Hur man fördriver knotandets ande

 1. Försöker Jehovas vittnen finna fel hos människorna eller klandra dem? Vad visar hur det förhåller sig med detta?

DE SOM har överlämnat sig åt att tjäna Gud måste tänka på Guds rikes intressen och på att hans namn skall bli hävdat och upphöjt. De bör aldrig bli uppblåsta eller övermodiga för att de har sanningen eller för att de känner vägen till liv. Enbart det förhållandet, att de har denna kunskap, gör dem inte bättre än någon annan. Men de har tillräckligt förnuft att tillägna sig denna kunskap om sanningen, att förskaffa sig det förstånd som är tillgängligt för dem och att verka för Jehovas intressen. De är tacksamma mot Jehova. Jehovas vittnen försöker inte klandra och finna fel hos de människor som ber att de skall besöka dem i deras hem. I stället är de lyckliga över tillfället och frågar människor som har en god vilja, om det lämpar sig för dem att de kommer och studerar med dem. De är angelägna om att dela med sig åt människorna av det som de själva har mottagit. Då de har sanningen, vill de ge den åt alla som har öron att höra med, det må vara på förmiddagen, eftermiddagen eller kvällen — vilken som helst tid som är lämplig för den hörande. Jehova säger att hans folk skall lovsjunga honom dag och natt i hans tempel, och detta betyder att Jehovas vittnen måste utöva sann tillbedjan dag och natt, i det att de tjänar honom genom att predika de goda nyheterna.

 2. Vad var källan till israeliternas vedermödor i öknen, och hur kan vi visa tro och vinna lycka i denna tid?

2. När vi ser tillbaka på israelitérnas olyckliga erfarenheter i öknen, finner vi att svårigheterna berodde på sådana som knorrade och var klandersjuka. Men vilken lycka kunde de inte ha ägt, om de hade följt Guds anordningar! Tro var allt vad de behövde; det var en så enkel sak. Och på samma sätt förhåller det sig i denna tid. Om vi rättar oss efter de anordningar som Gud gör för oss, så visar vi vår tro. Vi kan ge sanningen åt andra genom att vittna från hus till hus, och genom att göra detta kan vi vinna lycka. Det finns ingen anledning till att vi inte skulle vara lyckliga i vårt liv.

 3. Hur kan svårigheter redas upp i ett missionärshem?

3. Låt oss betrakta saken från en praktisk synpunkt. Elever blir utexaminerade från Vakttornets bibelskola Gilead, och de reser ut till ett missionärshem. Det finns ingen orsak till att de inte skulle dra jämnt och vara lyckliga och glada, eftersom de får tillfälle att ge ut sanningen till andra hela tiden på sitt nya verksamhetsfält. Om obetydliga svårigheter och prövningar uppkommer i hemmet mellan bröder där, så kan vi vara säkra på att felet ligger åtminstone hos en av dem. Men hos vem? Det är inget tivel om att svårigheten är att söka just hos dem som grälar. Vad man bör göra är alltså att sammanföra dem och försöka ta reda på vad som ligger bakom hela tvisten. Om var och en är villig att ge en smula, att ge efter litet grand, om man alltså på båda hållen gör detta, då kan svårigheten sannolikt redas upp, och man behöver inte vidare tala om den.

 4. Vad behöver vi göra för att med framgång leva tillsammans, och varför bör vi göra det?

4. Om svårigheterna redes upp, men ett visst groll ändå finns kvar på båda sidor, blir det fortfarande ingen lycka. I ett missionärshem måste man ha viljan att komma bra överens med sina bröder och systrar. Detta gäller naturligtvis om alla hem; man måste önska komma överens med varandra. Kom ihåg att alla är Guds tjänare, alldeles som du själv. Ni har allesammans så mycket att leva för på grund av er kunskap om sanningen i Guds ord. Ni behöver alla mera kunskap. Ni har redan fått mycken undervisning, och ni känner förvisso Guds ord till följd av ert flitiga studium. Men ni vill alltjämt studera, ni gläder er alltjämt åt att läsa hans ord, och ni vill visa er tro på det genom att meddela dessa goda nyheter till andra. Om ni nu alla har denna samma sinnesinställning och predikar Guds ord på fältet, varför kan ni då inte dra jämnt och vara eniga beträffande andra saker? Varför kan vi inte leva så, som Gud vill att vi skall leva: i lycka, utan att beklaga oss för varandra? Allt vi behöver göra för att med framgång leva tillsammans är att ge en smula, avstå från något eller ge efter i något stycke. Alla i Jehovas organisation måste ägna sin sanna tillbedjan åt honom. De måste visa kärlek också mot sin nästa och sträva efter förnöjsamhet i sitt liv.

