Den kungliga nationens födelse i ett nyfött land
”Skall ett land födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag? Eller skall en nation födas på en enda gång? Ty Sion har råkat i smärtfyllt födsloarbete såväl som framfött sina söner.” — Jesaja 66:8, NW.
1. Vad gjorde de internationella bibelforskarna den 26 juli 1931 vid sitt konvent i Columbus i Ohio, och vilken motsvarande handling följde därpå världen utöver?
FÖR mer än femtio år sedan — närmare bestämt söndagseftermiddagen den 26 juli 1931 — trädde ett folk fram på världsscenen och förde fram ett namn i rampljuset. Just denna oförglömliga dag antog flera tusen internationella bibelforskare, som kommit tillsammans till ett allmänt konvent i Columbus i Ohio i USA, enhälligt en resolution genom vilken de valde att från och med då bära det på bibeln grundade namnet ”Jehovas vittnen”. (Jesaja 43:10—12) Alla församlingarna av internationella bibelforskare jorden runt följde omedelbart detta exempel och antog formellt det unika namnet. Det nya namnet har kommit för att stanna!
2. a) Vad har de som burit detta på bibeln grundade namn uthärdat sedan dess? b) Vilka uppmuntrande ord har de funnit i Jesaja 66:5?
2 På grund av detta ärorika namn har dessa vittnen för den högste Guden utsatts för hat från världens sida, även från kristenhetens, vars medlemmar menar sig vara religiösa bröder till alla dem som bekänner sig vara Jesu Kristi lärjungar. Detta religiösa hat har gått så långt att det tagit sig sådana uttryck som våldsam förföljelse, något som lett till döden för många. Till uppmuntran för dem som bär det namnet och som lever upp till den värdighet som hör samman med det kom följande löftesrika ord, som stått att läsa i mer än 2.500 år och som uttalats för vår skull av en av bibelns mera framträdande profeter, att tona fram: ”Hör Jehovas ord, ni män som bävar för hans ord: ’Era bröder som hatar er, som stöter ut er för mitt namns skull, sade: ”Må Jehova bli förhärligad!” Han skall också framträda med fröjd för er del, och det är de som skall komma på skam.’” — Jesaja 66:5, NW.
3. Hur visar Jehovas vittnen att de bävar för hans ord, och vad gör de förutom att de lyssnar till detta ord?
3 Jehovas nutida vittnen är de som ”bävar för hans ord”. De fruktar för att handla i strid mot hans skrivna ord. Det är därför de ständigt studerar de inspirerade Skrifterna. De erkänner att bibelns författare är deras Herres och Frälsares, Jesu Kristi, Gud och Fader. De godtar alla de trettionio böckerna i de hebreiska skrifterna och alla de tjugosju böckerna i de kristna grekiska skrifterna som Jehovas ord, som de måste både lyssna till och handla efter.
4. a) Vad är i verkligheten orsaken till att kristenheten hatar och stöter ut sina bröder? b) Vilket motiv anger den som en förklaring till att den handlar som den gör?
4 Man kan verkligen fråga sig varför Jehovas vittnen hatas av kristenheten, av de människor som påstår sig vara en del av Jesu Kristi brödraskap. Varför ”stöter” kristenheten ”ut” dem från deras led som erkänns vara kristna, och varför vill den inte ha med dem att göra av den anledningen att den inte har någonting gemensamt med dem? Jehova själv ger förklaringen till detta och säger: ”För mitt namns skull.” Men ändå ger de som hatar och stöter ut Jehovas vittnen den mest ädla förklaring till att de handlar som de gör. De säger: ”Må Jehova bli förhärligad!” Eller, om de använder sådana bibelöversättningar som undviker Guds namn: ”Må Herren bli förhärligad.” Men Herren Gud betraktar inte deras hat och deras avståndstagande från hans vittnen som någonting som förhärligar eller är till ära för honom.
5. a) Vilka är det som får orsak att fröjda sig, när Jehova visar sig genom någon form av manifestation? b) Vilken innebörd ligger det i att de andra skall komma på skam?
