Lösen — ett underbart uttryck för kärlek och rättvisa

1, 2. a) Vilket löfte avgav Jehova, när stridsfrågan uppstod, och vilken fråga framkallar detta? b) Varför blev den enfödde Sonen utvald såsom den främste som skulle hävda och rättfärdiga Gud?

JEHOVA kan, i överensstämmelse med sin universella suveränitets värdighet, reda ut till synes olösliga problem på ett sätt som gör att vi förundrar oss. Och efteråt säger vi: Det kunde helt enkelt inte ha gjorts på något annat sätt och varit så fullständigt, rättfärdigt och helt igenom gott. (Jes. 55:9) Vid det tillfälle då stridsfrågan uppstod tillkännagav alltså Gud i sin förhandskunskap exakt vad han skulle göra: ”Han [säden] skall krossa ditt [Satans] huvud.” — 1 Mos. 3:15, NW.

² Vem skulle av Gud utses att vara ”säden”, vars häl skulle krossas? Jehovas enfödde Son! Han utvaldes att vara den som skulle tjäna för att som den främste avgöra stridsfrågan beträffande Jehovas suveränitets värdighet och rättfärdighet. Varför valdes denne högt upphöjde som stod så nära Jehovas hjärta? Jo, när Satan framställde sin utmaning, kastades en skugga på varje skapelses anseende. Den skulle nå ända upp till denne Son.a Dessutom skulle det koncentreras mer på honom än på någon av Guds övriga skapelser, först och främst därför att han var den förnämste inför Jehova, näst honom i universum. Han var den som alltid förde befäl över de andra änglarna. Han hade varit Guds medarbetare i att dana universum. (Kol. 1:15—17) En utmanare till Gud kunde säga: Av alla skapelser som skulle vara trogna i tjänsten för Gud borde han vara den främste. Därför förde Satans utmaning denne mäktige Son av Gud i förgrunden.

3. Vilken betydelse hade Sonens namn i hans föremänskliga tillvaro?

³ Denne enfödde Sons namn i hans föremänskliga tillvaro har också betydelse för situationen — hans namn Mikael. (Dan. 12:1; 1 Tess. 4:16; Upp. 12:7) Det betyder ”Vem är lik Gud?” Namnet är i sig självt en fråga. Man kan uttrycka det så att om någon skulle ställa sig upp och utmana Gud, försöka rivalisera med Gud, då skulle Mikael vara den förste som hade skyldigheten att träda upp och säga: ”Vem är det som utmanar min Fader? Jag skall bevisa för honom att det inte finns någon lik Jehova Gud.” Hans namn utmärkte honom alltså såsom den som skulle lägga fram bevis och avgöra denna stridsfråga till Jehovas förmån.b

4, 5. Varför var den enfödde Sonen den bäste som kunde utses, och var hans gensvar påtvingat?

⁴ Vi kan betrakta saken ur en annan synvinkel, med tanke på varför han var den som blev utvald. Han tvingades inte att tjäna för detta uppsåt. Bibeln visar att Jesus, då han kom för att bli döpt, sade: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.” (Ps. 40:9; Hebr. 10:5—7) Om honom är det också skrivet: ”Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet.” (Hebr. 1:9, NW) Följaktligen förstår vi att Jesus var mycket angelägen att göra Guds vilja, hade sin lust i det. Han sade själv: ”Jag gör alltid det som behagar honom.” (Joh. 8:29, NW) Han var kvalificerad framför alla andra. Dessutom säger denne, som här kallas visheten, i Ordspråksboken, kapitel åtta, angående Guds skaparverk: ”De ting som jag höll kära var bland människors söner.” (Ords. 8 V. 31, NW) Han älskade av sitt innersta människorna, som Gud hade skapat. Han antog med glädje detta uppdrag att hävda och rättfärdiga sin Fader, främst av lojalitet mot honom men också på grund av den djupa kärlek han hyste till människorna.

