Bryr Gud sig om dig?

”SÅ FORT jag börjar få för höga tankar om mig själv, placerar jag mig själv i skamvrån, bildligt talat, och säger: ’Du, ditt lilla stoftkorn. Vad har du egentligen att yvas över?’”

Detta uttalande, som en kristen förkunnare uppges ha gjort för några år sedan, återspeglade ett beaktansvärt drag — ödmjukhet. Och denna egenskap är sannerligen önskvärd, eftersom ”ödmjukhet har sin lön i HERRENS [Jehovas] fruktan, i rikedom, ära och liv”. — Ords. 22:4.

Om vi betraktar det oändligt stora universum med dess milliontals himlakroppar, inser vi att denna jords invånare är obetydliga och har all anledning att vara ödmjuka. Inte utan goda skäl har det sagts att människor bara är som ”stoftkorn” i universum.

Men betyder detta att den Högste är alltför upphöjd för att bry sig om människor på denna förhållandevis lilla planet? Bryr sig Gud verkligen om dig?

BRYR GUD SIG OM JORDEN?

Det är sant att jorden är en förhållandevis liten himlakropp, men är den därför ett obetydligt stoftkorn? Nej, inte för Gud, eftersom han säger: ”Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall.” (Jes. 66:1) Förvisso är en sådan symbolisk ”fotapall”, som den Högste använder, inte bara ett obetydligt ”stoftkorn”.

Jehova har i själva verket storslagna ting i beredskap för sin ”fotapall”, jorden. En dag skall den bli en plats av paradisisk skönhet, ett underbart hem för lydiga människor. (Jes. 45:18; Luk. 23:43) Medan de som studerar bibeln inser hur liten jorden är, inser de också att Jehova skapade den och att den är viktig för honom. — 1 Mos. 1:1.

”VAD ÄR DÅ EN MÄNNISKA?”

Gud anser således inte att jorden är ett obetydligt ”stoftkorn” i världsrymden. Men vad anser han om människorna?

Den inspirerade psalmisten David, som var storligen imponerad av Guds himmelska skapelse, frågade: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” (Ps. 8:4, 5) Att vi tänker på vår plats i universum bör sannerligen förmå oss att visa ödmjukhet. Det tycks som om människan, som skapats lägre än änglarna, inte vore värd Jehovas uppmärksamhet. Ändå visar psalmistens fråga att Gud verkligen bryr sig om människor.

Tänk efter: David frågade i huvudsak: ”Vad är det som gör att Gud tänker på människan, att Jehova bryr sig om henne?” Det är alltså uppenbart att Gud verkligen tänker på människan. Den Högste bryr sig verkligen om människan. I stället för att behandla människor som obetydliga ”stoftkorn”, låter Gud sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. (Matt. 5:45) I själva verket har den ena generationen efter den andra anledning att tacka Gud för att han inte har glömt dem, eftersom han har gett dem ”regn från himlen och fruktbara tider”. — Apg. 14:16, 17.

Jehova Gud har utan tvivel personligt intresse för den mänskliga familjen. Och varför skulle han inte ha det? Skriften berättar för oss att ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem”. (1 Mos. 1:27) Eftersom Gud är ”en Ande”, finns det ingen fysisk likhet mellan Gud och människan. (Joh. 4:24) Människan har emellertid egenskaper som återspeglar hennes himmelske Faders egenskaper och som definitivt skiljer henne från djurskapelsen. Liksom Gud äger människan till exempel sådana viktiga egenskaper som kärlek, rättvisa, vishet och makt. (1 Joh. 4:8; 5 Mos. 32:4; Job 12:13; Jes. 40:26) Därför är inte mänskligheten betydelselös för Skaparen.

Om någon skulle betrakta och behandla sin medmänniska som ett oansenligt ”stoftkorn”, kunde han i själva verket angripa människans skapare. Därför ger oss Guds ord denna passande uppmaning: ”Den som bespottar den fattige smädar hans skapare.” (Ords. 17:5) I Ordspråksboken 14:31 (NW) kan vi också läsa: ”Den som bedrar den ringe har smädat hans danare, men den som visar den fattige ynnest ärar honom”, dvs. Jehova Gud.

En person som bedrar den fattige eller bespottar honom smädar därför människans skapare. Om vi ser ner på andra, har vår tillbedjan i själva verket ringa värde. (Jak. 3:17) Därför bör vi, liksom Jehova, visa aktning för våra medmänniskor. Men en fråga återstår:

HUR MYCKET BRYR GUD SIG OM MÄNNISKOR?

Jämfört med universum är både jorden och människan helt obetydliga. Och att människan är obetydlig är sannerligen uppenbart, när hon jämförs med sin skapare. Med sin nedärvda synd och ofullkomlighet skulle därför människan lämnas i en hopplös situation, om Gud verkligen inte brydde sig om henne. — Rom. 5:12.

Men Jehova Gud bryr sig om människor! ”Gud älskade världen så mycket”, sade Jesus Kristus, ”att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Och denna anordning är mycket personlig, eftersom aposteln Johannes skrev: ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen skall inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.” — Joh. 3:16, 36.

Innebär detta att Gud är angelägen om att utplåna syndiga människor? Inte alls! Den kristne aposteln Petrus konstaterade nämligen att Jehova ”inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring” med utsikten att få leva för evigt i hans utlovade nya tingens ordning. (2 Petr. 3:9, 13) Samme apostel framhöll också att Gud är intresserad av individer, eftersom han förklarade: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apg. 10:34, 35.

Jehova hyser alltså omsorg om människorna — som individer. Han kommer att bevara och välsigna alla som älskar kärlek och som vandrar i ödmjukhet inför honom. (Mik. 6:8) Uppodla därför ett nära förhållande till din skapare, eftersom Gud verkligen bryr sig om dig.