5 Vilka är de som får orsak att fröjda sig, när Jehova i någon form av manifestation visar att han godkänner vissa och underkänner andra? Vilka är det då som får komma på skam? Till dem som blivit hatade och utstötta på grund av att de hyst verklig respekt för hans namn säger Jehova: ”Han skall också framträda med fröjd för er del, och det är de som skall komma på skam.” Detta innebar en hemsk vedermöda för dem som tog del i att hata och stöta ut Guds vittnen. Den vedermöda som drabbade dem i forntiden förebildade den största av alla vedermödor, den som inom kort skall drabba dem som nu i ”ändens tid” hatar och stöter ut Jehovas vittnen. (Daniel 12:4) Profeten Jesaja hänsyftar på detta i sina därpå följande ord: ”Ljudet av tumult kommer från staden, ett ljud från templet! Det är ljudet av Jehova som vedergäller sina fiender vad de har förtjänat.” — Jesaja 66:6, NW.
6. Vilken var den stad från vilken ”ljudet av tumult” kom, och vad var orsaken till att ett sådant ljud hördes?
6 Den icke namngivna stad från vilken ”ljudet av tumult” kommer är naturligtvis Jerusalem, för det var där templet för Jehovas tillbedjan stod. Tanken är här att Jehova kommer till sitt tempel för tillbedjan och gör en inspektion. Han gillar inte det sätt han finner att de dyrkar honom på. Den gudsdyrkan de ägnar sig åt är bara ytlig, formell och skrymtaktig. Detta har lett till att hans heliga namn dragits i vanära. Vad som skulle visa att Jehova inte godkände detta var att det skulle uppstå ett ”tumult” till följd av den invasion de världserövrande babylonierna skulle göra, de som Jehova skulle bruka som sitt redskap för att ”vedergälla sina fiender vad de har förtjänat”, de fiender som ägnat sig åt en skrymtaktig gudsdyrkan som förnedrat hans tempel. Dessa var Jehovas fiender av den anledningen att de var fientligt inställda till och hatade dem som verkligen ”bävar för hans ord” och stötte ut dem, alldeles som han sagt, ”för mitt namns skull”. — Jesaja 66:2, 5, NW.
7. När gick Jesajas profetia i uppfyllelse, vad hände Jeremia, och vilka såg att Jehovas ord var sanna?
7 Därför använde Jehova under det följande århundradet, under profeterna Jeremias, Hesekiels och Daniels tid, de babyloniska härarna som sitt redskap för att ”vedergälla” de förbundsbrytande israeliterna ”vad de har förtjänat”. Vilket ”tumult” vållades inte därigenom i Jerusalem år 607 f.v.t., då hela staden förstördes och inte ens det praktfulla tempel som den vise kung Salomo byggt skonades! De överlevande judarna fördes bort i fångenskap till Babylon. De få judar som lämnades kvar i landet flydde slutligen ner till Egypten, dit de också drog med sig profeten Jeremia. På så sätt uppfylldes hans profetia om att landet skulle läggas fullständigt öde. På så sätt upphörde också det landområde, som en gång intagits av en nation, att utgöra hemlandet för en levande nation som hade Jehova Gud som sin himmelske Konung. Trogna judar som bävade för Guds ord såg att dessa hans ord var sanna.
8, 9. a) Vad är den nutida motbilden till staden Jerusalem? b) Vad kommer att drabba den enligt Jesu profetia, och varför det?
8 Omskakande händelser som vida skall överträffa dem som ägde rum år 607 f.v.t. väntar dem som hatar och skyr Jehovas vittnen, de som i vår tid bävar för Jehovas ord. Allt det tragiska som hände då på Jeremias, Hesekiels och Daniels tid hände med dem ”såsom exempel [eller såsom förebilder], och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (1 Korintierna 10:11) Sedan kommer verkligen ”ljudet av tumult ... från staden”, det motbildliga Jerusalem som fördömts av Gud, nämligen kristenheten. I likhet med det forntida Israel påstår den sig också stå i förbund med Gud, befinna sig i det ”nya förbundet” med Jesus Kristus som dess medlare. (Hebréerna 8:7—9) Men kristenheten har inte levt upp till sitt påstådda förbundsförhållande till Gud. Därför väntar en ”stor vedermöda” kristenheten, alldeles som en sådan förebildligt drabbade det forntida Jerusalem, i enlighet med Jesu egen förutsägelse:
9 ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:21, 22; Markus 13:19, 20.