 5. Varför är de högmodigas uppfattning falsk, och varför är de inte lyckliga?

5. Psalmisten sade: ”Hur lycklig är icke den man som har gjort Jahve [eller: Jehova] till sin förtröstan, som icke har vänt sig till de högmodiga eller vikit av till falskhet.” (Ps. 40:5, Ro) En stolt eller högmodig man har aldrig någon lycka. Han tänker bara på sig själv, inte på sin nästa, och i synnerhet glömmer han Jehova, sin Gud. När Mirjam och Aron blev högmodiga mot sin bror Mose, blev de ödmjukade, och i våra dagar kan vi aldrig bli högmodiga, om vi inser vår ställning inför Jehova, den Överordnade. Vi är de underordnade, så det finns ingen orsak för oss att bli stolta eller ”stora på det”. Så snart vi blir det, är det en falsk uppfattning vi har; vi menar nämligen att vi är av vikt och betydelse. Vi kommer inte ihåg, att den stora sak det gäller är hävdandet av Jehovas namn och predikandet av hans budskap i hela världen. Låt oss genom vår dagliga tjänst visa att det inte är på det sättet vi betraktar saken, utan låt oss leva på ett sätt som blir till ära för Jehovas namn och uppsåt.

Att inte komma med klander och knot över motstånd och förföljelse

 6. Varför bör vi inte vara olyckliga över att vittnena i några länder blir undertryckta? Vad borde vi i stället göra?

6. Jehovas vittnen blir inte modfällda i denna tid på grund av händelserna i världen. Vi befinner oss mitt i en ond organisation, djävulens värld, som bibeln kallar den. Den är fylld av grämelse och smärta och är i ett eländigt tillstånd, men det finns ingen orsak till att Jehovas vittnen skulle vara olyckliga, även om de lever i den. Fastän vi är i den, är vi inte tvungna att vara någon del av den. När vi ser på Jehovas organisation, förundrar vi oss över dess blomstring och välgång och dess tillväxt, trots allt det tryck som har övats mot den av dem som motstår de goda nyheterna. Jehovas vittnen har sett sitt arbete stoppas eller hindras i många länder, men detta slår inte ned deras mod. Skall vi nu klaga och knota mot Gud och säga till honom, att han inte vet hur han skall sköta sina angelägenheter? Skall vi se på Ryssland och säga: ”Gud, varför har du inte kunnat få in några av Jehovas vittnens missionärer i det landet till att predika där?” Vi kan inte ge Gud några föreskrifter på grund av vissa olyckliga erfarenheter som drabbar Jehovas vittnen bakom järnridån. De av Jehovas vittnen som är där har samma Guds ord, och de fortsätter att troget predika de goda nyheterna. Jehovas vittnen i andra länder, där det råder större frihet, borde gå omkring och predika budskapet om Guds rike i ännu större utsträckning och vara tacksamma för att de har möjlighet till det. Försumma inte att begagna din frihet att tala på ditt distrikt. Ibland visar våra bröder i demokratiska länder, där det råder yttrandefrihet, inte så mycket nit i att gå från hus till hus som de förkunnare gör, vilka bor i länder där det råder beständigt motstånd.

 7. Vilka frågor bör vi framställa och svara på angående tjänst under sådana förhållanden som de som råder i dylika länder?

