Låt oss ”vid varje tillfälle beständigt bedja i anden”
”Tag ... emot ... andens svärd, det vill säga Guds ord, medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt bedja i anden.” — Ef. 6:17, 18, NW.
1. Vad är det som har skilt Jehovas folk från alla andra människor, när det gäller bön?
JEHOVAS tjänare är inte enbart skickliga i att bruka bibeln såsom ”andens svärd” i sin offentliga predikoverksamhet, utan de har också behov av att ”vid varje tillfälle beständigt bedja i anden”. Fördenskull är Jehovas vittnen ett bedjande folk. Bönen är ett framträdande drag i deras sanna dyrkan av Jehova i vår tid. Genom bönen har de alltid direkt personlig gemenskap med Gud. I alla tider har en sådan varm, personlig vädjan till Jehova genom bön skilt Jehovas sanna tillbedjare från avfällingar och hedningar, vilkas efterhärmande böner kännetecknas av formväsen och tomma ord. (Matt. 6:7) De sanna gudsdyrkarna frambär dessutom sina böner direkt ur hjärtat, de läser inte upp dem ur någon bönbok och har inte heller någon hjälp av radband eller bönekvarnar.
2. Vilka uppfattningar har folk beträffande bönen? Vad anser Jehovas vittnen om bönen?
2 Vanvördiga människor driver gäck med bönen och menar att det är slöseri med tiden att bedja. De säger till exempel: ”Bönerna når inte högre än till huvudet på dem som framsäger dem.” Andra, som hyllar någon ”naturreligion” av eget fabrikat, förfäktar att ”bönens enda värde är dess subjektiva inflytande”. Därmed menar de att bönen ”hjälper den bedjande att besvara sina egna böner, att bli och att vara det som han beder om”. Sedan finns det andra, som påstår sig vara kristna och som håller långa, offentliga böner ”med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån” Gud. (Matt. 15:8) I en Bostontidning hette det en gång: ”Pastor ... höll den vackraste bön som någonsin riktats till en Bostonpublik.”a Det är taget på kornet. Sådana böner riktas till en publik, inte till Gud i himmelen. Bönen bör inte vara ett tillfälle för offentlig predikan i syfte att vinna människors bifall. (Mark. 12:40) Bönen är uppriktigt sagt ett meddelande som bör ”avsändas” med tillbörlig blygsamhet och ha rimlig koncishet. (Matt. 6:5, 6) För uppriktiga, allvarliga kristna, sådana som Jehovas vittnen, är bönen inte något inbillat, någon fantasi eller något självbedrägeri. Bönen är praktisk, den verkar, den medför gynnsamma resultat. Men Jehovas folk måste leva ett liv som är i överensstämmelse med deras böner om att Guds vilja måtte ske. Lägg märke till följande erfarenheter, som Jehovas vittnen i forna tider och i nutiden har haft, erfarenheter som visar att deras böner blivit besvarade av Gud i himmelen.
Bön i samband med överlämnande och dop
3, 4. Nämn om några exempel på bön i samband med dopet.
3 Det är nödvändigt att bedja i samband med överlämnandet och dopet i vatten. Vi lägger märke till att Jesus fann det nödvändigt att bedja i förbindelse med sitt dop. Det är skrivet: ”När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades.” — Luk. 3:21.
4 År 1961 var det i Förenta staterna en gift kvinna, vars man var motståndare, som efter ett års bibelstudium bestämde sig för att symbolisera sitt överlämnande genom vattendopet. I bön till Gud sade hon att hon ville avge ett högtidligt löfte om att obetingat tjäna Jehova. Hon förstod att ett sådant löfte om överlämnande krävde odelad hängivenhet trots mannens motstånd. Hon bad om att det skulle bli möjligt för henne att symbolisera sitt överlämnande, när det blev dags för nästa kretssammankomst med dess anordningar för dop i vatten. Såsom svar på hennes bön blev förhållandena i hemmet sådana att hon kunde vara med vid sammankomsten och kunde bli döpt. Under själva dopet bad hon ytterligare i stor tacksamhet till Gud. Bönen medförde verkligen goda resultat för denna kvinna, och hon fick dessutom större andlig kraft och styrka till att infria sitt löfte om överlämnande.
Bön vid måltiderna
5, 6. Vilka resultat har det fört med sig att man framburit bön vid måltider? Ge exempel.