⁵ Om nu denne Son av Gud villigt tog emot uppdraget, vilken annan ängel kunde då säga: ”Nej, låt mig få detta uppdrag”? Vem kunde ställa sig före honom? Mikael hade företrädet i fråga om att offra sig själv och samarbeta med Gud i denna angelägenhet. Han var Jehovas enfödde Son, den som stod närmast honom, Jehova Guds förtrogne. — Joh. 1:18.

Synd överslätas inte

6, 7. Varför kunde Jehova inte överse med Adams och Evas synd?

⁶ Lösen gavs av Jehova genom Jesus Kristus. Kärlek som visades av Jehova Gud och hans Son var motivet till anordningen med lösen. (Joh. 3:16) Detta ger möjlighet att visa barmhärtighet, men är lösen också i överensstämmelse med Jehovas rättvisa? Låt oss se. Adam och Eva gjorde uppror mot Guds suveränitet, och det var någonting som Gud visste var möjligt, på grund av att han hade skapat dessa varelser såsom individer med moralisk handlingsfrihet för att de skulle tjäna honom. De tjänade inte av tvång utan på grund av de egenskaper de hade och på grund av sin förmåga att uppskatta och efterlikna Guds egenskaper. Jehova har materiella ting, till exempel planeterna, som tjänar honom in i minsta detalj och exakt på det sätt han önskar; djur vägleds av instinkt, men förnuftsbegåvade skapelser kan följa sin egen kurs. Om synden skulle komma in i universum, skulle Gud trots detta inte kunna översläta den och säga: ”Jag skall helt enkelt överse med den.” Skulle han kunna säga till någon individ som syndade: ”Jag vill visa dig barmhärtighet, och därför förlåter jag helt enkelt din synd”? Nej. I överensstämmelse med sin rättvisa och barmhärtighet kunde han inte ignorera synden och låta den passera utan att kräva räkenskap.

⁷ På det sättet är det emellertid inte med vår tids regeringar. De har översett med laglösheten, är tröga och inte alls nitiska att ingripa mot den. Resultatet har blivit att människor har förlorat tron på regeringar och att allting till sist bryter samman. Den universelle laggivaren kommer inte att låta detta ske med hans lagar.

8. Vad är Jehovas ståndpunkt beträffande synd och syndare?

⁸ Följaktligen är det så att Gud, den universelle suveränen, i sitt ansvar att upprätthålla lag och ordning i universum inte överser med synd. ”Gud kan man inte gäckas med.” (Gal. 6:7, NW) Ja, i Habackuk 1:13 säger profeten: ”Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor ...?” Men det är naturligtvis så att han för en tid tillåter det onda på grund av den stora stridsfrågan. I Jehovas närvaro kan syndfulla ting inte existera. Seraferna som skildras i Jesajas syn säger: ”Helig, helig, helig är härskarornas Jehova.” (Jes. 6:3, NW; Upp. 4:8) ”Helig” har den grundläggande innebörden av renhet, både fysisk och moralisk. Att ordet uttalas tre gånger betyder renhet i överlägsen grad. Det finns ingen annan i universum som är så ren, i högsta tänkbara grad, och därför är det inte möjligt att någonting som är syndfullt kan nalkas honom direkt.

Ett juridiskt problem

9. Endast hur kunde Gud handla med syndare?

⁹ För att ha förbindelse med dem som var födda i synd, även om det inte var genom någon skuld hos dem själva, måste Gud följaktligen ha någon juridisk grundval på vilken han kunde handla med dem. (Ps. 51:7; Rom. 5:12) Han måste ha någon, vars offer kunde utgöra den juridiska grundvalen, genom vilken han skulle kunna handla. På grund av sin egen värdighet och rättfärdighet kunde han inte handla direkt med syndfulla människor. Därför gjorde han denna föranstaltning.

10. När Jehova gjorde anordningar för att handla med människorna, ändrade han då sina grundläggande lagar till vägledning för människan?

