liten vattendroppe i en hink eller lite damm på en vågskål. (Jes. 40:11—15) Hur oförnuftigt skulle det inte vara att frukta en liten vattenpartikel mer än Danaren av det imponerande universum!

Vi kan också bli uppmuntrade av det faktum att andra varit framgångsrika, när det gällt att inte duka under för människofruktan. Den kristne aposteln Petrus påminde medtroende att ”samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen”. (1 Petr. 5:9) Ja, vi är inte ensamma om att stå fasta för Jehova Gud under påtryckningar från människor.

Det skulle verkligen vara mycket dåraktigt att rädas för människor, att försöka vara människor till lags och samtidigt misshaga den allsmäktige Skaparen. John och Helen förlorade sin lycka, därför att de inte förtröstade på Jehova. Vi hoppas att de och andra, som är i samma situation, kommer att få stark förtröstan på den Högste före den ”stora vedermödan” och så uttrycka sig likt psalmisten, som sade: ”HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?” — Ps. 27:1.

Minns du?

Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● På vad känner man igen de sanna kristna i dag?

På deras kärlek till varandra, på deras oförvitliga handlingssätt, på att de är ett folk för Guds namn, på att de förkunnar Guds rike och på att de är neutrala med avseende på världens politiska angelägenheter och konflikter. — Vakttornet för 1 juli 1979, sid. 23, 24.

● Hur visade israeliterna, som en trolovad jungfru, sin kärlek till Jehova? — Jer. 2:2.

Innan israeliterna trädde in i ett hustrulikt förhållande till Jehova vid Sinai berg, visade de till en början sin förtröstan på den Högste. De tog vara på tillfället att lämna Egypten och företog sedan en strapatsrik färd genom en ogästvänlig ödemark. — Vakttornet för 15 juli 1979, sid. 9.

● Hur består ”Jehovas fruktan ... för evigt”? — Ps. 19:10, NW.

Jehovas hängivna tjänare kommer att fortsätta att hysa en hälsosam fruktan för sin Skapare i all evighet, och de kommer att visa detta genom att lyda hans bud. En sådan vördnadsfull fruktan kommer alltid att finnas. Den skall aldrig upphöra. — Vakttornet för 1 augusti 1979, sid. 6, 7.

● Hur drar Jehova Gud människor till sig själv?

Han gör det genom att göra det möjligt för dem att få höra om de anordningar som han har gjort för frälsning genom Jesus Kristus. Sedan gör den Högste det möjligt för dessa individer att utveckla uppskattning i hjärtat för de stora fördelar som blir följden av att vara i förening med Sonen. — Vakttornet för 15 augusti 1979, sid. 14.

● För att en församling av Guds folk skall vara lycklig, hur bör man då betrakta varje medlem?

Varje medlem behöver få känna att han eller hon är en nödvändig och värdefull del av församlingen, då han eller hon tar del i den kristna verksamheten efter sin förmåga. — Vakttornet för 15 augusti 1979, sid. 29.

● Vilka faktorer avgör om en människa på ett godtagbart sätt kan vända sig till Gud i bön?

När man vänder sig till Gud måste det ske i uppriktighet, i överensstämmelse med Guds vilja och genom Jesus Kristus, Guds förordnade överstepräst. — Vakttornet för 15 september 1979, sid. 14, 15.

● När är en människa ”lik fänaden”, som det visas i Psalm 49:21?

Den människa som inte förstår eller uppskattar andliga ting och inte ger Skaparen någon plats i sitt liv kan jämföras med ett oskäligt djur, som inte har någon förmåga att dyrka Gud. — Vakttornet för 1 oktober 1979, sid. 25.

● Hur skall vi förstå Mose ord till israeliterna om att de skulle ha Guds bud på sitt hjärta? — 5 Mos. 6:6.

Guds bud skulle inte vara någonting som man bara hade i sinnet eller minnet, utan det skulle vara någonting som man i hjärtat kände uppskattning för. Det var enbart då som israeliterna skulle ha verklig kärlek till Skaparen och vara i den ställningen att de kunde ingjuta sådan kärlek i sina barn. — Vakttornet för 15 oktober 1979, sid. 4.