5 Bordsbönen bör inte betraktas som en relikt stammande från falska religiösa traditioner. Denna tillbörliga sedvänja finns det kraftigt stöd för i exempel i bibeln. Ja, Jesus uttalade en välsignelse i form av en bön, när han bespisade fem tusen män med fem bröd och två fiskar. (Mark. 6:41) Jesus hade behov av att tacka Jehova för detta underverk, men dessutom ledde hans ”bordsbön” till att Jehovas frid kom att lägra sig över de församlade medan de åt.
6 Vi har fått höra om en familj på fem personer, vilka alla överlämnade sig åt Jehova häromåret. Sedan de undergått dopet, bestämde far i huset att man skulle bedja bordsbön före varje måltid, alldeles såsom man gör vid Betelhemmen, som hyser medlemmarna vid Jehovas vittnens expeditioner i olika delar av jorden. Familjens uppskattning av det som Jehova drar försorg om hade blivit större. På grund av sin mildare hjärteinställning kände familjemedlemmarna behov av att tacka för varje måltid, eftersom de i varje måltid såg bevis på att Jehova infriar sitt löfte att fylla sina tjänares dagliga behov. (Matt. 6:11) Måltiderna utgör inte längre någon bråkig tillställning, där var och en hugger för sig av maten och äter så fort som möjligt och sedan ger sig av som om hemmet bara skulle vara en bensinstation där man ”snabbtankar”. Måltiderna har nu i stället blivit till glada familjeträffar, man uppför sig städat vid bordet, samtalet präglas av de nya kristna intressena, och Jehovas välsignelse med åtföljande frid har lägrat sig över huset. Ja, sådana böner har sannerligen resultat med sig.
Böner förhindrade på grund av synd
7, 8. a) Vad menade Petrus med orden ”på det att edra böner icke må bliva förhindrade”? b) Nämn ett nutida exempel på detta.
7 Under första århundradet rådde Petrus äkta män att uppföra sig på tillbörligt sätt mot sina hustrur, ”på det att edra böner icke må bliva förhindrade”, sade han. (1 Petr. 3:7) Med dessa ord framhöll Petrus att när man beder, måste man alltid stå i ett rätt andligt förhållande till sin Gud. Man måste vara moraliskt ren och fri från någon uppsåtlig orätt handlings skuldbörda. Om man på något sätt är skyldig eller inte godtagbar för Gud, blir bönerna ”förhindrade”. Man kan med andra ord säga att man förhindras att bedja rätt till följd av ett skuldtyngt samvete, och Jehovas hörande öron lyssnar inte gynnsamt till bönen. Fördenskull kommer det inte något gensvar på en sådan bön. Jehova har vänt dövörat till för bönen. Detta är orsaken till att flertalet böner, som de orättfärdiga i världen frambär, aldrig blir besvarade. — Ps. 66:18, 19; Ords. 15:29.
8 Det hände för en tid sedan i en av Jehovas vittnens församlingar att när en viss man blev ombedd att frambära bön å hela församlingens vägnar vid mötena, så underlät han gång på gång att bedja om förlåtelse för synder. Det blev ganska märkbart att detta ”förhindrade” bönen. Litet längre fram kom hans uppförandes tadelfrihet att dras i tvivelsmål. Det uppdagades att den här förkunnaren i själva verket hade varit moraliskt oren hela tiden. Fastän han var gift och hans hustru var verksam medlem av församlingen, hade han haft otillåtet umgänge med en annan kvinna utanför församlingen. Hans ”förhindrade” bön medförde i själva verket att han blev avslöjad och till sist utesluten.
Böner, i vilka man bekänner synd
9, 10. a) Varför är böner, i vilka man bekänner synd, nödvändiga? b) Nämn ett forntida och ett nutida exempel på sådan bön, i vilken den bedjande bekant sin synd?
9 Vem bland oss begår inte fel? (Ps. 51:7) Synder och fel, som vi begår, frestar på vårt förhållande till Gud och till våra bröder i församlingen. Tänk på Davids bön, i vilken han bekänner sin synd: ”Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: ’Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser’; då förlät du mig min synds missgärning.” (Ps. 32:5; 2 Sam. 12:13, 14) Sedan David gjort denna uppriktiga bekännelse och fått Jehovas förlåtelse, blev hans samvete rent igen. Under denna tid, före Harmageddon, behöver var och en ha ett skuldfritt samvete, så att han kan stå emot allt det motstånd som ständigt växer. Om någons samvete är tyngt av en stor skuldbörda, då är det till gagn för honom om han så snart som möjligt bekänner sin synd för Jehova och för sina bröder, så att han än en gång kan lyfta upp huvudet såsom en som är ren och rättskaffens. En sådan människas böner kommer inte längre att vara ”förhindrade”. — 1 Tim. 1:18, 19.
