Hur man får Guds lag på sitt hjärta
”Smaken och sen, att Jehová är god.” — Ps. 34:9, Åk.
1. Vilka frågor framkallas av vilka förhållanden med avseende på vissa ökenväxter?
FRÖNA hos vissa ökenväxter tycks vara i besittning av ett slags intelligens. De gror inte förrän det har kommit åtminstone ett tolv millimeters regn, och helst mera. Fröna och jorden runt omkring dem är precis lika våta efter ett regn på omkring två och en halv millimeter, som de är efter femtio millimeter, men ändå vill inte fröna gro efter den lättare nederbörden. Men hur kan ett slumrande frö mäta nederbörden? Det blir precis lika genomdränkt i en fingerborg med vatten, som det blir när det kastas i en sjö. Varför gror det inte när det blir grundligt genomblött av den lättare nederbörden? Hur kan det mäta regnmängden? Hur vet det att det bör vänta på mera? Vidare tycks dessa frön veta från vilket håll vattnet kommer. När tillräckligt med regn har fallit och trängt ned i jorden och genomdränkt den, då gror de, men om vattnet tränger upp underifrån vägrar de att gro. Hur kan de räkna ut riktningen? Och varför skulle det göra någon skillnad? Svaren på dessa frågor belyser en del av den process, varigenom man får Guds lag skriven på sitt hjärta. Om vi uppriktigt önskar få Jehovas lag i vårt hjärta, så kan den bli skriven där. På vilket sätt?
2. Vilken rening och vilken utplåning måste ske, innan Jehovas lag kan skrivas på hjärtat?
2 För att man skall kunna skriva behövs en ren yta, och kanske behövs ett radergummi till att avlägsna tidigare skrift. Om nytt skreves ovanpå det gamla, skulle det bara leda till konflikt och förvirra. Hjärtan som är bortvända från Jehova är överklottrade med orätt skrift. Om människan före floden sade Jehova, att ”varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden”. Efter floden var den fallna människans hjärta fortfarande i behov av rening: ”Hjärtat är bedrägligt framför allting och hopplöst fördärvat.” Men berättelsen fortskrider och visar att Jehova kommer att hela hjärtat hos dem som så önskar. Många har gjort sina hjärtan hårda, förhärdat dem till att förbli i synden, till att inte låta sig röras till medlidande, gjort dem ogenomträngliga för godhet och okänsliga för vädjanden. Det som är skrivet på dessa hjärtan liknar den skrift som fanns på hjärtana hos folket i Juda: ”Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla.” Då det ju är så, att ”den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka”, är denna fråga värd att beakta: ”Varför tillsluten I edra hjärtan, såsom egyptierna och Farao tillslöto sina hjärtan?” Varför inte hellre bedja: ”Skapa i mig ett rent hjärta, o Gud, och låt mig få en ny och rätt ande inom mig”? Ett sådant hjärta erbjuder en ren yta, där Jehovas lag kan skrivas. — 1 Mos. 6:5, NW; Jer. 17:9, 14, 1 (v. 9 enl. RS); Ords. 28:14; 1 Sam. 6:6; Ps. 51:12, RS.
3. Vilka skriftställen visar hur man får Guds lag skriven på sitt hjärta?
3 Till sitt vilsefarande och förskingrade folk sade Jehova, när han förutsade dess återställelse till sann tillbedjan: ”Jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet Och från alla edra eländiga avgudar. Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.” Sanningens renande vatten åstadkommer en förändring i vårt hjärta, om vi troget använder det. Det är genom att ofta dryfta sanningen som föräldrar skall få den in i sina barns hjärtan: ”Dessa ord, som jag befaller dig i dag, måste visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig Och när du stiger upp.” Genom att predika kom aposteln Paulus Jehovas lag att bli skriven, inte på stentavlor, utan på människohjärtan: ”Ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens ande, icke på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” Om en som är välsignad av Jehova är det skrivet, att han ”tänker på hans lag både dag och natt”. Genom att studera Jehovas lärdomar och bud och höga principer och lägga dem på minnet kan man följa uppmaningen: ”Skriv dem på ditt hjärtas tavla.” De blir en del av oss. — Hes. 36:25, 26; 5 Mos. 6:6, 7 och 2 Kor. 3:3, NW; Ps. 1:2; Ords. 3:1—3.