10. Vad förutom kristenheten kommer denna vedermöda att utplåna, och vilka kommer att utgöra det ”kött” som kommer att överleva?
10 Denna stora vedermöda utan motstycke är nära förestående. Den kommer från Jehovas, ”de utvaldas” Guds, hand. Den kommer att utplåna inte bara kristenheten, det motbildliga Jerusalem, utan också hela denna tingens ordning, som kristenheten stått i ett så nära vänskapsförhållande till. (Jakob 4:4) De överlämnade, döpta kristna som lever nu och som bävar för Jehovas ord kommer att utgöra det ”kött” som får överleva.
En påskyndad födelse omöjlig att förhindra
11. a) Vilken tidsperiod måste först gå innan en människa kan födas, men måste någonting liknande ske i fallet med ett återuppbyggt Jerusalem? b) På vems befallning skulle ett annat Jerusalem byggas upp på dess forna plats? c) Förutsade Jesaja hur länge den plats, där den gamla staden Jerusalem låg, skulle ligga öde?
11 Nu går vi tillbaka till Jesajas spännande profetia! Han förutsäger nu en glädjebringande händelse som kontrast till de dystra framtidsutsikter han just lagt fram under inspiration. Födelsen av ett barn fött inom äktenskapet är vad de tillbörligt vigda föräldrarna väntar på med stor iver och ser fram emot med högsta tänkbara förhoppningar. För att ett önskat människobarn skall födas fullt utvecklat måste Guds föreskrivna tid först gå. Men i detta sammanhang förutsade den store upphovsmannen till födelseprocessen någonting ovanligt när det gällde hans egen anordning. Hans profet Jesaja hade förutsagt förstöringen av den orena staden Jerusalem — den ursprungliga staden som var byggd på berget Sion skulle således upphöra att existera. Men han hade också förutsagt att en annan stad skulle byggas upp på berget Sion på befallning av den persiske erövraren, Cyrus den store — Jehovas tjänare som skulle störta det babyloniska världsväldet. (Jesaja 44:28; 45:1) Men Jesaja förutsade inte hur länge det gamla Jerusalem skulle vara utan existens, eller hur länge staden således skulle vara utan ”barn” eller invånare. Jesaja förutsade inte heller hur länge berget Sion och landet där omkring skulle vara en obebodd, öde trakt.
12. Hur skulle ett nytt land dyka upp på kartan över den forntida världen, och för vilka skulle detta land tjäna som ett fosterland?
12 Men i Cyrus den stores dagar skulle ett annat Jerusalem uppstå och bli mor till många ”söner”, det vill säga få många invånare och undersåtar som skulle leva inom hennes utstakade domäner. Innebar det att ett ”land” skulle dyka upp på kartan över den forntida världen, ett land som skulle tjäna som ett fosterland för människor som en tid inte utgjorde en ”nation”? Det profetiska svar Jehova Gud gav på denna fråga var Ja!
13, 14. a) Skulle de judiska fångarna bli återförda till sitt land, när tiden var inne för dem att fira det första jubelåret efter sin landsförvisning? b) Skulle Jerusalem återigen bli en mor till ”söner” genom att de judiska fångarna gjorde extraordinära ansträngningar för att uppnå det syftet, och vad sades det i profetian i Jesaja 66:7, 8 om detta?
