Vad säger du till Gud?
TANKEN att människor kan tala med Gud och att han kanske lyssnar är överväldigande för många människor. Somliga anser sig ur stånd att tala till Gud på ett tillbörligt sätt, och de använder därför en bok med tryckta böner som de läser vid speciella tillfällen. Andra tar sin tillflykt till ”tungomålstal” och använder en ström av ord som de inte känner till. De hoppas att den heliga anden skall sammanställa dessa ord till en godtagbar bön som de själva inte ens förstår.
Är det så Gud önskar att hans skapelser skall bedja till honom?
Det är sant att Jesus uppmanade: ”Fortsätt att bedja, och det skall ges er.” (Matt. 7:7, NW) Han menade emellertid inte att vi skulle läsa samma saker om och om igen ur en tryckt bönbok. ”När ni ber”, sade Jesus, ”säg då inte samma saker om och om igen.” (Matt. 6:7, NW) Våra böner bör i stället vara spontana — inte utgöras av en ström av ord som vi inte förstår — utan vara ett uttryck för vad vi har att säga till en kärleksfull och upphöjd Gud.
Bönen ger oss tillfälle att ge uttryck åt vår tillbedjan av Skaparen och vår kärlek till honom. Vi kan utgjuta våra känslor och lägga fram våra önskningar. Psalmisten skrev: ”Utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt.” — Ps. 62:9.
Frimodigt träda fram
När du har en vän, talar du med honom. Du talar fritt och känner dig obesvärad. Du kan uttrycka dina känslor för människor som älskar dig. På samma sätt kan vi tala till Gud.
Bibeln säger att Abraham hade tro på Gud och ”kom att kallas ’Jehovas vän’”. (Jak. 2:23, NW) Detta var ett enastående privilegium för Abraham. Men Jesus visade att också vi kan bli älskade av Jehova. Han sade: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader.” (Joh. 14:21) Tro och lydnad öppnar alltså vägen för tillträde till Fadern.
Gud är i själva verket mycket tillgänglig, om vi bara söker honom. ”Han [är] i själva verket inte ... långt borta från någon enda av oss”, sade den kristne aposteln Paulus. (Apg. 17:27, NW) Ett grundläggande krav för att man fritt skall kunna tala med Gud är emellertid tro på hans Son, Jesus Kristus. Som bibeln säger: ”I honom [Jesus] kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram genom tron på honom.” — Ef. 3:12.
När vi vet att Gud tar emot våra böner och att vi genom tro på Jesus ”frimodigt” kan ”träda fram”, bör vi bli uppmuntrade att regelbundet tala med Gud. Det finns mycket vi kan säga till honom.
Uttryck för uppskattning
Bibeln ger talrika exempel. Tänk bara på de många storslagna ting som Jehova Gud har gjort till gagn för oss, alldeles som psalmisten David framhöll: ”Stora äro de under du har gjort, HERRE [Jehova], min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” — Ps. 40:6.
Det är verkligen sant! Tänk på den mat vi äter. Är inte den något vi bör tacka Jehova Gud för? Jesus Kristus och aposteln Paulus tackade Gud för att han drog försorg om dem. (Matt. 14:19; Apg. 27:35) Till och med ett barn får lära sig att säga ”var snäll och ge mig” och ”tack” vid matbordet. Bör vi visa mindre uppskattning av att Gud drar försorg om oss?
Jesus sade att Gud låter ”sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt. 5:45) Bör vi inte vara tacksamma också för det? Är inte de föranstaltningar Gud gör och som vi har anledning att vara tacksamma för i själva verket nära nog oräkneliga?
Har du någonsin tackat Gud för att du kan njuta smaken av en måltid? För förmågan att kunna uppskatta ljud och musik? För luftens väldoft efter ett sensommarsregn? För skönheten hos de vilda blommorna på en bergssluttning om våren?
Inget av detta behövde vara njutbart. Att äta kunde till exempel ha varit ett rutingöra — en obehaglig plikt som man fullgjorde varje dag för att hålla sig vid liv. Men Gud gjorde oss sådana att vi skulle kunna njuta av dessa ting och glädja oss åt dem. Har du tackat Gud för detta? Kom ihåg aposteln Paulus’ ord: ”Frambär tacksägelse i förbindelse med allting.” — 1 Tess. 5:18, NW.
Har du någonsin förnummit hur oändligt Guds skaparverk är — när du till exempel betraktat det stjärnbeströdda himlavalvet från en alpdal en strålande kväll? Eller när du kört timme efter timme över stora öppna slätter med dess storslagna vidder, utan vare sig människor eller bebyggelse i sikte? När man under sådana snabbt förflytande ögonblick begrundar Guds verk, blir man överväldigad av tanken på människans obetydlighet i jämförelse med det skapade universums oändlighet, som de avlägsna stjärnorna där ovan endast ger en antydan om.
Sådana dyrbara ögonblick av ensamhet ger oss utmärkta tillfällen att tala med den store Skaparen, uttrycka vår önskan att tjäna honom och att få hans ynnest. Det behövs ingen ”bönbok”, inga ”obegripliga ord”. Du öppnar helt enkelt ditt hjärta och sinne och talar till Skaparen som du skulle tala till vilken som helst vördnadsbjudande auktoritet, som du hyser stor tillgivenhet för.