Hur tuktan hjälper
4. Vad kan man — utöver detta att fylla sitt sinne med Jehovas lag — ytterligare bli tvungen att göra för att få denna lag skriven på sitt hjärta?
4 Genom att vi fyller sinnet med Jehovas sanning sker ett renande verk; det tränger ut de förra orätta tankarna, gör om sinnet. Men kanske är det gamla handlingssättet så djupt inristat i hjärtat, att det inte utplånas genom att du hör och läser Guds lag. Studium och begrundan har visat dig vad du bör göra, och du skulle vilja rätta dig därefter, men hjärtats innerliga åstundan att göra det saknas. Den nya skriften har ännu inte trängt långt ner under ytan. Den är ännu inte så djup som den gamla, så att den kan utplåna det gamla sättet att tänka och handla; den har inte nått fram till den inre människan, det sinnebildliga hjärtat, där åstundan och motiv har sitt säte. Men du vill att den gamla skriften skall utplånas och ersättas med Jehovas lag, ända in i dina innersta tankar och känslor. Vad skall du då göra? Ge dig själv tuktan och aga, tvinga dig till att göra vad du vet vara rätt. Framhärda i detta handlingssätt, och om du är uppriktig, kommer du att vinna ditt eget hjärta över på rättfärdighetens sida. Detta handlingssätt finner stöd i Skriften.
5. Vilken gagnelig process sätts i gång genom att lagar stiftas?
5 Det är sant att moral inte kan framtvingas genom lagstiftning, såsom U. S. News & World Report för 13 maj 1955 sade i en ledande artikel: ”Tolerans och osjälviskhet — liksom moral och ädelmod — kan inte med framgång åstadkommas genom lagstiftning.” Men det förhållandet att lagar stiftas kan sätta i gång en process, som slutligen kommer att skapa moral. Blotta tillvaron av lagen riktar uppmärksamheten på saken och kan framkalla ett för dess framgång lämpligt klimat i form av en gynnsammare allmän opinion. Om så lagen tillämpas och folk lyder den för att undgå straff, så kan de komma att se att goda resultat blir följden, och deras inställning ändras. Därpå lyder de på grund av de goda resultaten och inte på grund av fruktan för straff.
6. Vilket exempel visar att tuktan och genomdrivandet av en lag kan förändra hjärteinställningen?
6 Detta visades av New York Times Magazine för 22 maj 1955 i en artikel med rubriken ”Kan moral framtvingas genom lagstiftning?” Däri dryftades det utslag som Förenta staternas högsta domstol fällt, enligt vilken segregationen betraktas som olaglig. Det visades där exempel på hur människor som hyst ovilja mot att folk av olika ras skulle blandas om varandra varit tvungna att finna sig i ”integration” på arbetsplatser, i hyreshus och i det militära och som följd härav mist sina fördomar: ”Vita husmödrar, som blivit anvisade bostad i kommunala hyreshus, där ingen åtskillnad gjordes mellan raserna, visade benägenhet för en gynnsammare inställning till negrerna, medan de allra flesta av dem som bodde i åtskilda bostadskvarter tenderade till att hålla fast vid sin syn på rasproblemet. En undersökning av hur man inom armén ställde sig till integrationen ledde till en liknande slutsats.” Genom att komma i närmare beröring med de färgade fann fördomsfulla personer att deras förutfattade meningar ofta var falska och att det onda man fruktat aldrig blev verklighet. När undersökningsresultaten bearbetades, kom man till den slutsatsen, att ”när lagens majestät får stöd av ett folks kollektiva samvete och det sociala lägets helande kraft, kommer lagen i längden att inte endast framtvinga ett moraliskt sätt att tänka och handla utan rentav att skapa det”.
7. Hur visade en tidskriftsartikel att övning, tuktan, ett framtvingat uppträdande och det yttre beteendet påverkar de inre känslorna och förändrar hjärtat?