¹⁰ Under tiden lät Gud människan fortsätta att föda barn. Han var trogen mot sitt eget tillkännagivna uppsåt vad det gäller föräldrar. Han hade befallt dem att föda barn. (1 Mos. 1:28) Eftersom hans uppsåt nu var att låta människosläktet brukas i förbindelse med stridsfrågan, ändrade han inte sin lag för att ta ifrån föräldrarna detta privilegium, och han ingrep inte heller, utan han lät människan gå vidare och föda barn till sin egen avbild, nu en ofullkomlig avbild. (1 Mos. 5:3) Föräldrarna beviljades privilegiet att uppfostra sina barn, så att de kunde bli vad föräldrarna övade dem att bli. (Ords. 22:6; 29:15) Vi ser att denna princip är i verksamhet i världen i vår tid, och många växer upp till människor som hatar Gud. Men Gud tillät det. Han respekterade sina egna lagar som han instiftade för att vägleda människorna, och han visste att de var rättfärdiga lagar. Han visste att somliga av de barn som föddes skulle tjäna hans sida i stridsfrågan. — Job 1:8; 2:3.

Själ för själ

11. Vad krävdes för att uppfylla rättvisan, och hur visades detta i Guds handlande med Israel?

¹¹ Guds juridiska krav på fullkomlig rättvisa är uppenbart i hans lag till Israel: ”Själ skall vara för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Mos. 19:21, NW) Guds noggrannhet i denna fråga framställdes också tydligt i hans handlande med Israel, när han utvalde en stam till tempeltjänst för honom. De förstfödda tillhörde redan Jehova och ingen annan, därför att han hade räddat dem från att bli tillintetgjorda under den tionde plågan över Egypten. Men nu ville Jehova att Levi stam skulle tjäna i hans helgedom i utbyte mot de förstfödda. En folkräkning avslöjade emellertid att det fanns 273 fler israelitiska förstfödda än det fanns leviter. För att friköpa dessa 273 måste israeliterna därför betala en lösen för var och en. Gud var mycket noggrann i denna uppgörelse. (4 Mos. 3:39—51) Och om någon begick mord, kunde inga pengar och ingen lösen tas emot för den mannen; han måste dö. Han måste ge själ för själ. (4 Mos. 35:31—33) Det är därför tydligt att det för att friköpa människan från synd och död krävdes ett återlösningspris i form av en fullkomlig människosjäl.

12. Hurudan var människans situation i fråga om att ge befrielse?

¹² Människans hjälplöshet kommer till uttryck i den fyrtionionde psalmen, Ps. 49 verserna sju till och med tio: ”De som förtröstar på sina medel till uppehälle och som ständigt berömmer sig av sin rikedoms överflöd, inte en av dem kan på något sätt förlossa ens sin broder eller ge Gud en lösen för honom (och återlösningspriset för deras själ är så dyrt, att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortfara att leva för alltid och inte se gropen.” (NW) Priset var alltför dyrt, alltför högt, utom räckhåll för hela mänskligheten. Vad människans förmåga beträffar var befrielsen så avlägsen att den var till obestämd tid, i själva verket bortom allt hopp.

Rättvisan och rättfärdigheten upprätthållna

13. Var Jehova lika noggrann med sig själv som han var med Israel i fråga om lösen? Förklara.

¹³ Om människan någonsin skulle bli befriad, måste alltså Gud ingripa för att göra föranstaltningar. Skulle han vara lika noggrann med sig själv som han var i sin lag till Israel? Skulle han upprätthålla denna lag och hålla fast vid sina framlagda principer? Han gjorde exakt detta, fastän priset var att han gav sin förstfödde Son. (Rom. 5:6—8) Vilken underbar egenskap! Vi kan ha fullt förtroende för Jehova därför att vi vet att han aldrig kommer att avvika det minsta från sina principer. Han kommer aldrig på grund av någon nyck eller på grund av omständigheternas makt att göra någonting orimligt eller någonting som går utanför de principer han uppenbarar för oss. — Mal. 3:6.

