Andra delen

 1. Vad var Gehenna på Jesu tid, och vilket straff användes det som en symbol av?

GEHENNA, dvs. Hinnoms dal, omtalas tolv gånger i de kristna grekiska skrifterna. När Jesus Kristus befann sig här på jorden, var Gehenna en plats där eldar brann, och eftersom det var en dal utanför Jerusalems murar, låg det här på jorden. Det blev en symbol för det värsta straff som skulle kunna drabba en människa. I Matteus 5:22 läser vi t. ex. att Jesus i sin bergspredikan sade följande: ”Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: ’Du odåga [Raka]’, han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: ’Du dåre’, han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.” Jesus nämner alltså det ”brinnande Gehenna” såsom det tredje straffet i ordningen, det värsta straffet. Varför det? Jo, därför att den som kallade en annan för dåre och som blev dömd till det brinnande Gehenna skulle dödas och skulle inte få någon begravning. Hans kropp skulle brännas i Gehennas eldar, och askan skulle inte samlas upp och bevaras i en urna. Framställningen visade alltså att han inte gick till hades.

 2, 3. Vad utvisar Matteus 5:29, 30 beträffande en syndares döda kropp?

² Några verser längre fram i skildringen av denna bergspredikan påvisar Jesus att en syndares döda kropp kastas i Gehenna såsom i ett krematorium. I Matteus 5:29, 30 läser vi dessa Jesu ord:

³ ”Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig [han sade inte: plåga den]; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.”

 4. I vilken bemärkelse använde Jesus här ordet Gehenna, och hur kan vi påstå det?

⁴ Av detta språk förstår vi att Jesus använde det forntida Gehenna, som låg utanför Jerusalems murar, såsom en symbol. Jesus menade inte att hans efterföljare skulle riva ut ett bokstavligt öga eller hugga av sin bokstavliga högra hand. Jesus talade i stället om någonting som är oss kärt och som får oss att synda med högra ögat eller högra handen. Om Jesus här talade om ögat och högra handen i symbolisk mening, måste han också ha talat om Gehenna i symbolisk och inte i bokstavlig mening.

 5. Vad är enligt Jesu ord i Matteus 18:8, 9 motsatsen till att någon blir kastad i det symboliska Gehenna?

⁵ Lägg nu märke till att Jesus talar om att någon kastas i Gehenna i motsats till att han ingår i livet. Detta antyder att det symboliska Gehenna är ett ställe utan något som helst liv. I Matteus 18:8, 9 finner vi dessa Jesu ord: ”Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig [han sade inte: plåga det]. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.” Det är här i det ”brinnande Gehenna” som den ”eviga elden” brinner, symboliskt talat.

 6, 7. a) Vilka andra fördärvbringande ting, förutom eld, fanns i Gehenna utanför Jerusalem? b) Hur framhöll Jesus detta i Markus 9:43—48?

⁶ Jesus påminner oss om att i Gehenna utanför Jerusalem fanns det också maskar eller fluglarver, naturligtvis inte i själva elden, utan i organisk materia som fanns i närheten av elden och var stadd i förruttnelse. Det var naturligtvis inte fråga om daggmaskar, som lever i jorden och hämtar näring från människokroppar, vilka blivit begravna i gravar. Det var sådana maskar som de som vållade att konung Herodes Agrippa I dog, enligt vad vi läser i Apostlagärningarna 12:23: ”I detsamma slog honom en Herrens [Jehovas, NW] ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom, som bestod däri, att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.” Jesus använde samma grekiska ord (skólex), då han sade:

⁷ ”Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld, som icke utsläckes. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, där ’deras mask [skólex] icke dör och elden icke utsläckes’.” — Mark. 9:43—48; Jes. 66:24.