7 The Ladies’ Home Journal för september 1955 hade en artikel av Dorothy Thompson, som visade nödvändigheten av att fostra känslorna snarare än intellektet för att övervinna ungdomsbrottsligheten. Hon sade: ”Hans handlingar och inställningar som barn bestämmer till stor del hans handlingar och inställningar som vuxen. Men dessa inspireras inte av hans hjärna, utan av hans känslor. Han blir vad han uppmuntras till och övas att älska, beundra, dyrka, omhulda och offra något för.” Vidare sade hon: ”I allt detta spelar uppträdandet en viktig roll, ty ett hyfsat uppträdande är varken mer eller mindre än ett uttryck för att man tar hänsyn till andra. ... De inre känslorna återspeglas i det yttre beteendet, men det yttre beteendet bidrar också till odlandet av de inre känslorna. Det är svårt att känna sig stridslysten, medan man handlar hänsynsfullt. Det kan hända att ett hyfsat uppträdande till att börja med är av helt ytligt slag, men det förblir sällan så.” Hon påpekade också, att med sällsynta undantag är godhet och elakhet” inte beroende av hjärnan utan av känslorna” och att ”folk inte blir brottslingar på grund av förkalkning eller förhårdning hos ådrorna utan genom att hjärtat har blivit förhårdnat”. Hon betonar att känslan styr vårt handlingssätt oftare än förståndet gör det och att det sätt varpå vi blir fostrade, det sätt varpå vi handlar — om det också till att börja med är framtvunget — övar inflytande på våra inre känslor och förändrar hjärtat.
8. Vilka skriftställen visar tuktans eller agans förmåga att förändra hjärtat?
8 Guds ord, bibeln, gav för länge sedan till känna att om vi fick övning och tuktan, för att vi skulle handla som vi borde, så skulle detta komma att påverka hjärtat, som är sätet för våra motiv och källan till våra handlingar. Ordspråksboken 22:6, 15 säger: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal. Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” Tuktan förändrar det unga hjärtat, utplånar det oförnuft som är skrivet där och sätter i dess ställe vägledande principer, som den unge inte kommer att vika ifrån längre fram i livet. När han är vuxen finns inte mera det faderliga eller moderliga tuktans ris, som kan förmå honom att gå den rätta vägen, men icke desto mindre går han den av fritt val, på grund av den övning och fostran som i hans barndom nådde hans hjärta. Samma princip gäller med avseende på vuxna, som är Jehovas barn och som han tuktar och agar till deras fostran och förbättring: ”Det är sant att ingen aga i det närvarande synes vara glädjande, utan i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” Agan kanske kan vålla sorg till en början, men ”av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl”. — Hebr. 12:11, NW; Pred. 7:4.
9. Vad bör vi alltså göra, när vi vet vad som är rätt, och vad kommer att ske med vårt hjärta, om vi underlåter att göra det?
9 När vi vet vad som är det rätta att göra, bör vi alltså göra det, även om vårt hjärta önskar någonting annat. Vi bör hålla oss själva i tukt, förmå oss till att göra det, och med tiden kommer våra hjärtan att vinnas över på rättfärdighetens sida och ernå frid och upphöjd ro. I annat fall kommer våra hjärtan att befästas i en orätt kurs. Om hjärtat inte får någon tuktan, inte tvingas till ett rätt uppförande, stelnar det på ett fördärvligt sätt och kan inte mjukas upp för att formas om eller för att ta emot de intryck som skulle göras i det, om Jehovas lag bleve skriven där: ”Emedan domen över en ond gärning icke snabbt verkställes, blir människobarnens hjärta till fullo inriktat på att göra det onda.” Detta anger klart att om tuktan och aga utdelades, så skulle det hjärta, som har onda planer, uppge denna inställning, vända sig bort ifrån den i en förändring till det bättre. Om vi alltså inte lämnar våra hjärtan i fred med deras onda inställning, kommer de inte att fastna i den. — Pred. 8:11, RS.
”Smaken och sen”
10. Vilken maning bör vi hörsamma, när det gäller läsning av bibeln?
10 Psalm 34:9 (Åk) manar oss: ”Smaken och sen, att Jehova är god.” Har du en bibel? Läser du den? Livnär du ditt sinne med den andliga föda som den innehåller? Smakar du Jehovas ord för att se hur gott det är? Förblanda inte detta med att lyssna till en s. k. rättrogen predikan eller följa religiös tradition eller omfatta någon fastställd trosbekännelse. Sådana saker är ofta i strid med bibeln, såsom Jesus sade till sin tids religiösa ledare: ”Så hava ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition.” (Matt. 15:6, NW) Läs bibeln själv utan förutfattade meningar eller fördomar, så får du se hur god den är. Många erkänner öppet att de inte tror på bibeln, inte därför att de har läst den, utan därför att de tror på utvecklingsläran eller har blivit avogt stämda mot bibeln genom vad några säger att den innehåller eller genom det sätt varpå några handlar, vilka förmenas vara kristna. De har inte smakat själva. De är lika människor som säger att de inte tycker om ett visst slags mat, innan de någonsin har smakat den, och som envist vägrar att pröva den.
