet. (Joh. 3:16; Rom. 5:6—8) Kan vi med tanke på detta föreställa oss att Gud skulle betrakta människor enbart som en folkmassa ”utan ansikten” eller att han skulle utvälja en viss grupp att ge sin ynnest åt och sedan helt enkelt ignorera de övriga?

2. Hur betraktar Jehova varje människa?

² Det skulle aldrig kunna ske! Gud erkänner varje person som en särskild individ. Hans ”vilja är att alla slags människor skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4) När aposteln Petrus såg hur Gud tog emot hedningar i den kristna församlingen, utropade han: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den [individuella person] som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom!” — Apg. 10:34, 35.

3. Varför kan vi vara säkra på att varje individ kommer att röna uppmärksamhet under Kristi rikes styre?

³ Jesus Kristus blev sänd av Gud för att ge sig själv ”till en motsvarande lösen för alla”. (1 Tim. 2:6) Han smakade ”döden för varje människa” och köpte hela människosläktet. (Hebr. 2:9) Är det då logiskt att tänka sig att Guds Son skulle ha en likgiltig inställning och därmed säga: ”Jag gav mitt livsblod för var och en, men vad betyder väl den här personen? Jag bryr mig inte om ifall han förlorar livet eller inte”? Absolut inte! Under hans rike kommer varje enskild individ, som hans lösen gäller för, att röna uppmärksamhet och få tillfälle till liv.

4. Vad lär vi från bibeln om beständigheten i Guds kärlek?

⁴ Därför är Jehova alltid villig och redo att ge sin hjälp åt och visa sin kärlek till vem det vara må som utövar tro på honom. Och hans kärleks intensitet och beständighet är långt större än vad vi kan ge uttryck åt gentemot andra. Lägg märke till Guds kärlek till Abraham, Isak och Jakob, som var ofullkomliga människor men tjänade honom helhjärtat. Flera hundra år senare var Jehovas kärlek lika stark som någonsin. Mose sade till Israels nation: ”Vid dina fäder fäste sig HERREN [Jehova] och älskade dem.” (5 Mos. 10:15) Han hade fördrag med nationens halsstarrighet i flera hundra år på grund av denna kärlek. — Mal. 3:6.

5. Vill Gud ge uttryck åt kärlek enbart till ett utvalt fåtal?

⁵ Jehovas kärlek till dem som tjänar honom i våra dagar är precis lika stark och varaktig. Han spanar så att säga efter ett tillfälle att ”fästa sig” vid vem det vara må som åkallar honom i uppriktighet och sanning. ”HERRENS ögon”, säger bibeln, ”överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom.” (2 Krön. 16:9) ”Hans öron är vända till deras ödmjuka bön.” — 1 Petr. 3:12.

6. Vad visar att Gud inte letar efter fel?

⁶ När Jehova betraktar jorden och ser de många svårigheter och lidanden som människor drabbas av, hyser han djup medkänsla med mänskligheten. Hans åstundan är att hjälpa var och en av dem. Han blundar visserligen inte för missgärningar, men han letar efter människors goda sidor och inte efter deras fel. Psalmisten sade: ”Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?” Nej, när Jehova betraktar oss, kommer han ihåg att vi allesammans ”äro stoft”. — Ps. 130:3; 103:14.

7, 8. a) Hur visade Jesus att han verkligen ville hjälpa människor? b) Vad bör Guds och Kristi ömma känslor gentemot människorna förmå oss att göra?

⁷ När Guds Son var på jorden, var han angelägen om att använda sin kraft till att hjälpa människor. När en spetälsk sade till honom: ”Om du bara vill, kan du göra mig ren”, greps Jesus ”av medlidande, och han räckte ut sin hand och rörde vid honom och sade till honom: ’Jag vill. Bli ren.’” Och därmed botade han honom. — Mark. 1:40, 41.

⁸ När Jesus botade människor, som kom till honom för att få hjälp, hade han djupa känslor för dem. På samma sätt visar nu Jehova Gud och hans Son omsorg om och kärlek gentemot var och en som stannat upp i vardagslivets angelägenheter för att ägna uppmärksamhet åt de ”goda nyheterna” om Guds uppsåt. Läser du redan nu i Guds ord på ett uppriktigt, sökande sätt och skaffar dig en viss kunskap om honom? I så fall är detta i sig självt ett bevis för att han är intresserad av dig. Hur kan man säga detta med visshet?