 8. Vad för slags plats var alltså Gehenna en bild av, och vad säger M’Clintock och Strong i sin Cyclopædia om Gehenna?

⁸ Om en död kropp, som kastades i Gehenna utanför Jerusalem, inte hamnade i elden, till vilken man hade tillsatt svavel, skulle den följaktligen bli förtärd i alla fall. Hur så? Jo, av de fluglarver, som utvecklades från ägg som flugor lade i den ruttnande kroppen. Gehenna var alltså en plats där alla organiska ämnen blev fullständigt tillintetgjorda eller förtärda, och det var dit som de människors döda kroppar, vilka ansågs ovärdiga att bli begravna i en särskild grift eller minnesgrav, blev kastade. I M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band 3, heter det om Gehenna på sidan 764:

På grund av dessa avskyvärda ting orenade Josia dalen (2 Konungaboken 23:10); därefter blev den stadens allmänna avstjälpningsplats, och dit kastade man brottslingars döda kroppar, döda djurkroppar och allt annat slags orenlighet, och där blev, enligt sentida och i någon mån tvivelaktiga auktoriteter, de brännbara delarna förtärda av eld. Därför att klyftan var så djup och trång och kanske på grund av de ständigt brinnande eldarna i den, såväl som av den orsaken att det var i den man kastade allt som var statt i förruttnelse och allt som orenade den heliga staden, blev den på senare tid sinnebild för en plats där evigt straff utmättes, ”där ’deras mask icke dör och elden icke utsläckes’”; en plats, till vilken talmudister förlade ingången till helvetet: ”Det finns två palmträd i Hinnoms dal, mellan vilka en rök uppstiger ... och detta är porten till Gehenna.”a

Vad Gehenna är en symbol av

 9. a) Vad sade Jesus om Gehenna i Matteus 10:28 och Lukas 12:4, 5? b) Vad blir följden, när Gud förgör både kropp och själ?

⁹ Oberoende av vad vissa uppslagsböcker säger om Gehenna önskar vi känna till vad Jesus Kristus, Guds Son, sade om det. Vad innebar det för en människa att av Gud, den Allsmäktige, bli dömd till det symboliska Gehenna? Jesus gav ett klart och tydligt svar på denna fråga, när han sände ut sina tolv lärjungar att utföra missionsverksamhet och därvid sade: ”Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28) Vid ett annat tillfälle sade Jesus till en tusenhövdad människoskara: ”Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer. Jag vill lära eder, vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta.” (Luk. 12:4,5) När Gud, den Allsmäktige, förgör en människas kropp såväl som hennes själ, vad blir då kvar? Det sker en fullständig förintelse eller tillintetgörelse; och eftersom denna tillintetgörelse är evig, är en sådan förintelse av människokroppen och människosjälen ett evigt straff. Det kommer inte att bli någon uppståndelse ur en sådan förintelse.

10. Vad innebär det att ”elden” i det symboliska Gehenna kallas ”den eviga elden”?

¹⁰ Jesus använde alltså Gehenna såsom en symbol av fullständig, evig förintelse, alldeles som eld har förmåga att förinta. Eftersom förintelsen är evig, kallas det symboliska Gehennas eld för ”den eviga elden”. Detta innebär att ett sådant Gehenna alltid kommer att finnas; det kommer aldrig att ge ifrån sig dem som befinner sig i det; det kommer aldrig att tömmas, aldrig att utplånas, såsom det skall ske med den adamitiska döden och hades. (Upp. 20:13) Bildligt talat skall det symboliska Gehenna alltid brinna och alltid vara tillgängligt för verkställandet av Guds dom över vemhelst som gör uppror mot Gud under kommande eviga tider.

11. Varför blir det inte någon uppståndelse från det symboliska Gehenna?

¹¹ Eftersom det symboliska Gehenna är den eviga tillintetgörelsens ort, ställde Jesus rätt och riktigt en människas ingång i Gehenna i motsats till hennes ingång i livet. Om någon alltså ingår i det symboliska Gehenna, i vilket Gud förgör både kropp och själ, hur kan denne då få en uppståndelse med möjlighet till evigt liv i Guds himmelska rike eller i det här på jorden återställda paradiset under Guds rikes styrelse? Det blir inte någon uppståndelse från det symboliska Gehenna.

