Kapitel 15

En regering som skall besegra människans fiende döden

GUDS ursprungliga uppsåt för människan var att hon skulle leva och njuta av livet på en paradisisk jord. Vi kan förtrösta på att detta uppsåt skall förverkligas. Detta får stöd av Guds pålitliga löfte att människans fiende döden skall bli besegrad, tillintetgjord. — 1 Korintierna 15:26.

En livstid på endast sjuttio eller åttio år är inte allt man kan få. Om detta var allt som till och med de som älskar Gud kunde hoppas på, skulle deras situation inte skilja sig mycket från deras som inte bryr sig om Gud eller hans ord. Men så förhåller det sig inte. Bibeln säger: ”Gud är icke orättvis, så att han förgäter, vad I haven verkat och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn.” — Hebréerna 6:10; 11:6.

Vilken belöning får de som tjänar Jehova Gud på grund av sin djupa kärlek till honom och till hans rättfärdiga vägar? Det finns både en nuvarande och en framtida belöning. Aposteln Paulus skrev: ”Gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” (1 Timoteus 4:8, NW) Lydnad för Guds lag betyder redan nu ett liv i lycka och förnöjsamhet. Beträffande det liv ”som skall komma” heter det i Romarna 6:23: ”Den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv.”

Under nuvarande förhållanden kan evigt liv visserligen te sig som något icke önskvärt. Men Guds löfte gäller evigt liv under en rättfärdig förvaltning. För att detta löfte skall bli verklighet måste människorna först bli befriade från orsaken till döden. Vad är denna orsak? Den inspirerade aposteln Paulus svarar: ”Den udd som åstadkommer död är synden.” — 1 Korintierna 15:56, NW.

Redan då Jehova Gud uttalade sin dom över det upproriska människoparet Adam och Eva och över upprorets anstiftare, riktade han uppmärksamheten på det medel varigenom människorna skulle bli befriade från synd och död. Gud riktade inte sina ord till den förnuftslösa orm som användes vid bedrägeriet, utan till Satan själv såsom den ”ursprunglige ormen”: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” Denna dom, som finns nedtecknad i 1 Moseboken 3:15, gav Adams och Evas framtida avkomlingar en grundval för hopp. Den visade att människans fiende skulle bli besegrad. — Uppenbarelseboken 12:9, NW.

Det skulle naturligtvis inte räcka med att bara döda den ”ursprunglige ormen”. Satan, djävulen, för att omintetgöra all den skada han vållade genom att påverka de första människorna till att göra uppror mot Gud. Men hur detta omintetgörande skulle åstadkommas förblev en hemlighet ända till dess att Gud behagade uppenbara det. — 1 Johannes 3:8.

Med hjälp av den fullständiga bibeln kan vi i våra dagar få klarhet i denna heliga hemlighet. Den ”kvinna” som omtalas i 1 Moseboken 3:15 kan inte ha varit Eva. Genom sitt upproriska handlingssätt ställde sig Eva på samma sida som den ”ursprunglige ormen” och gjorde sig därigenom till en del av hans ”säd”. Ingen kvinnlig avkomling av Adam och Eva kunde heller vara denna kvinna. Varför inte det? Därför att kvinnans säd måste besitta mycket större kraft än en ringa människa för att krossa den ”ursprunglige ormen”, den osynlige andevarelsen Satan, djävulen. För att frambringa en sådan mäktig ”säd” måste ”kvinnan” vara andlig, inte av mänsklig natur.

I Galaterna 4:26 identifieras denna ”kvinna” såsom ”det Jerusalem, som är där ovan”. Detta är mycket kännetecknande. Varför det?

Den forntida staden Jerusalem var huvudstad i Juda rike. Eftersom den förste kungen i Juda, David, upprättade sitt regeringssäte där, kom Jerusalem alltifrån hans tid att frambringa nationens kungar. Därför skulle det endast vara naturligt att förvänta att det ”Jerusalem, som är där ovan”, skulle frambringa en konung. Detta förhållande pekade på en himmelsk regering med en himmelsk konung såsom den makt som skulle göra slut på synden och döden.

Det ”Jerusalem, som är där ovan”, är ingen bokstavlig kvinna eller stad. Det är en symbolisk, andlig stad. Eftersom den är himmelsk, består den av mäktiga andevarelser, änglar. Om en av dessa andevarelser blev utnämnd till konung, skulle det alltså innebära att det ”Jerusalem, som är där ovan”, hade frambragt en arvinge till ett rike. Har något sådant inträffat?