14. Hur var anordningen med lösen helt och hållet i överensstämmelse med rättvisa och rättfärdighet?

¹⁴ På detta sätt kunde Jehova fullständigt vidmakthålla sin egen rättfärdighet och samtidigt visa syndens ytterliga uselhet. Aposteln Paulus uttrycker det så här: ”Ty alla har syndat och är i saknad av Guds härlighet, och det är såsom en fri gåva som de blir förklarade rättfärdiga i kraft av hans oförtjänta godhet, genom den frigörelse som kommer av den av Kristus Jesus betalda lösen. Gud ställde fram honom såsom ett offer till försoning genom tro på hans blod. Detta skedde för att han skulle ådagalägga sin egen rättfärdighet, eftersom han förlät de synder som begicks i det förgångna, medan Gud utövade fördragsamhet, för att så ådagalägga sin egen rättfärdighet i denna närvarande tid, på det att han måtte vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig, som har tro på Jesus.” (Rom. 3:23—26, NW) Gud hade därför i Jesu Kristi lösenoffer en juridisk grundval som var i överensstämmelse med hans rättvisa och rättfärdighet. När han handlade med Abraham och förklarade honom rättfärdig, som han gjorde för omkring 3.900 år sedan, kunde han följaktligen göra det med rätta, eftersom han visste att han skulle göra anordningen med lösen i framtiden. (Rom. 4:9) Abraham var inte fri från synd, även om han utövade tro. Jehova kunde emellertid genom denna juridiska anordning handla med Abraham och fortfarande vara fullkomligt ren och rättfärdig då han gjorde det.

15. a) Varför sändes Guds Son till jorden, och hur föddes han som fullkomlig människa? b) Hur vet vi att han bevarade ostraffligheten och gav ett utförligt och fullständigt svar på djävulens baktaleri?

¹⁵ För att avgöra stridsfrågan och ge lösen blev Guds enfödde Son sänd till jorden, där djävulen kunde öva påtryckningar på hans ostrafflighet. Förmedelst en mirakulös födelse genom jungfrun Maria blev han en mänsklig son av Gud. Denne son var född av en ofullkomlig kvinna, men han var själv fullkomlig och obefläckad. Ängeln Gabriel hade tillkännagett för Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt, Guds Son.” (Luk. 1:35, NW) Den heliga anden byggde en mur av osynlig kraft omkring Maria, så att ingenting kunde skada detta foster medan det utvecklades fram emot födelsen. Satan, djävulen, skulle ha önskat tillintetgöra denne Son innan han föddes, om detta hade varit möjligt. Jesus förblev under hela sitt mänskliga liv i detta fullkomliga tillstånd. Han var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebr. 7:26, NW) Jesu levnadslopp på jorden avgjorde stridsfrågan utom allt tvivel. Före sin offerdöd sade han: ”Världens härskare kommer. Och han har intet grepp om mig”, och: ”Nu sker ett dömande av denna världen; nu skall denna världens härskare kastas ut.” (Joh. 14:30; 12:31, NW) Dessa uttalanden visar att han helt och hållet hade bevisat att Satan är en lögnare.

Jesu lidande

16. Vad kommer vi lättare att inse, när vi begrundar vad Jesus fick lida?

¹⁶ Vid denna punkt kan vi säga att det verkligen är svårt för oss att fatta hur stor Jesus var och är. Jesus fick lida, när han tjänade för att fullständigt avgöra stridsfrågan. Alla Guds tjänare har upplevt fruktansvärda ting som Satan och hans redskap utsatt dem för. Men Jesus uthärdade större lidanden än vad någon Guds tjänare någonsin har genomgått. Hur kan vi säga detta? Genom svaret på denna fråga kan vi lättare inse det underbara som Herren Jesus Kristus gjorde för oss.

17. Vad gjorde Jesus tillsammans med lärjungarna under sin sista natt på jorden innan han greps?

¹⁷ Tänk på vad som inträffade under hans sista natt tillsammans med lärjungarna. Skildringen lyder: ”Sedan kom Jesus med dem till ett ställe, som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: ’Sitt här, medan jag går dit bort och beder.’ Sedan tog han med sig Petrus och Sebedeus’ två söner, och han greps av sorg och ängslan. Då sade han till dem: ’Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.’ Sedan gick han litet längre bort, föll ned på sitt ansikte, bad och sade: ’Min Fader, om det är möjligt, låt då denna kalk gå förbi mig. Dock icke som jag vill, utan som du vill!’” Tre gånger gjorde Jesus detta, och varje gång han återvände till sina lärjungar sov de. Han sade till dem: ”Kunde ni icke hålla er vakna en enda timme tillsammans med mig?” Lärjungarna var tröga till sinnet; de urskilde inte den stora stridsfråga som uppmärksamheten riktades mot denna natt; därför kunde de inte hålla sig vakna. — Matt. 26:36—44, Hd.