11. Sedan man har läst och studerat bibeln, vilken ytterligare föda bör man då smaka på för att få veta hur utsökt god den är?
11 Många, som säger att de tror på bibeln och som läser den i en viss utsträckning, underlåter att följa dess läror. De talar om Gud, men tjänar Satan. Jesus sade: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” (Matt. 7:21) De borde smaka på hur det är att göra Jehovas vilja. De skulle kunna lära sig att tycka om det, skulle kunna upptäcka att det är en stärkande föda för dem. Jesus sade: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” Men det är så många som ser den måltid i form av arbete, som är framsatt för den kristne, och som genast säger till sig själva: ”Jag skulle inte tycka om den där maten. Jag skulle inte vilja gå och predika för folk och bli snäst eller hånad eller illa behandlad.” Men varför smakar de inte på arbetet, så att de får se vilken härlig mat det kan vara? Jesus fann att det var det, såsom det blivit förutsagt: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.” — Joh. 4:34; Ps. 40:9.
12. När en uppriktig individ tuktar sig själv och förmår sig till att smaka både på studiet av Guds ord och på utförandet av hans vilja, vad inträffar då som medför en hjärteförändring för honom?
12 De borde tukta sig själva, förmå sig till att studera Jehovas ord, lära känna dess sanningar och predika dem för andra. Sedan de har smakat denna mat, kan de komma att ha sin lust i den frid och förnöjsamhet, den känsla av upphöjd ro och det rena samvete, som följer med att man äter den maten. Först kanske personen i fråga inte känner sig hågad. Han vet bara i sitt sinne att han borde göra det, men han önskar det inte i sitt hjärta. Men antag att han bestämmer sig for att smaka och se, om den är god. Utan att hans hjärta är med i det, lever han sitt dagliga liv likt en kristen och predikar Guds ord för andra. Han fortsätter att göra det en tid framåt och börjar så se de goda resultaten, erfar det goda som följer med detta handlingssätt, och så småningom uppskattar han det i sitt hjärta, kommer, i en hjärtats samklang med det, och en åstundan att göra det spirar upp och växer i hans hjärta. Inte bara i hans intellekt, utan också i hans hjärta, håller Guds lag då på att skrivas. Genom att han lär känna denna lag, väger den, prövar den, utövar den, åtnjuter dess goda följder, blir hänförd över den glädje han ser hos andra såsom ett resultat av hans predikande, så kommer hans hjärta att uppskatta den och åstunda den, och han tvingas av sina känslor och stämningar att handla efter den. Så blir hjärtat skrivet på, det blir förändrat, och vad som en gång måste tvingas fram görs nu på grund av ett känslobetonat val, en känslomässig önskan, och det är inte längre nödvändigt att strida med hjärtat, ty det har blivit övervunnet, har blivit renat från sina tidigare begär och driver nu sin ägare till det handlingssätt som Jehovas lag föreskriver. Och detta därför att det genom tuktan förmåtts till att smaka på det som det menade sig aldrig kunna tycka om.
13. Hur reagerar somliga, när de får en viss vetskap om Jehova och hans vilja, och varför är detta handlingssätt förhastat?