12, 13. a) Hur många kan den otyglade tungan antända, och vad är det som den befläckar? b) Vad kan den vålla i likhet med Gehenna?

¹² Eftersom det brinnande Gehenna vållar tillintetgörelse, förbinder lärjungen Jakob det med den mänskliga tunga, som inte tyglas, då han säger att liksom en liten eld kan antända en stor skog, så är ”också tungan ... en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan, som befläckar hela kroppen och sätter ’tillvarons hjul’ i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna”. — Jak. 3:6.

¹³ Hela världen av människor, inte bara någon särskild person, måste alltså ge akt på tungan, ty hela världen är född i orättfärdighet. Tungan kan genom den propaganda, som sprids från tunga till tunga, sätta en hel värld av människor i brand och egga dem till att handla orättfärdigt. Den befläckar inte bara munnen, i vilken den rör sig, utan hela människokroppen. Om en människa har en vacker kropp men en otyglad tunga, så berövar denna henne en del av det förträffliga intryck, som hennes behagfulla gestalt gör. Så förhåller det sig i synnerhet inför Gud, eftersom vi, enligt Jesu ord, skall bli förklarade rättfärdiga efter våra ord och skall dömas skyldiga efter våra ord. (Matt. 12:37) I likhet med Gehenna kan tungan vålla sådan förintelse, som det inte finns någon bot för.

14. Vad kan tungan, när den blir ”antänd av Gehenna”, förorsaka att någon döms till?

¹⁴ En människas hela leverne kan påverkas av hetsiga ord, som befläckar den talandes kropp, antänder den, så att den gör sig skyldig till förödande handlingar. Jakob 3:8 säger med rätta: ”Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den och full av dödande gift.” När tungan blir ”antänd av Gehenna”, kan den bli orsak till att den människa, som brukar den, av Gud döms att gå till det symboliska Gehenna, eftersom en sådan tunga vittnar om ett ont hjärtetillstånd. — Se Psalm 5:10; Romarna 3:13.

”Landet utan återvändo”

15. a) Hur framställs det som betecknas med Gehenna symboliskt i Uppenbarelseboken? b) Vilken verkan fick elden och svavlet från himmelen för Sodom och Gomorra?

¹⁵ I bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, förekommer inte ordet ”Gehenna”. Men det som betecknas med Gehenna framställs där under symbolen ”eldsjön, som brann med svavel”, eller ”sjön av eld och svavel” (NW), ”den brinnande sjön”, ”den sjö, som brinner med eld och svavel”. (Upp. 19:20; 20:10, 14, 15; 21:8) Vi känner till vilken verkan som eld med svaveltillsats har på brännbara ting. I Abrahams och hans brorson Lots dagar lät Jehova, såsom vi läser i 1 Moseboken 19:24, ”svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra”. Jesus omtalar vilken verkan detta fick för Sodom och Gomorra, då han säger: ”På den dag, då Lot gick ut från Sodom, regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans.” — Luk. 17:29.

16. a) Hur var en sjö förknippad med eld och svavel i Sodoms fall? b) Vilken omedelbar verkan hade elden och svavlet, som regnade ned över folket, och vilken slutlig verkan hade dessa ting?

¹⁶ Vidare låg Sodom nära Döda havet, Salthavet. Detta ”hav” är en väldig insjö, i vilken det inte existerar något liv; och detta faktum stöder uppfattningen att den bokstavliga elden och det bokstavliga svavlet, som regnade ned över städerna på slätten där omkring, åstadkom fullständig livlöshet. I Uppenbarelseboken sägs nu också en dödsbringande sjö vara förbunden med eld och svavel. De människor, över vilka elden och svavlet regnade ned, kanske plågades så länge de alltjämt var vid medvetande, men den slutliga verkan av elden och svavlet, som föll ned samtidigt, var att de blev förintade.b En sådan förintelse, föregången av plåga, är vad som avses i Uppenbarelseboken 14:10, 11 såväl som i Psalm 11:5, 6, där eld och svavel nämns samtidigt, uppenbarligen i symbolisk mening.