18. Betyder Jesu uttryckssätt i bön till Jehova att han bad om att bli förskonad från döden?

¹⁸ Vad menade Jesus, när han bad till Jehova: ”Min Fader, om det är möjligt, låt då denna kalk gå förbi mig”? Sade han att han trädde tillbaka, inte ville hålla fast vid sitt beslut att dö och ge lösen? Nej, han hade ju utan omsvep sagt till sina lärjungar att han skulle dö. Han förklarade att översteprästerna och de skriftlärda skulle gripa honom och att han skulle dödas och sedan bli uppväckt av Jehova på tredje dagen. (Mark. 8:31; Luk. 9:22) Redan tanken att undvika offerdöden var motbjudande för Jesus. (Matt. 16:21—23) Hebréerbrevet visar att han, när han vid tiden för sitt dop började sitt levnadslopp mot offret, sade: ”En kropp beredde du åt mig”, dvs. en fullkomlig kropp såsom lösenoffer. Hela tiden var han fast besluten i detta levnadslopp fram till offret. — Hebr. 10:5.

19, 20. a) Vad visste Jesus att han skulle ställas inför, och vad bad han om, ifall det skulle vara Guds vilja? b) Varför var det som Jesus ställdes inför så svårt för honom?

¹⁹ Nej, Jesus bönföll inte sin Fader om att bli förskonad från döden. Men han visste att han inom några timmar skulle komma att gripas och föras inför den judiska Sanhedrin. Man skulle komma att förklara honom skyldig till hädelse mot Gud, det värsta brott som kan tänkas. (Joh. 10:33; Matt. 26:65) Kom ihåg att han var den som ”älskade rättfärdighet” och ”hatade laglöshet”. Han hade kommit ned från himmelen såsom Guds Son för att hävda och rättfärdiga sin Fader, och först av allt förnekades hans karakteristiska väsen — att han var Guds Son — av dem som gjorde anspråk på att vara Guds eget folk. (Joh. 19:7) Men nu skulle de hänga upp honom på en påle såsom det värsta slag av människa som kunde finnas — en hädare mot Gud och dessutom upprorsmakare. (Luk. 23:2—4) Vilken skymf mot Gud! Han kommer för att hävda och rättfärdiga sin Fader och upphöja hans namn, och så skall han hängas som en förbannelse och en hädare!

²⁰ Att bära denna anklagelse för att vara hädare och att se Guds utvalda nation bära ansvaret för anklagelsen — detta var någonting fruktansvärt för Jesus Kristus, eftersom han tidigare hade varit den som var mest nitisk av alla i universum att behaga sin Fader, att försvara honom, att undvika också det minsta som skulle kunna kasta en skugga på hans Fader. En hädare! Om någon i vår tid är en av Guds tjänare men vänder sig bort i avfällighet och hädar Gud, är han avskyvärd för allt Guds folk. Jesus Kristus, som hade fullkomligt sinne, hjärta och förstånd, var mycket mera angelägen i fråga om detta än vi kan vara. Likväl sade han: ”Dock icke som jag vill, utan som du [Jehova] vill!” — Matt. 26:39, Hd.

