Vad säger bibeln?
Hur många frälsare har du?
HISTORIEN igenom har många människor framställt sig som sina medmänniskors frälsare. Hitler och Mussolini hälsades på höjden av sin glans som messiaser. En kvinna i Ostpreussen var hänförd över de framsteg som gjordes under tidigare delen av Hitlers regim och sade till sin granne: ”Han förtjänar att vi kysser hans fötter.” Men dessa diktatorer visade sig inte vara några frälsare. De blev ansvariga för att milliontals män, kvinnor och barn blev dödade. Hur besvikna blev inte de människor som hade satt sin lit till dem, när deras respektive nationer led nederlag!
Dessa och många andra exempel belyser klart hur vis och förståndig bibelns förmaning är: ”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord, varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.” (Ps. 146:3, 4) Frälsning som man kan lita på måste komma från en mycket högre källa än dödliga människor. Bibeln visar att den källan är vår Danare, Gud. ”Hos HERREN [Jehova] är frälsningen”, förklarade den inspirerade psalmisten. (Ps. 3:9) Genom sin profet Jesaja sade den Allsmäktige: ”Jag, jag är HERREN [Jehova], och förutom mig finnes ingen frälsare.” — Jes. 43:11.
Men någon kan fråga: ”Är inte Jesus Kristus Frälsaren? Är följaktligen inte Jehova och Jesus samma person, så att vår Frälsare är en enda, Gud?”
Bibeln begränsar inte begreppet ”frälsare” till den Högste. I det förflutna kallades de män för frälsare som Gud använde till att befria sitt folk Israel från förtryck. Vi läser: ”HERREN lät då bland Israels barn en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.” (Dom. 3:9) Det heter vidare: ”Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland dem en frälsare uppstå, benjaminiten Ehud.” — Dom. 3:15.
Lägg märke till att det var Jehova Gud som uppreste Otniel och Ehud som frälsare. De var endast de redskap genom vilka den store Frälsaren, Gud, åstadkom befrielse från fiendernas förtryck. Otniel, Ehud och andra i liknande ställning utropade inte sig själva som frälsare. De erkände att Han som brukade dem var deras Frälsare och Gud. David, som ofta blev använd till att frälsa israeliterna från deras fiender, sade: ”Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!” — 2 Sam. 22:3.
Men hur förhåller det sig med Jesus Kristus? Inte heller han kan sägas vara en frälsare vid sidan om Jehova, dvs. som en konkurrent till sin Fader. Skriften visar tydligt att det var Jesu Fader som tilldelade honom hans uppgift som frälsare. Den kristne aposteln Johannes skrev: ”Vi själva har sett och vittnar om att Fadern har sänt ut sin Son som världens frälsare.” (1 Joh. 4:14) När den ålderstigne Simeon såg spädbarnet Jesus i templet, utropade han: ”Nu, suveräne Herre, låter du din slav gå fri i frid i enlighet med vad du har sagt; eftersom mina ögon har sett ditt medel till frälsning.” — Luk. 2:29, 30.
På grund av att frälsningen kommer från Jehova Gud genom Jesus Kristus, visas det i Uppenbarelseboken hur en ”stor skara” gör följande uttalande: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9, 10) Denna ”stora skara” sägs överleva ”den stora vedermödan” som skall komma över mänskligheten. (Upp. 7:14) Men att de blir frälsta eller bevarade vid liv genom denna vedermöda är inte det enda slag av frälsning de får vara med om. I egenskap av Guds offerlamm åstadkom Jesus Kristus grundvalen för att frälsa eller befria dem från synden, ”den udd som förorsakar död”, och följaktligen också från döden. (1 Kor. 15:56) Detta stämmer överens med ängelns ord till Josef: ”Var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig, för det som har blivit avlat i henne är genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall frälsa sitt folk från deras synder.” — Matt. 1:20, 21.
Det är därför på sin plats att Jesus Kristus i egenskap av Guds medel till frälsning kallas Frälsaren. Utan honom kan ingen på jorden bli frälst från synd och död. Då aposteln Petrus stod inför judarnas högsta domstol, framhöll han detta med orden: ”Det [finns] ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.” — Apg. 4:12.
Att Jesus omtalas som Frälsaren betyder inte att han är samma person som Jehova Gud. Själva namnet ”Jesus” pekar faktiskt på Gud som frälsningens källa. Det betyder ”Jehova är frälsning” och ärar således Fadern såsom Frälsaren, som även Sonen blickade upp till. I Hebréerna 5:7 läser vi: ”I sitt kötts dagar frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde frälsa honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull.” Jesus Kristus fortsatte också efter sin uppståndelse från de döda att sätta sig själv i en underordnad ställning i förhållande till sin Fader. Han sade till exempel till Maria Magdalena: ”Bege dig till mina bröder och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.’” — Joh. 20:17.
De kristna grekiska skrifterna betonar visserligen med rätta Jesu Kristi uppgift som Frälsaren, men de visar också tydligt att Jesu Kristi Gud är frälsningens egentliga upphov. Lärjungen Judas avslutade sitt korta brev med orden: ”Den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom vare ära, majestät, makt och myndighet i all förfluten evighet och nu och i alla evigheter. Amen.” (Jud. v. 25) Aposteln Paulus talade likaså i sitt brev till Timoteus om den himmelske Fadern som Frälsaren: ”Paulus, en Kristi Jesu apostel enligt befallning av Gud, vår frälsare, och av Kristus Jesus, vårt hopp.” (1 Tim. 1:1) ”Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår frälsares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen. Ty en enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Tim. 2:3—6) ”Vi har satt vårt hopp till en levande Gud, som är en frälsare för alla slags människor, särskilt för de trofasta.” (1 Tim. 4:10) Gud identifieras alltså som Frälsaren även i ett sådant sammanhang där Jesus Kristus omnämns.
Bibeln som helhet vittnar alltså tydligt om att det finns endast en Frälsare, Jehova Gud. Alla andra som med rätta kallats frälsare, däribland Jesus Kristus, var inga konkurrerande frälsare, utan de var villiga att bli använda av Jehova Gud till denna uppgift. De som önskar vinna Guds godkännande måste följaktligen erkänna att frälsningen utgår från Fadern genom hans Son, Herren Jesus Kristus.