KONUNGEN FRAMBRINGAS

Detta är precis vad som hände år 29 v.t. Då blev mannen Jesus smord med Guds heliga ande till blivande konung. Detta inträffade vid det tillfälle då han framställde sig för Johannes döparen för att bli döpt i vatten. Bibelns skildring beskriver vad som hände: ”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande komma ned lik en duva och komma över honom. Se! Det kom också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” — Matteus 3:16, 17, NW.

Några månader senare började Jesus förkunna: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” (Matteus 4:17) Ja, riket var nära i den blivande konungens person.

Fastän Jesus föddes som en människa på jorden, hade han haft en föremänsklig tillvaro. Han sade själv: ”Likväl har ingen stigit upp till himmelen utom den som steg ned från himmelen, Människosonen.” (Johannes 3:13) Den inspirerade aposteln Paulus riktade uppmärksamheten på Jesu framträdande föredöme i fråga om ödmjukhet, då han skrev: ”[Han] utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt.” (Filipperna 2:5—7) För att få reda på hur detta överförande från himmelskt till jordiskt liv åstadkoms kan vi ta del av det upptecknade samtalet mellan ängeln Gabriel och jungfrun Maria:

”Då sade ängeln till henne: ’Frukta inte, Maria, ty du har funnit ynnest hos Gud; och se, du kommer att bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.’

Men Maria sade till ängeln: ’Hur skall detta ske, då jag ju inte har något umgänge med en man?’ Till svar sade ängeln till henne: ’Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt, Guds Son.’” — Lukas 1:30—35, NW.

Jesus, som var en av de Guds söner som utgör det ”Jerusalem, som är där ovan”, fick alltså sitt liv överfört från himmelen till jungfrun Marias moderssköte och föddes som ett fullkomligt människobarn. Somliga kan tycka att ett sådant underverk låter otroligt, men detta är ingen giltig grund för att tvivla på att denna händelse verkligen ägt rum. Han som möjliggjort att en fullständig mänsklig individ kan utvecklas från en äggcell, som är mindre än punkten vid slutet av denna mening, kan utan tvivel också med hjälp av sin ande eller verksamma kraft överföra liv från himmelen till jorden. Och eftersom Jesu liv hade blivit överfört på detta sätt för att han skulle bli kung Davids förblivande arvinge, kom han i verkligheten från det ”Jerusalem, som är där ovan”.

Som det var förutsagt i Guds profetia i 1 Moseboken 3:15 blev Jesus av den ”ursprunglige ormen” tillfogad en skada i hälen, då han blev fastnaglad vid en avrättningspåle den 14 Nisan år 33 v.t. Denna hälskada var endast tillfällig, inte oåterkallelig, som det är att få huvudet krossat. På tredje dagen uppreste Gud Jesus från de döda och förlänade honom ”ett oförstörbart livs kraft”. (Apostlagärningarna 10:40; Hebréerna 7:16, NW) Som en odödlig andevarelse är konungen Jesus Kristus i stånd att krossa huvudet på den ”ursprunglige ormen” och omintetgöra all den skada som denne har vållat.

MEDREGENTER

Jesus Kristus är den främste av denna sammansatta ”säd”. Förmedelst honom skall den allsmäktige Guden krossa Satan, djävulen, under fötterna på Jesu medregenter i det himmelska riket. (Uppenbarelseboken 20:1—3) Den kristne aposteln Paulus skrev till dem som hade utsikt att få del i detta regentskap. Han förklarade: ”Fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter.” (Romarna 16:20) Vilka är dessa medregenter?

I den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken, uppges deras antal vara 144.000. Uppenbarelsebokens skribent, aposteln Johannes, beskriver vad han fick se i en syn och säger: ”Jag fick se Lammet [Jesus Kristus, som dog en död lik ett offerlamms] stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. . . . Dessa äro de som följa Lammet, varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna [inte bara från en enda nation av människor, till exempel israeliternas nation] till en förstling åt Gud och Lammet.” — Uppenbarelseboken 14:1—4.

Det är verkligen passande att de 144.000 framställs såsom varande med Lammet på Sions berg. Sions berg i den forntida staden Jerusalem var den plats från vilken kungarna i Juda härskade, den plats där det kungliga palatset befann sig. Det var också på Sions berg som David slog upp ett tält för förbundets heliga ark (kista), i vilken man förvarade de två stentavlor på vilka de tio budorden stod inristade. Längre fram flyttades denna ark till den innersta avdelningen av det tempel som Davids son Salomo byggde ett kort stycke därifrån på Moria berg. Beteckningen Sion kom så småningom att inbegripa Moria. Sion var alltså på ett framträdande sätt förbundet med både kungadömet och prästadömet. — 2 Samuelsboken 6:12, 17; 1 Konungaboken 8:1; Jesaja 8:18.