17. Vad kommer att regna ned över Gogs i Magog härskara, och vad blir följden av detta?

¹⁷ Bland de förödande krafter som Gud skall sända ned över den härskara, som står under befäl av Gog i Magogs land, när den går till angrepp mot Jehovas återställda folk, nämns ”eld och svavel”, nämligen i Hesekiel 38:22. Dessa ting kanske kommer att plåga och irritera Gogs härskara under någon tid, men slutligen kommer de att tillintetgöra fiendehärskaran genom att döda den. Att det skall bli så framgår av det efterföljande kapitlet, Hesekiel 39:11—20, där det talas om hur man skall skaffa undan de döda kropparna av dem som tillhört Gogs i Magog härskara, ja, ända till sista benet.

18. Hur anger Uppenbarelseboken 20:14 skillnaden mellan hades eller scheol och sjön av eld och svavel?

¹⁸ Av allt det som här har sagts framgår det med otvetydig klarhet att hades eller scheol är något annat än Gehenna och ”den sjö, som brinner med eld och svavel”. Hur skulle det annars kunna sägas så här i Uppenbarelseboken 20:14: ”Döden och dödsriket [hades] blevo kastade i den brinnande sjön”? Denna vers talar också om för oss vad ”den brinnande sjön” betyder, i det den säger: ”Detta, den brinnande sjön, är den andra döden.”

19. a) Ger den ”andra döden” (den ”brinnande sjön”) ifrån sig dem som kastas i den? b) Vad är alltså Gehenna eller sjön som brinner med eld och svavel en symbol av?

¹⁹ Den död, som kommit över alla människor, därför att de härstammar från Adam, skall alltså möta döden i den ”andra döden”. Döden skall tillintetgöras i den ”andra döden” och skall inte utsättas för plåga där för evigt. Inte kommer hades heller att för evigt plågas i den ”andra döden”, utan det skall tillintetgöras för evigt i den symboliska ”brinnande sjön”. Den ”brinnande sjön”, den ”andra döden”, ger aldrig ifrån sig ”döden och dödsriket”, dvs. hades, som kastas i den. Gehenna, sjön som brinner med eld och svavel, är alltså en biblisk bild av evig eller fullständig förintelse, från vilken det inte ges någon uppståndelse. Detta är orsaken till att de återuppståndna människor, som den ärvda döden och hades ger ifrån sig, senare kan bli ”kastade i den brinnande sjön” och drabbas av den ”andra döden”, därför att de inte får sina namn skrivna i livets bok. — Upp. 20:15.

20. a) Vart slungas ”vilddjuret” och den ”falske profeten”; när sker detta, och hur länge skall de bli kvar där? b) Vad utgör detta en symbol av?

²⁰ Enligt Uppenbarelseboken 19:20 (NW) skall det symboliska ”vilddjuret” och den ”falske profeten” bli ”slungade i eldsjön, som brinner med svavel” i den stundande ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Detta skall ske strax innan djävulen, Satan, och hans demoner blir bundna och kastade i avgrunden, där de skall förbli under Kristi tusenårsregering. När de tusen åren utlöper, befinner sig det symboliska ”vilddjuret” och den ”falske profeten” alltjämt i denna symboliska ”sjö av eld och svavel”, och de friges inte därifrån, nej, inte ens när Satan och hans demoner friges ur avgrunden för att de skall få söka vilseföra människorna. Det symboliska ”vilddjuret” och den ”falske profeten” blir aldrig befriade från denna tillintetgörelsens ort, ”den andra döden”, utan de skall fortfarande vara där, då alla de som senare kastas i den ”brinnande sjön” förenas med dem. (Upp. 20:10, 15) I den stundande ”striden på Guds ... stora dag”, i Harmageddonkriget, blir alltså det symboliska ”vilddjuret” och den ”falske profeten” tillintetgjorda för alltid utan att äga hopp om att någonsin få uppstå.

