Sträva efter frid genom att öka din kunskap

”Alla dina söner skola vara personer som bliva lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” — Jes. 54:13, NW.

 1. Varför är synförmågan så betydelsefull?

DEN lekamliga födan har en hel del att göra med en sund och god synförmåga, som gör det möjligt för oss att se skönheten hos en mängd saker och lägga märke till deras form och storlek och att iaktta det som händer och sker omkring oss. Hur tillfredsställda blir vi inte av god föda, men hur mycket större tillfredsställelse skänker oss inte ett skarpt synsinne! Vilken glädje är det inte att kunna se saker och ting som finns på nära håll såväl som i fjärran, att uppfatta dimensioner, att urskilja färger, att betrakta maskiner som är i gång och vackra byggnader, att ge akt på människor som är sysselsatta med arbete eller lek, att bege sig bort för att se nya ting, att koppla av med en bok och med sinnets ögon bege sig på en färd till det förgångna eller in i framtiden, till andra länder, eller flyga, simma, påminna sig ungdomsåren och tänka sig försatt mitt uppe i ett äventyr! Synsinnet gör det möjligt för oss att ge akt på förgångna dagars och nutidens krig och söndringar och att sträva efter frid. Synsinnet är underbart utrustat, så att det kan brukas när vi söker frid med Jehova Gud, som är ögonens Skapare och den som frambragt mat, varigenom vi kan hålla vårt synsinne vid makt.

 2. Vad behöver man för att kunna vidmakthålla den andliga synförmågan?

² I ännu högre grad än lekamlig föda behövs för en sund, naturlig syn, behöver man andlig föda till gagn för den andliga synförmågan. Lika nödvändigt som det är att man beger sig till utsedd plats vid bestämd tid dag efter dag för att äta lekamlig mat, som lagats av någon som har fått i uppdrag att göra detta, lika nödvändigt finner vi det vara att vi äter andlig mat regelbundet och att vi också gör detta på utsedd plats, vid bestämd tid, då maten serveras av någon som erkänns vara den som skall ta ledningen under denna viktiga måltid.

 3. Vad kan sägas om den plats man väljer för studiet, oberoende av hur andra omständigheter må skifta?

³ Vilken plats det än må vara som man väljer för att där tillägna sig andlig föda, så måste den kännetecknas av frid, det måste vara ett ställe för begrundan och eftertanke, ett ställe där man kan tänka igenom saker och ting. Det är här du dryftar bibeln med andra i familjen, och fördenskull måste all uppmärksamhet riktas på det ämne som studeras. Psalm 133:1, 3 framhäver fördelen med en sådan atmosfär eller anda: ”Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans. Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär HERREN [Jehova] välsignelse.”

 4. Vad bör vi tänka på när vi fastställer tiden för studiet?

⁴ Tidpunkten för denna andliga måltid behöver inte vara densamma för alla, men om vi skall få ut mesta möjliga av den andliga födan, måste vi ha ett vaket sinne, så att vi kan ägna oss åt begrundan, göra jämförelser och använda vår fantasi för att för vår inre syn kunna se de händelser som vi dryftar under studiet. Om vi förlägger vårt studium till sent på kvällen, efter det att vi använt många och långa timmar till övertidsarbete eller sedan vi efter arbetsdagens slut under några timmar suttit och låtit sinnet bombarderas av underhållningen i TV, kommer det inte att ge oss så mycket som vi skulle önska. Välj fördenskull i stället en tid som du och din familj kan finna lämpligast med tanke på att studiet skall vara berikande. Tänk på det råd som ges i Kolosserna 3:23, 24 (NW): ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova och icke för människor, ty ni veta att det är från Jehova ni skola få mottaga arvets behöriga belöning.”

 5, 6. a) Vem är bäst skickad att ta ledningen, när man samlas några stycken till studium? b) Varför är samma egenskaper av stor vikt vid det personliga studiet?