13 Frågan var därför: När och hur? Jehova förutsade genom sin profet Jeremia att det land som tidigare innehades av ”nationen” skulle ligga öde i sjuttio år, en tidsperiod som var tjugo år längre än de femtio år som gick mellan jubelåren. När det jubelår som inträffade år 573 f.v.t. var inne, fanns det därför inte någon som kunde fira denna högtid i sitt forna hemland, och inte heller kunde det uppstå något Jerusalem eller Sion som kunde bli mor till en skara medborgare som skulle vara hennes ”söner” eller ”barn”. Det var först år 537 f.v.t. som några deporterade judar som ännu levde kvar kunde återvända till sitt forna hemland. Detta skulle ske utan att de judar som förts som fångar till Babylon gjorde ovanligt ihärdiga ansträngningar i detta syfte. Det var i stället Gud som skulle utföra detta i överensstämmelse med sitt profetiska löfte. Hur osannolikt det än kunde ha förefallit, så skulle en ”nation”, efter att ha varit i fångenskap i Babylon, bli till i ett land som Jehova Gud reserverat för denna ”nation”. Jehova såg längre än till den nationella olycka som inträffade år 607 f.v.t. och antydde att någonting sådant skulle inträffa, när han därefter lät Jesaja säga:
14 ”Innan hon [det vill säga ett annat Jerusalem] började komma i smärtfyllt födsloarbete, födde hon. Innan födslovånda kunde komma över henne, nedkom hon rentav med ett gossebarn. Vem har hört något likt detta? Vem har sett något likt detta? Skall ett land födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag? Eller skall en nation födas på en enda gång? Ty Sion har råkat i smärtfyllt födsloarbete såväl som framfött sina söner.” — Jesaja 66:7, 8, NW.
15. Om man jämför denna födelse med den som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:1—17, vad finner man då?
15 Denna ovanliga födelse har ingen motsvarighet alls i den beskrivning som den sista boken i bibeln ger av ett gossebarns födelse. Vi läser där, i Uppenbarelseboken 12:1—17: ”Och ett stort tecken syntes i himmelen, en kvinna klädd med solen, och månen var under hennes fötter, och på hennes huvud var en krona av tolv stjärnor, och hon var havande. Hon ropar i sina födslovåndor och i sin ångest för att föda. Och ett annat tecken syntes i himmelen, och se, en stor eldfärgad drake, med sju huvuden och tio horn och på sina huvuden sju diadem; och dess stjärt släpar med sig en tredjedel av himmelens stjärnor, och den slungade dem ner till jorden. Och draken blev stående framför kvinnan som skulle till att föda, för att den, när hon väl födde, skulle kunna äta upp hennes barn. Och hon födde en son, en gosse, som är bestämd att vara herde över alla nationerna med järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron. ... Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.”
16. Som vad eller vem eller vilka måste vi identifiera kvinnan, ”tecknet”, och hennes ”son, en gosse”?
16 Eftersom ingen kvinna på jorden har månen under sina fötter och tolv stjärnor runt sitt huvud som en krona, måste den beskrivna kvinnan, ”tecknet”, vara symbolisk. Eftersom hennes barn togs emot och erkändes av Gud, måste Han vara den som gjorde henne havande. Således är hon så att säga gift med honom. Om man tar hänsyn till allt, måste kvinnan, ”tecknet”, i himmelen symbolisera Guds himmelska, hustrulika organisation av andliga himmelska skapelser, bland vilka Guds enfödde Son, Jesus Kristus, är den förnämste. Kvinnans barn, ”en gosse”, måste på liknande sätt vara symboliskt, och det symboliserar Guds rike, eftersom gossebarnet rycktes bort till Guds tron. För att riket skall bli mer än enbart någonting rent abstrakt, teoretiskt, måste en levande person tjäna som dess styresman och konung. Denne verklige person måste vara den som Jehova Gud ingått ett förbund om riket med.
17. Hur kom således Guds enfödde Son att med rätta bli den som skulle inta tronen vid sin Faders sida?
17 Ja, denne person var hans enfödde Son, Jesus Kristus, som på grund av att han fötts mirakulöst i Betlehem och i kung Davids av Israel släktlinje var den naturlige arvingen till riket. (Jesaja 9:6, 7; Lukas 22:29, 30; Matteus 1:17—25) Därför poängterades det med rätta i samband med den himmelska ”kvinnan” att hennes barn var en ”gosse”, detta med hänsyn till att det kungliga ämbetet reserverats åt en manlig avkomling i Davids kungliga släktlinje.