9. Vad gör Jehova för den som uppriktigt undersöker hans ord?

⁹ Detta är sant, därför att Gud ser något gott i hjärtat hos var och en som uppriktigt gör efterforskningar i hans ord. Han öppnar därför dennes sinne, så att han kan förstå. Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Joh. 6:44) Man kan inte förstå Guds uppsåt utan hjälp av Guds ande. Om du håller på att lära känna Guds uppsåt, så kan du vara förvissad om att han hjälper dig.

GUDS UPPSKATTNING — ETT FÖREDÖME

10. Vad visar att Jehova uppskattar sina tjänare?

¹⁰ När Gud på detta sätt ger gensvar till din strävan att förstå, lägger han i dagen en annan god egenskap gentemot dig. Den egenskapen är uppskattning. Utan tvivel känner du och ger uttryck åt uppskattning av det mesta som andra gör för dig, och du kanske säger tack eller gör någon annan gest. Men den uppskattning som människor känner är inte alls lika djup och innerlig som Guds uppskattning av dem som visar tro på honom och har respekt för hans ord. Han gläder sig över dem. Jesus talade rentav om glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne, ångrar sig och överger orätta ting för att behaga Gud. (Luk. 15:10) Jesus sade faktiskt att en människa, som bara gav en bägare kallt vatten åt någon som hon visste var en Guds tjänare, inte alls skulle gå miste om sin lön. (Matt. 10:42) Och Jehovas belöning är alltid långt större än värdet av den dyrkan eller tjänst någon ägnar honom. Jehova lägger märke till och uppskattar var och en som respekterar hans namn och behandlar hans folk med omtanke. Hans hjärta fäster sig därför vid en sådan, och han ger honom hjälp.

11. Hur uppenbarar Markus 14:3—9 att Jesus också var uppskattande?

¹¹ Då en kvinna kom in i det hus, där Jesus höll på att äta en måltid, och göt parfymerad olja över hans huvud, kände Jesus sådan uppskattning att han sade: ”Jag säger er i sanning: Varhelst de goda nyheterna blir predikade i hela världen skall också vad den här kvinnan gjorde bli omtalat till minne av henne.” Och hans ord har visat sig vara sanna, därför att kvinnans goda gärning, även om den var ringa, har upptecknats i Skriften, och millioner människor har fått sin uppmärksamhet riktad på den. — Mark. 14:3—9.

12. Vilken verkan bör Faderns och Sonens uppskattande ande ha på oss?

¹² Vi i vår tur bör visa att vi uppskattar Guds omtanke, när han hjälper oss att lära känna hans uppsåt och ger oss tillfälle att vinna evigt liv. En människa bör vara tacksam för att Gud har funnit för gott att låta henne vara som de människor Paulus predikade för i Antiokia i Mindre Asien. Vissa judar där, som påstod sig tjäna Gud, motstod sanningen. Men skildringen lyder: ”När de som var av nationerna [hedningarna] hörde detta [att de hade möjlighet att bli godtagna av Gud], började de glädja sig och förhärliga Jehovas ord, och alla som var inordnade rätt för evigt liv blev troende.” (Apg. 13:48) Dessa människor uppskattade Guds omtänksamhet. Denna uppskattning hjälpte dem att vara det slags människor som det behagar Gud att ta emot.

EN SOM HÖR BÖN

13. Genom vem måste böner riktas till Gud, och varför bör man inte vara rädd att han kanske inte lyssnar?

¹³ Nu vet vi ju att Gud har förmedlat sitt uppsåt till oss. Kan vi i vår tur förmedla våra innersta tankar och innerliga önskningar till Gud? Ja. Det kan vi göra genom bön. Du behöver inte vara rädd att Gud inte skall lyssna till dig. Det enda han kräver är ett uppriktigt hjärta och att man erkänner att man är en syndare som behöver hjälp. Den som ropar till honom kommer att få vägledning angående vad han skall göra. En sådan person kommer att lära känna att böner som riktas till Gud måste frambäras genom Jesus Kristus, som är Guds förordnade överstepräst. Aposteln skrev: ”Ty vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” — Hebr. 4:15, 16.

