Tjänsten för Gud — en orsak till glädje
”Jehovas glädje är edert starka fäste.” — Neh. 8:10, NW.
1, 2. Vad var det som gjorde särskilt kraftigt intryck på David under hans tid som herde, och hur gav han längre fram uttryck åt sina känslor?
UTE på höjderna i Palestina, långt borta från människoboningar, kan en herde tycka sig vara nära Jehova, den store Skaparen. Han har tid att begrunda och att studera den Allsmäktiges synliga skaparverk. Om natten, när han ligger där under ett stjärnbestrött himlavalv, kan han storligen förundra sig över Skaparens vishet och makt, som kom till uttryck då han frambragte den vackra himlen. I jämförelse med den är han så liten och obetydlig att han har orsak att glädjas åt att himmelens Skapare ger akt på honom och hyser intresse för honom. Konung David i Juda rike upplevde detta, då han såsom herdegosse tillbringade många nätter ute på öppna fältet, medan han vaktade fåren åt sin far.
2 David hade skarp iakttagelseförmåga och verklig kärlek till sin Gud, Jehova. Såsom man kunde förvänta var han mycket imponerad av Jehovas skaparverk, i synnerhet av stjärnhimlen, vars skönhet han hade betraktat så mycket medan han var en herdegosse. Så här gav han uttryck åt sina känslor: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” Därpå talar han om att människan är ringare än änglarna och säger: ”Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen [litet mindre än de gudlika, NW]; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!” — Ps. 8:4—10.
3. a) Redogör för hur människan fick herravälde över andra skapelser på jorden. b) Vilken människa sedan Adams dagar har på rätt och tillbörligt sätt kunnat utöva ett sådant välde, och hur pekade Davids ord hän på honom?
3 Vid den tid, då Jehova Gud skapade människan, gav han henne herravälde över alla de andra skapelserna på jorden i och med dessa ord: Råd ”över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden”. (1 Mos. 1:26) Detta var en gudagiven plikt som ålades människan men som hon inte har kunnat fullgöra i sitt ofullkomliga tillstånd. Davids inspirerade ord om människans ställning har en alldeles speciell innebörd, ty de talar profetiskt om honom som blev den fullkomliga människan, Jesus Kristus. Han blev gjord ”litet mindre än de gudlika”, än änglarna, genom att han avstod från liv som andevarelse för att bli människa. Eftersom han var en fullkomlig människa, kunde han på rätt och tillbörligt sätt utöva välde över Guds händers verk här på jorden. Tack vare sin trogna tjänst för Gud blev han krönt med ära och härlighet. (Hebr. 2:9) David hade inte någon förhandskännedom om denna profetiska innebörd i det som han skrev, men han insåg att människan blivit rikt välsignad av Gud. David gav alltså äran åt Gud för den framträdande ställning som människan hade fått här på jorden och för de storslagna skapade verk som människan med stor förundran kan betrakta. David sade nämligen: ”Huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!”
4. Hur visade David sin uppskattning av den sanne Guden?
4 David visade sin uppskattning av den sanne Guden genom att aldrig tjäna någon av nationernas av människor frambragta gudar som existerade på hans tid. Han fann den största tänkbara glädje i att tjäna Jehova, som skapat allt det som väckte sådan förundran hos honom. Detta blev likt ett starkt fäste, som hjälpte till att bevara honom. David uttalade sin glädje över att kunna tjäna sin Skapare, i det han sade: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” (Ps. 40:9) Under hela sitt liv visade David att Guds lag verkligen låg honom varmt om hjärtat, som är sätet för en människas motiv. David sökte alltid lyda denna lag, lät den vägleda hans handlingssätt; och när David ständigt satte Guds vilja främst i livet, visade han att han gladdes åt att få tjäna universums store härskare.
Vad tjänsten för Gud inbegriper
5, 6. Vilket är det främsta sättet att tjäna Gud? Ge exempel som belyser svaret.