18. Hur stämmer således omständigheterna kring frambringandet av detta symboliska gossebarn med dem som beskrivs i Jesaja 66:7, 8, enligt vad 1982 års svenska översättning visar?
18 Alla dessa omständigheter kring händelsen att den himmelska ”kvinnan” fött en ”son, en gosse”, skiljer sig markant från dem som beskrivs i Jesajas profetia, i synnerhet med tanke på vad som sägs om havandeskapet och det smärtfyllda födsloarbetet och födslovåndorna. Således finns det viktiga skäl till att dra den slutsatsen att ”gossebarnet” i Jesaja 66:7 åsyftar en annan profetisk situation än den ”en son, en gosse”, i Uppenbarelseboken 12:5 åsyftar. Tydligtvis åsyftar ”gossebarnet” den ”nation” som frambringades i det ”land” som omtalas i Jesajas profetia. Dessutom var i fallet med de återkomna israeliterna frågan om vem som skulle vara konung eller styresman i landet inte någon mera framträdande fråga, när de återupprättades i Jerusalem år 537 f.v.t. En kung av Davids släkt sattes inte upp på tronen igen. Eftersom Judeen var en persisk provins, kom de att lyda under kung Cyrus, som hade påbjudit att templet skulle återuppbyggas och att den sanna tillbedjan skulle återupprättas i Jerusalem. Men trots detta kom återupprättandet plötsligt och oväntat. Enligt 1982 års svenska översättning lyder Jesaja 66:7, 8: ”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval har kommit över henne, blir hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan började?”
19. a) För vilka föreföll nationen Israels födelse efter den babyloniska fångenskapen vara påskyndad, och av vilken anledning? b) Hur kom det sig att en splitter ny generation bosatte sig i det land som varit deras förfäders, och i vilken betydelse var det ett nyfött land?
19 I överensstämmelse med profetian blev nationen Israels födelse efter den babyloniska fångenskapen så att säga påskyndad. Den inträffade med förvånansvärd plötslighet för den dåtida världen år 537 f.v.t. Den hedniska världen hade aldrig väntat att nationen Israel, som varit död så länge, skulle komma till liv igen i sitt gudagivna land. Det var sannerligen ett nytt Sion som kom till och födde en ny nation. Vi kommer ihåg att israeliterna fördes bort som fångar till Babylon i flera omgångar, för bibelns skildring visar att 10.000 fördes bort i den första fångenskapen år 617 f.v.t. Längre fram deporterades ytterligare flera hundra. (2 Kungaboken 24:14; Jeremia 52:28—30) Men antalet av dem som frisläpptes från detta hedniska land år 537 f.v.t. och bosatte sig i sina förfäders land var allt som allt 42.360 män, förutom många slavar och professionella sångare. Bland israeliterna fanns också ett antal äldre män som hade sett det tempel som kung Salomo byggt i Jerusalem. (Esra 2:64, 65; 3:12) Således bestod denna skara till största delen av en splitter ny generation som bosatte sig i landet i syfte att bygga ett nytt tempel. Ett nytt Sion uppstod i ett nyfött land. Hon, Sion, blev mor åt en ny nation som bildats efter fångenskapen i Babylon. Denna nation tog den nya persiska provinsen Judeen i besittning.
20. Hur ägde en motsvarighet till detta rum i samband med de internationella bibelforskarna under det första efterkrigsåret 1919?
20 Finns det någon nutida motsvarighet till att de återställda israeliterna ”föddes” som en ”nation” år 537 f.v.t.? Ja, det finns det, för året efter första världskriget, som pågick under åren 1914—1918, föddes en andlig ”nation” med den större Cyrus, konungen Jesus Kristus, på tronen! Hur kan man säga det? Jo, under kriget hade huvudkontoret för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, de internationella bibelforskarnas utgivarorgan, utrymt sina lokaler i Brooklyn i New York och flyttat tillbaka till mindre lokaler i Pittsburgh i Pennsylvania i USA. Dess senaste publikationer hade förbjudits i Canada och Förenta staterna, och Sällskapets president, dess kassaförvaltare och sex andra medlemmar av huvudkontorets arbetsstyrka hade satts i fängelse år 1918 och fått långa fängelsestraff. Den avsikt fienderna hade med allt detta var densamma som den som kommer till uttryck i Psalm 83:5: ”Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer är ett folk [en nation, NW], och så att ingen mer tänker på Israels namn.” Men till kristenhetens stora förvåning frisläpptes de på våren 1919! Samma år höll de förföljda internationella bibelforskarna sitt första konvent efter kriget i Cedar Point i Ohio. Man kungjorde för konventdeltagarna att en ny publikation, en ny tidskrift, en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet, skulle ges ut, nämligen tidskriften The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern, nu kallad Vakna!).
