Kan man vara nöjd med sin lott i livet?
”OM TVÅ änglar skickades ner till jorden, den ene som härskare och den andre som gatsopare, så skulle ingen av dem ha lust att byta sysselsättning.” Så sade den engelske prästen John Newton för omkring 200 år sedan. Ja, så kan man också se på den här frågan om att vara nöjd med sin lott i livet.
Men vad innebär det att vara nöjd? Det är en inre känsla av djup och bestående tillfredsställelse med ens omständigheter i livet, och den visar sig däri att man inte knotar eller klagar eller finner fel på allt. Ett lexikon definierar ordet ”nöjd” som att vara ”lätt till sinnes: att vara tillfreds, framför allt med sin lott i livet”. Hur känner du det? Önskar du innerst inne att du hade ett annat jobb, ett annat hem eller en annan äktenskapspartner? Upptäcker du att dina önskningar blir begär som kan ha en tendens att få dig ur balans?
Men att vara nöjd innebär inte att man inte kan göra verkliga ansträngningar för att förbättra sina levnadsvillkor. Förnöjsamheten bör inte kväva företagsamheten och göra att vi knappt klarar oss för dagen. Men den innebär att vi inte bör ha ett sådant begär efter något att vi hamnar i den olyckliga kategori som alltid knotar och klagar.
ETT EXEMPEL PÅ FÖRNÖJSAMHET
Tänk till exempel på den kristne aposteln Paulus. Han var romersk medborgare och kom antagligen från en ansedd hebreisk familj. Han studerade lag vid den lärde Gamaliels fötter och tillvann sig sina farisékollegers respekt. Men vad hände? Jehova Gud kallade honom genom sin Son till att bli en förkunnare av de ”goda nyheterna”. För att försörja sig och undvika att bli en börda för andra inom den kristna församlingen så arbetade Paulus med sina händer. Detta gjorde att han fritt och obehindrat kunde flytta från stad till stad, varthelst hans missionärsverksamhet förde honom. Hans arbete som en Ordets förkunnare gjorde att han blev förföljd, till och med slagen, stenad och pryglad. Men var han nöjd?
Paulus skrev i sitt brev till filipperna: ”Jag [anser] verkligen också allt vara förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag anser det som en hop avskräde, för att jag må vinna Kristus. Jag har lärt mig att reda mig [”vara nöjd”, fotnot i NW, eng. uppl.] med vad jag har, vilka omständigheter jag än befinner mig i.” (Fil. 3:8; 4:11) Ja, aposteln Paulus fann sann förnöjsamhet i sin trogna tjänst för Gud.
VARNANDE EXEMPEL PÅ MISSNÖJE
Men andra blev missnöjda, och det ledde till tragiska följder. Den första kvinnan, Eva, hade en fullkomlig äkta man, ett önskehem i en paradisisk trädgård, ett överflöd av varierande mat, kärleksfull omsorg från sin himmelske Fader och Gud och utsikten till evigt liv. Men när frestaren förklarade att Gud undanhöll henne något som med rätta tillkom henne, trodde hon på honom och blev missnöjd med sin lott. Hon valde en kurs som erbjöd henne oberoende och möjligheten att själv fastställa normerna för vad som var gott och vad som var ont. Det här valet medförde inget annat än lidande och död för henne. Hur mycket bättre skulle det inte ha varit för henne om hon hade varit nöjd och hade varit underdånig sin man, och framför allt om hon hade varit underdånig Gud!
Århundraden senare, när Jehova Gud ledde sitt folk genom öknen, förekom det upprepade missnöjesuppror. Vid ett tillfälle blev 254 av Israels hövdingar missnöjda med sin lott, vilket ledde till att de öppet gjorde uppror mot Mose och Aron. De sade trotsigt: ”Nu må det vara nog. ... Varför upphäven I eder då över HERRENS församling?” Mose svar preciserade orsaken till deras missnöje. Vi läser: ”Är det eder icke nog ... att I fån förrätta tjänsten i HERRENS tabernakel ... ? Nu stån I också efter prästadömet!” (4 Mos. 16:1—10) Vad ledde detta till? Flertalet dödades av eld; andra uppslukades av jorden.
Olika omständigheter gjorde att Demas, en medarbetare till aposteln Paulus, blev missnöjd. Han var med aposteln under dennes första fängelsevistelse i Rom. Men under Paulus’ andra fängelsevistelse sägs det om honom: ”Demas har nämligen övergett mig, eftersom han har fattat kärlek till den nuvarande tingens ordning.” (2 Tim. 4:10) Han förlorade således sann förnöjsamhet.
ÄR DU NÖJD?
Hur är det med dig själv? Om du är familjeförsörjare, saknar du då förnöjsamhet? Det finns förvisso mycket som kan oroa en kristen — oärlighet på höga poster i samhället, favorisering och orättvis behandling av de fattiga och nödlidande, för att inte tala om alla rutinjobb som finns. Hur kan en människa vara nöjd under sådana omständigheter? Det är bra att komma ihåg att man inte är ensam. Trogna Guds tjänare i forna tider ställdes inför samma problem som vi, och till uppmuntran för oss är det upptecknat i bibeln hur de med framgång löste sina problem.
Vi har till exempel leviten Asaf, en välkänd sångare och musiker. Han skrev: ”Jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg, att det gick dem väl i deras ogudaktighet. De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.” Han började därför säga till sig själv: ”Förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld.” — Ps. 73:3, 5, 13.
Det som Asaf i grund och botten frågade sig var: ”Vad tjänar det egentligen till att försöka göra det som är rätt? Andra kan ostraffat göra det som är ont. Varför skulle inte jag också kunna göra det?” Men sedan insåg han att hans resonemang var felaktigt. När han var vid helgedomen tillsammans med andra Jehovas tillbedjare, kom han att inse att de ondas framgång är kortlivad. — Ps. 73:15—19.
