Gör Jehova till ditt behag

1. Hur kan vi få tillbörlig vägledning när vi söker fullfölja ett uppsåt som är rätt?

DET finns mycket i Guds ord, bibeln, som uppmuntrar och leder oss till att identifiera vårt mål och uppsåt i livet med Jehova och hans uppsåt, vilket ger visshet om ett framgångsrikt resultat. Detta ger oss inte bara ett säkert hopp för framtiden utan bidrar också till vår nuvarande lycka och sinnesfrid, trots de lidanden och prövningar som det kan medföra. Det gör livet värt att leva att vi gör Jehova till vårt behag.

2. a) På vilka två sätt kan vi identifiera oss med Gud och hans uppsåt? b) Vilken illustration hjälper oss i detta avseende, och på vilket sätt?

² Det finns två stora vägar på vilka vi på så sätt kan identifiera oss. De är 1) att vi bringar vår personlighet och vårt uppförande till full överensstämmelse med Jehova och hans krav och 2) att vi fullföljer de mål och strävanden som behagar honom. Vi måste följa Jesu föredöme och alltid göra ”vad honom [Jehova] behagar”, och vi måste ”göra ... [Jehovas] gärningar”, medan det är tillfälle till det. (Joh. 8:29; 9:4) Som en illustration kan man tänka på en läkare. I första hand måste han vara en man med ostrafflighet och goda principer. Hans vandel, uppförande och yttre måste nå upp till den erkända normen för hans yrke. Dessutom måste hans arbete som läkare, vare sig han har privatpraktik eller är knuten till ett sjukhus eller någon annan offentlig institution, främja den sak han är förbunden med och tjäna dess intressen. Om en person har nått en ansvarig ställning i förbindelse med en viss sak och han är angelägen att främja den, händer det ofta att den kommer först i hans liv. Eftersom samma företräde bör ges den heliga sak vilken Jehova själv är främjare av, kommer vi att begrunda denna aspekt först.

3. a) Hur kommer Guds rike att visa sig vara den sak som är mest värdig? b) Från vilket centrum verkade Riket på Davids tid, och från vilket centrum verkar det i vår tid?

³ Skriften visar tydligt att den rättfärdiga sak som Gud främjar är hans rike. Det är den sak som utan jämförelse är den värdigaste, och den skall åstadkomma att hans namn, Jehova, blir hävdat, upphöjt och helgat. Kristus Jesus är genom Guds förordnande konungen i detta rike. Hans upphöjande på tronen ägde rum i himmelen år 1914. Den förutsagda väntetiden hade utlöpt, och då uppfylldes profetian i Psalm 110:2: ”Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” (NW) Vilken stund fylld av behag måste inte detta ha varit för konungen och alla de heliga änglarna med honom! (Matt. 25:31) I överensstämmelse med det som sägs i Psalm 2:6 är Sion den plats där konungen är insatt på tronen, och det är också centrum för verksamheten. För David betydde detta naturligtvis den bokstavliga staden Sion eller Jerusalem, där han regerade i 33 år. (1 Kon. 2:11) Det var han som skrev dessa psalmer, och de fick en bokstavlig uppfyllelse under hans tid som kung, då hela det land som var utlovat åt hans förfader Abraham kom under hans styre. I den större uppfyllelsen är det emellertid Kristus Jesus som är den större David, Davids förblivande arvinge. Han regerar på det himmelska ”Sions berg”, och där står tillsammans med honom de 144.000 som utgör den kristna församlingen. Som redan sagts finns det en kvarleva av denna församling här på jorden, som utgör Sionklassen, och i den kan vi se den nutida uppfyllelsen av de många storslagna löften och profetior som framhäver Sion. Vi har begrundat några av dem, och nu önskar vi ägna uppmärksamhet åt andra som kastar mycket ljus över det förverkligande av Jehovas uppsåt som nu pågår och visar hur vi kan identifiera oss med det. — Upp. 14:1.