10 För tre år sedan blev en pionjärförkunnare med särskilt uppdrag bland Jehovas vittnen sjuk mot slutet av en månad. När han skulle skriva ut sin månadsrapport, fattades det trettio timmar för att han skulle ha rätt att begära sitt månatliga bidrag, vilket han just då var i särskilt stort behov av. Han gick emellertid oärligt till väga och rapporterade full tid, i det att han menade att han skulle ta igen de trettio timmar som fattades i förkunnartjänsten följande månad. Men svårigheterna fortsatte, och han kunde inte ta igen tiden. Det föreföll som om Jehovas välsignelse inte vilade över hans predikoverksamhet. Han bad så till Jehova och bekände det orätta han gjort. Han skrev också ett brev till Sällskapet och bad om förlåtelse och förklarade sig villig att rätta till saken. På Sällskapets huvudexpedition gick man barmhärtigt med på att inte göra något avdrag i fråga om hans bidrag, men förkunnaren blev anmodad att ta igen de trettio timmarna under semestern påföljande sommar. Ja, denna bön med sin syndabekännelse medförde lättnad för ett plågat samvete och återställde det goda förhållandet mellan förkunnaren å ena sidan och Jehova och hans folk å den andra. Medförde inte denna bön resultat så säg! — Hebr. 13:18.
Bön då man utsätts för frestelse
11, 12. Varför bör man bedja, då man utsätts för frestelse?
11 Det är mycket viktigt med bön då man utsätts för frestelse. Jesus gav detta råd: ”Var vakande och bed beständigt, för att ni icke må komma i frestelse.” — Matt. 26:41, NW.
12 Ett av Jehovas vittnen, som är civilingenjör, har haft fast anställning hos en byggnadsfirma i västra delen av Förenta staterna. Den här mannen är också föreståndare för en församling av Jehovas vittnen och inser att hans förvärvsarbete måste komma i andra hand efter hans egentliga kall, att vara en kristen Ordets förkunnare. Förvärvsarbetet är bara för honom vad tältmakaryrket var för Paulus, ett näringsfång. (Apg. 18:1—4) Den lön, som denne tillsyningsmans arbete ger honom, är god och tillräcklig. Han använder fyrtio timmar i veckan på arbetsplatsen, och sedan kan han odelat ägna sig åt sin förkunnarverksamhet. Förra året gjorde arbetsgivarna honom ett frestande erbjudande att bli ledare för allt arbetet vid fabriken. De erbjöd honom högre lön och andra så kallade förmåner. Men det nya arbetet skulle också medföra större ansvar, som skulle kunna innebära många sömnlösa nätter och mera arbete utöver de nuvarande fyrtio timmarna i veckan. Förkunnaren vände sig till Jehova i bön med anledning av detta frestande erbjudande. Följden blev att han fick kraft att säga nej till erbjudandet. Och fördenskull åtnjuter han nu alltjämt frihet att ägna sig åt sitt proppfulla schema för förkunnarverksamheten.
Böner då man är fysiskt sjuk
13, 14. a) Vad är avsikten med att man beder när man är fysiskt sjuk? b) Nämn ett nutida exempel härpå.
13 Vem har inte varit fysiskt sjuk då och då under sitt liv? David skrev en gång, då han var sjuk, om hur Jehova handlar med de sjuka: ”HERREN [Jehova] skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.” (Ps. 41:4) Jehovas folk beder inte om helbrägdagörelse genom tron. Men de beder om att kunna handla förståndigt för att komma till rätta med föreliggande hälsoproblem. Dessutom ger oss bönen tröst från Jehova, och denna tröst sätter oss i stånd att utöva tålamod och långmodighet, så att vi kan stå ut med sjukdomstillståndet, till dess de läkande krafterna i kroppen kan åstadkomma att hälsan återställs.