5 Eftersom David var väl förtrogen med det som Mose hade blivit inspirerad att skriva, var han medveten om att tjänsten för Jehova inbegrep många ting, bland annat odelad dyrkan eller tillbedjan. Detta framgick klart och tydligt av det som Mose meddelade Israels tolv stammar kort innan de gick över Jordan in i det utlovade landet: ”Jehova, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja. Ni få icke vandra efter andra gudar, någon av de folks gudar, som äro runt omkring eder (ty Jehova, din Gud, mitt ibland dig är en Gud som kräver odelad hängivenhet), så att icke Jehovas, din Guds, förbittring må flamma emot dig och han måste förinta dig från jordens yta.” (5 Mos. 6:13—15, NW) Om de skulle vandra efter andra gudar genom att dyrka dem, skulle de komma att tjäna dessa gudar. Gång på gång blev de uppmanade att inte göra detta: ”Du får icke tjäna deras gudar, ty det kommer att bliva en snara för dig.” — 5 Mos. 7:16, NW.
6 Under den tid israeliterna var slavar i Egypten begärde Mose av Farao att denne skulle låta dem dra ut ur Egypten för att de skulle kunna tjäna Jehova. Mose gjorde detta på Guds befallning, ty Gud sade till honom: ”Gå in till Farao och säg till honom: Så säger Jehová, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, att de må tjäna mig.” (2 Mos. 9:1, Åk) De skulle tjäna Jehova genom att tillbedja honom, och detta gjorde de när de slutligen blev befriade ur Egypten. Att tillbedja och dyrka Jehova Gud är det främsta sättet, på vilket en människa kan tjäna honom.
7. Förklara sambandet mellan lydnad och tjänsten för Gud.
7 Ett annat sätt att tjäna Gud är att lyda hans befallningar. Hur viktigt detta var stod klart för israeliterna varje gång de blev olydiga och Gud lät dem få lida härför. Den olydnad de visade, sedan de hade kommit in i det utlovade landet, medförde ofta att Gud gav dem i deras fienders våld. Genom sin lydnad kunde de visa att deras dyrkan av Jehova kom från hjärtat och inte var något tomt formväsen. Detta var orsaken till att profeten Samuel sade till deras förste konung, Saul: ”Har Jehova lika stort behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se, att lyda är bättre än ett slaktoffer, att giva akt än det feta av baggar.” (1 Sam. 15:22, NW) Genom att lyda Jehovas rättfärdiga befallningar kan en människa tjäna honom, alldeles som en ödmjuk tjänare tjänar sin herre. Sådan tjänst för Gud innebär att man vandrar på den väg som behagar den Högste, och den blir en källa till glädje så länge man fortsätter på denna väg. Fördenskull heter det också med rätta: ”Lyckliga äro de som äro klanderfria på sin väg, de som vandra enligt Jehovas lag.” — Ps. 119:1, NW.
8, 9. a) Förklara hur leviterna tjänade Gud på ännu ett sätt och varför denna tjänst var säregen. b) Hur kunde leviternas form av tjänst anses vara en orsak till glädje?
8 Tjänsten för Gud inbegriper inte bara dyrkan av honom och lydnad för honom, utan också att man ägnar sig åt verksamhet som han har påbjudit. Vad leviterna beträffade, så hade de ett gudagivet uppdrag att ägna sig åt i förbindelse med tjänsten i tabernaklet. Jehovas närvaro kom till synes där på flera mirakulösa sätt, varigenom alla fick inskärpt hos sig hur viktig tjänsten i tabernaklet var och vilket privilegium det var att få tjäna Jehova där. Detta tjänsteprivilegium var så värdefullt att det blev leviternas arvedel i stället för att de skulle fått ett landområde, såsom fallet var med de andra stammarna. Till leviterna sade Jehova: ”Jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.” (4 Mos. 18:20) Detta var ett säreget tjänsteprivilegium, som leviterna kunde glädjas åt.