Mitt behag är i det

4. Vad är det främsta målet för Guds smorde konung, och på vilken varning följer det?

⁴ Psalm 110 beskriver i likhet med Psalm 2 på ett effektfullt sätt det som är det främsta målet för Guds smorde konung. Länge nog har nu Jehovas fiender högeligen smädat hans namn. Trotsigt ”rådslå [de] med varandra mot HERREN och hans smorde”. Tiden har kommit då dessa fiender skall underkuvas. ”Herren [Jehova, NW] är på din [Kristi Jesu] högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag. Han skall hålla dom bland hedningarna [nationerna, NW], överallt skola döda ligga.” Före detta slutliga verkställande kommer emellertid en sista vädjan och uppmaning att ges alla motståndare att underkasta sig Jehova och kyssa ”sonen [i trohet], så att Han [Jehova] inte blir förtörnad och ni inte må förgås från vägen, ty hans förbittring flammar lätt upp [när tidsgränsen är uppnådd]”. (NW) — Ps. 2:2, 12; 110:5, 6.

5. Hur betraktar Jehovas vittnen sitt uppdrag? Vad är orsaken till det?

⁵ Jehovas vittnen räknar det som ett stort privilegium och ett behag att ha del i detta arbete. Först och främst identifierar det dem öppet och visar att de står på Jehovas sida och är emot hans fiender. Det är bevis för att de i likhet med Guds Son älskar rättfärdighet och hatar laglöshet. (Hebr. 1:9) Dessutom gör det att de blir föremål för gynnsam uppmärksamhet från deras sida som ”suckar och jämrar sig över alla de avskyvärda ting som håller på att ske mitt i” kristenheten och hela Satans tingens ordning. (Hes. 9:4, NW) Arbetet är inte lätt, men vi kommer att se hur Jehova har byggt upp, styrkt och rustat sina tjänare för det. Jehovas fiender har länge nog förtryckt Sion och dess barn, men nu är ”dess vedermöda” slut och ”dess missgärning” försonad. — Jes. 40:1, 2.

6. Vilken uppmuntrande syn gavs åt Jesaja, och vilket deltagande manar den till?

⁶ Se nu hur vi tidigt i Jesajas profetia finner en mycket uppmuntrande syn av Sion, det ”himmelska Jerusalem”, som åtnjuter Guds ynnest. Det omtalas såsom ”det berg där Jehovas hus är ... fast grundat ovan bergens topp”. Och vad är resultatet? ”Och många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” Vilken syn fylld av behag! Skulle du inte vilja förena dig med denna lyckliga skara som går upp till Jehovas hus (hans andliga tempel) och inbjuda andra att följa med dig? — Jes. 2:1—3, NW.

7. a) Hur ger Jesaja 51:3 en inbjudande bild? b) Vilket väckande rop hör Sion, och vilket gensvar ger det? c) På vilket sätt och i vilken utsträckning kan du ha del i detta gensvar?

⁷ I slutet av Jesajas bok läser vi många profetior där Sions uppgift gång på gång skildras i de mest glödande ordalag. ”Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion [trösta Sion, NW], han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.” (Jes. 51:3) Detta är en inbjudande bild av Sion, som på nytt är fruktbärande och lyckosamt, och detta gäller sannerligen Guds överlämnade folk i vår tid. Du inbjuds att ta del i detta och i den fröjd och glädje som Jehovas vittnen erfar. I det följande kapitlet talar profetian entusiastiskt om det väckande och manande budskapet: ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din styrka, o Sion! Ikläd dig dina sköna kläder, o Jerusalem, du heliga stad!” Det får höra ”goda nyheter om någonting bättre”, det får höra den som ”förkunnar frälsning” och ”säger till Sion: ’Din Gud har blivit konung!’” Vad är gensvaret? ”Hör, dina egna väktare har höjt sin röst! De håller i med att unisont ropa av fröjd; ty det skall vara ansikte mot ansikte som de skall se när Jehova återförsamlar Sion.” Vår tids ”väktare”, de äldre männen i den smorda kristna församlingen, vilka håller utkik, är likaså förenade i att ”förkunna för eder allt Guds rådslut”, i det de förklarar de dyrbara sanningarna i Guds ord och deras nutida tillämpning. Varför inte följa den förträffliga ledning dessa äldre män ger och ta del med dem i att ”av fröjd” ropa ut de goda nyheterna om Guds rike som nu är upprättat? Arbetet att kungöra budskapet om Riket är inte begränsat till området innanför stadsmurarna, till dem som redan är inom Guds organisation. Profetian fortsätter: ”Jehova har blottat sin heliga arm inför alla nationers ögon; och alla jordens ändar måste se vår Guds frälsning.” — Jes. 52:1, 7—10, NW; Apg. 20:27; Matt. 24:14.

8. a) Hur vänder sig Jehova till Sion i Jesaja 54:1—8, och vad lovar han? b) Vilka ytterligare löften leder detta till?