⁵ Den som tar ledningen vid dessa andliga måltider, vare sig det är få eller många som tar del i dem, måste sträva efter friden och måste inse att den andliga födan är så betydelsefull som Ordspråksboken 3:13—18 framhåller: ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” Att vi inser att den sanna visheten kommer från Jehova Gud gör att vi längtar efter dessa tillfällen, då vi samlas till studium med familjen eller studiegruppen.

⁶ Människor måste träffa avgöranden varje dag, och de gör bruk av ett rättesnöre såsom vägledning för sitt handlingssätt. Detta rättesnöre kan vara de regler och föreskrifter som är förbundna med deras religion eller med den gängse sammanblandningen av människors uppfattningar i det förgångna och i nutiden, förbunden med deras egna själviska böjelser och känslor. Vad de tror kommer till synes i deras personlighet. Det som de tillför sinnet kommer att bestämma deras handlingar. Fördenskull måste de som önskar tjäna Gud och använda bibeln som sitt rättesnöre studera den dagligen. (Jer. 10:23; Ords. 3:5, 6) Detta måste var och en göra, så att bibelns uppfattningar blir hans uppfattningar.

Fridsfursten ett föredöme

 7—9. a) Hur var Jesus ett föredöme för oss i att utveckla en skarp andlig syn? b) Vad slags mat var det som gav Jesus denna förmåga?

⁷ Kristus Jesus är det mest framträdande exemplet på en människa som regelbundet har livnärt sig av Guds ord. (Joh. 17:3) Han lät sig ledas av Jehovas principer då han träffade avgöranden. (Matt. 19:3—6) Detta gav honom ett beaktansvärt omfattande synfält. Alltifrån sin ungdom vände sig Jesus regelbundet till Skriften: ”Jesus fortfor att gå framåt i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.” (Luk. 2:52, NW) När du läser det tal som Jesus höll och som återfinns i Matteus, kapitel 5—7, och som ofta kallas bergspredikan, har du då lagt märke till hur många av de hebreiska skrifterna som Jesus hade studerat och som han citerade i detta tal? Han kunde också se in i framtiden och förutsäga saker som skulle komma att ske. Minns du det tillfälle då han sade till lärjungarna att Petrus skulle förneka honom tre gånger? (Matt. 26:34) Han kunde förutse att det skulle utbryta förföljelse. Bevis för att han hade rätt finner du om du jämför Johannes 16:2 med Apostlagärningarna 8:1.

⁸ Han kunde se ännu längre än så, ty i Matteus 24 och Lukas 21 återges profetior som Jesus har uttalat och som får sin uppfyllelse i våra dagar, och detta kan vi se och förstå, om vi har en sund och god andlig synförmåga.

⁹ Jesus hade den allra bästa andliga insikt och förstod hur betydelsefullt det var att han satte sin himmelske Faders vilja främst i sitt liv. Ja, Jesus sade: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” (Joh. 4:34) Jesus åtnjöt frid från Jehova Gud. Han undervisade andra om hur de skulle sträva efter en sådan frid och vinna den.

10—13. a) Hur kan man belysa behovet av att vi förbereder oss för att uppnå jämvikt och kunna undervisa andra verkningsfullt? b) Vilken kunskap är synnerligen viktig för oss, och varför måste den vara exakt?

¹⁰ De föreskrifter om detta, som Jesus gav, finns alltjämt i bibeln, och allt talar för att du kan vinna frid, om du tillhör det slags människor som beskrivs i Matteus 5:6: ”Saliga [Lyckliga, NW] äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.” Men om du skall vinna frälsning, kan du inte avhålla dig från att tala med andra om dessa underbara ting, alldeles som det framhålls i Romarna 10:10 (NW): ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.”

