känna på olika saker, därför att vi har trott att det skulle lära henne en del om dem. Men konstigt nog vill hon inte gärna göra det. Men när vi gick igenom tryckeriet, ville hon känna på allting — papper, tyg, klister och maskiner. Under noggrann uppsikt kände hon till och med vibrationerna från de stora rotationspressarna, när de spottade fram tusentals böcker eller tidskrifter.

Vår största glädje tillsammans med Debbie kom vid det internationella konventet ”Segerrik tro”, som hölls på Shea Stadium i New York i juli 1978. Där, inför 55.000 konventdeltagare, symboliserade Debbie tillsammans med 486 andra sitt överlämnande åt Jehova Gud genom vattendop! Detta visades på TV vid kvällens nyhetsprogram.

Den enastående glädje som ligger framför oss

Debbie ser med iver fram emot den tid på Jehovas paradisiska jord, när hon kommer att kunna se och höra precis som andra människor. Tänk bara hur fantastiskt hon kommer att känna det, när hon för första gången slår upp sina ögon och ser berg, skogar, forsande floder och oceanernas vågsvall, blommor och fåglar och graciösa djur, män och kvinnor — och sig själv! Jag hoppas att jag får privilegiet att vara där och se detta, och se hennes förundran och förvåning när hon hör taltrastens sång, vindens sus, insekternas surr, dånet av ett vattenfall och människors röster — också sin egen! Vi tar gärna allt detta för givet. Det kommer inte Debbie Curry att göra. Uppskattar vi till fullo våra ögon och öron? Det kommer Debbie Curry att göra.

Ibland är det jobbigt att arbeta i timmar med Debbie, men det är värt all möda, när hon säger: ”Jag bad Jehova om styrka i går kväll”, eller när hon ler och bokstavligen skälver av lycka över någon liten sak, eller när hon stannar upp mitt i sitt bibelstudium för att krama mig och säga: ”Jag älskar mitt bibelstudium.” Ja, under mina 40 år som ett vittne, så har detta verkligen varit mitt största privilegium i att ge!

Våra levnadsår

● För nästan 3.500 år sedan skrev profeten Mose: ”Våra års dagar äro sjuttio år eller, vid mera kraft, åttio år ...” (Ps. 90:10, Åkeson) Denna situation har inte förändrats trots den medicinska vetenskapens framsteg.

Beträffande Förenta staterna, där den ”förväntade livslängden stannar vid omkring 70 år”, skriver David Borenstein: ”Modern vetenskap har, trots kolossala framsteg, inte kunnat öka människans förväntade medellivslängd något nämnvärt. Även om det stigande antalet av dem som blir sextiofem år eller äldre skulle tyckas utvisa att vi lever längre, så är detta ändå inte fallet. I själva verket är den förväntade återstående livslängden vid 50 års ålder bara tre år längre än den var för TVÅ ÅRHUNDRADEN sedan. ... Dramatiska framsteg under den första hälften av 1900-talet resulterade i att många dödliga sjukdomar kunde utrotas. Detta betyder emellertid att medan fler människor än tidigare når medellivslängden, kan ändå få, om ens några, förvänta att få leva märkbart längre än sina förfäder.”