9 Att få vara förbunden med Guds hus, där det mirakulösa schekinaljuset lyste i det allraheligaste såsom en symbol av Guds närvaro, var en verklig fröjd. Att få tjäna universums store Gud där var något åtråvärt. David gav uttryck åt sin kärlek till denna plats, som var så nära förbunden med dyrkan och tillbedjan av Jehova, då han sade: ”Jehova, jag har älskat ditt hus’ boning och den plats, där din härlighet dväljes.” (Ps. 26:8, NW) Leviter som bevarade en sådan sinnesinställning fann stor glädje i att tjäna Jehova Gud på denna plats.
Tjänst för alla
10, 11. a) Vilket privilegium av tjänst för Gud fick de tolv stammarna i förbindelse med tabernaklet och längre fram templet? b) Vilket gensvar gav de, när de erbjöds att tjäna på detta sätt?
10 Tillfälle och möjlighet att aktivt tjäna Gud, att tjäna honom i handling, gavs åt alla stammarna. Ett sådant tillfälle erbjöd sig då tabernaklet skulle uppföras. Folket fick privilegiet att lämna bidrag till tabernaklets uppförande, och genom att bidra på detta sätt fick de glädjen att ha del i något som var mycket viktigt i förbindelse med deras dyrkan av den sanne Guden. Att folket gladde sig åt detta tjänsteprivilegium framgår av deras överväldigande givmildhet. De som hade till uppgift att ta emot gåvorna kom till Mose och sade: ”Folket bär fram mer än som behöves för att verkställa det arbete, som HERREN har bjudit oss att utföra.” (2 Mos. 36:5) Den glädje, som kommer av att man tjänar Gud med de värdefulla ting man har, erfor denna nation på nytt flera hundra år senare, när den fick lämna bidrag till uppförandet av Jehovas tempel i Jerusalem.
11 När David underrättade folket om planerna på tempelbygget under hans sons, Salomos, regering, frågade han: ”Vem är nu villig i dag att fylla sin hand åt Jehová?” (1 Krön. 29:5, Åk) Folkets svar blev en strid flod av gåvor — guld, silver, ädla stenar och koppar. De gladdes åt denna möjlighet att få tjäna Jehova i handling. ”Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung David gladde sig ock högeligen.” (1 Krön. 29:9) Men det fanns andra sätt att tjäna Gud i handling, som de tolv stammarna kunde begagna.
12. Nämn några andra sätt, på vilka de tolv stammarna kunde tjäna Gud i handling.
12 Det var Jehovas uppsåt att Israels nation skulle ta det utlovade landet i besittning såsom ett arv från Gud, men för att få detta arv måste de ägna sig åt sådan verksamhet som hade direkt med detta uppsåt att göra. De måste driva bort de hedningar som slagit sig ned i landet och förstöra de falska gudar som dessa hedningar dyrkade. De segrar de vann med Jehovas hjälp, då de fullgjorde detta Guds uppsåt, var en orsak till glädje. De var lyckliga i sin tjänst för Jehova Gud, fastän de satte livet på spel när de tjänade honom. Och sedan de hade erövrat landet, kunde de tjäna honom i handling, aktivt, genom att tre gånger om året dra upp till Jerusalem till de högtider, som Gud hade befallt dem att fira. Detta krävde en hel del ansträngning från deras sida, i synnerhet av dem som bodde på långt avstånd från Jerusalem. Att de tog del i dessa högtider var en aktiv tjänst för Gud, som var oskiljaktigt förbunden med deras dyrkan och tillbedjan av honom. Även om detta var fröjdefulla tilldragelser, var de inte tillfällen då man kunde hänge sig åt dryckenskap och frosseri, såsom hedningarna gjorde vid sina högtidsfester. Israeliterna skulle värdigt, heligt, hålla Guds högtider.