7. Stanna och tänk efter ett ögonblick. Vad skulle du göra, om myndigheterna i ditt land sade till dig, att du inte längre fick lov att tillbedja Jehova Gud och att du inte fick sätta din Gud framför staten? Vad skulle du göra under sådana omständigheter? Var skulle du finna lycka? Skulle det ske genom att du förändrade ditt sinne till att tillbedja enligt statens påbud? Eller skulle du vara lycklig endast genom att tillbedja Jehova Gud, så som han föreskriver genom sitt ord? Skulle du sluta upp med att predika för andra, om du stötte på motstånd? Eller skulle du stå fast och predika evangelium, allteftersom du hade tillfälle? Skulle du knota, såsom somliga gör, och säga: ”Gud, varför har du låtit detta komma över mig?” Kanske skulle du tänka: ”Varför kunde jag inte ha blivit född i något annat land, där det inte är så mycket svårigheter? Varför förflyttar inte Sällskapet Vakttornet mig från det här landet till ett annat och låter mig predika där?” predika de goda nyheterna om Guds rike. Ack, det finns många saker som vi skulle kunna beklaga oss över, men om vi har det rätta hjärtetillståndet, kommer vi att vara tacksamma mot Gud för möjligheten att tjäna på den plats som han sänder oss till, vilken den än må vara, eller varhelst vi befinner oss, ty vi vet att detta evangelium om Riket måste predikas överallt. Människor är människor, sak samma var vi träffar på dem, och det finns goda och dåliga individer ibland dem. Om det är några ”får” där, önskar vi finna dem.

 8. Varför predikar Jehovas vittnen, var de än är och även under ogynnsamma förhållanden?

8. Kom ihåg, att Gud övervakar och leder sin organisation, och han kommer att låta detta evangelium om Riket predikas i hela världen till ett vittnesbörd. Oberoende av vart vi kommer, oberoende av vad vi har att uträtta, måste vi alltså stå fasta och fortsätta med detta predikoarbete. Det är ett verk som måste bli utfört. Vi vill inte bli sådana som knotar och klagar, ty då är vi benägna för att sluta upp med att predika sanningen, och om vi väl en gång slutar med att ge ut sanningen till andra, kommer vi att förlora vår lycka. Många trogna vittnen i denna tid är lyckliga till och med i fängelser och koncentrationsläger, och till och med på dessa platser predikar de evangelium för andra som vistas där. Jehovas vittnen är lyckliga i länder där budskapet om Riket har blivit förbjudet. De fortsätter att tala om sanningen, fastän de har det svårt med motstånd och förföljelse. De kommer ihåg att Petrus sade: ”I sanning, vem skall väl göra eder någon skada, om ni bliva nitiska för det som är gott? Men även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, äro ni lyckliga. Bliv emellertid icke rädda för det som de äro rädda för; bliv icke heller upprörda. Utan håll Kristus helig såsom Herre i edra hjärtan, alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder, men gör detta med ett milt sinne och djup respekt.” — 1 Petr. 3:13—15, NW.

 9. Hur är den som har omsorg om de arma lycklig nu i denna tid?

9. Jehova har stort behag till dem som intresserar sig för de arma i denna världen, därför att det är denna klass av människor som lyssnar till budskapet om Riket. Psalmisten sade: ”Hur lycklig är icke den som har omsorg om de arma; på olyckans dag skall Jahve rädda honom. Jahve skall bevara honom och behålla honom vid liv, och han skall förklaras lycklig i landet; utlämna honom då icke på hans fienders önskan!” (Ps. 41:2, 3, Ro) Vi kan förvisso inte sluta upp med att predika detta evangelium om Riket, därför att det är våra fienders önskan. Tvärtom kommer Jehovas vittnen att förklaras lyckliga, om de fortfar att hålla fram dessa sanningar om Jehovas rike inför de arma i världen, för dem som suckar och jämrar sig över denna gamla ordnings styggelser. När vi tänker på våra bröder och systrar och på alla Guds tjänare i andra länder och på hur fienden oavlåtligen har angripit dem, då bör vi vara mycket tacksamma mot Gud för den frihet vi har och bör visa vår tacksamhet genom att predika evangelium i större utsträckning, medan vi ännu har tillfälle till det. Alla bör visa sin mogenhet genom att ge det rätta föredömet i att vittna från hus till hus, genom att leda bibelstudier i hemmen och genom att hjälpa de omogna till att bli mera konsekventa i sin tjänst på fältet.