13 Hjärtat är sätet för tillgivenheten, och de som älskar Jehova av hjärtat kommer att smaka på och äta och njuta av rätterna på den matsedel av arbete som Jehova har sammanställt och kommer inte att finna det betungande: ”Däri består kärleken till Gud, ätt vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” De tycks emellertid vara det för många. Ofta studerar folk tillsammans med Jehovas vittnen, får vetskap om det verk som Gud befaller skall utföras och ser vilken stor förändring det skulle medföra i deras sätt att leva, om de toge emot dessa förpliktelser. Det skulle inte endast betyda att sätta stopp för köttets gärningar, utan också ätt sätta i gång med predikandets gärningar, och de vill inte sluta med de förra eller börja med de senare. De åstundar inte den hjärteförändring som skulle driva dem till att göra det. Men de vill inte erkänna detta, och därför bryr de sin hjärna med att fundera ut ursäkter, som täcker över de verkliga orsakerna i hjärtat. De säger att de är alltför upptagna, eller också drar de fram några inbillade fel i någon läropunkt, eller påstår de att vittnena är alltför ytterligtgående. De tar avstånd från det trogna handlingssättet, innan deras ögon har blivit öppnade för den lycka det skänker, innan de har smakat dess fröjder. Om de ville fortsätta med att studera, skulle de komma att få blick för och uppskatta alla de välsignelser som Jehova har berett — jorden, dess växter och djur och underbara naturscenerier, Jesus såsom återlösaren, rättfärdighetens nya värld, möjlighet att få leva i den för evigt — och hans kärlek, som sålunda ådagalagts gentemot dem, skulle komma dem att älska honom tillbaka. Då skulle lydnad för Jehova vara en glädje: ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.” Deras säte för tillgivenheten skulle på detta sätt förändras, och Guds lag bli skriven på deras hjärta. — 1 Joh. 5:3; 4:19.
Sanningens utsäde på hjärtats jord
14. Hur illustrerade Jesus olika hjärtetillstånd?
14 Med hjälp av en liknelse framhöll Jesus hjärtetillståndets betydelse. En såningsman strödde ut säden, och en del av den föll på hård mark utmed vägen, och fåglar åt upp den; en del föll på berggrund, där det bara fanns litet jord, och sedan säden hade kommit upp, blev den förbränd av den heta solen; en del korn föll bland törnen, som förkvävde dem, men andra hamnade i god jord, och den säden kom upp och mognade och bar frukt. Stora folkskaror hörde denna liknelse, men endast en liten grupp fattade innebörden genom att höra Jesu förklaring. Säden är sanningen, ”ordet om riket”, jorden är hjärtat. Den säd som föll på den hårt packade jorden utmed vägen och som fåglarna åt upp är lik sanningen när den faller på hårda hjärtan, som den inte kan tränga in i, och den blir därför bortsnappad av Satan genom hans redskap. När sanningen träffar ett grunt och ytligt hjärta, kan den först bli omfattad med entusiasm, men när förföljelse kommer, vissnar den, därför att den inte är djupt rotad. Den är lik den säd som föll på berggrund med ett tunt jordlager och som kom upp snabbt men vissnade lika hastigt, när solen blev het. Den säd som förkvävdes av törnen är lik den sanning som sås ut i ett hjärta fullt av världsliga bekymmer, materialism, ärelystnad och kärlek till nöjen. Sanningen från Gud blir snart förkvävd. Men den fruktbärande säden på den goda jorden är lik sanningen när den når ett rätt hjärta. Den blir skriven på detta hjärta, och hjärtat flödar över och låter andra hjärtan få del av det som skrivs. — Matt. 13:3—9, 18—23.
15. Vad visar att hjärtan kan undergå förändring?
15 Men glöm aldrig att jorden kan förändras. Hårt packad jord kan plöjas, stenar kan brytas upp, och törnbuskar kan ryckas upp med rötterna. Om ägaren önskar det, är det inte omöjligt att mjuka upp ett hårt hjärta. Jehova talade om att ersätta ett stenhjärta med ett av kött. Och alldeles säkert kan materialism, gagnlösa bekymmer och överdriven nöjeslystnad rensas bort ur hjärtats jord för att bereda plats för Rikets sanning. Hjärtan som nu har Guds lag skriven på sig var förut vanställda av orätt skrift. De förändrades och lever nu ”icke mer ... för människors begärelser, utan för Guds vilja”. De blev på det klara med att de hade slösat bort nog tid på ett lösaktigt levnadssätt och ändrade sig — till stor förbluffelse för forna världsliga vänner: ”Emedan ni icke fortsätta att löpa med dem i detta lopp till samma djupa pöl av liderlighet, äro de förbryllade och fortfara att tala skymfligt om eder.” Deras hjärtan renades från världsliga filosofier, i det att de gång på gång tvåddes med sanningens vatten, och med tiden blev Guds lag rotad där liksom säd i god jord, så att andlig frukt frambragtes i stället för de förra köttsliga gärningarna. — 1 Petr. 4:1—4, NW; Gal. 5:19—23.