14 En kvinnlig förkunnare för Jehova stod för en tid sedan inför ett allvarligt problem. Hon måste opereras för att få bort en elakartad växt. Ingen läkare på orten gick med på att utföra operationen utan blodöverföring. I överensstämmelse med hennes bön om vägledning sökte man ihärdigt i andra delar av landet efter en läkare som skulle vilja utföra operationen utan blod. Man fann en sådan. Denne gjorde en lyckad operation utan blodöverföring. Systern har nu återvunnit hälsan och kan åter ägna sig åt förkunnartjänsten. Tack vare bönen blev denna systers tro styrkt, så att hon inte gick med på blodöverföring, vad det än skulle kosta. Dessutom fann hon lösningen på sitt problem. — 1 Kor. 10:13.
Böner beträffande andlig ohälsa
15, 16. a) Vad säger Jakob om böner för dem som är andligen sjuka? b) Är ett sådant tillvägagångssätt till gagn?
15 Ett annat slags sjukdom kan kallas andlig ohälsa. Om man befinner sig i ett sådant tillstånd, är ens tro på Gud på upphällningen. Det är ytterst viktigt med bön, om man skall komma bort ifrån det farliga tillstånd man har råkat i. Jakob ger råd i denna sak: ”Finnes det någon sjuk ibland eder? Må han kalla de äldre männen i församlingen till sig, och må de bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall uppresa honom.” — Jak. 5:14, 15, NW.
16 För några år sedan hade en av Jehovas smorda tjänare blivit andligen sjuk. Två äldre bröder ombads att besöka honom. De erfor att den smorde brodern hade förlorat sin tillförsikt och att han inte hade bett till Jehova på tre månader. Inte underligt att han var andligen sjuk! Förkunnarna som kommit på besök använde nu bibeln, Guds ord, såsom lenande, lindrande olja, för att i den sjukes sinne och hjärta återställa förmågan att uppfatta och förstå Jehovas uppsåt. De bad tillsammans med den sjuke brodern i hans hem för att göra det möjligt för honom att återvinna sin andliga hälsa. Deras besök blev fruktbärande. I detta sammanhang kan vi erinra oss Jakobs ytterligare ord: ”En rättfärdig mans bön har mycken kraft, när den är i verksamhet.” — Jak. 5:16, NW.
Bön under förföljelse
17, 18. a) Vad vinner man på att bedja i tider av förföljelse? b) Ge exempel.
17 Liksom Jesus blev förföljd då han på sin tid var på jorden, blir Jehovas folk i våra dagar utsatta för många olika slag av förföljelse. (Joh. 15:20) Några lider i bokstavliga fängelser på grund av sin trogna tjänst såsom Guds tjänare. Andra lider ont i det egna hemmet eller får utstå vedervärdigheter från folk i grannskapet på grund av att de tagit ståndpunkt såsom Jehovas vittnen. Det är nödvändigt med bön, om man skall kunna uthärda sådan förföljelse. Profeterna i forna tider, ja, också Job, utgör exempel på människor som uthärdat förföljelse och för vilka behövlig bön medfört resultat. ”Bröder, tag profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i fråga om att lida ont och utöva tålamod. Ni hava hört om Jobs uthärdande. Finnes det någon som lider ont ibland eder? Må han framhärda i bön.” — Jak. 5:10, 11, 13, NW.
18 År 1958 blev Harold King, ett av Jehovas vittnen som vuxit upp i England och genomgått missionärsskolan Gilead, dömd till fem års fängelse i Shanghai i Kommunistkina, därför att han predikat de goda nyheterna om Guds rike. Han frigavs mot slutet av maj år 1963, sedan han fått sitta bakom lås och bom i fyra år och sju månader. Under sin fängelsetid bad King regelbundet, och han skriver härom: ”Jag bad tre gånger om dagen fullt synlig för envar som gick förbi celldörren.” Broder Kings böner förde resultat med sig, inte bara däri att han kunde härda ut under alla dessa fängelseår, utan han överlevde med bevarad andlig hälsa, vilket var mycket viktigare.
Bed om att kunna träffa rätta avgöranden
19, 20. Hur hjälper bönen en att fatta rätta beslut?
19 Vare sig vi är unga eller gamla blir vi ständigt uppfordrade att utöva vishet, på det att vi må kunna träffa rätta avgöranden. Jakob ger oss ytterligare råd: ”Om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. Men han bedje i tro, utan att tvivla.” — Jak. 1:5, 6.