10. Genom vilken inställning och vilket handlingssätt beträffande Jehovas organisation kan vi vara lyckliga?

10. Tillåt dig aldrig att börja knorra över den plats du har i Guds organisation. Var i stället lycklig med organisationen och stanna kvar i den. ”Hur lyckligt är icke det folk som känner det glada ljudet! O Jahve, i ditt anletes ljus skola de fast tåga framåt; i ditt namn skola de jubla hela dagen, och i din rättfärdighet skola de bliva upphöjda.” (Ps. 89:16, 17, Ro) Jehovas folk är mycket lyckligt, när det tågar framåt i helig skrud och helig ordning, med leden fast slutna. Runt om hela jordklotet hör vi Guds tjänare, när de i helig härordning uppstämmer det glada ljudet av Jehovas tillbedjan. Var och en måste hålla sig kvar på sin post och försöka förbättra sin effektivitet i tjänsten. Det finns ingen orsak till att hysa några tvivel angående sakens utgång. Guds ord har uppenbarat hans uppsåt för oss; hans trogna tjänare på jorden vet därför vad han kommer att göra, och de borde tåga skuldra vid skuldra och aldrig bryta leden. Vi inser att några kommer att begå misstag, men det är inget skäl till knot och klagan. Vad man bör göra är att rätta till misstagen.

Lycklig genom tillrättavisning

11. Hur skall den individ som Jehova tillrättavisar kunna fortsätta att vara lycklig över det?

11. ”Hur lycklig är icke den man som du tillrättavisar, o Jah, och som du undervisar från din lag!” (Ps. 94:12, Ro) Om vi inte bleve tillrättavisade och vi fortsatte att vandra vår orätta väg, skulle vi snart åter befinna oss i djävulens organisation. Det enda sätt varpå vi kan bli lyckliga är genom att vi blir tillrättavisade och genom att vi förblir i harmoni med den nya tingens ordning i Jehovas organisation. Det är inte så att himlarnas Gud kommer ner till jorden eller sänder någon ängel till att sitta ner hos oss och förklara saken för oss. Nej, det kan hända att det är vår broder som kommer att tala med oss. Det kan vara vår mor eller vår far. Det kan vara en grupptjänare eller en kretstjänare som ger oss de tillrättavisande upplysningarna. Tillrättavisningen kan också komma genom tidskriften Vakttornet. Den kommer inifrån Jehovas organisation, och den är till gagn för dem som befinner sig i organisationen. Det kan hända att den smärtar; den kan träffa hårt, och om du inte kan ta emot tillrättavisningen, kommer du att förlora din lycka. Naturligtvis känner vi ingen glädje just i det ögonblick då tillrättavisningen ges, men efteråt, när vi ser den villoväg vi varit inne på och när vi kommer tillbaka till harmoni med Guds anordningar igen, då kan vi glädja oss och förstå värdet av tillrättavisningen. ”Det är för agans skull som ni uthärda. Gud handlar med eder såsom med söner. ... Det är sant, att ingen aga i det närvarande synes vara glädjande, utan i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebr. 12:7, 11, NW) Den som är en Jehovas verklige tjänare kommer att vara glad åt tillrättavisningen. Alltså är det sant, att en man som blir tillrättavisad av Jehova är lycklig.

12. Hur skall vi göra för att inte försmå tillrättavisning, och varför bör vi inte försmå den?

12. Försmå inte tillrättavisning. Om någon kommer till dig och börjar tala om för dig, att du har orätt i någonting, så hör på honom. Bli inte genast upphetsad, så att du säger: ”Nu skall jag be att få säga dig någonting.” Nej, vad du bör göra är att lyssna på den människan, om hon har någonting på hjärtat som hon menar att hon bör säga dig. Tänk efter! Kanske är det något hos dig, som inte är som det skall. Sannolikt är det det, ty vi har alla blivit födda och avlade i synd. En sak vet vi, och det är att vi vill stanna kvar i Jehovas organisation. Skulle vi få en tillrättavisning, fastän vi inte har gjort något orätt, så gör oss tillrättavisningen i alla fall ingen skada; men om vi har gjort orätt, då kommer det råd och den förmaning vi får att vara oss till stort gagn, och vi kommer inte att behöva glida tillbaka ut i djävulens organisation. Om vi någonsin kommer att befinna oss utanför Jehovas organisation på grund av ett orätt handlingssätt, kan vi vara säkra på att vi aldrig kommer att åtnjuta samma lycka i världen som den vi åtnjöt i hans organisation. Därför måste vi alltid hålla våra sinnen fästa vid det som hör Gud till. Vi måste göra om vårt sinne och ständigt tillrättavisa oss själva.