Vi kanske plågas av allt ont vi ser omkring oss, men vi kan samtidigt trösta oss med det faktum att det finns en räkenskapens dag. (Apg. 17:31) Det finns mycket i denna tingens ordning som inte går att ändra på. ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt”, säger bibeln. (Pred. 1:15) När vi inte kan ändra på något genom tillbörliga metoder, gör vi därför klokt i att vänta på att Jehova Gud kommer att ingripa, när hans tid för det är inne. På så sätt bevarar vi vår förnöjsamhet.
Hur är det med ditt hem? Är det något som skänker dig förnöjsamhet? Kärleksfulla familjemedlemmar kan förvisso bidra till förnöjsamheten. Vilken känsla av lättnad erfar inte en man, när han efter en ansträngande dag på jobbet får stiga in i sitt fridfulla hem och vara tillsammans med sin hustru och sina barn! Det bibliska ordspråket säger träffande om detta: ”Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.” — Ords. 15:17.
Den andliga familj som består av medvittnen för Jehova är också till stor hjälp, när det gäller att vara nöjd. Hur fint är det inte att kunna vara tillsammans med människor som är ärliga, rättrådiga och kärleksfulla! Har du märkt att närvaro vid Jehovas vittnens möten får dig att glömma de problem som lätt gör dig modfälld?
”Men hur är det då med min lott här i livet?” kanske en hemmafru frågar. I en tid då det talas så mycket om ”kvinnans frigörelse” måste man hela tiden arbeta på att bevara sann förnöjsamhet. Men är de som tar ledningen i den här rörelsen verkligen nöjda? Hur skulle de kunna vara det, när de bortser från det faktum att den uppgift Gud gav hustrun var att vara en hjälpare och ett komplement och inte ett huvud eller en konkurrent? (1 Mos. 2:18) En hustru kan göra mycket för att bidra till hela familjens lycka. I den här tiden med galopperande inflation kan hon hålla utgifterna nere genom att göra förståndiga inköp. (Ords. 31:14) En kristen hustru kan, genom det hon säger och det hon gör, bygga upp sina barn andligen och så hjälpa dem att förstå vad det innebär att leva som en Jesu Kristi lärjunge.
När en kristen kvinna fullgör den uppgift Gud har gett henne, erfar hon den idoga hustruns lycka såsom den beskrivs i Ordspråksboken, där vi läser: ”En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris. På henne förlitar sig hennes mans hjärta. ... Hon gör honom, vad ljuvt är ... i alla sina levnadsdagar. ... Hon vakar över ordningen i sitt hus. ... Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov. ... Prisas må en hustru, som fruktar HERREN [Jehova].” — Ords. 31:10—30.
Men hur är det då med er ungdomar? Är ni nöjda med er lott i livet? Unga människor i våra dagar ställs inför allvarliga problem. Omoraliskhet, fusk och narkotikamissbruk är oerhört vanligt. Sådant behöver inte få dig ur balans, göra dig desorienterad och få dig att avbryta din skolgång. Genom att avbryta din utbildning kanske du måste nöja dig med ett lågavlönat jobb och en arbetsplats där förhållandena är ännu värre än i skolan. Försök därför att göra ditt bästa i skolan och välj det slags utbildning som gör att du kan tjäna bra utan att därför behöva slita ut dig. Det är bra för Guds tjänare att skaffa sig utbildning inom sådana yrken som kan ge dem mycket tid och kraft över till att hjälpa andra människor andligen. Detta leder till att de får erfara den mycket större lycka som kommer av att ge. — Apg. 20:35.
Om du är en skolungdom som tillber Jehova Gud, vinnlägg dig då om att göra framsteg som kristen. Ta vara på tillfällena att förkunna de ”goda nyheterna” i skolan och tillsammans med andra medlemmar av församlingen. Tänk efter hur du under skolferierna skulle kunna ha större andel i att offentligen förkunna de ”goda nyheterna”. Du kan finna verklig glädje i att tjäna som hjälppionjär. Försumma inte att läsa bibeln och litteratur som är avsedd att hjälpa dig att förstå den bättre. Om du förbereder dig väl före mötena, så kommer det att hjälpa dig att kunna ta del i dem.
Finns det några i din församling som är sjuka, handikappade eller äldre? Skulle du kunna handla eller städa eller utföra reparationsarbeten åt dem? Finns det någon som är synskadad? Skulle du kunna ägna tid varje vecka åt att läsa för den här personen? Att vara en Jesu Kristi lärjunge innebär att tjäna andra som han gjorde. Om du i din ungdom lär dig att tjäna andra, kommer du att få erfara många glädjeämnen och välsignelser.
Finns det några nya faktorer när det gäller att finna nyckeln till verklig förnöjsamhet? Nej, det finns inget nytt. För mer än 1.900 år sedan gav aposteln Paulus ett råd som är precis lika tillämpligt nu som det var då. Han skrev: ”Ja, visst är den ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har [eller: ”förnöjsamhet”]. Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” — 1 Tim. 6:6—8.
Ta dig därför tid till att begrunda din lott i livet. Visst kunde den kanske vara bättre, men den kunde också vara mycket sämre. Vinnlägg dig om att vara nöjd med det du har i stället för att gräma dig över det du inte har. Finn glädje i att göra det du kan för att hjälpa andra andligen och i att vara en källa till uppmuntran för dem. Gör detta, precis som många redan har gjort, så kan du vara nöjd med din lott i livet.
[Bild på sidan 5]
”Men hur är det då med min lott här i livet?” kanske en hemmafru frågar