⁸ I Jesaja, kapitel 54, ges ytterligare uppmuntran åt Sion, men ur en annan synvinkel. Jehova vänder sig i egenskap av ”äkta man” och ”ägare” till Sion och talar om vad återställelsen av hans ynnest kommer att betyda för kvarlevan på jorden. ”Ropa av fröjd, du ofruktsamma kvinna, som inte födde! ... Ty den övergivnas söner är talrikare än den kvinnas söner, som har en äkta man såsom sin ägare. ... Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster, och dina avkomlingar skola taga hedningars länder i besittning.” Orsaken till denna dramatiska förändring omtalas därpå: ”Ty din store danare är såsom äkta man din ägare, härskarornas Jehova är ju hans namn; och Israels Helige är din återköpare. ... Ett litet ögonblick övergav jag dig helt och hållet, men med stora barmhärtighetsgärningar skall jag samla dig tillhopa. I ett flöde av uppbragthet dolde jag bara ett ögonblick mitt ansikte för dig, men i kärleksfull godhet till obestämd tid skall jag vara barmhärtig mot dig.” Denna storslagna omkastning av förhållandena är den hänförande erfarenhet som den smorda kvarlevan har i vår tid, när den ser det ständigt ökande antalet ”andra får” strömma in i den teokratiska organisationen. De har del i det löfte som ges: ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” Denna undervisning från Jehovas ord och genom hans organisation leder till ett annat gott löfte: ”Vilket vapen det vara må, som kommer att formas mot dig, skall inte ha någon framgång, och vilken tunga som helst, som kommer att uppresa sig mot dig i dom, skall du domfälla.” — Jes. 54:1—8, 13, 17, NW; v. 3 enl. 1917; se också Jesaja 49:14—21.

9. Vilket privilegium kan du, även om du inte är en andlig israelit, såsom ”utlänning” ha del i?

⁹ Åtnjuter du gagnet av dessa goda ting? Du kan göra det, eftersom de inte är begränsade till de andliga israeliterna, vars ”medborgarskap [är] i himmelen”, i det himmelska Sion. Varför skulle du inte identifiera dig med ”utlänningarna” genom att uppfylla de förhållanden som nämns beträffande dem i Jesaja 56:6, 7 (NW): ”Och utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att tjäna honom och för att älska Jehovas namn, för att de skall bli hans tjänare, ... dem skall jag också föra till mitt heliga berg och få dem att fröjdas inne i mitt bönehus. ... Ty mitt eget hus skall rentav kallas ett bönehus för alla folk.” — Fil. 3:20.

10. a) Vad är Sions rättmätiga plats, och hur skildras den? b) Hur beskrivs de många välsignelser som blir följden?

¹⁰ När vi läser vidare, blir framtidsutsikten för Sion mera inbjudande. Efter att ha gett försäkran: ”Min Ande, som är över dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ... från nu och till evig tid”, framställer Jehova en klar och tydlig kallelse till Sion. Det är den kallelse som det har längtat efter att få höra, och förverkligandet av den överträffar förväntningarna. Lyssna när den genljuder i öronen: ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig. Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig. Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.” Till sist intar Sion sin rättmätiga plats såsom den tillbörligen förordnade ”förvaltning” som skall ”åter församla allt i den Smorde”, Kristus. (Ef. 1:10, NW) Ja, här kommer de! ”Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig.” Förutom underlydande tillkommer andra resurser i stort överflöd: ”Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, ... ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.” Återigen omtalas ”främlingar” eller ”utlänningar”, som ”skola bygga upp dina murar” och ”skola bruka åt eder åkrar och vingårdar”. I hög grad förbättrade teokratiska förhållanden upprättas i den synliga jordiska organisation som representerar Sion: ”Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn. ... Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.” Ökningen visas vara säker och viss: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” — Jes. 59:21; 60:1—5, 10, 17, 22; 61:5.

11. a) Vilken storslagen höjdpunkt beskriver Jesaja sedan? b) På vilket sätt får Jehovas vittnen del av dessa goda ting?