13. Varför bör ingen mena att han inte behöver tillrättavisning?

13. Vi har redan fått mycken tillrättavisning, i synnerhet vid den tid då vi kom in i sanningen. Genom bibelstudier fick vi tillrättavisning i vår uppfattning av Guds ord. All denna tillrättavisning gavs oss på ett mycket vänligt sätt, och det finns inget skäl till att tjänare i gruppen eller äldre bröder inte fortfarande skulle förmana oss på ett vänligt sätt. Det kan hända att några, som har varit i sanningen tio eller tjugo år, tycker att de inte behöver någon tillrättavisning. Men kom ihåg, att Israels barn var i öknen i fyrtio år, och de behövde ständigt tillrättavisning. Tuktan och undervisning är vägen till liv; tag därför emot tillrättavisningen och drag nytta av den. Du kommer att bli lyckligare därigenom.

Barn och ungdomar

14. Hur bör de rättfärdigas barn förhjälpas till att bli lyckliga?

14. ”En god man kan man kalla en stor man, men vem kan finna en trofast man? Vad en rättfärdig man angår, som vandrar i sin ostrafflighet, hur lyckliga äro icke hans barn efter honom!” (Ords. 20:6, 7, Ro) Jehovas vittnen inser till fullo att de behöver Guds ande för att kunna vandra i ostrafflighet och förbli trogna mot Gud. Vi vill se Jehovas vittnens barn växa upp i sanningen och också stå fasta. Det är inte roligt att se barn uppträda oregerligt. Ibland ser det ut som om föräldrarna inte brydde sig om hur deras barn handlar. När vi ser på den yngre generationen, till och med bland dem som är otillfredsställda med förhållandena och som har vänt sig till sanningen, finner vi ibland att dessa ungdomar har en näsvis, likgiltig hållning. Naturligtvis är det på det sättet världen fostrar sina barn, så att de blir styvsinta. Men när en människa börjar studera Guds ord och göra om sitt sinne, borde hon kunna inse, att människor kan komma mycket bättre överens med varandra genom att följa kärlekens princip, inte genom att försöka visa styvsinthet. I dessa yttersta dagar för djävulens organisation, då vi finner så mycket missnöje i hemmen och bland människorna i världen, är det ingen överraskning att nyintresserade, när de kommer in i organisationen, ibland för med sig något av den gamla världens inställning. Men våra vägar är inte Guds vägar, och hans tankar är mycket högre än våra tankar; därför måste vi ändra oss.

15. Hur visar några, som är unga till åren, näsvishet gentemot Jehovas organisation, och vad är medlet till rättelse för dessa ungdomar?

15. Då och då hör vi en ung broder, aderton eller nitton år gammal, som kanske har varit i sanningen från sina första tonår, ge sig till att tala om för några av sina äldre bröder vad som bör göras och hur det bör göras. Han menar, att fastän han är ung, vet han hur Jehovas organisation skall skötas, bättre än de som har varit i den i femton eller tjugo år. När den unge pojken inte har blivit tillbörligt fostrad av sina föräldrar, tycker han att han är väl kvalificerad och försöker göra saker och ting så som han finner för gott. Men dessa unga människor har ännu kvar att lära vad de äldre i sanningen lärde sig för åratal sedan. De måste lära sig lydnad och tålamod, och framför allt måste de inhämta sanningen från Guds ord. De måste göra om sitt sinne och börja tillägna sig kunskap, innan de kan ge förmaningar åt andra. Man får också ofta se, att när något ansvar lägges på ungdomar, som tycker att de har förutsättningar för det, så misslyckas de i att sköta sina förpliktelser. De tycker inte om att bära bördan och förlorar intresset för sitt åliggande. Därför bör ungdomen ta emot vishet från dem som är äldre och på det sättet förvärva kunskap. Titel eller ställning är inte av något värde, men att vi ärar Jehovas namn är det som betyder något.

16. Varför bör dessa, enligt aposteln Paulus, inte betros med en hög ansvarig ställning?

16. Mogenhet är nödvändig i Jehovas organisation, därför att det alltid följer ansvar med en ställning av överinseende. Kom ihåg att aposteln Paulus sade: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag. ... icke någon nyomvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen.” (1 Tim. 3:1—6, NW) Det är alltså gott att söka det rätta slaget av arbete, men man bör studera och öva sig, så att man blir väl kvalificerad för det, och gör man det, får man Guds välsignelse.

17. Varför bör de som har en börda av ansvar att bära inte önska komma bort från den som Mose en gång gjorde? Och medför en sådan inställning lycka?