16. Vad visar 1 Korintierna 3:5—9?
16 Vi lämnar nu Jesu liknelse om de fyra slagen av jord, som vete eller något annat slags matnyttig säd såddes på, och erinrar oss apostelns ord: ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare, genom vilka ni blevo troende, alldeles såsom Herren förlänade åt var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud kom det beständigt att växa, så att varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa. ... Ni, människor, äro Guds åkerfält.” (1 Kor. 3:5—9, NW) Här framhålls vikten av att vattna de frön eller korn av matnyttiga växter som såtts ut på ett åkerfält, för att Gud skall välsigna dessa korn med växt. Detta visar vikten av att vattna intresserade människor med det vatten som består i ytterligare sanning, sedan den ursprungliga sanningssäden har planterats i dem.
17. a) Varför vägrar några ökenfrön att gro, på grund av jordens beskaffenhet, om det inte kommer kraftigt regn och fuktigheten kommer ovanifrån? b) Varför vill några inte gro annat än under vissa omständigheter, på grund av egenskaper hos deras hölje?
17 Hur betydelsefullt vattnandet är ser vi också hos de så att säga med urskillningsförmåga utrustade ökenväxter, som vi nämnde i den inledande paragrafen såsom ett belysande exempel. Vi minns att de inte ville gro, förrän ett ymnigt regn hade fallit, och att vattnet måste komma ner uppifrån i stället för att tränga upp underifrån. Varför? En del frön gror inte när det finns vissa salter i jorden. Dessa salter är lösliga i vatten, och när det regnar kraftigt upplöses dessa salter och förs av vattnet djupare ner i jorden. När salterna alltså har avlägsnats från frönas grannskap, hindrar de inte längre groningen. Är det däremot ett lätt regn som faller, avlägsnar det inte salterna, även om det grundligt blöter igenom det översta jordlagret, och följaktligen gror inte fröna. Och vatten som tränger upp underifrån har ingen urlakande verkan, så det för inte bort salterna från fröet. Ibland är det inte i jorden, utan hos fröna själva, som svårigheten ligger. En del ökenfrön har i sitt hölje vattenlösliga ämnen, som hindrar groningen, och även om ett lätt regn kan blöta igenom fröna, så behövs det ett kraftigt regn till att skölja bort alla dessa hinder i deras hölje. En del frön dröjer några dagar med groningen efter ett regn och spirar sedan upp, om jorden ännu är fuktig. Andra har groningsförhindrande faktorer hos sig, som kan avlägsnas endast genom vissa bakteriers verksamhet, vilken fordrar förlängd fuktighet. Och några frön gror inte förrän de har blivit våta genom en hel rad regn.
18. Hur illustrerar detta groendet av sanningens säd t hjärtats jord?
18 Det är i sanning sällsynt att finna en person som till fullo tar emot sanningens säd första gången den sås ut och vattnas. Nästan alltid finns det trossatser eller fördomar i hjärtat, som hindrar sanningens säd från att gro omedelbart. Kanske hindrar tron på treenigheten en människa från att tro att Jehova är den Högste, utan någon jämlike. Gång på gång behöver sanningens vatten hällas på, för att detta hinder skall sköljas, bort. Eller kanske är det tron på själens odödlighet som fördunklar hennes begrepp om uppståndelsen och hennes uppskattning av den, eller är det kanske den uppfattningen, att jorden skall förstöras genom eld, som hindrar henne från att ta emot den sanningen, att den bokstavliga jorden skall stå kvar evinnerligen, eller möjligen kan hon inte förstå, att jorden skall vara bebodd för evigt, därför att hon tror att envar skall komma antingen till himmelen eller till helvetet. Kanske gör en missriktad tro på en falsk religiös ledare personen i fråga blind för bibelns sanning. Först sedan mycket av sanningens vatten har anbragts genom predikningar vid dörren, återbesök och bibelstudier i hemmet, kommer dessa hinder för kristen växt att avlägsnas från hjärtats jord. En smula vatten, några få skriftställen, en handfull älsklingstexter, sådana som vissa religionssamfund ideligen upprepar, är inte nog. Många, många skriftställen måste strömma från Guds ord för att avlägsna alla invändningar och för att säkerställa en fortsatt tillväxt till kristen mogenhet.