14—16. Vad kan vi med rätta bedja om? Varför det?

¹⁴ Vad är det tillbörligt att bedja om? Vad som helst som påverkar ens förhållande till Gud; vad som helst som påverkar en andligen. Aposteln Johannes sade: ”Vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” — 1 Joh. 5:14.

¹⁵ Att vi skall framlägga det vi begär ”i överensstämmelse med hans vilja” innebär att vi inte kan bedja om sådant som befrämjar helt och hållet själviska intressen, till exempel rikedom, en upphöjd ställning över våra medmänniskor, hämnd, själviska njutningar och liknande. Men en ogift person som önskar gifta sig kan till exempel bedja till Gud om hjälp i fråga om att finna en passande äktenskapspartner eller att leva ett balanserat och nyttigt liv som ogift, om en sådan äktenskapspartner inte omedelbart står att få. Gifta par kan bedja om att få barn eller om vishet och förstånd att uppfostra barn. Vi har exemplen med Hanna, som bad till Gud om ett barn, och Simsons föräldrar, som bad om råd hur de skulle uppfostra sin son. (1 Sam. 1:10—17; Dom. 13:8—14) Vi kan också bedja om harmoni i vårt äktenskap, bedja Gud välsigna våra ansträngningar att göra vårt äktenskap framgångsrikt. Till och med när man överväger att flytta till en annan plats eller byta arbete, kan man bedja om Guds vägledning, eftersom ens familj kan beröras i ekonomiskt och därjämte i andligt avseende.

¹⁶ Sådana ting är visserligen strängt personliga, men de berör utan tvivel vårt liv och kräver förändringar, för vilka vi behöver Guds vishet. Gud är intresserad av oss, och det behagar honom att höra oss frambära sådana böner till honom. Vad saken än gäller är det viktigaste att man önskar lära känna Guds vilja och göra den. Varje människa har naturligtvis sina egna omständigheter, som skiljer sig från andras, och detta påverkar hennes böneämnen.

17. Vilken tillförsikt ger oss Psalm 32:8 med avseende på att Gud besvarar våra böner?

¹⁷ Svaret från Gud kan med tillförsikt förväntas i form av vis vägledning, lämpad efter personens eget individuella fall. Gud lovar: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” — Ps. 32:8.

18. Vad kan det inbegripa att vi handlar i samklang med våra böner?

¹⁸ När man bett till Gud, bör man naturligtvis vara konsekvent och handla i överensstämmelse med sin bön. Man bör först och främst söka råd från bibeln angående sitt problem. Psalmisten sade: ”Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.” (Ps. 119:145) Eftersom Gud redan i förväg kände till våra problem, såg han till att råd beträffande alla mänskliga problem blev nedtecknade i hans inspirerade ord. Man kan också rådfråga andra, som kan hjälpa en att förstå vad bibeln säger om saken, och rentav söka deras förböner. Man bör hålla i med att bedja, tills man klart och tydligt förstår vilket handlingssätt som är vist och förståndigt. Om man inte gör det, visar man inte Gud att man har tro eller att man är verkligt angelägen om att få Guds svar. Det var vad Jesus ville framhålla i sin liknelse om änkan, som höll i med att vädja till domaren om hjälp, tills han slutligen gjorde henne till viljes. — Luk. 18:1—8; Jak. 1:5—8.

19. Hur kan vi lära känna Gud bättre?

¹⁹ Den som ber och handlar med tro på Gud kan vara förvissad om att han kommer att få vägledning, så att han kan välja det allra bästa handlingssättet. Han kommer verkligen att lära känna Gud, som lovar: ”HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom.” (Ps. 25:14) Guds handlingar med honom kommer att vara en verklighet, och han kommer att inse att han ”vandrar med Gud” och blir föremål för Guds uppehållande kraft, vägledning och kärlek. Den fruktan för Gud som omnämns i psalmen är ingen sjuklig fruktan, utan en hälsosam respekt för Gud. Om du älskar Gud, vill du lägga fram dina problem för honom, och du kommer inte att vara rädd att du skall bli avsnäst eller avvisad. Aposteln Johannes skrev om sådan hämmande fruktan: ”Fullkomlig kärlek jagar bort fruktan, eftersom fruktan verkar som en hämsko.” — 1 Joh. 4:18.