17. Mose var i Jehovas organisation en lång tid, och han var i stånd till att bära ansvar och väl sköta de åligganden som följde därmed. Men när han hade Israels nation gråtande mot sin axel, bad han att få dö. Israeliterna var just inte till någon hjälp för denne storartade ledare, vilken var en profetisk bild av den större som skulle komma, Kristus Jesus, han som är vår ledare nu. Men vad vi här måste lägga vikt vid är detta: ansvar för med sig bördor, och man måste vara mogen för att inte digna under dem. Vi vill emellertid aldrig känna det så som Mose gjorde och önska komma ifrån alltsammans. Det finns ingen orsak till att vi skulle känna det på det sättet, ty Jehovas organisation i våra dagar är fridsam, blomstrande och lycklig. Tjänarna är villiga till samarbete och önskar på alla sätt hjälpa till, så att detta stora verk skall bli fullbordat och Jehovas namn därigenom bli ärat, förhärligat och hävdat. Det finns ett verk att utföra vid slutet av denna tingens ordning. Evangelium om Riket skall predikas, innan det fullbordade slutet kommer, och huruvida det kommer om fem år, tio år eller fler år inom denna generations livstid, är en sak som inte bör göra någon skillnad för Jehovas vittnen. De är förkunnare i Guds tjänst, och de vill vara trogna sin uppgift. Gud har givit dem arbetet att utföra, och hans tjänare är lyckliga att få bära ansvarets hela börda. De har åtagit sig arbetet, och genom hans oförtjänta godhet kommer de att fortsätta med det, till dess det är avslutat. Du som har börjat ta del i detta verk, håll dig kvar i det och bär alltid fram det goda budskap du har till dem som vill höra. Så länge du fortfar att ge ut av sanningen, fritt och för intet, kommer du att åtnjuta lycka i rikt mått.

18. Varför bör de som blir falskeligen anklagade och förföljda vara lyckliga, och hur bör de ge uttryck åt det?

18. De stora svårigheter som kommer att hindra vårt predikoarbete kommer inte inifrån Guds organisation, utan, såsom Kristus Jesus gav till känna, de uppstår genom tryck från djävulens organisation utanför. Jesus sade till sina lärjungar: ”Lyckliga äro ni, när människor smäda eder och förfölja eder och lögnaktigt säga allt slags ont mot eder för min skull. Fröjda eder och hoppa av glädje, eftersom eder belöning är stor i himlarna; ty på det sättet förföljde de profeterna före eder.” (Matt. 5:11, 12, NW) Ja, Jehovas vittnen kan vara lyckliga under smälek och förföljelse. Så lyckliga är de, att de hoppar av glädje. Detta är ett uttryck för lycka! Det är därför att Guds tjänare vet, att de är på den rätta sidan och att de har sanningen. De kan vara lyckliga, även om folk ljuger om dem; och även om förföljelsen är stor, kommer de att helt enkelt hålla på med att tala med andra, inte med förföljarna själva, men med åskådare och rentav med dem som kanske är i fängelse tillsammans med vittnena. När du en gång får klart för dig att det ligger mera lycka i att ge sanningen åt andra än i att bara ta emot den, så kommer du att hålla på med att ge ut den, även om du blir föremål för alla slags onda handlingar. Du vet, att om du gör så, blir det till ära för Jehova och för hans Son Kristus Jesus.

19, 20. Vad medför fullständig lycka, om det inte består i att vara någon eller känna någon?

19. Det är nödvändigt att stanna i Guds organisation. Och det är vad du gör med det som du vet, som kommer att bringa dig lycka. Det är inte vem du är eller vem du känner, som kommer dig att leva förnöjd. Kom ihåg: ”Jehova giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.” (Ords. 2:6, AS) Var och en måste stå på egna ben för att vinna lycka. För Maria var det inte bara detta, att hon var Jesu moder, som skänkte henne lycka, utan det var den sanning hon kände till om sin son, som gjorde henne särskilt lycklig. Vi har läst om kvinnan som ropade ur folkhopen och sade: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig och de bröst som du har diat!” Men Jesus sade: ”Nej, säg hellre: Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla det!” (Luk. 11:27, 28, NW) Att känna Jesu moder var inte det som betydde något, och inte heller kunde det förhållandet, att hon födde Frälsaren, i sig självt skänka fullständig lycka. Det verkligt betydelsefulla är — som Jesus framhöll — att höra Guds ord och hålla det, att vara en verklig tjänare åt Jehova Gud och en sann tillbedjare av honom. Det är detta som skänker lycka.