13. Vilket nytt sätt av aktiv tjänst för Gud infördes i och med kristendomens begynnelse?
13 När kristendomen infördes, undergick den aktiva tjänsten för Gud vissa förändringar. Man kunde inte längre tjäna Gud genom att fira högtiderna, genom att frambära sådana offergåvor som man hade brukat bära till templet och genom att fullgöra sådana plikter som dem som ålåg leviterna i templet. När Kristus frambar sitt offer, som utgjorde en avslutning på lagförbundet, lät Gud dessa former för tjänst få en ände. Den kristna förkunnar tjänsten blev ett nytt sätt att tjäna den Högste i handling. Att offentligen kungöra Guds sanningar och uppsåt och den föranstaltning som han har gjort för människans frälsning genom Kristus och att undervisa andra häri var ett nytt och mycket glädjerikt sätt att tjäna honom. Ja, det var så en människa kunde frambära ett offer av lovprisning åt honom. ”Låt oss alltid ... frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn.” — Hebr. 13:15, NW.
Den glädje som tjänsten för Gud medför
14. Förklara hur en människa kan känna glädje utan att ge hörbart uttryck åt sin glädje.
14 Den glädje som en människa erfar, då hon tjänar Gud, kommer inte alltid till hörbart uttryck. Den kan bestå i en känsla av välbehag och tillfredsställelse över att veta att man gör det som behagar Gud, den Högste, och är rätt i hans ögon. Att man vet att man ägnar sig åt ett gott verk, som är till gagn för andra människor, som befrämjar Jehovas intressen här på jorden och varigenom han blir lovprisad, ger en en känsla av tillfredsställelse och inre ro och jämvikt som är en återspegling av Guds glädje. Detta är en bestående glädje, som inte behöver få hörbart utlopp. Men ibland händer det något anmärkningsvärt, som framkallar en tillfällig glädjeyttring, vilket vittnar om vad en person känner inom sig.
15. Nämn några märkliga tilldragelser, som förtjänade att det gavs hörbara glädjeyttringar.
15 När israeliterna flyttade förbundsarken från Obed-Edoms hus till Jerusalem, fann deras glädje utlopp i stort jubel. Detta var en stor händelse i deras religiösa liv, som fyllde dem med glädje, och fördenskull gav de uttryck åt denna glädje. ”Hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.” (1 Krön. 15:28) En annan tilldragelse, som framkallade glädjeyttringar, var den då Saul och David vände åter med den israelitiska hären efter en seger över filistéerna. ”När de kommo hem, då David vände tillbaka efter att hava slagit ned filistéen, gingo kvinnorna ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar.” (1 Sam. 18:6) Detta var märkliga tilldragelser, som väckte en lust hos israeliterna att hörbart ge uttryck åt sin glädje.
16. Vad bör man inte förväxla med hörbara yttringar av gudaktig glädje? Varför inte det?
16 Hörbara glädjeyttringar, som framspringer naturligt ur ett lyckligt hjärta, därför att något storslaget har inträffat i förbindelse med Jehovas tillbedjan eller uppsåt, är inte detsamma som de känslomässiga utbrotten hos människor som är religiöst upptända. Deras meningslösa rop och vilda sång är inte någon frukt av Guds ande, som bland annat ger upphov till mildhet och självbehärskning. De är inte ”den stilla och milda andens oförgängliga klädnad”, som en Guds tjänare förväntas bära, utan i stället yttringar av vilda, obehärskade känslor som demonerna med lätthet kan påverka. (1 Petr. 3:4, NW) De hörbara glädjeyttringar, som kommer från Guds tjänares lyckliga hjärtan, har å andra sidan med dessa tjänares omdömesförmåga att göra, och de har dem under kontroll. Sådana yttringar är inte några alldagliga företeelser, utan de härrör från märkliga tilldragelser i förbindelse med att Guds uppsåt fullbordas och hans intressen befrämjas eller från glada erfarenheter som ger honom ära.
17. Hur kan en människa erfara den bestående glädjen i att tjäna Gud?
17 Den bestående glädjekänsla, som inte kommer till hörbart uttryck, är något som en människa uppodlar i och med att hon tillväxer i kunskap och insikt i Guds ord och uppsåt. Under det att hon växer till i insikt och tro, växer också hennes glädje. Den får näring genom att hon begrundar Jehovas gärningar och föreskrifter och genom att hon beständigt livnär sig av andlig föda. En människa som underlåter att göra detta kan förlora glädjen i tjänsten för Gud såväl som sin nära gemenskap med honom.