¹¹ Och nu kommer höjdpunkten! ”Och nationerna skall sannerligen se din rättfärdighet, o kvinna, och alla konungar din härlighet. Och du skall verkligen bli kallad med ett nytt namn, som Jehovas egen mun skall bestämma. ... Du skall inte mer sägas vara en fullständigt övergiven kvinna; och ditt eget land skall inte mer sägas vara öde; utan du själv skall kallas Min lust är i henne [Heftsibah], och ditt land Ägd såsom en hustru. Ty Jehova skall ha funnit sin lust i dig, och ditt eget land skall bli ägt såsom en hustru.” (Jes. 62:2—4, NW) Detta nya namn betecknar en närmare och djupare samhörighet med Jehova. Att han finner sådant behag i sitt folk är sannerligen underbart. Detta är inte blott och bart önsketänkande. Fastän det nästan är för bra för att vara sant erfar Jehovas vittnen alla dessa förträffliga ting. De säger alldeles som det har blivit förutsagt: ”När Jehova återförsamlade Sions fångna, blev vi såsom de som drömde. Vid den tiden kom vår mun att fyllas med skratt och vår tunga med jubel. På den tiden tog man itu med att säga bland nationerna: ’Jehova har utfört ett storverk i det han har gjort med dem.’ Jehova har utfört ett storverk i det han har gjort för oss. Vi har blivit uppfyllda av fröjd.” De ger all äran åt Jehova, och alldeles som det är förutsagt ber de till honom om fortsatt framgång: ”Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon. Detta är den dag, som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada. Ack, HERRE, fräls! Ack, HERRE, låt väl gå!” — Ps. 126:1—3, NW; 118:23—25.

12. Vilken åstundan bör väckas av de skriftställen som begrundats, och hur bör gensvaret komma?

¹² När du nu har tagit en överblick över dessa skriftställen, vilken starkare bevekelsegrund skulle du kunna ha till att identifiera dig med det himmelska Sion och hjälpa till att främja dess heliga sak i förbindelse med Riket? Tiden är kort, och arbetet är angeläget, men du blir inte kommenderad. Sions konung uppmanas: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender”, och du bör lägga märke till vad som omedelbart följer: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag. I helighetens prakt, ur morgonrodnadens sköte, har du ditt unga manskap alldeles som daggdroppar.” (Ps. 110:2, 3, NW) Det skänker sannerligen behag att bli räknad tillsammans med detta folk som en villig medhjälpare. Åstundar du detta?

Ditt hjärtas åstundan beviljad

13. Hur gav David uttryck åt sitt hjärtas längtan, och hur intensiv var hans känsla?

¹³ Kung David hade en stor åstundan. Han inriktade sitt hjärta på den som ett efterlängtat behag. Så här uttryckte han sig om detta: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” (Ps. 27:4, NW) Andra översättningar återger det sista uttrycket: ”begrunda i hans helgedom”, men David åstundade mer än detta. Det hebreiska verbet, bakar, har grundbetydelsen klyva eller skilja. Det fick också en annan innebörd: undersöka noggrant.a Psalmisten använder det i innebörden se med lust eller behag. Man kan belysa det genom att fråga: Hur betraktar fiskmåsar en åker som håller på att plöjas? Om det är nära havet, kan man ofta se en uppeggad och livlig flock av dessa fåglar följa tätt efter plogen utan att bry sig om en bullrande traktor. Luften är fylld av deras vingar och gälla skrik. Dessa fåglar ser sannerligen ”med uppskattning” på varje mask och larv som kommer fram.

14. Bör alla sanna kristna ha en liknande åstundan? Vilken försäkran ges om att den skall uppfyllas?

¹⁴ David visade samma ivriga ande. Eftersom han tillhörde Juda stam, kunde han aldrig utföra prästerlig eller levitisk tjänst i templet. I själva verket var det inte ens byggt under hans regeringstid, även om det tycks vara så att det tält som hyste arken ibland kallades tempel. (1 Sam. 1:9) Men han gladde sig alltid åt att kunna förena sig med andra när man sade: ”Låt oss gå till Jehovas hus.” (Ps. 122:1, NW) Du kan också äga och visa samma ivriga ande av hängivenhet. Jehova kommer att uppfylla din åstundan. Han har gjort det möjligt för dig att bli förenad med den ”stora skaran”, som har ”tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel.” — Upp. 7:9, 14, 15, NW.