20 Vi kan här berätta om en tonåring, som var en ordinerad förkunnare, ett vittne för Jehova, bosatt i Förenta staterna. Under sina år på läroverket fick han goda vitsord i olika idrottsgrenar såväl som i läroämnena. Strax före examen blev han erbjuden ett fotbollsstipendium, som skulle göra det möjligt för honom att studera vidare. Framstående idrottsledare sökte upp honom och yrkade på att han skulle ta emot stipendiet. Den unge mannen hade nu ett viktigt beslut att fatta. Under flera dagar rådde det konflikt i hans sinne; den ena dagen stod hans håg till att ta emot stipendiet, och den andra tyckte han att han ville välja heltidstjänsten såsom en Ordets förkunnare. Slutligen vände han sig till Jehova i bön om vishet för att kunna fatta sitt beslut. Samtidigt med att han dagligen bad till Gud använde han några timmar efter skolans slut i det offentliga predikoverket. Hans böner blev besvarade genom att han fick kraft att bestämma sig för heltidstjänsten såsom pionjär och att tacka nej till stipendiet. Han hade träffat ett rätt val.
Förböner för andra
21, 22. a) Förklara vad som menas med förbön. b) Vid vilka tillfällen i forna tider och i nutiden har sådana böner blivit framburna?
21 Det är alltid passande och av behovet påkallat att vi uppsänder förböner för våra trogna bröder, som befinner sig i nöd, i fängelse eller i förhör inför någon domstol. Innan Paulus blev gripen för andra gången och förd inför den romerska domstolen, skrev han till Timoteus: ”Därför uppmanar jag först av allt till att åkallan, böner, förböner, tacksägelser må frambäras beträffande människor av alla slag, beträffande konungar och alla dem som intaga en hög post, för att vi må kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet.” — 1 Tim. 2:1, 2, NW.
22 I våra dagar förekommer det också då och då att viktiga juridiska frågor, som gäller Jehovas vittnens förkunnargärning, måste tas upp till behandling vid Högsta domstolen i olika länder. Detta har till exempel hänt i Kanada, Förenta staterna, England, Sydafrika, Schweiz, Australien och på Filippinerna. Vid sådana tillfällen har Jehovas vittnen i respektive länder uppsänt förböner till Jehova. De har bett Gud om att han, om så är hans vilja, skall ta sig an saken och ge de högt uppsatta domarna särskild vishet att fälla utslag till vittnenas förmån, på det att dessa i frid må kunna fortsätta med sitt gudagivna predikoverk. Såsom svar på sådana förböner har Jehovas vittnen vunnit många segrar vid Högsta domstolen på olika håll.
Bed om att få uppmuntran
23, 24. Ge exempel på böner som lett till att den bedjande fått uppmuntran.
23 I denna tid med allt större påfrestningar behöver vi alla uppmuntran. Det uppstår förhållanden som gör att vi känner oss nedslagna. Nehemja var nedstämd av meddelandet om att Jerusalem saknade en skyddande mur. Han bad om att något måtte ske. ”När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.” (Neh. 1:4) Nehemjas bön förde resultat med sig. Den persiske konungen gav honom i uppdrag att bege sig till Jerusalem för att leda arbetet med murens uppbyggande.
24 I Kalifornien kom en far och hans son in i sanningen och överlämnade sig, men modern gjorde inte detta. Efter någon tid drabbades modern av ett hjärtlidande, och man lät förstå att hon bara hade en kort tid kvar att leva. Far och son blev mycket sorgsna. I sin sorg bad de till Jehova om hjälp; de bad att modern skulle komma till tro. Hon började också snart ställa frågor angående bibeln. Under sina återstående dagar kom hon att omfatta sanningen, vittnade med telefonens hjälp och dog med förhoppning om att få leva i den nya tingens ordning. Ja, faderns och sonens uppriktiga böner förde resultat med sig. Såväl fadern som sonen är nu heltidsförkunnare, pionjärer.
Bön i farans stund
25, 26. Hur har böner som framburits i farans stund blivit besvarade?
25 När stor fara är på färde, har man behov av allvarlig bön. Jona befann sig i stor fara i den väldiga fiskens buk, och han bad medan han låg där. Det är skrivet: ”Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.” (Jon. 2:2) Jonas räddning blev svaret på denna bön.
26 Den 8 april 1963 stod en kvinna, som är ett överlämnat vittne för Jehova bosatt i Syd-Dakota i Förenta staterna, och hennes båda döttrar färdiga att bege sig till den årliga högtid till åminnelse av Kristi död, som församlingen på orten skulle hålla. Plötsligt uppenbarade sig den här kvinnans man, som är motståndare, i dörren med en laddad hagelbössa, som han riktade mot henne för att hindra henne att lämna huset. I denna förtvivlade situation bad hon omedelbart tyst till Jehova. Efter några minuter lugnade mannen sig. Han hörde på hennes ivriga, allvarliga vädjan och lät henne slutligen gå för att vara med om den senare delen av Åminnelsehögtiden. Hennes bön förde ytterligare resultat med sig, ty hennes man är nu fördragsammare och lyssnar till förklaringar av bibeln.