¹¹ De som fått lära skall bli lärare, och lärare måste ha kunskap. Läraren Paulus sade till Timoteus: ”Detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (2 Tim. 2:2, NW) Att vi lär oss själva nya och intressanta ting är en sak. Det påminner om hur vi går till väga när vi gör i ordning ett mål mat åt oss själva. Vi tar kanske genvägar och nöjer oss med ett lätt mål, kanske rentav bara med en smörgås. Vi får inte en måltid som ger oss verklig styrka. Snart undrar vi varför det tycks fattas oss en del när det gäller fysisk spänst och lycka. Det är följaktligen en helt annan sak för oss att vara starka nog för att kunna undervisa andra.

¹² Men om vi skall anförtro det som vi fått lära åt andra, så begrundar vi det, vi tänker ut olika sätt och möjligheter att lära andra människor med skiljaktiga trosuppfattningar dessa olika detaljer. Vi förbereder mat till många andliga måltider. Eftersom vi är måna om att andra skall få en helhetsbild, när det gäller inblick i bibelns sanningar, uppnår vi själva en utomordentlig jämvikt. Vi har möjlighet att undervisa andra i kunskapen om Gud. Vi åtnjuter frid med Jehova och kan bistå andra i att sträva efter att uppnå frid med honom.

¹³ Det finns ännu ett skäl till att vi bör förvissa oss om att vår undervisning är riktig och verkningsfull. Dem som vi undervisar måste vi lära upp, så att de blir ”tillräckligt kvalificerade att undervisa andra”. Vilken skillnad är det inte mellan att göra i ordning en lätt måltid åt oss själva och att laga till en utsökt måltid åt en familj av vänner! Men det är återigen något helt annat att lära dessa vänner att själva bereda en sådan riklig måltid för sina vänner. De sanningar som vi lär dessa trogna människor kommer att överbringas till andra, men dessa människor får inte omfatta mänskliga spekulationer eller så att säga späda ut sanningen för att gå med på en kompromiss, och inte heller får de betrakta den rätt och slätt som ”en ny lära”. De måste exakt vidarebefordra Jehovas sanningar till alla de ödmjuka överallt på jorden, på det att dessa må lära känna Guds vilja och åtnjuta den frid som stammar från honom. Fördenskull inser vi varför vi, när vi söker finna frid, är i behov av att vinna kunskap, exakt kunskap, inte bara om Jehova Gud utan också om hans offrade son, Jesus Kristus. Den inspirerade bibelskribenten Petrus frambar en bön å de fridsökares vägnar, till vilka han skrev, och sade då: ”Må oförtjänt godhet och frid bliva förökade åt eder genom en exakt kunskap om Gud och om Jesus, vår Herre, eftersom hans gudomliga makt i rikt mått har givit oss allt det som hör till liv och gudaktig hängivenhet, genom den exakta kunskapen om den som kallade oss genom härlighet och dygd.” — 2 Petr. 1:2, 3, NW.

14. Vilket stort värde medför det förhållandet att vi beständigt riktar uppmärksamheten på bibeln, då vi undervisar människor av en god vilja?

¹⁴ Sanningen måste förklaras enkelt och rättframt, såsom Jesus förklarade den under sin jordiska förkunnartjänst, då han talade till folket på ett språk som de kunde förstå och på ett sådant sätt, att de kunde vidarebefordra de upplysningar han gav. (Johannes 4; Lukas 24) Man måste äga grundlig, ingående, kunskap, om man skall kunna undervisa på ett enkelt, lättfattligt sätt. För att förvissa oss om att vi gör detta måste vi visa andra var kunskapen står att finna i Guds ord, bibeln. När sedan de som vi har undervisat har glömt våra ord, kan de slå upp dessa ställen i bibeln, och så finner de det där igen lika äkta, exakt och tillförlitligt som när Jesus för 1900 år sedan sade: ”Ditt ord är sanning.” — Joh. 17:17.

15. Hur blir vårt studium inte någon trist och ointressant sysselsättning utan i stället något som vi med förväntan ser fram emot?