Detta stämmer överens med att Jesus är både konung och präst. Han bekläder båda dessa ämbeten, precis som Melkisedek i det forntida Salem. Därför heter det i Hebréerna 6:20 att Jesus har blivit ”en överstepräst ’efter Melkisedeks sätt till evig tid’”. I egenskap av konung och präst härskar Jesus från det himmelska Sions berg.

Hans medregenter är också präster. Som en skara kallas de ett ”konungsligt prästerskap”. (1 Petrus 2:9) Om deras funktion heter det i Uppenbarelseboken 5:10 (NW): ”Du [Kristus] gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.”

FÖRVALTNINGENS SYFTE

Ett av de främsta ting som konungen och prästen Jesus Kristus och hans prästerliga medregenter är intresserade av är att bringa hela mänskligheten i enhet med Jehova Gud. Detta kräver att alla spår av synd och ofullkomlighet avlägsnas, eftersom endast de som fullkomligt återspeglar Guds avbild kan bestå inför honom på grundval av egen förtjänst. Att det förvaltande Riket är en del av Guds förvaltning av angelägenheterna för att åstadkomma detta framgår av Efesierna 1:9—12 (NW):

”[Gud] kungjorde för oss sin viljas heliga hemlighet. Den är i enlighet med hans goda behag som han beslöt inom sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter församla allt i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden. Ja, i honom, i förening med vilken vi också blev utsedda till arvingar, i det att vi blev förutbestämda enligt dens uppsåt, som verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder, för att vi skulle tjäna till hans härlighets pris.”

Eftersom Jesus Kristus är syndfri och i fullkomlig harmoni med Jehova Gud, innebär det förhållandet att alla ting bringas i enhet med honom också att mänskligheten bringas i enhet med Jehova Gud. Detta framgår av att sedan denna del av Rikets verk är fullbordad, heter det i bibeln att Jesus Kristus ”överlämnar riket åt Gud och Fadern”. — 1 Korintierna 15:24.

För att fullgöra den ofantliga uppgiften att fullkomna mänskligheten kommer de himmelska härskarna också att använda jordiska representanter, män med stor hängivenhet för rättfärdigheten. (Psalm 45:1716; Jesaja 32:1, 2) Dessa män måste fylla de kvalifikationer som konungen Jesus Kristus vill finna hos dem som han anförtror ansvar åt. Två grundläggande kvalifikationer är ödmjukhet och självuppoffrande kärlek. Jesus sade: ”I veten, att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar och att de mäktige låta folken känna sin myndighet. Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng.” (Matteus 20:25—27) Han sade också: ”Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder. Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.” — Johannes 15:12, 13.

Skulle inte du känna dig trygg under representanter för Riket som visar sådan kärlek och ödmjukhet, som verkligen skulle ta sig an dina behov?

Det kommer inte att vara några problem med förbindelserna mellan den himmelska regeringen och de jordiska representanterna för konungen Jesus Kristus. I gångna tider förmedlade Jehova Gud budskap till sina tjänare på jorden med hjälp av änglar och sin osynliga verksamma kraft. (Daniel 10:12—14; 2 Petrus 1:21) Till och med människor har ju kunnat sända och ta emot budskap till och från rymdkapslar och rymdstationer som kretsar långt ovanför jordytan. Om ofullkomliga människor kan göra sådant, varför skulle då någon tänka sig att detta skulle vara för svårt för fullkomliga himmelska härskare?

Men innan Rikets förvaltning, som handhas av Jesus Kristus och hans medregenter, kan gripa sig verket an att bringa mänskligheten i enhet med Gud, måste alla krafter som motstår detta avlägsnas. Det finns inte den ringaste antydan om att de som styr mänskligheten i våra dagar är villiga att överlämna sin suveränitet åt Jesus Kristus och hans medregenter. De driver gäck med tanken att en himmelsk regering skall ta fullständig kontroll över jordens angelägenheter. Det är därför de måste tvingas att erkänna Guds rikes myndighet genom hans Kristus. Detta kommer att kosta dem deras regeringsställningar såväl som deras liv. Som det framhålls i bibeln: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Daniel 2:44.

Sedan Rikets förvaltning undanröjt allt motstånd, skall den gripa sig verket an att frigöra människorna från sjukdom och död. Hur skall detta åstadkommas?