Angående våra svårigheter och bekymmer
När sätter man särskilt stort värde på en sann vän? Är det inte i tider av svårigheter? Så underbart det är att vi då kan vända oss till Jehova! Guds ord uppmanar oss i själva verket: ”Kasta din börda på HERREN [Jehova], han skall uppehålla dig.” — Ps. 55:23.
Bibeln ger uttryckliga exempel på att man kan bedja till Gud angående sina svårigheter. Den som är fysiskt sjuk kan till exempel bedja till Gud och bönfalla att ”HERREN ... på sjukbädden [skall] stå honom bi”. (Ps. 41:4) Kung Hiskia i Juda gjorde det. (2 Kon. 20:1—6) Vi bör emellertid inte förvänta att Jehova skall bota oss mirakulöst, utan i stället bedja om att förståndiga åtgärder skall kunna vidtas för att avhjälpa vårt speciella hälsoproblem. Vi kan bedja om tröst från Jehova och om tålamod till dess kroppens förunderliga läkningsförmåga kan återställa hälsan.
Vi kan också bedja om vägledning och styrka, om vi skulle bli orättvist behandlade. Aposteln Paulus och Silas gjorde det. De blev kastade i fängelse på grund av sitt predikoarbete, och bibeln säger att Paulus och Silas, medan de befann sig där, var ”stadda i bön och lovade Gud med sång”. Och Jehova Gud befriade dem. — Apg. 16:23—35.
Till och med om någon ondskefullt motstått Gud kan han ångerfullt bedja, när han råkat i olycka, och bli hjälpt av Jehova. När den onde kung Manasse i Juda fick utstå lidande i ett babyloniskt fängelse, bad han till Gud, och bibeln säger att Gud lät ”beveka sig och hörde hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung. Och då besinnade Manasse, att HERREN är Gud.” Trots Manasses onda förflutna blev han befriad och tröstad, när han uppriktigt ångrade sig och ödmjukt vände sig till Gud. — 2 Krön. 33:10—13.
Så barmhärtig och förlåtande Jehova Gud är! Vi blir sannerligen uppmuntrade att vända oss till honom och fritt utgjuta våra bekymmer för honom och be om hans ynnest.
Materiella behov
Vi bör emellertid alltid komma ihåg att betrakta det som angår Gud och hans uppsåt som viktigare än det som gäller oss själva. I den mönsterbön som Jesus gav sätts följaktligen begäran om att Guds namn skall bli helgat, att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske före begäran beträffande egna materiella behov. — Matt. 6:9—13.
Också vi bör i våra böner först tänka på Guds namn och rike, innan vi tillfogar en begäran beträffande våra materiella behov. Jesus lärde oss att säga: ”Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov.” (Luk. 11:3, NW) Detta är en ödmjuk begäran. Den är varken självisk eller materialistisk. Uttrycket ”ge oss” inbegriper andra. ”Dagens behov” är inte en omåttlig mängd. Aposteln sade: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” (1 Tim. 6:8) Vi kan alltså bedja om det nödvändigaste i livet, men det skulle vara otillbörligt att bedja om mer än det.
Andliga behov
Det finns så många andliga behov vi kan tala med Jehova om. Begrunda till exempel den begäran en forntida biblisk psalmist framställde till Gud: ”Lär mig dina stadgar. Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Led mig på dina buds stig. ... Lär mig gott förstånd och kunskap. ... Giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.” Kan inte vi tala med Gud om liknande ting, bedja att han skall hjälpa och vägleda oss att alltid göra det som är rätt och riktigt? — Ps. 119:26, 27, 35, 66, 73.
Från de första kristna kan vi hämta många uppslag angående vad vi kan tala med Gud om. De bad om helig ande. (Apg. 8:14, 15) De bad att deras förkunnartjänst skulle få framgång och att de skulle kunna ”fortfara att tala ... [Guds] ord med all frimodighet”. (Apg. 4:29, NW) De tackade Gud för hans ledning och beskydd. Och de bad honom att göra det möjligt för dem ”att dristigt tala ut för att kungöra de goda nyheternas heliga hemlighet”. Kan inte vi bedja angående liknande ting? — 2 Kor. 2:14; Ef. 6:18, 19, NW.
Det finns också mycket vi kan tala med Gud om för andras räkning. Aposteln Paulus bad exempelvis att kolosserna skulle ”bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd”. Och han skrev till filipperna: ”Därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt.” Så rika våra böner kommer att bli, om vi också tänker på andra och talar med Gud för deras räkning! — Kol. 1:9, 10; Fil. 1:9—11.
När vi undersöker Guds ord och tänker på alla hans underbara föranstaltningar, både materiella och andliga, finner vi sannerligen oändligt mycket att tala med Gud om. Och när vi verkligen tänker på allt som Jehova har gjort för oss, blir vi inte då uppmuntrade att följa den apostoliska uppmaningen: ”Håll ut i bön”? — Rom. 12:12, NW.