¹⁵ Om man skall äga detta slags kunskap, måste man studera. Sökandet efter kunskap bör inte betraktas som en trist sysselsättning, då man måste fördjupa sig i torra fakta och läsa igenom tjocka luntor. Nej, detta sökande är en andlig måltid, som vi längtar efter. Vi är angelägna om att söka efter dessa skatter från Jehova. Lekamlig föda kan man njuta i fullt mått, om den har lagats till med omsorg, så att alla smakskiftningar kommer fram. Det går åt tid för att laga till en sådan måltid och för att äta den, om den skall bli uppskattad och infria våra förväntningar. Så är det också med den andliga födan. Vi måste söka och ”gräva”, om vi önskar vinna den belöning, som Ordspråksboken 2:4—6 utlovar: ”Om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap. Ty Jehova själv giver vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.”

Starkt behov av kunskap

16. a) Vilka skäl talar för att vi bör studera regelbundet? b) Nämn något som kan belysa behovet av andlig föda.

¹⁶ Många skäl talar för att vi bör söka vinna kunskap. Vi befinner oss i den tid då det är möjligt att få uppleva slutet på denna onda värld. Påfrestningarna ökar; ”dagarna äro onda”. (Ef. 5:16, NW) Vi är i behov av kunskap. Människor som har påstått sig vara Guds tjänare har förgåtts av brist på kunskap. (Hos. 4:6, 9) Vi kan inte narra vishetens Gud. Det är han som ställer upp fordringarna för liv i sin framtida paradisiska värld. Därför bör vi inte bedra oss själva genom att tänka att ökad kunskap endast är till för ett utvalt fåtal. Lekamlig mat och dryck kan man inte undvara, om man vill förbli vid liv; det finns inga surrogat som kan hålla kroppen vid liv. Vi har inte heller något val om vi önskar vinna kunskap: vi måste studera. Det bör inte råda någon tvekan om att ”detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus”. (Joh. 17:3, NW) Det finns ett annat skäl, som kraftigt talar för att vi bör söka vinna kunskap, och det är att var och en av oss ”har sin lust i HERRENS [Jehovas] lag”. (Ps. 1:2) Om vi har en sådan inställning, kommer vi att vara synnerligen nyttiga för Jehova Gud i att bistå många andra att växa till i hans organisation och i att göra fridens väg känd för dem som är vår nästa. Vi får ofta lov att uppmana andra människor att äta lekamlig föda. ”Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun. Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.” — Ords. 24:13, 14.

17—19. Vad måste man göra för att tiden skall räcka till, så att man kan hinna med att förbereda sig för allt det som studeras i församlingen?

¹⁷ Låt oss nu dryfta ett av de hinder som kan avhålla oss från att vinna kunskap, tiden. När är tiden lägligast, hur mycken tid kan jag ägna åt studium, och vilken tidsbesparande metod kan ge mig det största utbytet i form av kunskap? Betrakta den tid, som du använder till studium, såsom en investering som kommer att ge dig utdelning i överflöd. Kommer du att vara rädd om din tid, förtänksam i fråga om den, och likväl inte knusslig, så att du till slut blir lik de rika som dör av undernäring? Paulus ger goda råd i Efesierna 5:15, 16 (NW): ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda.”

¹⁸ Den tid du avskiljer för studium måste räcka till för att du skall kunna förbereda dig för bibelstudierna i församlingen varje vecka. Du önskar läsa goda, uppbyggande tidskriftsartiklar, sådana som finns i Vakttornet och Vakna! Din längtan efter kunskap kommer att leda dig till att studera bibelns läror och söka få svar på de frågor som andra människor ställer till dig. Allt detta studium kräver tid.

¹⁹ Det finns många människor som är med vid församlingens möten tre kvällar i veckan och leder ett bibelstudium med en nyintresserad en annan kväll, och likväl har de tre kvällar över att anslå till studium eller andra förehavanden. Men varför inte använda en av dem tillsammans med familjen för att studera Guds ord?