20. Varför bör vi inte vara rädda för att komma inför Jehova med vilket som helst problem?

²⁰ Du bör aldrig frukta för eller tveka att lägga fram ens de mest intima angelägenheter, vad det än rör sig om, inför Jehova, däribland dina synder. Han kommer inte att betrakta ditt problem som dåraktigt eller skratta åt dig, som människor kan göra. ”Han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå.” ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — Jak. 1:5; 1 Joh. 1:9.

EN BELÖNARE

21. Hur vill Jehova att vi skall känna det i fråga om att han är en belönare, och vilken verkan bör detta ha på oss?

²¹ Det är vidare helt på sin plats och kan inte betraktas som själviskt att inte bara förvänta att Gud skall höra våra böner, utan också belöna oss för vår trohet mot honom. Jehova vill att vi skall se fram emot livets belöning såsom något som han finner glädje i att ge oss, eftersom han vet att vi sätter värde på det och kommer att använda det på rätt sätt. Jehova vill att vi skall veta att han är en Gud som belönar dem som älskar honom. Han är inte som många världsliga människor, som inte visar någon uppskattning av eller hänsyn för dem som handlar av kärlek eller lojalitet. Och en gud som inte uppskattade lojalitet, som aldrig belönade sina tjänare, skulle inte vara värd att dyrka. Men Jehova Gud är lojal, han är varmhjärtad och kommer sina vänner nära. Han lovar dem som har tro på honom: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” — Hebr. 13:5.

22. a) Vilka belöningar får vi redan nu genom att vi tjänar Gud? b) Vilka välsignelser ligger ännu i framtiden?

²² Redan nu kan vi bli rikligen belönade, om vi blir nära vänner med Gud genom att stå i förbindelse med honom och vandra med honom. Och det finns en ännu större belöning att se fram emot — sådant som vida övergår allt som vi kan göra oss en föreställning om. Att vi bevarar oss trogna mot Gud ger oss först och främst ett bättre liv redan nu, ett liv som verkligen har mening och uppsåt och omfattande frihet från de problem och bekymmer som denna värld får erfara. (Ef. 3:20) Vi har också utsikten att få ingå i ”grundvalen” för den ”nya jorden”. Vilken glädje skulle det inte vara att få ta del i att lägga ”grunden” för att göra jorden till ett paradis! Hur storslaget kommer det inte att bli att få vara till hands för att ta emot andra i uppståndelsen och undervisa, hjälpa och öva dem! En hänförande framtid ligger framför oss — ett storslaget uppsåt i vårt framtida liv!

23. Varför är det viktigt att människor inte dröjer med att ta ståndpunkt på Guds sida, och vad inbegriper detta?

²³ Men förringa inte det underbara tillfälle du har att tjäna Gud nu. Det här är nämligen sista gången som människor kommer att få tillfälle att ta ståndpunkt på Guds sida i stridsfrågan om universellt herravälde mitt i en hel värld av människor som inte känner Guds föranstaltningar. Det är vidare sista möjligheten att förkunna de ”goda nyheterna” för dessa människor under förhållanden som präglas av motstånd. Vilket utmärkt sätt att bevisa din lojalitet mot Gud! Att göra detta ger den allra största belöning. Det är nu som tillfället står öppet att få verka tillsammans med ”Guds husfolk, som är den levande Gudens församling, en pelare och ett stöd för sanningen”, i att förkunna och dela med sig åt andra av de goda nyheterna om Riket. — 1 Tim. 3:15.

[Bild på sidan 20]

Genom att söka Jehovas vägledning i endräktig bön kan äkta par få hjälp att bevara den äktenskapliga harmonin

”Gud själv har sagt: Jag skall aldrig överge dig, aldrig svika dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig?” — Hebr. 13:5, 6, 1974 års sv. provövers.