21. a) Vart blir Satan, djävulen, kastad, sedan han för en kort tid frigivits ur avgrunden, och hur skall då orden i Hebréerna 2:14 bli fullständigt uppfyllda? b) Hur omtalas den plats, där han får sitt eviga straff, symboliskt i Matteus 25:41?

²¹ När de tusen åren av Kristi lyckosamma styrelse över den återlösta mänskligheten är till ända, skall Satan och hans demoner friges ur avgrunden. Alltså kommer denna avgrund i själva verket att upphöra att finnas till, i det att den töms på dem. Under sin korta period av frihet kommer de att söka vilseföra så många som möjligt av Guds rikes jordiska undersåtar och få dem in på fördärvets väg. Därpå skall de bli kastade i den ”andra döden”, där ”vilddjuret” och den ”falske profeten” har befunnit sig hela denna tid. (Upp. 20:1—3, 7—10) På detta sätt förverkligar Jehova Gud sitt härliga uppsåt genom sin Son, Jesus Kristus, som utgav sig till ett offer, ”för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen”. (Hebr. 2:14, NW) Detta straff, ”evigt fördärv”, ”evig tillintetgörelse” (NW), omtalas symboliskt såsom den ”eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar” och som även de ”förbannade” getlika människorna på jorden skall sändas i väg till vid Harmageddon, enligt Jesu ord i Matteus 25:31—33, 41, 46.

Inte förtjänta av en uppståndelse

22, 23. a) Vad sade Jesus, då han frambar en varning till de judiska religiösa ledarna, men vilken verkan fick hans ord? b) Hur visade Stefanus’ ord till Sanhedrin i Jerusalem om dessa domare hade brytt sig om Jesu varning eller inte?

²² För nitton hundra år sedan, under Jesu Kristi dagar såsom människa här på jorden, varskodde Jesus den dåtida generationen av judar om den fara de löpte att råka i evigt fördärv, som Gehenna var en symbol av. Han sade judarnas skrymtaktiga religiösa ledare att de gjorde de hedningar, som de omvände till judendomen, till ”Gehennas barn, dubbelt värre, än I själva ären”. Han kallade de skrymtaktiga judiska skriftlärda och fariséerna för ormar och huggormars avföda, och därmed avslöjade han att de var Satans, djävulens, barn, hans som också kallas den ”gamle [ursprunglige] ormen”. Sedan frågade Jesus hur de skulle kunna ”undgå att dömas till Gehenna”, eftersom de med berått mod fortsatte att motstå Guds rike och dem som predikade om detta rike. (Matt. 23:13—15, 29—36) De fortsatte att begå sådana lögnaktiga, mordiska gärningar som kännetecknar deras fader, djävulen. (Joh. 8:44) Och strax innan judarna dödade Stefanus, ”en man, som var full av tro och helig ande”, sade denne till de judiska domarna i rättssalen:

²³ ”Egensinniga människor, med oomskurna hjärtan och öron, ni stå alltid emot den heliga anden; liksom edra förfäder gjorde, så göra ni. Vilken av profeterna förföljde edra förfäder icke? Ja, de dödade dem som i förväg kungjorde att den Rättfärdige skulle komma, han vilkens förrädare och mördare ni nu hava blivit, ni som fingo lagen överlämnad förmedelst änglar, men icke hava hållit den.” — Apg. 6:5; 7:51—60, NW.

24. a) Vart gick vid sin död de judiska religiösa ledare, som inte ville göra bättring, och vilka utsikter till uppståndelse har de? b) Vilka gick dit tillsammans med dem, enligt vad vi läser i Matteus 15:12—14?