20. Vi kan alltså se, att vare sig någon har blivit utexaminerad från Vakttornets bibelskola Gilead och har blivit missionär, eller han är grupptjänare eller kretstjänare eller arbetar i betelhemmet i något land, så gör inte nödvändigtvis hans ställning honom lycklig. Det är inte ställningen, som ger lyckan, utan vad han gör i denna ställning. Har han hört Guds ord, och håller han det? Om han gör det och om han tjänar sina bröder väl, i det han ger av vad han har för att hjälpa sina bröder och människorna av en god vilja, då kommer han att vara lycklig. Det är sanningen som är av vikt, inte ställningen. Medan visserligen många i Jehovas organisation har olika poster, bör således dessa poster inte förhärligas, dyrkas eller äras, utan det är det verk, som utföres, som är välbehagligt för Gud. Och naturligtvis kommer den som behagar Jehova Gud alldeles säkert att behaga sina bröder i sanningen. Om sanningen är i dig och du lever i överensstämmelse med sanningen, så kommer du att vara en lycklig människa.

21. Då en glömsk hörare inte är lycklig, vem är det då som är det, oavsett vilken ställning han intar?

21. Lyssna till Jakobs ord: ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar i den, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” (Jak. 1:25, NW) Detta är det enda som kommer att skänka lycka: att ge, att tala, att predika de goda nyheterna om Riket för andra människor. Att en individ får ett diplom eller innehar ett ämbete kan göra honom till en glömsk hörare, om han börjar tänka, att nu vet han alltsammans. Av den som har mycket kommer mer att krävas; och därför bör envar i Guds organisation vara mera nitisk och flitig i att utföra det verk som Gud har anförtrott i hans vård. Må vi hålla i med att göra om vårt sinne till att tänka så som Gud tänker, i hans nya tingens ordning, och så vinna lycka genom att ge.

Källor till lycka

22. Varför är Jehova ”den lycklige Guden”, och vad bör vi därför önska vara?

22. Jehovas tjänare är lyckliga i denna tid, därför att de har tro på Guds ord och på Jehova själv. De förväntar inte att några underverk skall utföras för deras skull i dessa dagar och inte heller något yttre tecken för att hjälpa dem att hålla sig kvar i Jehovas organisation. Jehovas ord är tillräckligt för hans folk att följa. Det har gjort oss fria från djävulens organisation, och vi ämnar förbli fria. Paulus var lycklig i sitt arbete, därför att han hade ”de härliga goda nyheterna om den lycklige Guden, med vilka [han hade] blivit betrodd”. (1 Tim. 1:11, NW) Vår Gud är en lycklig Gud, och eftersom vi är gjorda till att vara hans avbild och honom lika, finns det ingen orsak till att vi inte också skulle vara lyckliga. Hans lycka har kommit genom att han har givit, och han har givit oss så mycket att vi har ett rikt förråd att ge av åt andra. Alla normala skapade varelser önskar leva. Vi älskar livet, och vi vill få ut det bästa av det. Det som vi allra helst vill få ut av livet är lycka, ty liv utan lycka skulle vara ledsamt och ointressant.

23. Hur söker somliga efter lycka, men vad medför den största lyckan för oss?

23. I vår tid söker människor efter lycka på många sätt. Några får den genom sin familj eller sina nära vänner, andra genom att resa till kusten eller till någon skogstrakt eller genom att leka med sina barn. Men den största lyckan får man av att ge åt andra, snarare än av att bara själv erfara nöje och trevnad. Medan vi visserligen tycker det är mycket roligt att få saker och ting av våra jordiska vänner och att ge åt dem som vi älskar, så är dock Jehova Gud och Kristus Jesus våra bästa vänner. De har givit oss så mycket i fråga om kunskap och förstånd, att vi kan ge av detta i överflöd åt andra. ”Detta betyder evigt liv [ för dessa andra], att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.