18. a) Vilka är det som Gud älskar, styrker och bevarar? b) Vad är det som bidrar till att dessa känner sådan glädje?
18 En nära, glädjebringande gemenskap med den Allsmäktige är möjlig för dem som överlämnar sig åt Gud till att tjäna honom och som förblir trogna sitt överlämnande. Genom sina handlingar visar de att de har överlämnat sig. Det är dessa som han älskar, styrker och bevarar, alldeles som det är skrivet: Jehova ”är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt”. (Ps. 145:18) ”Hans frälsning är nära dem som frukta honom.” (Ps. 85:10) Eftersom den som har överlämnat sig åt Gud vet detta och klart inser att han helt och fullt kan lita på Gud, kan han erfara den glädje som härrör från en känsla av välbefinnande och trygghet, en sådan känsla som kommer till uttryck i Psalm 23:4: ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.”
Jesus Kristus ett föredöme att efterfölja
19. a) Hur visade Jesus sin glädje över tjänsten för Gud? b) Hur får vi veta att han gladdes åt sin tjänst för Gud innan han kom till jorden?
19 Av alla som har tjänat den sanne Guden är Jesus Kristus det förträffligaste exemplet på en person som har funnit glädje i Jehovas tjänst. Han visade sin glädje genom ett milt och lugnt uppträdande, t. ex. i den lycka han lade i dagen över att få göra sin Faders vilja såväl som i sin villighet att hjälpa människor att vinna kunskap om hans Faders storslagna uppsåt. Ja, han fann stor glädje i tjänsten för Gud långt innan han kom hit till jorden. Medan han ännu befann sig i himmelen såsom en mäktig andevarelse, den första som Gud skapade, gladdes han åt att få tjäna Gud. Han talar såsom vishetens symbol och säger, såsom vi läser i Ordspråksboken: ”Då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara den som han höll särskilt kär dag efter dag, i det jag gladdes inför honom hela tiden, gladde mig över det alstringsrika landet på hans jord, och de ting som jag höll kära voro bland människors söner.” (Ords. 8:30, 31, NW; Kol. 1:15; Upp. 3:14) Den glädje han kände i sin tjänst för Gud i himmelen fortfor han att känna under sin tid som människa här på jorden.
20. Hur reagerade Guds enfödde Son, när han blev erbjuden privilegiet att tjäna Gud här på jorden?
20 När Jehova erbjöd denne sin älskade andlige Son ett nytt verksamhetsfält, där han också skulle tjäna Gud, ett arbete som krävde att han skulle födas såsom en fullkomlig människa, fröjdade sig denne trogne Son. Härom är det skrivet: ”Bevara denna sinnesinställning i eder, som också fanns hos Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, icke alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bliva jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Vad hans Fader än önskade att han skulle göra, det var han villig att göra på grund av sin kärlek till Fadern. Genom denna sin förträffliga inställning var Jesus Kristus ett utmärkt föredöme för alla som önskar tjäna den sanne Guden.
21. Beskriv några av Jesu sätt att tjäna Gud.
21 Medan Jesus var här på jorden, tjänade han Gud inte bara genom att dyrka och tillbedja honom och lyda hans lagar, utan också genom att offentligen kungöra sanningen om honom och undervisa andra i den. Han hjälpte människorna att förändra sitt tänkesätt och sitt liv, så att de skulle kunna bli Guds godkända tjänare. Han lärde dem att älska Gud, varandra och sina fiender, och han gav dem en förhoppning om en världsstyrelse från Gud och väckte dessutom hos dem hoppet om en uppståndelse från de döda. Härigenom kom människorna nära Jehova Gud, vilket ökade deras åstundan att tjäna honom på ett obesudlat sätt. I denna gudaktiga tjänst fann Jesus glädje. Men det som gav honom särskilt stor glädje var att han hade del i att hävda och förhärliga sin Faders goda namn och avlägsna den smälek, som Guds fiender och gudsdyrkare som varit otrogna mot Gud hade dragit över detta namn.