21. Vilken överväldigande tyngd låg på Jesu skuldror denna natt?

²¹ På grund av allt detta blev hans svett såsom blodsdroppar, när han bad. (Luk. 22:44) Det låg en sådan stor tyngd på honom; han hade denna natt på sina skuldror bördan av allting. Han vädjade till sin Fader och bad ”med starkt rop och tårar”. (Hebr. 5:7) Han visste att han måste förbli trogen, ty hur skulle det bli om han misslyckades? Vilket slag i ansiktet på Jehova det skulle ha varit! Tänk å andra sidan på vilket hävdande och rättfärdigande av Fadern och vilket slag i ansiktet på djävulen det var när Jesus förblev trogen! Jehova hade ett sådant förtroende för sin Sons lojalitet att han lät uppteckna i sitt ord vad Jesus skulle göra, ja, Jehova hade sagt det i förväg. Jesus visste det. Men Jesus visste också att bevarandet av ostraffligheten berodde på honom; han kunde ha misslyckats; han kunde ha syndat. Allt detta låg på Jesu skuldror. Hans eviga liv och hela människosläktets liv låg i vågskålen. Detta var en fruktansvärd påfrestning.

22. Varför ropade Jesus så som han gjorde strax innan han dog?

²² Då han hängde på pålen ropade han strax innan han dog: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt. 27:46; Ps. 22:2) Aposteln Paulus sade till medkristna: ”Genom köp frigjorde Kristus oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i stället för oss, ty det är skrivet: ’Förbannad är var och en som blir upphängd på en påle.’” (Gal. 3:13, NW) Han måste bli en som var förbannad för att på så sätt frigöra dem som stod under lagen. Och Petrus sade: ”Han bar själv våra synder i sin egen kropp upp på pålen.” — 1 Petr. 2:24, NW.

23. Vad var det som Jesus inte hade tillgång till, men som han anskaffade åt oss?

²³ Om vi nu syndar, kan vi ändra sinne och vända oss till Jehova Gud, bedja till honom och säga: ”Jehova Gud, jag bekänner att jag har syndat. På grundval av Kristi lösenoffer ber jag om förlåtelse. Jag ber dig förlåta mig.” Och vi kommer att få Guds förlåtelse. (1 Joh. 1:9) Men Jesus kunde inte göra detta. Han kunde inte bedja om barmhärtighet på grundval av (någons) offer, om han försvagades och begick det minsta misstag. Det var en överväldigande tyngd som han bar denna natt.

24. Vad säger oss Romarna 5:18 om Jesus?

²⁴ Med vilken tacksamhet kan vi inte tänka på Jehova Gud och Jesus Kristus för att Jesus inte misslyckades! Han tjänade för att helt och fullt ge svar på utmaningen. Aposteln säger: ”Därför, såsom genom en enda försyndelse resultatet för människor av alla slag blev fördömelse, likaså har även genom en enda handling av rättfärdiggörelse resultatet för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv.” (Rom. 5:18, NW) Denna ”enda handling av rättfärdiggörelse” var Jesu levnadslopp i ostrafflighet, hans offer inbegripet. Genom detta bevisades han vara rättfärdig. Naturligtvis var han rättfärdig hela tiden, men efter detta prov, som han genomgick framgångsrikt, kunde Gud fortfarande säga: ”Du är helt igenom rättfärdig, rättfärdig i varje avseende.”

25. Jämför Kristi rättfärdighet med deras som utövar tro på honom.

²⁵ Aposteln Paulus förklarade ytterligare om Jesus: ”Han [lärde] lydnad av det som han led; och sedan han hade blivit fullkomnad, blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom.” (Hebr. 5:8, 9, NW) Det var således på grund av Kristi egen förtjänst som Gud förklarade honom rättfärdig. Han behövde inte ge rättfärdighet åt Kristus såsom en gåva. Detta var orsaken till att hans offer kunde tjäna som en grundval varigenom andra människor kunde förklaras rättfärdiga. Om andra förklaras rättfärdiga, är det inte på grund av deras egen rättfärdighet, utan det är på grundval av Jesu Kristi lösenoffer; det är en gåva till dem. — Rom. 5:17.

Jehovas kärleksfulla godhet

26, 27. Vad gjorde Jehova för Kristus som ett uttryck för sin kärlek och uppskattning?

²⁶ Jehovas kärleksfulla godhet blir upphöjd i allt detta och dessutom på ytterligare ett sätt. Jesus visste att han skulle vara tillbaka i himmelen tillsammans med sin Fader. Jehova hyste så stor kärlek till och uppskattning av denne som hävdade och rättfärdigade hans namn under det svåraste av prov att han gav Jesus mycket mer än han någonsin hade haft. Han gav Kristus odödlighet och en ställning som var högre än den han hade haft förut, långt högre än änglarna. (Fil. 2:5—11; Hebr. 7:26) Och inte bara det, utan Jesus vann också någonting annat.