24. Varför bör vi aldrig komma därhän, att vi inte vill ge ut sanningen åt andra?

24. Må det aldrig ske, att vi kommer därhän att vi inte längre vill ge den sanning som vi har mottagit åt andra. Om vi någonsin råkar i ett sådant sinnestillstånd, att vi inte längre vill tala om för någon annan om de storslagna anordningar, som Jehova Gud har gjort genom sin Son, Kristus Jesus, och vi börjar blygas för den sanna religionen, då kommer Jehova Gud att blygas för oss. Det kommer inte att finnas någon plats i Jehovas organisation för en sådan person. Må vi heller aldrig bli narrade till att tänka, att vi har gjort nog i Jehovas tjänst. Vi bör inte tänka, att därför att vi har varit i sanningen i fyrtio eller femtio år, eller till och med längre, kan vi dra oss tillbaka från tjänsten. Så länge vi andas, måste vi prisa Jehova. Kom ihåg, att vi förväntar att få leva tusentals år, ja, vidare in i årmillionerna, in i en tid utan slut, just i Jehovas organisation. Den kommer att vara en ren och fläckfri organisation, och var och en i den kommer att beständigt tillbedja Jehova. Så varför skulle vi nu tänka på att sluta upp med vår tillbedjan och tjänst, därför att vi är sextio eller sjuttio år gamla?

25. Hur kan de unga tidigt komma i besittning av lycka?

25. Vilken glädje är det inte nu för en ung flicka eller en ung gosse att börja tjäna Jehova, att redan i ungdomen börja göra om sitt sinne, att börja tänka så som Gud tänker, att studera hans ord och att bli uppfylld av det, att ha dessa fina egenskaper som en kristen måste äga: kärlek, hängivenhet, tålamod och godhet! När de har allt detta och har givandets anda, vilken lycka kan då inte bli deras lott för hela evigheten !

26. Vad vill vi ha, hellre än världens rikedom och fattigdom, och hur strävar vi efter att få det?

26. Låt oss alla vara nöjda med vad Jehova Gud har givit oss och göra vårt bästa för att uppfylla våra ålagda förpliktelser. Låt oss tjäna våra bröder villigt och glatt. Det var den som skrev Ordspråksboken som sade: ”Låt flärd [falskhet, AS] och lögn vara fjärran ifrån mig; fattigdom och rikedom giv mig icke. Förläna mig det bröd, som jag behöver; att jag ej, övermätt, må förneka dig och säga: ’Vem är Jehova?’ och att jag av fattigdom ej må bliva tjuv och förgripa mig på min Guds namn.” (Ords. 30:8, 9, Åkeson) Jehovas vittnen i denna tid vill inte ha denna världens rikedom, och inte heller vill de ha fattigdomen. I stället beder vi så som Jesus lärde sina lärjungar att bedja: ”Giv oss i dag vårt bröd för denna dag.” Allt vi behöver är livets nödtorft: husrum, mat och kläder. Med detta och med gudaktig hängivenhet bör vi vara nöjda. Gud har lovat oss allt det som är nödvändigt, för att vi skall hållas vid liv och i verksamhet i hans tjänst, och vi bemödar oss dagligen om att vinna detta för oss själva och vår familj. Men vi behöver mer än detta, ty vi lever inte allenast av bröd, utan av varje ord som utgår av Guds mun. — 5 Mos. 8:3; Matt. 4:4.

27. På vad vill vi alltså vara rika, och hur skall vi kunna fortsätta med att vara de lyckligaste människorna på jorden?

27. Det är alltså på den överflödande kunskapen som vi vill vara rika. Vi vill vara fjärran ifrån falskhet och lögn. Vi vill aldrig förneka vår Gud, Jehova. Därför att Jehovas vittnen inte missbrukar Jehovas namn, inte tar det fåfängt eller till ingen nytta, är de de lyckligaste människorna i världen. De har inte den bördan eller den förpliktelsen att försöka lappa ihop den här gamla världen och hålla den tillsammans. Men vad de verkligen har, det är svaret, lösningen, på vår tids problem och det mest trösterika, glada och optimistiska budskap som någon kan få höra och det som har de mest vittgående verkningarna. De har budskapet om Guds rike, som skall skänka välsignelser av välgång och lycka åt alla dem som älskar rättfärdighet. De kommer att fortsätta med att ge ut, bära fram, detta budskap, ty de vet att det ligger mera lycka i att ge än i att taga emot. Vare sig du är gruppförkunnare, pionjär, kretstjänare, områdestjänare eller missionär, arbetar på en avdelningsexpedition eller någon annanstans i Jehovas organisation, bör du därför troget förbli på din post. Fortsätt med att ge ut de goda nyheterna, i det att du tillbeder Jehova i helig skrud.

(The Watchtower, 15 januari 1953)