20. Vad är det som avgör om vi kan inställa eller uppskjuta ett studium?

²⁰ Om denna studieanordning skall bli till nytta, måste studierna hållas regelbundet, vid bestämd tid, och ingenting annat bör få komma i vägen. Vi bör i detta följa den princip som framhålls i Jehovas ord i Matteus 6:33 (NW): ”Fortsätt därför med att först söka riket.” Endast om något som är ändå viktigare i Jehovas ögon kräver uppmärksamhet, kan man skjuta på ett sådant studium.

Varför man bör studera

21. Vad är det som avgör om Jehova vill ge oss kunskap om sig och om sin vilja eller inte?

²¹ Den fråga som kanske är den allra vanligaste är denna: ”Hur bör jag studera?” Alltifrån första början är det av den största betydelse att vi har den rätta inställningen till studiet. Motivet för vårt sökande efter kunskap är det som avgör om vi i fortsättningen skall få Jehovas bistånd eller inte. Detta blir utmärkt väl belyst i Matteus 13:23 (NW): ”Vad den beträffar, som såddes i den förträffliga jorden, är detta den som hör ordet och fattar dess innebörd, den som verkligen bär frukt.”

22. Vilka fakta måste vi ha grepp om för att kunna tillväxa i kunskap?

²² Följande fakta bör vi outplånligt inprägla i vårt sinne genom att tänka över dem om och om igen, till dess de utgör en bestående del av vår tankevärld. Om vi gör det, slutar vi aldrig upp med att inhämta kunskap. De kristna måste tillväxa i kunskapen. (Hebr. 5:12—6:2; 2 Tim. 2:15; Ef. 4:13) Jehova är den store läraren. (Jes. 30:20) Kristus Jesus är den mästerlige läraren. (Matt. 5:2; 13:1—52; Mark. 4:1, 2; 9:31; Joh. 3:2; 13:13; 15:1—8; 20:16) När vi inhämtar kunskap sitter vi vid de gudomliga himmelska lärarnas fötter. (Jes. 54:13; Joh. 6:45) Jehovas ande är av stor betydelse för den som skall vinna kunskap. (Joh. 14:26; 4:24; Apg. 1:16; 2 Petr. 1:21; 1 Kor. 2:10) Jehova har uppenbarat sig och sitt uppsåt genom bibeln. Den utgör ett förråd av gudomlig vishet. (2 Tim. 3:16,17; Joh. 17:17; 2 Petr. 1:19, 21) Jehova använder sin organisation till att undervisa och livnära sitt folk. (Matt. 24:45—47) Tro fördenskull de sanningar som den ”trogne och omdömesgille slaven” sätter fram, och hys därvid ingen misstro. (Matt. 24:45; 1 Kor. 13:7) Jehova undervisar endast de ödmjuka. (Ps. 25:9) Undervisningen från Jehova skänker frid. (Jes. 54:13; Ps. 119:165) Sök förvärva kunskap till gagn för andra. (Ords. 15:28; 20:5; 14:25) Kunskap är inte allt som Jehova kräver av sitt folk. (2 Petr. 1:5—8) Vår kunskap måste vara exakt. (1 Tim. 2:3, 4; Kol. 3:2, 9, 10) Tron utvecklas i enlighet med den exakta kunskapen. (Ef. 4:13; Kol. 2:6, 7) Den som studerar måste ge uttryck åt det som han får lära, allteftersom han får insikt i sanningen. (Gal. 6:6) Han får inte vara oavhängig eller oberoende i sitt tänkande. Hans tankar måste läggas under Kristi lydnad. (2 Kor. 10:5) Vi behöver hjälp till att vinna kunskap. (Ords. 4:18; 1 Kor. 2:13; Luk. 24:32) Det krävs av oss att vi skall höra och lära. (Hebr. 2:1) Det behövs bestämdhet och tuktan om man skall vinna kunskap. (Matt. 16:21—23; Ords. 4:13; 17:10) Tag emot sanningen med uppskattning. (Jak. 1:21) Sök kunskap med ett bedjande sinne. (Jak. 1:5—7; Matt. 7:7; Mark. 11:24; Kol. 1:9, 10) Var fri från klandersjuka. (Rom. 8:5; Apg. 17:11) Det finns inga genvägar, när man söker kunskap, inga surrogat för studier. (2 Tim. 3:16, 17; Ords. 2:1—7) Att göra återblickar är betydelsefullt, om man skall ha möjlighet att komma ihåg sanningarna. (Joh. 14:26; 2 Petr. 1:12; 3:1, 2; Rom. 15:14, 15) Begrundan är en angelägen sak, om man skall kunna hålla fast kunskapen. (Ords. 15:28; Ps. 77:13; 1 Mos. 24:63; 2 Tim. 2:7) Kunskap betyder liv. (Joh. 17:3; Matt. 4:4) Tankeförmågan skyddas och utvecklas genom kunskap. — Ords. 3:21, 22; 2:1, 10—15.