22, 23. a) Vad var det som gav Jesus särskilt stor glädje, och varför blev detta nödvändigt? b) Varför har Jesus Kristus varit en inspirationskälla för dem som dyrkat och tillbett Gud?
22 Rättfärdighetens store fiende, Satan, djävulen, hade ifrågasatt Guds skapelsers ostrafflighet. Detta skedde i den trogne mannen Jobs dagar, ty på Jobs tid sade Satan till Gud: ”Hud för hud, och allt vad en man har giver han för sin själ. Så räck då för omväxlings skull ut din hand, om det behagar dig, och rör vid själva hans ben och hans kött och se om han icke kommer att förbanna dig mitt i ansiktet.” (Job 2:4, 5, NW) Denna utmaning ifrågasatte inte bara människans ostrafflighet inför Gud utan också Guds enfödde Sons ostrafflighet, hans som befann sig i en mycket gynnad ställning i himmelen. Skulle hans ostrafflighet ge vika i prövningens stund, såsom Satan påstod att människans skulle göra? Provet kom när denne Son blivit född såsom människa. Han bevarade sin ostrafflighet ända in i en våldsam död och bevisade Satan vara en lögnare. Genom Jesu trohet blev Jehova Gud förhärligad. Utsikterna till att få hävda och förhärliga Jehovas namn var en glädje för Jesus Kristus.
23 Angående Jesu ostraffliga vandel heter det i bibeln: ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” (Hebr. 12:2, NW) Glädjen över att ha del i att hävda och förhärliga Jehovas stora namn gjorde det möjligt för honom att uthärda tortyrpålen ända in i döden. Som belöning för hans trogna tjänst uppväckte Jehova honom från de döda och återförde honom till änglaskarornas domän, utrustad med större makt och beklädd med större ära än han tidigare hade haft. Hans föredöme i att ägna Gud glädjefylld tjänst har alltså varit en inspirationskälla för alla den sanne Gudens tillbedjare ända fram till våra dagar.
24. Förklara hur glädjen är ett livsbevarande, starkt fäste.
24 När vi tänker på vilken orsak till glädje tjänsten för Gud har varit för trogna män i flydda åldrar, inser vi att en sådan glädje är ett livsbevarande, starkt fäste. För dem som odlar denna glädje och bevarar den blir Jehova en källa till styrka och ett värn. Hans sanning skyddar dem för denna djävulska världs falskhet och lögn, som förvränger sinnena. Han hjälper dem att hålla ut, när deras tro sätts på prov; och när denna gamla tingens ordning blir bortsopad av hans himmelska styrkor, då kommer han att bevara dem, så att de får se den nya jord, som han skall införa. Glädjen hjälper dem att bevara trons starka, skyddande sköld. Därför kan dessa ord riktas till dem: ”Jehovas glädje är edert starka fäste.” (Neh. 8:10, NW) Glädjen håller dem andligen livaktiga i en andligen död värld.
25. Hur kommer det sig att vi kan erfara samma glädje i tjänsten för Gud som David erfor?
25 I likhet med herden David, som den stjärnbeströdda himlen gjorde så starkt intryck på att han gav uttryck åt sin glädje över att få tjäna dess Skapare, har vi som lever nu många orsaker att känna samma slags glädje. Också vi kan förundra oss över hans underbara skapade verk, och vi kan vända oss till den inspirerade Heliga skrift för att få kunskap om hans verksamhet och för att bli undervisade av honom. Genom att odla vår uppskattning av Guds livgivande sanningar och storslagna uppsåt med människorna kan vi i tjänsten för Gud nu i denna tid finna orsak till stor glädje.
[Bild på sidan 441]
Israeliterna för arken till Jerusalem under jubelrop