²⁷ Vi vet att Guds förnuftsbegåvade skapelser är sällskapliga. De tycker om att umgås. Här var nu Jesus, och han stod, om man inte tänker på Jehova, i en kategori helt för sig själv. Men i sin uppskattning gav Jehova honom nu dessutom en underbar belöning, nämligen en ”brud”. (Joh. 3:28, 29; Upp. 19:7; 21:9) Jesus kallade dem såsom individer ”bröder”. (Hebr. 2:11) De genomgår samma erfarenheter som Jesus hade på jorden. Vi gläds i högsta grad åt att umgås med och samtala med dem som har genomgått samma saker, utfört samma arbete och haft samma erfarenheter som vi, alldeles som Jesus utan tvivel gläds med sin ”brud”. Gud gav Jesus denna ”brud” som bevis på sin omätliga rikedom och djupet av uppskattning av och kärlek till sin underbare Son.

Jesu frikostighet

28, 29. Hur visar Jesus Kristus å sin sida sin kärleksfulla godhet och frikostighet?

²⁸ Jesus Kristus visade för sin del också sin kärleksfulla godhet och frikostighet och sin kärlek till rättfärdigheten genom att han inte var självisk i denna angelägenhet. Han sade inte: ”Det var jag som hävdade och rättfärdigade Gud. Varför skulle någon annan ha del med mig i denna ära?” Nej, i stället var han glad, ja, han var lycklig över att han kunde ha andra som kunde få del i detta hävdande och rättfärdigande och förhärliga Gud och som också kunde dela hans ära och makt i himlarna. (Rom. 6:4, 5) Han var glad över att Gud hade andra här på jorden, där djävulen kunde förfölja dem, sådana som trots detta förblev trogna mot Guds suveränitet, i det de älskade den alldeles som han gjorde.

²⁹ Vidare finns där också den ”stora skaran” av de ”andra fåren”. Jesus Kristus är glad över att låta dem komma in och också ha en liten del i detta hävdande och rättfärdigande. (Upp. 7:9, 10; Joh. 10:16) Därför bistår han alla Guds ”får” att stå fasta för Jehovas suveränitet, trots vad djävulen har sagt.

Den ”siste Adam”

30. Hur blir Jesus Kristus den ”siste Adam”?

³⁰ Jesus kan, på grund av sitt trogna levnadslopp och sitt offer, frälsa många. När han var på jorden hade han förmåga att bilda en egen familj genom naturliga, mänskliga medel. Han skaffade sig inte denna familj, utan han gav upp denna möjlighet i sitt offer. Han blev därför den ”siste Adam”. Adam frambringade en familj, en ofullkomlig familj, med onda egenskaper. Jesus Kristus frambringar en familj som har rättfärdighet. Individer kan föras över från Adams familj och bli pånyttfödda genom Jesu Kristi rättfärdighet, och i enlighet med Guds lag för avlande kan de komma att vara hans avbild. De kan bli renade såsom söner till den ”siste Adam”. — 1 Kor. 15:45.

31. På vilket sätt kommer Kristus att ha ”avkomlingar”?

³¹ Jesaja beskriver under inspiration några av Kristi lidanden: ”Om du vill sätta hans själ såsom ett skuldoffer, skall han få se sina avkomlingar.” (Jes. 53:10, NW) När en människa sätter Kristi själ, Jesu fullkomliga människolivs lösenoffer, såsom ett skuldoffer för sina synder, blir hon Kristi ”avkomling”. Kristus får inte avkomlingar på det naturliga sättet, utan såsom ”Evig fader” frambringar han en familj med hans rättfärdiga egenskaper, på det sätt som profeten Jesaja beskriver. — Jes. 9:6, 7.

Välsignelserna av lösen flödar nu

32, 33. Har gagnet av lösen ännu tillämpats på människor? Förklara.