23. Vilket gagn har man av liknelser och illustrationer?

²³ Illustrationer kan vara en hjälp till att förstå. När vi inhämtar den kunskap som Jesus har meddelat oss, lägger vi märke till att han använde många intressanta illustrationer eller liknelser för att olika detaljer skulle få mera kraft och skärpa. Matteus 13:34, 35; 15:15 är goda exempel på hur Jesus gjorde bruk av liknelser eller illustrationer; han använde sådana som lätt kunde förstås av lantbrukare, fiskare, husmödrar och folk som hade andra uppgifter i livet. I våra dagar används illustrationer i stor utsträckning i Jehovas vittnens skrifter. Lägg märke till dem som finns i boken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset och tänk på vilken hjälp de är för läsaren att inse mera helt och fullt vad den tryckta texten vill meddela.

Lev med i det du läser

24—30. Vilka detaljer i skildringen i Domarboken 6—8 har fastnat i ditt minne, detaljer som hjälper dig att komma ihåg det du läst och tillväxa i Jehovas kunskap?

²⁴ Om vi har ett livaktigt sinne, som nu blivit rätt fostrat genom dessa principer, kan vi gripa oss an med ett gästabud på Jehovas ord, ett förehavande som fängslar oss fullständigt. För att vi skall få ut det mesta möjliga av de bilder, som framträder för oss, söker vi göra de händelser som inbegrips i skildringen levande för vår inre syn. Låt oss med hjälp av Domarboken, kapitel 6—8, följas åt tillbaka i tiden, till de dagar då Israel styrdes av domare, och låt oss söka upp en lantbrukare som heter Gideon. Han har just haft besök av Jehovas ängel, som har bevisat att Gideon blivit utvald till att frälsa israeliterna från midjaniterna. Vi rycks snabbt med i en rad händelser som följer slag i slag. Under natten bryts Baalsaltaret ned och Jehovas altare byggs upp, vilket får till följd att stadens fäder söker komma Gideon till livs. Vi hör Gideons far bjuda dem gå sin väg, i det han utmanar deras gud, Baal. Gideons budbärare församlar 32.000 man, och sedan Gideon har fått två tecken till från Gud, vilka undanröjer varje tvivel ur Gideons sinne, drar vi upp till Harodskällan, som ligger knappt åtta kilometer från de på härjningståg stadda midjaniternas väldiga läger på Jisreelslätten.

²⁵ Men nu tror du nog knappast dina ögon. Gideon gör som Jehova för länge sedan påbjöd att härförarna skulle göra. ”Vidare skola tillsyningsmännen ... säga: ’Om någon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så må han vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtan må bliva uppfyllda av räddhåga.’” (5 Mos. 20:8) Blir du som förlamad, när du får veta att 22.000 man vänder tillbaka hem? Vad skall man nu ta sig till, ty midjaniterna är talrika som en gräshoppssvärm, och hur kommer det att gå om de får kännedom om Gideons planer och får veta att hans här nu har blivit reducerad till 10.000 man?

