Vad säger bibeln?

Levde människor för länge sedan i hundratals år?

FÖR många låter uppfattningen att människor en gång levat i flera hundra år som rena fantasin. De tar inte allvarligare på detta än på ”den sumeriska kungalängden”, där det bland annat heter: ”När konungavärdighet kom ned från himmelen, fanns konungavärdighet (först) i Eridu. (I) Eridu (blev) A-lulim konung och härskade i 28.800 år. Alalgar härskade i 36.000 år. Två konungar härskade (således) över det i 64.800 år.”

Bibeln uppger inga sådana fantastiska siffror, men den visar att det fanns en tid då människor levde mycket längre än i våra dagar. Vi läser till exempel att Adam, Set, Enos, Kenan, Jered, Metusela och Noa levde i mer än 900 år. (1 Mos. 5:5, 8, 11, 14, 20, 27; 9:29) Gjorde de verkligen det?

Någon kan resonera: ”Hur kunde människor i forna tider leva i flera hundra år, när mycket få människor i våra dagar ens uppnår hundra års ålder? Det är ju omöjligt.” I detta sammanhang kan emellertid framhållas att ingen kan säga precis vid vilken punkt människans livslängd når sin yttersta gräns. Det heter till exempel i Encyclopædia Britannica (1976 års upplaga, Macropædia, band 10, sidan 911): ”Den exakta varaktigheten hos människans liv är okänd, även om det förmodligen finns en maximal livslängd för människosläktet upprättad i det genetiska materialet. Vid första påseendet tycks detta påstående vara orimligt. Det är utan tvivel omöjligt för en människa att leva i 1.000 år. Även om alla kan hålla med om att sannolikheten för att en individ skall leva i 1.000 år är försvinnande liten, så finns det inget vetenskapligt bevis för att detta påstående är sant eller inte är sant.”

Från vetenskaplig ståndpunkt sett kan följaktligen inga absoluta bevis läggas fram för att bevisa eller motbevisa vad bibeln säger om vissa människors långa livstid i forna dagar. Bibelns uttalanden står alltså fasta på grund av sin egen förtjänst. Visar det sammanhang i vilket de förekommer att de verkligen är i överensstämmelse med fakta?

Somliga har dragit slutsatsen att de år som bibeln omtalar när det gäller dessa män måste ha varit kortare, kanske bara en månad långa. Men detta stämmer inte överens med det sammanhang i vilket bibeln omtalar vid vilken ålder sådana män som Kenan och Mahalalel dog. Vi läser: ”När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel. Och sedan Kenan hade fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar. Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han. När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.” (1 Mos. 5:12—15) Om vi skulle byta ut ordet ”år” mot ”månader”, skulle detta innebära att både Kenan och Mahalalel fick barn innan de var sex år gamla. Detta är utan tvivel orimligt att tänka sig.

Att åren inte var månader om trettio dagar, utan förmodligen tolv månader om trettio dagar, framgår tydligt av vad bibeln säger om syndafloden. Syndafloden började ”i det år, då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden”. (1 Mos. 7:11) Arken stannade på Ararats berg fem månader senare, ”i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden”. (1 Mos. 8:4) Enligt 1 Moseboken 7:24 inträffade detta efter det att ”vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar”. Eftersom fem månader var lika med ”hundra femtio dagar”, måste en månad vara trettio dagar lång. Dessutom nämner bibeln uttryckligen ”tionde månaden” och därefter en tidsperiod på fyrtio dagar och två tidsperioder på vardera sju dagar. (1 Mos. 8:5, 6, 10, 12) Därefter, ”i det sexhundraförsta året [av Noas liv], i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. ... Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.” (1 Mos. 8:13, 14) Det finns uppenbarligen ingen grund för att påstå att det bara gick omkring en månad från Noas 600:e år till hans 601:a år. Nej, den tidsperiod som förflöt omfattade ett helt månår om tolv månader och därutöver tio dagar.

Att människor en gång i tiden levde i hundratals år är i full överensstämmelse med vad bibeln i sin helhet säger. I den Heliga skrift får vi veta att den första människan, Adam, skapades fullkomlig. Han hade fått utsikten att leva för evigt. Den vackra trädgård han fick till sitt hem innehöll allt som behövdes för att människans liv skulle kunna upprätthållas hur länge som helst. I bibelns första bok läser vi: ”HERREN [Jehova] Gud lät nämligen alla slags träd, som voro ljuvliga att se på och goda att äta av, växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården.” (1 Mos. 2:9) Detta ”livets träd” representerade Guds garanti för fortsatt liv åt dem som gjorde sig förtjänta av att få äta av trädet. När den första människan, Adam, var olydig mot Guds lag, förverkade han sin rätt att äta av detta träd och blev därför utdriven ur sitt ljuvliga paradisiska hem. — 1 Mos. 3:22—24.

Men genom sin olydnad omintetgjorde Adam samtidigt sin fullkomlighet, och detta förkortade hans livslängd och hans avkomlingars livslängd. — Rom. 5:12.

I sitt fullkomliga tillstånd hade Adams kropp förutsättningar att bevaras vid liv för evigt, och så skulle det också ha förhållit sig med andra syndfria människor. Människan skapades alltså för att leva för evigt. Härav följer att Adam och hans första avkomlingar måste ha levat mycket längre än deras senare avkomlingar, som befann sig längre ifrån människans ursprungliga fullkomlighet.

Detta är precis vad bibeln visar. Efter den stora syndafloden på Noas tid, som inträffade mer än sexton hundra år efter Adams skapelse, sjönk människans livslängd avsevärt. Bland dem som föddes efter syndafloden fortsatte livslängden att avta, men i något långsammare takt. Detta framgår av följande tabell.a

Omkring 300 år efter Abrahams död hade människans medellivslängd sjunkit ännu mera, så att Mose kunde säga: ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt.” (Ps. 90:10) Dessa ord beträffande medellivslängden är tillämpliga ännu i denna dag.

Enligt bibeln levde människor alltså en gång i tiden i flera hundra år. Detta är inte bara av kuriositetsintresse. Det vittnar om att Guds ursprungliga uppsåt för människan var att hon skulle få leva för evigt. Detta uppsåt kommer att förverkligas, när Jehova Gud uppfyller sitt ord att införa en jord som är fri från sjukdom, smärta och död. — Upp. 21:3, 4.

[Tabell på sidan 22]

Namn Ålder vid döden

Adam 930

Set 912

Enos 905

Kenan 910

Mahalalel 895

Jered 962

Metusela 969

Lemek 777

Noa 950

Sem 600

Arpaksad 438

Sela 433

Eber 464

Peleg 239

Regu 239

Serug 230

Nahor 148

Tera 205

Abraham 175

[Fotnoter]