²⁴ Ingen av dessa judiska religiösa ledare, som inte ångrade sig och hörde upp med att stå emot den heliga anden och motarbeta Guds messianska rike och förfölja dem som predikade Riket, kunde ”undgå att dömas till Gehenna”. Vid sin död, när den nu inträffade, gick de till Gehenna. Därför kommer de inte att få någon uppståndelse på jorden under Guds rike. De kanske har blivit storligen ärade med en ståtlig begravning, men de har inte gått till hades eller scheol. De har inte undgått att av Gud ”dömas till Gehenna”. De var ”blinda ledare”, och de religiöst sett blinda judarna och proselyterna, som följde dessa skrymtaktiga blinda ledare i spåren, hamnade i Gehenna tillsammans med dem. Såväl ledarna som de ledda skall ”falla ... i gropen”, sade Jesus i Matteus 15:12—14. De går till den ”andra döden”, och Kristi offer kan inte åvägabringa en uppståndelse för dem från de döda. Kristus dog inte för dem som går till Gehenna. — Matt. 23:16, 17, 19, 24, 26.

25, 26. a) Vilken fråga uppstår beträffande hela det judiska släktet utöver jorden på den tiden? b) Av vilka skall detta släkte fördömas, enligt vad Jesus säger i Matteus 12:39—42?

²⁵ Hur blir det då med detta släkte av judar som en helhet, vilka blev förskingrade utöver den då kända bebodda jorden under första århundradet av vår tideräkning? Kom de alla in under ett judiskt samhällsansvar, varigenom de blev dömda till Gehenna vid sin död, så att ingen av dem förtjänar en uppståndelse, eftersom de inte blev kristna med ett himmelskt hopp? För att vi skall få det rätta svaret på frågan skall vi begrunda den jämförelse Jesus gjorde mellan det dåvarande släktet av judar och andra människor, i det att han talade om profeten Jona och drottningen av Saba. Så här sade Jesus:

²⁶ ”Ett ont och horiskt släkte söker efter tecken, och intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas’ tecken; ty likasom Jonas var tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, så skall Människosonen vara tre dagar och tre nätter i jordens sköte. Nineves män skola uppstå [anastesontai] i domen [krisis] med detta släkte och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jonas’ predikan, och se, här är [vad som är] mer än Jonas. Söderlandets drottning skall uppstå i domen med detta släkte och fördöma det; ty hon kom från jordens ändar för att höra Salomos vishet, och se, här är [vad som är] mer än Salomo.” — Matt. 12:39—42, 1878; Luk. 11:29—32.

27. Vad måste de assyriska nineviterna få, om de skall kunna göra detta, vilket också stämmer överens med andra framställningar i Skriften?

²⁷ Om ”Nineves män” skall uppstå eller träda fram vid domen såsom vittnen, måste de bli delaktiga av en uppståndelse från de döda. Nineve var det forntida Assyriens kungliga huvudstad. Vi påminner oss här vad Hesekiel 32:21, 22 uppenbarar för oss om scheol, hades. ”Där ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats.” Om nu hades, scheol, på domens dag skall ge ifrån sig alla de döda människor som befinner sig i det (Upp. 20:11—15), förstår vi att detta måste innebära att de döda nineviterna skall få uppstå från sina gravplatser på jorden under Jesu Kristi tusenårsregering.

28. Skulle nineviterna kunna fördöma judarna på detta sätt, om inte detta släkte av judar finge en uppståndelse, och hur skall de fördöma dem?

²⁸ Om vi mera ingående granskar Jesu uttryckssätt, lägger vi märke till att han sade att Nineves män skulle uppstå i domen ”med detta släkte”, inte emot detta släkte. Detta antyder att inte alla judar som levde samtidigt med Jesus och hans apostlar blev dömda ”till Gehenna” vid sin död. Tack vare Guds barmhärtighet gick de till hades, scheol, fastän de inte omvände sig och dog som kristna. De skall bli uppväckta, liksom assyrierna och nineviterna skall bli, och tillsammans med dessa träda fram i domen inför den stora vita tronen. Då skall dessa nineviter från 700-talet före vår tideräknings början genom sitt blotta handlingssätt för så länge sedan, i Jonas dagar, fördöma dessa judar, som levde samtidigt med Jesus. Hur så? Därför att de assyriska nineviterna bättrade sig efter Jehovas profet Jonas predikan, även om de inte blev judiska proselyter, då judarna däremot inte bättrade sig efter Jesu Kristi predikan, hans som var mycket större och betydelsefullare än Jona.