²⁶ Nu förs de ned till vattnet. De stannar för att dricka! Ett fåtal för snabbt en handfull vatten till munnen, och dessa ställs nu nästan omedelbart för sig, och deras antal uppgår till bara 300. De 9.700, som föll ned på knä för att dricka, sänds tillbaka hem! Kanske påminner du dig nu ängelns ord till Gideon: ”Du skall slå Midjan, såsom vore det en enda man.” (Dom. 6:16) Men med så få? Betecknande nog har denna plats namnet Harodskällan, som betyder ”bävan”.

²⁷ Tänk dig nu att du är en av de tre hundra. Du kommer nu till den slutsatsen att om det är så att vi vinner, så kommer det att ske i Jehovas kraft, genom hans makt, inte tack vare oss själva, och vi gör väl i att följa Guds föreskrifter genom Gideon utan att ängslas mera. Nu har du fått fatt i kärnpunkten, som Jehova framhäver för alla nutida och framtida släkten: följ föreskrifterna.

²⁸ Natten faller på, Gideon går på spaning till fiendelägret och blir styrkt av det han får höra. Han återvänder inom kort och delar upp de 300 i tre hopar. Var och en av männen får den mest säregna stridsutrustning: basuner och facklor i stora, ogenomskinliga krukor. Gideon lär oss hur vi skall använda dem och talar om för oss vad som skall utgöra signalen.

²⁹ Och nu sätter vi oss i rörelse, vid midnattstid; mörkret tränger på såsom en vägg och dämpar alla ljud av män som rör sig framåt. Tänk om någon skulle falla i mörkret och väcka fienden eller om någon skulle bli alltför ängslig och inte invänta Gideons signal utan handla på eget bevåg och så gå Jehovas anordningar i förväg. Det råder spänning, du känner det ända in i märgen; sekunderna förefaller långa som timmar. Du rycker fram mot fienden, du kan höra fiendesoldaternas dova röster, när vaktposterna ställs ut vid midnatt. Lägret sover. Och så: tre hundra en skallande basuner förenas till ett enda klangfullt basunbrus, tre hundra en vattenkrukor krossas, tre hundra en facklor lyfts i vädret, när tre hundra en mansröster dundrar fram: ”Jehovas svärd och Gideons!” — NW.

³⁰ I det midjanitiska lägret utbryter en förödande panik. Lägret, där folket var så talrikt som sanden i havet, blir ett oredigt myller av män som löper hit och dit. De vänder sig mot varandra och dräper varandra i vild förvirring. I besinningslös flykt rusar de i väg kilometer efter kilometer över den oländiga terrängen, och ett hundra tjugo tusen män dödas av sina egna kamrater och av de andra israeliterna, som Gideon hade bjudit att besätta vadställena vid Jordan, som de flyende sökte ta sig över.

31. a) Hur kan vi samla material, som vi kan påminna oss och ha nytta av längre fram? b) Men vad är det som är viktigare än allt annat att vi behåller i minnet?

³¹ Detta är en syn som du aldrig glömmer. Likaså glömmer du inte det du läser, om du lever med i skildringen under ditt studium. Gör bruk av alla dina sinnen. Låt de beskrivande skildringarna måla en bild åt dig. Sätt fart på din fantasi. Lev med i händelsen. Smaka på maten. Kör hästarna. Klättra uppför klipporna. Stöt i basunerna. Gå i det fuktiga gräset. ”Känn” situationen; låt alla dina sinnen ta intryck av det som skildras. Och när du gör allt detta, så tillämpa de råd som ges på dig själv. Om du i ditt sinne inpräglar orsakerna till de åtgärder som vidtas och hur Jehovas namn och vilja är inbegripna i det som sker, så kan du med lätthet påminna dig denna kunskap och göra bruk av den. Lägg märke till hur länge det som Gideon utförde har blivit ihågkommet i den bibliska skildringen, och — något ännu viktigare — tänk på att det var Jehova som gav segern. — 1 Sam. 12:11; Ps. 83:10, 12; Jes. 9:4; 10:26; Hebr. 11:32.