21. Vad föddes alltså fem år efter hedningarnas tiders slut, som vad skulle nationens medlemmar tjäna, och hur kan man säga att detta skedde i ett nyfött ”land”?
21 Således kom en ny ”nation”, en andlig ”nation”, till liv fem år efter ”hedningarnas tiders” slut år 1914, då Guds rike upprättades med den större Cyrus, Jesus Kristus, vid makten. Denna nya ”nations” medlemmar skulle tjäna som ambassadörer för Guds rike som nyligen fötts i himlarna, och de skulle också tjäna som vittnen som bar hans namn. Han har satt ”nationen” i dess rättmätiga ”land”, dess jordiska verksamhetsområde, dess symboliska ”land”, nu då hedningarnas tider för nertrampandet av hans synliga organisation har gått till ända. — Lukas 21:24, 1981.
22. Vilka frågor väckte Jehova med avseende på sin möjlighet att bli Fader för ”nationen”, och hur handlade han som ett svar på dessa frågor i den dåtida förebilden och i den nutida motbilden?
22 Jehova Gud, den Allsmäktige, var ansvarig för denna märkliga födelse, och han var fast besluten att ingenting skulle få förhindra den. I Jesaja 66:9 (NW) hade han sagt: ”’Vad mig beträffar, skall jag då åstadkomma en öppning [i amnion, fosterhinnan, eller i amnionblåsan, den säck som är fylld med fostervatten] och inte låta födelsen ske?’ säger Jehova. ’Eller låter jag en födelse ske, och åstadkommer jag i själva verket ett tillslutande [av livmodern]?’ har din Gud sagt.” Hans första svar på dessa utmanande frågor var att han befriade sitt folk från Babylon år 537 f.v.t. och sedan såg till att Jerusalem blev återuppbyggt och att staden kom att vimla av judiska invånare, stadens barn. Guds motbildliga svar i denna tid på sina frågor var att han gjorde det motbildliga Jerusalem, hans himmelska organisation, fruktbärande, så att den frambringade en andlig ”nation” på jorden. Detta skedde under ledning av den större Cyrus, den på tronen nyligen insatte konungen i himmelen. Denna födelse ägde rum under efterkrigsåret 1919, och den frambringade ett folk, Sions ”söner”, som helt och fullt ägnat sig åt Guds upprättade rikes intressen och som bevarat en strikt neutral hållning gentemot de politiska regeringarna i världen. Den allsmäktige Guden har inte låtit någonting förhindra att hans uppsåt gått i fullständig fullbordan från år 1914 och ända fram i vår tid!
När vi nu studerat Jesaja 66:5—8, kan du då besvara följande frågor:
Vers 5: Hur hatar och stöter ”bröder” ut sanna tillbedjare? Hur skall dessa ”bröder” komma på skam?
Vers 6: På vilket sätt kom ”ljudet av tumult ... från staden” i forna tider respektive i modern tid?
Vers 7: Vad är det ”gossebarn” som frambringades av en ”kvinna” utan ”födslovånda”? Är detta ”gossebarn” detsamma som den ”son”, den ”gosse”, som omnämns i Uppenbarelseboken 12:5?
Vers 8: På vilket sätt föddes en ”nation” och ett ”land” plötsligt och oväntat år 537 f.v.t.?
[Bild på sidan 9]
Riket frambringades likt ett nyfött barn av Guds ”kvinna” år 1914
År 1919 ”föddes” plötsligt det andliga Israel in i sitt ”land”