29. a) Innebär nineviternas fördömande av judarna att det är dessa nineviter som slutgiltigt skall döma judarna? b) Hur skall det bevisas om dessa judar kom fram i en uppståndelse till en ogynnsam dom eller inte?

²⁹ Nineviterna skall alltså fördöma detta släkte, denna generation, av judar för deras brist på tro och för deras hårdhjärtenhet, men de skall inte döma dessa judar till Gehenna. Endast den himmelske domaren, Jehova Gud, och hans ställföreträdare, Jesus Kristus, kan göra detta. Genom det som detta fördömda släkte av judar gör på jorden under de återstående åren av Kristi tusenårsregering kommer de att bevisa ettdera av två ting. Vad då? Huruvida de gör sig förtjänta av att dömas till Gehenna, ”den brinnande sjön”, ”den andra döden”, eller om de gör sig förtjänta av att få sina namn inskrivna i ”livets bok”. De får alltså bevisa om de har kommit fram ur hades, scheol, till en livets uppståndelse eller till en ogynnsam doms uppståndelse. — Joh. 5:28, 29.

30. a) Från vilket annat håll kommer en fördömelse över detta judiska släkte? b) Vad måste fördenskull drottningen av Saba få?

³⁰ En liknande fördömelse kommer över dessa judar, som levde på Jesu tid, från ett annat håll, förutom från männen i det assyriska Nineve, nämligen från ”Söderlandets drottning”. Enligt 1 Konungaboken 10:1—10 och 2 Krönikeboken 9:1—9 var detta drottningen av Saba. Hennes land, Saba, sabéernas land eller område, låg mer än 1.600 kilometer söder om Jerusalem i sydvästra Arabien, förmodligen i östra delen av det som nu kallas Jemen. Hennes land eller folk omnämns inte i Hesekiel 31 och 32 bland de folk, vilkas döda förklaras befinna sig i scheol, hades, men hennes land låg ungefär i den här nämnda trakten. Denna drottning av Söderlandet eller Saba skall få ”uppstå i domen med [inte: emot] detta släkte”. Detta betyder att hon måste få en uppståndelse, och det är inte förnuftigt att tro att hon blir den enda av detta folk som får uppstå i denna dom och får träda inför den stora vita tronen under Kristi tusenårsregering. I likhet med de andra, som Hesekiel nämner, befinner sig drottningen av Söderlandet och hennes folk i scheol, hades, och skall fördenskull få en uppståndelse.

31. a) Hur kom det sig att Söderlandets drottning genom sitt handlingssätt blev det judiska släkte till dom, som levde i Jesu dagar? b) Hur bör detta inverka på dessa judar under domens dag?

³¹ Av denna drottnings uppståndna folk skall i synnerhet hon själv fördöma det judiska släkte som levde samtidigt med Jesus, och detta genom sitt handlingssätt ett tusen år före Jesu dagar. Hon kom den långa vägen med de kommunikationsmedel, som då stod till buds, för att höra konung Salomos vishet och för att se de verk han hade utfört i Jerusalem; och detta ledde till att hon lovade och prisade konung Salomos Gud. Men Jesus Kristus var långt större och betydelsefullare än konung Salomo; och likväl ville inte flertalet av det judiska släkte, som levde samtidigt med Jesus, lyssna till hans himmelska vishet. På domens dag under Kristi regering kommer skillnaden mellan dessa judar och Söderlandets drottning att bli en ytterligare orsak till förödmjukelse för dem. Detta bör hjälpa dem att lydigt underordna sig den större Salomos tusenåriga herradöme.