³² Någon som undersöker dessa ting kanske frågar: ”Det har gått 1.900 år sedan lösen gavs. Varför ser vi inte att människor får gagn av lösen?” Vi gör det. Omedelbart efter det att återlösningspriset frambars i himmelen, bara femtio dagar efter Kristi uppståndelse, utgöts den heliga anden, och människor började bli söner till Gud. (Apg. 2:1, 33) Aposteln Johannes säger: ”Nu är vi Guds barn.” (1 Joh. 3:2, NW) Sådana barn fick gagn av lösen och blev födda av anden, hade fått det himmelska hoppet. Under de 1.900 åren sedan dess har Jehova utvalt dem som utgör denna skara om 144.000 människor som skall vara konungar och präster med Kristus. (Upp. 14:1, 2; 5:9, 10; 20:6) Det har krävts tid för att utvälja och pröva dem, eftersom det är de som för evigt skall vidmakthålla Jehovas suveränitet överallt i universum.

³³ I vår tid ser vi hur frukten av detta offer också tillfaller den ”stora skaran”. De erfar stort gagn i form av fred med Gud, lycka, hopp, ett uppsåt i livet och ett fullständigt förändrat liv som betyder att de kan nalkas Gud och få hans välsignelse. De har också ett lyckligt, uppbyggande arbete att utföra för att hävda och rättfärdiga Jehova. I den nya ordningen som nu är så nära kommer de att uppnå mänsklig fullkomlighet såsom söner till Gud. — Rom. 8:21.

Lösen starkare än synden

34. Hur är lösen starkare än Adams synd?

³⁴ När vi sammanfattar det hela, kan vi säga att lösen är starkare än Adams synd. Adams synd förnedrade alla. Lösen frälser naturligtvis inte varje mänsklig själ, men den är icke desto mindre starkare än vår medfödda synd. Hur så? Varje själ som önskar bli fri från synd och ofullkomlighet kan få synden utplånad och bli helt ren. Till och med de som blir uppväckta från de döda kommer att ha möjlighet att dra nytta av lösen. De som inte får liv kommer att vara människor som inte älskar Jehovas suveränitet. De är sådana som inte älskar rättfärdighet och hatar laglöshet. De har dömt sig själva och lagt sin egen uppsåtliga synd till sin nedärvda synd. — Joh. 3:17—21.

35. Hur kommer allt som Adam och Satan har gjort att bli utplånat — tillintetgjort?

³⁵ Därför är det så att Kristi lösen, som förmedlas genom hans rikes styre, fullständigt utplånar det Adam gjorde. Den siste fienden, döden (den död som kommit över människorna genom Adams synd), kommer att vara tillintetgjord. När döden är utplånad, då kommer allt som Adam gjorde — allt som han drog över människosläktet — inte att finnas alls. Det kommer inte att finnas någonting alls kvar som kan vittna om Adams synd. (1 Kor. 15:26, 56) Och det kommer inte att finnas någonting kvar som kan vittna om djävulens synd, eftersom bibeln säger: ”Fördenskull manifesterades Guds Son, nämligen för att han skulle upplösa djävulens verk.” (1 Joh. 3:8, NW) Satan kommer att fullständigt ha förslösat sin möda och förlorat sitt liv. Skuggan på Jehovas namn och på hans skapelse kommer att vara fullkomligt utplånad. Guds namn kommer att vara till fullo rättfärdigat för all evighet, och de som önskar hans suveränitet kommer att finnas där levande, till hans lovprisning. — Ps. 150.

36. Vad kan vi utropa, sedan vi begrundat Jehovas anordning med lösen?

³⁶ Vilken kärleksfull godhet av Gud! Och vilken kärlek å vår Herre Jesu Kristi sida! Vi kan säga med aposteln: ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar, och hur outforskliga är inte hans vägar!” (Rom. 11:33, NW) När vi har sann uppskattning av dessa ting, kan vi, oberoende av vilka ting världen kan föra fram för att orsaka tvivel och angripa vår tro, utropa: ”Är inte detta tillräckligt att dö för?” — Apg. 20:24; 21:13.

[Fotnoter]