19. Hur är vissa sanningar lika de frön, vilkas hölje hindrade dem frän att gro, och vilket syfte tjänas därigenom?
19 Vad skall vi då säga om de korn eller frön, som hade en del hindrande ämnen i sitt hölje? Somliga sanningar är så beskaffade. Somliga liknas vid stadig mat, som är svårsmält, och människor kan inte tillgodogöra sig dem, förrän de har smält många enklare sanningar. Ja, en del sanningar har till och med avsiktligt blivit omgivna med ett hölje, för att de inte skulle förstås alltför snabbt. Den sanning som gäller behovet av ett rätt hjärtetillstånd är just ett sådant fall. Den doldes under en liknelse om en såningsman och säd som föll på olika sorters jord, och Jesus sade att han avsiktligt hade dolt den, för att inte de oförtjänta skulle förstå den. Den skulle inte komma att få fäste i deras hjärtan och växa till fruktbringande mognad där, och därför började den inte ens att gro där. Så vägrar ökenfröet med hjälp av sitt hölje att gro under ogynnsamma omständigheter, som skulle betyda den spirande broddens snara död, innan den nått ett fruktbärande stadium. Men när tillräckligt med vatten faller gror fröet. På liknande sätt förhöll det sig, när de som lyssnade till Jesus visade tillräckligt intresse och stannade hos honom för att höra vad han vidare hade att säga, vilket avlägsnade det hölje som omgav liknelsen. Den sanning som den innehöll växte då i deras hjärtan. Det sanningsvatten, som således tillfördes, kom sanningens säd att gro och växa, och det intresse och den törst, som visades av de individer som framhärdade, tydde på att dessa var av det slag som skulle stanna kvar, tills de kom att bära kristen frukt.
20. Vad illustreras genom vattnet som kommer uppifrån och den fuktighet som tränger upp nedifrån?
20 För ökenväxternas del måste vattnet komma uppifrån och ned, inte nedifrån och upp. Jehova har en kanal, som de andliga vattenflödena strömmar igenom, och denna kanal leder också uppifrån och ned. Jehova, som befinner sig allra överst, inspirerade människor till att skriva bibeln, han uttyder den, Kristus talade å hans vägnar, när han var på jorden, och hans nuvarande jordiska vittnen kungör hans budskap. I dessa yttersta dagar har Jehova en synlig organisation, ”den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid”, och genom denna organisation befordrar han sanningens vatten till människorna. Från Jehova kommer den ”flod med livets vatten, klar som kristall”, vilken flyter fram ”från Guds och Lammets tron”, och den vitt och brett kungjorda inbjudan lyder: ”Må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet.” (Matt. 24:45; Upp. 22:1, 17; NW) Det vatten som erbjuds av kristenhetens ”rättrogna” religioner kommer inte på teokratiskt vis ner ovanifrån, utan bubblar upp från bottnen, från obetydliga människor, och består av människors traditioner och filosofiska spekulationer och egna utläggningar. Denna vattentillförsel frambringar inte någon gröda av kristen frukt, såsom en blick på kristenhetens fördärvade tillstånd övertygar oss om. — Matt. 7:15—20.
21. Vad försöker Satan göra, men vad bör vi bedja Jehova göra för oss, och hur bör vi låta honom göra det?
21 Vilket vatten kommer du att dricka, det som kommer ovanifrån, eller det som kommer underifrån? Vem kommer du att låta skriva på ditt hjärta, Jehova eller Satan? Satan är ute för att söka vinna eller stjäla eller fånga ditt hjärta och proppa det så fullt med sina olika slag av demonisk propaganda, att det inte finns någon plats kvar, där Jehovas lag skulle kunna skrivas på det. Om du låter Satan skriva på ditt hjärta, så blir det din gravskrift, men om du beder Jehova om att skriva sin lag där, så kommer den att peka ut vägen till evigt liv. Därför yrkar sunda förnuftet på att vi skall låta Jehova vara den som skriver på våra hjärtan. Vi måste låta honom göra det genom att vi öppnar våra sinnen för hans ord, genom att vi studerar det och begrundar det, genom att vi tuktar och fostrar oss själva till att omsätta hans lagar i praktiken, i det att vi smakar det goda som blir resultatet av denna lydnad och så slutligen lär oss att verkligen tycka om att göra det, och sedan var och en troget tjänar som ett av Jehovas vittnen och bidrar till att Jehovas lag blir skriven på andras hjärtan.
(The Watchtower, 1 februari 1957)