Organisatoriska problem
27, 28. Varför behöver man bedja i samband med organisatoriska problem?
27 Till och med Jesus fann att han måste bedja för att kunna komma till rätta med organisatoriska problem. Bibeln meddelar att Jesus bad natten innan han vidtog det organisatoriska förordnandet av sina tolv apostlar, nämligen för att utröna Guds vilja. (Luk. 6:12, 13) Således tillägnade sig Jesus Jehovas uppfattning i saken, innan han tillkännagav de tolv förordnandena.
28 En Ordets förkunnare bland Jehovas vittnen sändes att tjäna på en plats där behovet är stort. Han skulle fungera som tillsyningsman i en liten stad i Kalifornien. Kretstjänaren meddelade honom att den där församlingen var känd för att vara en ”besvärlig församling”, men ingen visste varför. Vid det första mötet, som den här brodern var med vid, bekräftade de närvarandes kyla att det rådde svårigheter där. Den nye församlingstjänaren bad gång på gång om att detta organisatoriska problem måtte redas ut. Inom några veckor kom det i dagen bevis för omoraliskhet, som gjorde det nödvändigt att utesluta en syster och att ålägga två andra vissa restriktioner. Bönerna blev besvarade först och främst genom att de åstadkom en renad församling, men dessutom hade denna församling under andra året 40 procents ökning i antalet förkunnare som predikade från hus till hus.
Ytterligare fördelar och välsignelser
29—31. a) Nämn några ytterligare fördelar och välsignelser, som bönen för med sig. b) Vad måste bönen åtföljas av?
29 De här nämnda exemplen belyser bara några få av de många tillfällen och situationer, då Jehovas vittnen i vår tid vänder sig till Jehovas ”bönehus” för att få hjälp. Jämte alla dessa böner har det också — i likhet med rökoffer — uppstigit innerliga ord av kärlek och lovprisning tillika med tacksägelse till Jehova, den store bönhöraren. Kan man nämna några ytterligare fördelar av att tillbedja Jehova förmedelst bön? Ja, det kan man. Genom bönen dras man ständigt allt närmare Jehova. (Jak. 4:8) Man uppnår alltså en innerlig gemenskap med Fadern, livets stora källa. Bönen bevarar hjärtat rent och starkt. Det finns ingenting som man undanhåller sin store vän i himmelen. Med öppet hjärta och rent samvete vidmakthåller vi verklig kontakt med Gud.
30 Tack vare bönen kan man komma i åtnjutande av Jehovas förblivande frid. Utan denna frid kan man inte få någon varaktig framgång. Man kan förvissa sig om Jehovas stöd och bistånd genom att bedja härom. Bönen tillförsäkrar oss också ett ökat tillflöde av Jehovas ande. Vi lever nu i de dagar, då fysisk kraft och skarp intelligens inte är någon garanti för att vi skall räddas i Harmageddon. Det är i stället de som låtit sig ledas av Jehovas ande som vinner seger. (Sak. 4:6) Tack vare bönen får man verkligt mod. Bönen förhjälper en också till en optimistisk syn på tingen. Tack vare bönen kan man få kraft att fortsätta på den väg man slog in på vid överlämnandet åt Jehova. Gud hör sina överlämnade tjänares dagliga anrop. Han ger svar på böner som är i överensstämmelse med hans vilja och ord.
31 Tänk på att det inte är överflödet på ord som räknas, då man säger ”Herre, Herre”. (Matt. 7:21—23) Det som verkligen betyder något är att man låter bönen åtföljas av positiva handlingar, att man gör Guds vilja. Vare sig vi tillhör den skara av överlämnade vittnen som utgör den smorda kvarlevan eller dem som utgör de ”andra fåren”, så låt oss, unga och gamla, män och kvinnor, ”vid varje tillfälle beständigt bedja i anden”. Låt oss, såsom ett bedjande folk, för all framtid fröjda oss över att kunna komma och tillbedja Jehova, vår Gud, i hans ”bönehus”.
[Fotnot]
a Watch Tower, 1916, sidan 20, paragraf 9.