32. Vilken fråga uppstår beträffande konung Salomo själv, och hur kastar 1 Konungaboken 11:43 och 2 Krönikeboken 9:31 ljus över detta spörsmål?

³² Drottningen av Saba skall alltså gynnas med en uppståndelse från scheol, hades, men hur skall det gå med konung Salomo, som hon besökte? Salomos fader, David, omnämns i Hebréerna 11:32 jämte andra godkända, forntida vittnen för Jehova, men Salomo, forntidens visaste konung, som har skrivit tre av bibelns böcker, nämns inte där. Någon tid efter det att drottningen av Saba besökt Salomo gav han vika för påtryckningar från sina hundratals hustrur och bihustrur och avföll till dåraktig tillbedjan av hedniska avgudar. (1 Kon. 11:1—8; Neh. 13:25, 26; Rom. 1:25) Men i såväl 1 Konungaboken 11:43 som 2 Krönikeboken 9:31 heter det att ”Salomo gick till vila hos sina fäder” och blev begraven i sin ”fader Davids stad”. Om Salomo alltså gick till vila för att sova i döden hos sina fäder, David inbegripen, innebär detta att han gick till scheol, hades, och har utsikt att föras fram därifrån, då den större Salomo härskar i sitt rike. — Jämför 5 Moseboken 31:16; 2 Samuelsboken 7:12; 1 Konungaboken 1:21; 2 Konungaboken 20:21.

[Fotnoter]

”GEHENNA, det grekiska ord som återgivits med helvetet i den vanliga översättningen [AV], förekommer 12 gånger. Det är det grekiska sättet att stava de hebreiska ord, som översätts med ’Hinnoms dal’. Denna dal kallades också Tofet, något avskyvärt, en styggelse. Till denna plats kastade man ned allt slags orenlighet jämte döda djurkroppar och avrättade brottslingars obegravna kroppar. Eldar hölls ständigt brinnande, för att de skulle förtära dessa. ... Såsom Gehenna används i Nya testamentet är det alltså en symbol av död och fullständig förintelse, men det betecknar inte någonstans en plats av evig pina.”

Under HINNOM heter det i M’Clintock och Strongs Cyclopædia:

”Av Josefos inhämtar vi att den sista fruktansvärda striden mellan judarna och romarna ägde rum här (War [Judarnas krig], VI, 8, 5), och det förefaller dessutom ha varit så att det var hit som de döda kropparna kastades ut ur staden efter belägringen (V, 12, 7). ... Flertalet kommentatorer håller sig till Buxtorf, Lightfoot och andra, då de hävdar att ständiga eldar hölls brinnande, för att de skulle förtära brottslingars döda kroppar, döda djurkroppar och allt annat brännbart; men de samfällda auktoritativa uttalanden, som vanligen framförs till stöd för denna uppfattning, verkar vara otillräckliga. ...” — Band 4 (1891 års upplaga), sidan 266.

Dr Wilton Krogman, som är professor i antropologi vid Pennsylvanienuniversitetet i Philadelphia i Pennsylvanien, har meddelat att han iakttagit en kropp i ett krematorium, som brann i över åtta timmar vid en temperatur som uppgick till 1.100 grader. Den brann under de bästa tänkbara förhållanden, vad hetta och förbränning beträffar, och under fullständig kontroll; men efter så lång tid kunde han knappast lägga märke till ett enda ben som inte alltjämt fanns kvar och fullständigt kunde kännas igen såsom ett människoben. Det var visserligen förbränt men hade inte blivit konturlös aska eller stoft. Först vid mer än 1.650 grader kunde han se ett ben övergå till vätska och börja flyta och förflyktigas. — Ur artikeln ”Den förvirrande brinnande döden” av Allan W. Eckert, som var införd i tidskriften True The Man’s Magazine för maj 1964, sidorna 33, 105—112.