Kan du vänta?

TÅLAMOD är inte något kännemärke på barn. Det får man tydliga bevis på, när man hör det öronbedövande oljud som barn kan åstadkomma om de måste vänta på att få något som de vill ha. De kan helt enkelt inte vänta. När de vill ha något, så vill de ha det på fläcken, inte nästa år, nästa månad eller nästa vecka.

Barn lever i nuet, inte med blicken riktad mot framtiden. Häri ligger skillnaden mellan den omogna människans livssyn och den mognas. En mogen, vuxen människa lägger planer för framtiden och är redo att vänta tåligt till dess hennes planer kan förverkligas. Men så är det inte med barn. De räknar inte med de många åren som ligger framför dem.

Det är svårt för den unge att inse att tiden inte står stilla. Tiden rinner i väg med oföränderlig hastighet. Det som ännu är långt borta på tidens ström kommer slutligen alldeles inpå oss. En mogen människa vet detta och är redo att vänta på det, men det är inte den omogna.

Många vuxna är lika barn. De lär sig aldrig att vänta. När de vill ha någonting, då vill de ha det genast, inte längre fram. Om de får höra talas om något som skall hända om ett antal år, så är de inte intresserade. Likt barn lever de i den falska föreställningen att det som hör framtiden till aldrig skall komma att inträffa. De har inte lärt sig att vänta.

Genom sina handlingar lägger de på många sätt i dagen detta kännemärke på omogenhet. De tränger sig förbi andra för att inte behöva vänta i kön. De sätter livet på spel genom att köra om långsamma lastbilar utan att tålmodigt vänta på att sikten blir fri. De utsuger jorden och plundrar den på dess rikedomar för den omedelbara vinst dessa kan ge, i stället för att söka få dem att räcka länge. Sådana människor kan varken rätt värdesätta de ting de vinner eller uppleva glädjen i att få något efter en viss väntan.

Barn är goda exempel på detta. Ett barn som får vad det pekar på sätter inte värde på något som man ger det. Men låt ett barn vänta på att få en leksak, ja, låt det rentav utföra några småsysslor för att få den; då kommer barnet att sätta större värde på leksaken, när det får den. Likadant är det med en pojke som arbetar och lägger undan pengarna för att köpa en cykel. Han kommer att få större glädje av cykeln, värdera den högre och ta bättre vara på den än en pojke som får en cykel utan att ha arbetat för den själv och utan att ha fått vänta på att få den.

Principen att ett tings värde ökar om man får vänta på att få det är också tillämplig när det gäller äktenskap. För de människor som är förlovade en längre tid blir sannolikt äktenskapet lyckligare än för dem som inte är det. Äktenskapet kommer att betyda mer för dem. Hur kan ett par människor som bara känt varandra några timmar, några dagar eller kanske några månader ha samma aktning för sitt äktenskap som de har som känt varandra åtminstone ett år eller två?

Hastigt ingångna äktenskap är bara ett ytterligare sätt, genom vilket en del vuxna ådagalägger sin omogenhet. De menar att ett beslut att gifta sig omedelbart måste följas av handling. De vill till och med ytterst ogärna vänta de få dagar som lagen på en del platser kräver att de måste vänta. Men likt barnet, som snart tappar intresset för den leksak det skrek sig till, tappar sådana människor intresset för det äktenskap de så hastigt gav sig in i. Flertalet vill snart ha skilsmässa.

Ett gudomligt krav

Det kanske låter främmande att säga att väntan är ett gudomligt krav, men det är det likväl. I långa tider har Gud krävt av människor att de skulle vänta. I Noas dagar lovade han 120 år i förväg att den onda världen skulle tillintetgöras. Fastän denna utlovade dag tycktes vara mycket avlägsen, väntade Noa på den. Tiden stod inte stilla. Den rann undan med oförändrad hastighet, och slutligen var den ödesdigra dagen inne.

Efter syndafloden fortsatte tiden att svinna sin kos, och många andra händelser inträffade, då Gud krävde att människorna skulle vänta på något. Av Abraham krävde Gud att han skulle vänta till dess han blev ett hundra år, innan han blev välsignad med en son genom sin hustru Sara. De som utgjorde Abrahams säd måste vänta över fyra hundra år, innan de fick ärva det land som Gud utlovat. Israeliterna fick vänta i sjuttio år efter det att deras land blivit ödelagt, innan de fick vända åter till Jerusalem, såsom det lovats dem. Och sedan Jerusalems murar blivit återuppbyggda, måste folket vänta i 483 år på att Messias skulle komma. Men detta är bara några av de många tillfällen då Gud krävde att människor skulle vänta på det som han hade utlovat. Han visste att väntan var till nytta för människan.

Gud har givit löften som det krävs att vi i denna tid skall hoppas och vänta på. Bland dem kan nämnas den stundande tillintetgörelsen av den nuvarande världen eller tingens ordning, Guds rikes rättfärdiga styrelse över jorden, evig fred, en paradisisk jord, de dödas uppståndelse och gåvan evigt liv. Detta är pålitliga löften, som skall uppfyllas vid den tid Gud bestämt i hans rättfärdiga, nya värld. Till dem som menar att Gud är senfärdig säger hans ord: ”Jehova är icke senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring. Likväl skall Jehovas dag komma.” (2 Petr. 3:9, 10, 13, NW) Genom att vi väntar prövas vår oförvitlighet och vår förtröstan på Gud, vår längtan växer, vårt behov gör sig så mycket kraftigare påmint hos oss.

Slutet för den nuvarande tingens ordning, som en gång var mycket avlägset, har nu kommit oss mycket nära. Vi lever nu i dess yttersta dagar. Denna generation kommer att se dess tillintetgörelse i Harmageddonstriden. Därpå kommer Guds länge utlovade nya värld att ta sin början. De välsignelser som denna värld skall skänka finns det all orsak att vänta på.

Hur ställer du dig? Kan du vänta? Kan du ”i stillhet bida efter Jehovas frälsning”, som Klagovisorna 3:26 (Åk) bjuder oss? Kan du ”vila i Jehova och bida tåligt på honom”, som Psalm 37: 7 (AS) råder oss? Eller kan man hos dig se omogenhetens kännemärke, därigenom att du inte kan vänta på det som Gud utlovat? Aposteln Paulus manar till uthållig väntan på de ting som man hoppas på. (Rom. 8:25) Kan du visa sådan uthållighet? Aldrig någonsin i historien har förmågan att vänta betytt mera än den gör i denna tid. Ja, själva ditt liv beror på den.