15. Varför inbjuder Jehovas vittnen dig att ha del med dem?

¹⁵ Jehovas teokratiska organisation är centrum för ren tillbedjan; detta har bevisats genom hängiven tjänst. Du inbjuds att identifiera dig med denna organisation, vilken kan ses bland Jehovas vittnen. På ett praktiskt sätt kommer du att få hjälp att se och uppskatta ”Jehovas ljuvlighet”. (NW) Du kommer att bli uppmuntrad till att lära dig hur du kan göra honom till ditt behag. Genom att bo i hans andliga hus i alla dina livsdagar, i det du gör det till ditt andliga hem, kommer du att få del av och glädja dig åt den starka tillit som visas av alla Jehovas teokratiska tjänare. Du kommer att säga alldeles som David: ”Och nu skall mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig, därför vill jag offra jubeloffer i hans tält, jag vill prisa och lovsjunga Jehová.” — Ps. 27:6, Åk; Hebr. 13:15.

16. a) Vilken vägledning och varning ger Jesaja beträffande att finna lust i sabbaten? b) Hur är kristenheten försumlig i detta avseende?

¹⁶ I detta sammanhang bör du lägga märke till den utomordentliga vägledning som ges i Jesajas profetia beträffande det som är vår lust eller vårt behag och som leder till ett triumferande resultat. Jesaja säger: ”Om du är varsam med din fot på sabbaten, så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en äredag, ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord, då skall du finna din lust i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel. Ja, så har HERRENS mun talat.” (Jes. 58:13, 14) I likhet med forntidens otrogna Israel anser kristenheten att den håller sabbaten, även om den ägnar den föga uppmärksamhet nu i denna tid. I detta avseende, liksom i alla andra, har kristenhetens anhängare sin lust i sina egna vägar. Det finns ingen sann ande av kärlek till och hängivenhet för Jehova. I många fall tror de inte ens på en personlig Gud. Inte heller finns det någon verklig kärlek till nästan. Det stora flertalet finner helt enkelt behag i sina egna vägar, i det de kanske har ”en form av gudaktighet”, men de visar sig vara ”falska mot dess kraft”. Paulus tillfogar: ”Från dessa bör du vända dig bort.” (2 Tim. 3:5, NW) Kristenheten utgör den viktigaste delen av ”det stora Babylon”, och befallningen ljuder nu klar och stark: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.”

17. Vart bör de som lämnar ”Babylon” fly, och varför bör de göra det med hast?

¹⁷ Ja, vänd dig bort från det stora Babylon, fiendestaden, den falska religionens världsvälde, och fly till Sion för att få skydd. Låt ingen tid gå förlorad, ty snart skall Jehova ”utföra ... [sin] vilja mot Babel”. (Jes. 48:14) Det har redan drabbats av ett fall, och snart skall det tillintetgöras. (Upp. 18:2, 21) Nu är det tid för positiv handling, eftersom ”var och en som åkallar Jehovas namn skall komma undan i trygghet; ty på Sions berg och i Jerusalem skall de undkomna finnas, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar”. — Joel 2:32, NW.

18. Hur bör vi visa att vi finner behag i att hålla sann sabbat? Vilken välsignelse blir följden?

¹⁸ Håll Jehovas sanna sabbat. Överlämna inte bara var sjunde dag, utan överlämna dig själv, hela ditt liv, i det du finner behag i att göra Guds vilja, alldeles som Jesus. Träd in i Guds vila, i det du inte förtröstar på dina egna gärningar, utan på Kristi Jesu alltillräckliga återlösande verk. I likhet med Jesus bör du låta Guds ord komma in i ditt hjärta eller ditt inre, i det du läser i bibeln med låg röst dag och natt. Som en följd av detta kommer du att vara ”såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar”, alltid bära frukt och alltid vara grönskande, och då skall allt vad du gör ha ”framgång”. — Hebr. 4:10; Gal. 3:10—14; Ps. 1:1—3, Åk; Ps. 40:9.

19. Vilken begäran bör vi framställa till Jehova? Vilken försäkran får vi?

¹⁹ Låt inte ditt hjärtas åstundan vara outsagd. Du bör i tro framställa en bestämd begäran, alldeles som David gjorde: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg, och led mig på rättrådighetens stig för mina fienders skull.” I harmoni med din bön bör du bringa hela ditt liv till full överensstämmelse med Skaparens storslagna uppsåt. Du kommer inte att bli besviken eller missräknad. Det kommer inte att sluta i sorg. ”Hav din lust i HERREN: då skall han giva dig, vad ditt hjärta begär.” — Ps. 27:11, NW; 37:3, 4; se också Filipperna 4:6, 7.

[Fotnoter]